onsdag 31 maj 2017

Livet är skört....

 Ni vet... Jag cyklar ju till jobbet varje dag.. Susar ner för våra backar här i byn och trampar upp för dem och svär lika mycket varje dag över dem...
Det går snabbt ner för backarna på morgonen! Susar fram i blixtens hastighet och jag ska inte sticka under stolen med att jag är en gnutta rädd ibland för att det går så fort... Där sitter jag och är helt oskyddad, oskyddad på mitt huvud...
Jag har ju pratat i fleeera år om att skaffa cykelhjälm, men ja sen har det inte blivit av... Ni vet, är huvudet dumt så får kroppen lida...
Droppen blev när vi hörde på barnamisteriet dokumentär på väg ner till Mellby i onsdags kväll, vi och barnen! Den dokumentären handlade om organdonation. Bara där och då så insåg både jag och Jonas att vi bums skulle skriva upp oss så att vi fanns med i donationsregistret om det skulle hända oss något. Så att man inte står där om det hemska skulle vara framme och man inte har en aning om man vill och ska skänka sina organ vidare eller inte! Jobbiga beslut som ska tas och i dessa svåra situationer så tänker man inte klart...
För mej är det självklart! Men för många är nog den frågan jobbig att ens ta upp... Men vad ska jag med mina organ till den dagen min kropp inte kan leva mer? Då kan faktiskt så många andra forstätta leva om de får mina organ!
Det handlade om en 14- årig kille som blev påkörd av en bil... Hade han haft cykelhjälm hade han förmodligen till  99% överlevt olyckan. Han fick inre blödningar i hjärnan och blev hjärndöd... Bara känslan att stå där och ta beslutet att stänga av respiratorn fick både mej, Jonas och barnen att få tårar i ögonen där vi satt i bilen.
Livet är skört...
Hade han haft cykelhjälm hade han förmodligen levt idag och varit en frisk unga kille....
Hade han haft hjälm... Orden ekar i mitt huvud och där och då insåg jag ännu en gång hur dum i huvudet jag är som cyklar varje dag utan hjälm... Är jag så oansvarig som förälder? Mina barn har alltid hjälm, varför har inte jag det? Jonas det? Varför? Vilket ruttet föredöme jag är, riktigt rutten...
Så gissa vad jag fick i morsdagpresent? En cykelhjälm! Åh, jag blev så galet glad och nöjd!
Men... Vet ni hur fjantig jag känner mej när jag susar fram på cykeln.. Och JAPP, folk har tittat på mej, speciellt äldre personer och finat åt mej... Men vet ni hur jag tänker då? Skratta bäst som skratta sist! Jag skyddar i alla fall mitt huvud! Är det du som skrattar åt mej eller är det jag som ska skratta åt dej för att du är så himla dum som inte använder cykelhjälm och skrattar åt mej? Precis, jag ska skratta åt dej!
Det kommer nog ta en vecka eller två för att vänja mej vid hjälm! Men sen, ja sen är jag inkörd och då är det en självklarhet! Barnen reflekterade inte ens över min hjälm, det tyckte den var snygg och tuff! Kloka kids, MYCKET klokare än många vuxna människor!
Vet ni vad jag tror? Jag tror att om typ 10 år så kommer alla att köra omkring med hjälm på sitt huvud och den som cyklar utan kommer man stå och peka på! Precis som det är i skidbacken! För 10 år sedan åkte de flesta utan hjälm, idag åker 95% av alla med hjälm och de som inte har hjälm på. Det blir nästan uttittade och man undrar om de verkligen älskar sitt liv eller inte?
Livet är skört.... Och JAG älskar mitt liv!
Ni vet hur mycket min man skämmer bort mej presenter och hur mycket han vet hur mycket jag älskar presenter?!;-)
Jag fick även dessa snygga jeansshorts! Skitsnygga! De kommer från KappAhl! Blusen den köpte jag själv i fredags, även den kommer från KappAhl! Enkel klädsel som är så mycket jag!
Älskar alla dessa dagar som man får fira! Älskar! Klart som korvspa vi ska fira alla dagar i veckan, men ibland ska vi väl kunna få fira lite extra, bli lite extra uppmärksammade!? Det tycker i alla fall jag!!!;-)

tisdag 30 maj 2017

En helg att stoppa långt in i hjärteroten!

