Telepati...

Äntligen kan vi pricka av ännu en sak från vår tu do lista inför det kommande giftemålet... Nej jag vet, vi är inte så duktiga med det där att fixa, greja och planera. Tur då att det finns andra som lever på det och som älskar att hjälpa till och göra allt det där som inte vi gör;-) Tack gode gud för att vi har dom allra bästa värdparen i världen som kommer att göra vår dag sååå grym!
Häromdagen kom jag iallafall på att jag vi genast måste fixa papperet med hindersprövningen och efternamnsbyte.. Hindersprövningen kan ju dock inte göras förrens 4 månader innan. Men nu är det knappa 3 månader kvar och det kan ju underlätta en del om vi är ute i god tid med något för en gångs skull, jag och min käre blivande make! (Shiiit va konstigt det känns att kalla Jonas för blivande make och MIN MAN!;-))
Jo så skrev jag ut hindersprövnings papprena och tog en bild och skickade den till Jonas. Samtidigt så plingade det till i min telefon. Då hade Jonas i samma ögonblick printat ut samma papper och börjat att fylla i dem. Snacka om telepati!
Det är häftigt det här med telepati... Det där händer oss ganska så ofta. Jag kan komma på att jag måste ringa till honom, samtidigt då så är hans linje upptagen och då i samma ögonblick ringer han mej. Hur många mess vet jag inte som vi skickat samtidigt. Så häftigt, läskigt och coolt det här med telepati! Att vi tänker på en sak samtidigt och gör det samtidigt måste ju vara ett himla bra tecken på att vi är perfekta för varandra!;-)

Jag skrattade gott när såg dessa frågor. Bland annat frågan: Så vitt jag känner till:

• är jag och min blivande make/maka inte helsyskon eller släkt med varandra i rätt upp- eller nedstigande led

Nej jag lovar på heder och samvete att jag inte gifter mej med min bror... Gud sicka frågor.. Lika dumma som när man måste skriva under faderskapstestet och de frågar pappan så som: Är du säker på att du var med när barnet blev till... Ja jösses vilka frågor;-)

Nu hoppas jag att vi kan telepatia de andra sakerna oxå, så kommer allt detta att gå som en dans och mycket fortare! ;-)
Och så ska vi oxå få iväg detta brev till skattemyndigheterna. Allt är påskrivet och vi ska bara ta det i våra händer, köpa ett frimärke och lägga det på brevlådan. Hur svårt kan det vara?;-)

Vem gör man det för? Sig själv eller andra?

