8 cm...

Måste börja med att säga TACK, tack, tack!!! Ni är ju för underbara alla fina som lämnat kommentarer både här, på fejjan och i min telefon!! Är fortfarande i chock och fattar inte riktigt att jag äntligen ska få börja jobba igen... Känslorna i kroppen är som ett virrevarr och sätter sprätt på varje liten del i min kropp (och tårkanalerna..)... Ja jag vet att de må låta skitkonstigt i vissa öron att man kan bli så överväldigan i känslorna genom att "bara" få ett jobb. Men jag kan lova er som aldig varit hemma och varit arbetslös, man tappar ALL tro på sig själv och man går ner sig mer och mer för varje dag som går...
Vägningsdag var det oxå idag. Tyvär kan jag inte skryta som jag kunde förra veckan... Upp 0,4 kg på en vecka... Men jag tror som många av er har skrivit. Har man träningsvärk i kroppen så binder muskler vätska och det gör då att man går upp i vikt... Och JA jag har träningsvärk i stora delar av kroppen, men mest i benen....
Men jag mäter oxå midjan för att ha någorlunda koll! Och där hade jag minskat 8 cm på 4 veckor. Så som sagt det är inte alltid man ska fokusera så mycket på sin våg som man (läs jag) gör JÄMT... 8 cm är inte fy skam det heller...;-)
Jag hoppas att jag skall kunna orka och fortsätta träna så mycket som jag gör nu trots att jag kommer att jobba! Den dagen jag känner att jag kommit in i jobbet kommer jag att försöka att fokusera på träningen innan jobbet. Dvs gå upp kanske 5:15 för att träna och sedan köra till jobbet vid 07 för en härlig jobbardag! Ja för då har man liksom träningen gjord, så "slipper" man tänka på den när man kommer hem efter 16:30 på eftermiddagarna och alla är trötta, gnälliga, hungriga, barnens aktiviteter med mer... Som sagt, det är iallafall vad jag vill orkar, men sen är det ju en annan sak att utföra det oxå...;-)