 Helgen som gick! Alltså den gav så in i bomben mycket! Vi sov, vi åt, vi kärlekade, vi umgicks, vi drack, vi skrattade, vi solade, vi bara var!
Hur mycket jag älskar vårt smultronställe? Behöver jag ens säga det! Mellby är fantastiskt! Precis så där avkopplande som vi behöver!
 Grannarnas hundar kommer ner till oss! De älskar barnen och barnen älskar dem! Perfekta lekkompisar ju!;-) Och perfekt grannar som kom ner och hängde med oss på fredagskvällen! Japp, de blev visst lite skallebank på lördagsmorgonen...;-) Smällar man får ta!
Lördagen var ju helt fantastiskt väder, s vad gör lite skallebank liksom? *fniss*!
 Jonas bjöd ner sin farbror och faster! De satt och njöt av solen och sällskapet! Vi käkade sill och nypotatis och pratade och njöt! De njöt, de syntes! Härligt när man kan umgås, oavsett ålder!
 Solen ja.. Shit va den tog mycket... Har blivit otroligt brun den här helgen! Jag tror att Thailandsresan i jul har gjort att mitt pigment har kvarstått! BRA!;-)
 Vid lunchtid kom även min pappa och Ann-Britt och hälsade på! Härligt att bara sitta där, allt blir så himla kravlöst när vädret är så himla perfekt!
 De stannade på kvällsmat och brummade sedan hemåt till Varberg! Det var så varmt att vi fick söka oss till skuggan ett tag! Det känns ju galet att behöva göra det... Men trots att jag älskar solen och värmen, så blev det varmt även för mej;-)
 Klockan 20 var solen underbar! Vi bestämde oss för att ta med grillen ner på stranden och låta kidsen grilla marsmallos! Är det lördag, så är det!;-)
 Att bara sitta där på en filt medans barnen sprang omkring och doppade sina fötter i havet, hoppade på sanddynorna! Alltså DE! Det är så man knappt tror det är sant, att man knappt tror att detta händer en lördag i maj!
 Jag älskar detta! Jag älskar denna utsikt! Jag älskar att få sitta vid mitt hav och höra vågorna, höra skriket från fiskmåsarna och höra ljudet från glada barn! Sitta där och njuta i min mans famn! Fy fan, men det är banne mej himleskt! Det är så härligt att hela hjärtat mår bra! Hela själen skriker inombords: -DET HÄR ÄR LIVET!!!!
 Min man.. Han ser inte riktigt tjusningen med den vackra solnedgången och sand precis överallt, inte lika mycket som jag.. Men jag jobbar på det, jobbar på att han en dag ska komma att älska det precis lika mycket som mej!
 Att gå hem, skaka av den sandiga filten och säga hej då till havet för den här gången.... Lika jobbigt varje gång... Men alltså, den här helgen stoppar vi med oss långt in i hjärteroten!
 Vi vaknade upp till en varm morgon i Mellby, men som sedan övergick till en regnskur... Vi åkte hemåt och började fira våra mammor på mors dag!
 Vi åkte ut till mamma och fikade! Hade köpt en stor kruka med lite olika färska kryddor! Perfekt present till en blomtokig mamma!!;-)
Mysigt att sitta där med familjen och prata!
Sedan åkte vi vidare hem och packade in alla grejer och körde till svärmor och fortsatte fira Jonas mamma! Vi firade henne med samma present och hämtmat på kina! Men jag glömde ta kort... Så blir det ibland.. Men det var en supermysig kväll!
En sån här helg som vi haft, den kan vi ta fram ur våra hjärtan en kall och tråkig novemberdag när vi behöver bli varma i hjärtat av all kyla och mörker....

måndag 29 maj 2017

Idag är det ingen vanlig dag!