Facebook oxå kallad skrytbook, instagram oxå kallad egoappen, bloggar oxå kallad skryt...
Dessa forum kan stressa folk, det kan stressa mej, det kan göra mej arg, besviken och frågande. Jag kan få ångest när jag läser på fejjan att någon har sprungit 2 mil på under 2 timmar. Jag kan bli grön av avund när jag läser att 2 av alla mina 400 vänner på facebook skriver hur underbart skönt de har det på andra sidan jordklotet med sol, sand mellan tårna och med ett kornblått hav...
Jag spyr ibland på alla underbara instagrambilder. Jag dör nästan när jag ser att den har köpt nya kläder IGEN(!!) och att dom har sol hos sig. Och själv känns det som om jag ständigt går i gamla trasor och lyckas alltid vara där regnet öser ner...
Bloggar... Bloggare som skriver om sina rosa skimrande liv, visar upp sina topphem där det inte ett endaste liten mattfrans ligger fel... Alla dessa bloggare som har så grymt snygga kläder som de stolt stoltserar i VARJE dag.. Det kan oxå göra mej grymt avis... Och allas barn... Gud sicka söta små filurer som inte knöcker ett hårstrå på sina syskon...
Allas fina trädgårdar som skapar ett värre stress än jag vet inte vad. Vi MÅSTE ju oxå ha den finaste trädgården och det kan ju inte se ut så... Vad ska folk säga?
Hemmet måste ju målas om, möbler måste köpas och VI måste ju ha snyggast. Vi måste ju ha ett lika fint hem som alla andra... Som alla andra som stolt visar upp sina hem...
Åh nej, nu har dom varit hos varandra... Men hur kan dom umgås och vara så goda vänner helt plötsligt? Och varför blev inte vi/jag tillfrågad? Vänner hit och vänner dit...
Guuuuud va smal hon/han är. Nu får dom väl sluta vara så jävla hurtiga och hur orkar hon och hur har hon tid?
Tänker hon bara på vikten? Handlar allt om hur man ser ut och inte hur man är? Bara för att hon gått ner i vikt, så behöver hon väl inte skryta så mycket... Nej men kanske peppa?
Alla dessa nätforum, de kan skapa stress, avundsjuka, ilska och jäkligt mycket glädje, inspiration och skratt!!
Jag har frågat mej själv när tvätthögen växer, när mina skrikiga barn håller på att ta knäcken på mej. När ogräset ringlar sig upp för husknuten och när golven är så skitiga så att jag absolut skulle behöva städa dem omgående... Sängen borde oxå bäddas. Men vem gör man det för? Sig själv, eller för alla andra?
Måste man ha ett perfekt hem? Måste man ha en perfekt trädgår? Måste man ha perfekta små söta barn? Måste man ha en vältrimmad kropp? NEJ! Men allt beror på hur man vill ha det själv, inte tänka på hur andra tycker och tänker...
Just nu är jag inne i ett stimm där jag gläds, skiter i allt och skryter som en gris både på fejjan, instagram och i bloggen!
För 3 månader sedan spydde jag på alla hurtiga människor som visade upp allt vad de hade gjort. Men då blundade jag för det, det måste man för annars skadar man bara sig själv och mår dåligt....
Idag blundar jag för allt som borde göras... Jag gör som jag själv vill och inte för att det ska se bra ut för alla andra...
Så ikväll borde jag ha gjort en miljon grejer.. Men nej jag orkar inte utan skiter i det. Jag lägger mej istället och pillar mej i naveln och kollar på tv!
Vi skapar ett slags stress, ett stress där vi stressar upp varandra genom alla dessa forum och jämförelser. Samtidigt som vi gläds och inspireras av andra.. Vi skapar avundsjuka, inspiration, glädje, sorg, hopp och uppmuntran! Det är svårt att inte vara alla till lags...
Jag är som jag är och som sagt, just nu skryter jag MYCKET... Allt handlar absolut INTE om vikt. Absolut INTE... Och mina barn har ALDRIG märkt att jag "bantat" att jag har gått ner 20 kilo... Jag har ätit precis nästan samma som dem. Jag har bara fått kämpat lite mer, tränat lite mer och gett mej fan på det.. Inget är gratis.
När jag ska visa upp vårt hem för er så städar jag precis där som jag ska fota... Oftast, så att de ska se bra ut just där..;-)
Jag svamlar mycket ikväll och jag förstår er om ni inte fattar ett jota om vad jag bablar om. Kanske gör ni det? Kanske inte?...;-)
Men alltså om man ska summera det hela så vill jag bara säga att man får ta det med en lite klackspark. Allt är inte så rosaskimrande som alla vill att vi ska tro att det är, solen skiner inte alltid där som inte du är och ALLA dina facebookvänner reser inte bara för att 2 lyckas göra det på en och samma gång...
Alla har inte så fint hemma. Alla behöver inte ha toppenfina trädgårdar... Alla behöver inte ha massor av vänner...
Nej jag slutar här för snart har jag tvina in orden i varandra och jag är impad om ni ens har orkat läsa hit... *fniss*
Nu ska jag fortsätta att pilla mej i naveln!;-)

Men gud....

Hittade denna bilden på mej och Jonas, tagen på Teneriffa hösten -05...
Jag finner inga ord, mer än GUD...;-)
Tack gode gud att man blir "snyggare" med åren. Ja för det får man väl lov att säga att vi har blivit det!?!
Underbart med gamla bilder, älskar´t! Bilder ljuger aldrig. Jo kanske idag när det finns filter och redigiringsprogram till allt. Men inte dom gamla bilderna.. Dom ljuger inte en endaste sekund...
Jag vill aldrig mera se ut så... Aldrig se ut som en uppstoppad köttfärslimpa;-)
Jag hoppas att vi ska kunna ta oss ett liknande dopp i havet och snorkla runt bland koraller till hösten, när och om vi åker någonstans på bröllopsresa!;-) Men då lovar jag att INTE se ut så,  jag lovar;-)
Guuud va härligt att simma runt bland fiskar och härliga färger! En gång i livet ska jag ta dykarcertifikat, en gång!! Sedan ska jag resa runt jorden med min Jonas och besöka alla väldens hav och sväva tyngdlöst i det blå havet!!

Mundiarré....

