onsdag 12 september 2012

Huvudet ner och fötterna upp...

Det känns för tillfället som om jag har gått vilse och jag vet inte riktigt vart jag är på väg? Jag känner inte igen mej själv.. Mår inte som jag brukar och tankar gnager i mitt huvud.. Jag som haft ett ganska bra självförtroende har tappat bort det helt... Känner mej liksom nästan värdelös...
Ett tryck över bröstet, en stor klump i min hals, irriterad och tårarna brännande ständigt bakom mina ögonlock. Inte alls likt mej... Jag som oftast brukar vara en glad och positiv prick och tro på mej själv!
Jag som oftast brukar stå stadigt på jorden med fötterna ner och huvudet upp, HÖGT UPP. Står nu för tillfället med huvudet ner och fötterna upp och känner mej förvirrad...
Jag tror om jag ska spekulera.... Jo jag är en jävel på att göra det... Ja analysesera sönder, älta, vrida och vända på allt... (Ibland bra, ibland mindre bra...)
Men jag tror att jag behöver komma bort ett slag. Komma ut och bara vara, vara Karolin och vara vuxen. Känna mej behövd på ett annat sätt än vad jag är nu när jag bara är hemma och bara är mamma och arbetslös...
Jag har varit hemma i över 4 år (förutom ett år som jag jobbade ständig helg) Och ja det är ju klart att man får en gnutta fnatt att bara vara hemma, eller hur?;-)...
Så när jag liksom tänker att jag tänker så här, ja då får jag dåligt samvete för att jag tänker så. Att jag liksom känner att jag inte vill vara bara mamma till mina 3 pluttar utan komma hemifrån och andas oxå...
Dessa ord kanske inte låter så konstiga i era öron. Men i min hjärna är dom STORA, sååå stora... Vet egentligen inte om ni fattar något av mitt svammel?;-) Men det är skönt att svamla av sig sina tankar... För jag vet att gör jag det så mår jag mycket bättre sen! Livet är verkligen upp och ner, en slags berg -och dalbana....
Usch va negativt detta inlägg blev, det var inte min mening att tråka ut er....
Jo och så en sak till... Det är väl himla typiskt att bröderna Grunditz vägrar sova nu ikväll bara för att jag behövde den där extra egentiden och Jonas inte är hemma...
Den sista somnade för 15 minuter sedan... *suuuuuck*

7 kommentarer:

  1. Tack för omtanken !!
    Viggo är okej - det var ett rejält jack, men nu är han mäkta stolt över det stora plåstret i bakhuvudet så i morgon har han minsann något att visa upp på dagis ;)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Har du varit hemma i så många år så är det väl inte konstigt att du börjar känna att du vill ut och jobba och vara bara Karolin! Jag kände så redan efter ett år!!! Åh det är inge fult med det. Det är bara så det är och det gör oss inte till sämre mammor, kanske snarare bättre?
    Stor kram till dig! Hoppas att du hittar ett jobb snart. Vad har du jobbat med innan?

    SvaraRadera
  3. Käraste lilla Karolin!
    Det är inte konstigt att du känner så här.
    Hoppas verkligen att du får ett jobb snart, för man blir tokig av att gå hemma och inte ha någon identitet.
    Been there...
    Du kan inte tänka dig att plugga då?
    Yrkeshögskola, ett eller två år?
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Näe du tråkar inte ut.

    Man får känna så, det kan vara bra att känna så, man behöver komma ifrån, bort ibland för att kunna uppskatta och se vad man har.

    NEJ jag menar inte att du inte ser eller uppskattar vad du har. Nu är det jag som svamlar :) hoppas du fattar vad jag menar.
    Sov gott.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Det är inte lätt :( Vet känslan! Nu har jag ju dock inte ens börjat min föräldraledighet eftersom Kotten inte anlänt än så därför är det väl tråkigare nu. KLättrar liksom på väggarna när jag inte kan arbeta. Har varit arbetslös länge innan jag fann mitt kall. Kan du inte få ngn form av praktiktjofräs för att komma ut och känna dig lite behövd? Vet att jag t.ex fick en månad i en bokhandel och hade kalastrevligt under den tiden när jag arbetslös.

    SvaraRadera
  6. Usch och fy för den där hemska berg och dalbanan man lever i som arbetssökande:( Det sliter så oerhört. Om du nu inte får det som du intervjuades för här om dagen....Har du då funderat på någon form av utbildning? Man kan söka fristående kurser om inte annat för att stärka upp sitt CV och självförtroende.....Lycka till det löser sig snart ska du se!
    kram från "smördalen" i S-ryd!

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!