För idag är det Alfred 9 års dag!
Barnet med tuuusen myror i sin bralla och som aldrig har kunnat sitta stilla utan klättrat och klängt på varje liten sak som han har kunnat klättra på...
Barnet som besökt akuten fler än en gång, som råkat ut för mer olyckor än vad jag har gjort i hela mitt liv.. Allt från brutna nyckelben, till att pilla upp stenar i näsan, till att få kokande soppa över sig och fått både kvistar och isbollar i ögonen så han fått skador...
Jo då, de här barnet har fått mitt hjärta att hoppa utanför kroppen många gånger och fått mitt hår att blivit grått, men han är som en katt och har 9 liv och hamnar alltid på fötter igen!
Barnet som kom ut med dunder och brak den där supervarma försommarmorgonen den 29 maj 2008, 11 dagar efter BF 4880 gram och 56 cm. Gjorde så hela jag sprack och fick massor av skador själv... Det var tuffa dygn för både honom och mej där vi låg utslagna på sjukhuset...
Det var där och då vi knöt ett speciellt band han och jag.. Vi är liksom samma skrot och korn jag och Alfred! Vi är så lika! Visst är det konstigt! Vi har 3 barn, samma kött och blod. Men på någotvis har jag och Alfred ett speciellt band till varandra!
 Innan klockan 6 imorse stegade vi in till honom och sjöng med den finaste stämman man kan göra på morgonen!;-) Där låg han och var klarvaken! Den mest morgonpiggaste killen i världen hade förstås varit vaken sedan klockan 5 och snurrat sönder sängen i hopp om att vi skulle komma någongång!;-)
 Vad önskar sig en 9-åring? Jo då, bara dyra saker och man kan nästan tro att dagens kids tror att vi är miljonärer.. Men han fick en airboard av oss och lite kläder! Måtte han inte ramla på den här nu och bryta några armar lagom till sommarlovet.... Men lycklig det var han, som en liten solstråle när han susade genom hallen imorse!
 Tårtkalas på morgonen! Älsk på traditioner!!
 Dagen till ära fick han också sluta lite tidigare och gå till frissan och toppa håret!
Sedan var det dags för klassfest med klassen! Hela klassen, samt föräldrar och syskon träffades för lite lek och fika! Supermysigt!
 Kan ju tyckas kanske att man borde vara läskunnig vid 37 års ålder... Men icke.. Så i vår picknik korg så hade vi packat korv som vi tänkte grilla... Men de sket sig, det fanns ingen eld;-)
 Snygga morsor som gick tipspromenad!
 Så vi tog med korven hem och grillade den hemma på gården! Gick ju bra det med och vi fick kvällsmat i magarna, alla glada och lyckliga! Så mysigt det blev! Och farmor kom förbi med present till den lyckliga 9-åringen!
Alltså kolla så nöjd han är! Strålar som en sol och är svincool när man får låna pappas telefon och åka runt i kvarteret  och spela musik på airboarden!;-)
Det killiga i hans lilla kropp som alltid funnits där! Det är på väg bort... Han har lugnat ner sig otroligt mycket under de senaste åren och är inte riktigt så utforskande på livet! Tack gode gud säger jag och hoppas det består! Japp, för jag fasar lite för hur han kommer bli i tonåren... Inte uppkäftig och så.. Nä, men att han kommer prova på allt möjlig skit som går, ja för sån är han. Så pass att vi kommer få ha hjärtat i halsgropen mååånga gånger....
Att pyssla, sy, måla, klippa och klistra! Det är hans stora passion i livet! Jag hoppas han fortsätter med sånt och bejakar sin konstnärliga ådra och inte hoppar ut från farliga stup och klättrar i de högsta bergen....
Älskar dej så, Alfred!!