Denna dagen i mitt liv...
Jösses vilken rövdag detta blev... Inte alls som jag hade tänkt mej.. Ursuselt humör, ville inget, pissväder, kliga ungar och med en PMS liknande blivande man... Jo då så kan det bli ibland... Dessutom på en söndag...
Men så plingade telefonen till vid 19 tiden precis när kottarna höll på att somna! Hanna undrade om vi skulle ta en PW! ÅH JAA!!!
Precis vad jag behövde för att bli på bättre humör. Gå, svettas, prata så att munnen sprutade av fragma, skvallra, vända ut och in på livsfrågor och ha ännu mer mundiarré;-) Jösses va härligt det är med såna vänner, vänner som känner en utan och innantill som man kan älta allt med!
Nu sitter jag här med 8.4 km i benen, ny duschad och med ett glatt leende på läpparna! Härligt att avsluta denna söndagen på!
Imorgon bitti väntar åter en PW med denna goding. Förmodligen har vi lika mycket att prata om som vi hade nu ikväll! Undra om vi någonsin kommer att INTE ha något att prata om?;-) Lööövlie!
Imorgon är det måndag och sedan tisdag och sedan säger det PANG och snart är det helg igen;-)
Puss och god natt på er...
Och jo förresten.... Har ni inget för er så knalla in HÄR och tävla vettja! 8 underbara priser!! Man kan aldrig säga att man aldrig vinner om man inte är med och tävlar;-)

Den har varit helt fantastisk!

Den är helgen stoppar jag lååångt in i hjärteroten! Den har varit helt fantastiskt bra och skön! Konsten att bara vara är så underbart skön!
Tänk att det underbara stora runda gula klotet på vår himmel kan göra så att man mår så infernaliskt himla bra och att allt blir så mycket lättare! Lööövlie!

I fredags sena eftermiddag cyklade vi bort till underbara vännerna Mattias och Hanna! Bubbel i glasen i kvälls solen, grillad hamburgare, massor av lek för barnen, underhållning på hög nivå på musikfronten (Alexander Rybak, släng dej i väggen;-)) och härliga skratt! Vi satt ute till sen kväll och cyklade sedan hemåt i den ljumna kvällen!!

Igår morse ringde klockan och väckte oss innan klockan 7! Fotbollscup stod på schemat i metropolen Lammhult!
Solen gassade, 30 grader varmt, mååånga fotbollsduktiga grabbar och tjejer, trotsiga småsyskon. Men vilken härlig dag!
Douglas lag spelade 4 matcher och vann 2 av dem! Grymma var dom och kämpade på i stekhettan! Det gick åt några liter vatten, det vill jag lova;-)

Väl hemma igår eftermiddags var det visst en väääldigt viktig hockey match på TV! Nej jag är faktiskt inte ett dugg intresserad av det, speciellt inte när solen visar sig från sin bästa sida i maj månad... Nej hockey hör väl hemma på vintern eller?;-)
Vi åkte till min kära bror Nicke och min fina svägerska Johanna! (Grabbarna kollade på matchen)
Ett glas vin i kvällsolen, grillat i magarna, vääääldigt trötta barn, lördagsgodis (ja för dem som äter det... Unnade mej faktiskt både lite glass och jordnötsbågar igår!) och meoldifestivalen! Vi åkte hem när alla bidragen var klara och sedan somnade jag ifrån röstningen. Men fejjan är ju bra, där blir man uppdaterad;-) Kollade imorse och såg då att vinsten gått till vårt grannland Danmark, grattis!!

Hade klockan ställd på 7:00 även imorse. Tänkte ge mej ut på en joggingtur. Men nej när den sedan ringde vaknade Alfred till och jag hade inte hjärta att gå upp, för det var så mysigt att ligga kvar och bara vara en stund med honom!
Jag går ju upp 5 dagar i veckan 4:45, så ibland kan det nog vara bra att ge kroppen lite vila och sovmorgon;-)
Nu hör jag nerifrån att resten av la familia är vakna, dax för frulle!!
Idag lyser tyvärr solen med sin frånvaro, men jag känner att det är varmt. Så idag ska vi nog få den här dagen att gå och att vi även idag bara ska vara och njuta av dag, ta den som den kommer och bara njuta!!

Det trodde jag aldrig om mej själv, ALDRIG!!!

Kan jag så kan ALLA!!!
För ett år sedan kunde jag knappt lyfta mina ögonlock när klockan ringde 7 på morgonen. Död var det rätta namnet... Om någon skulle ha sagt till mej att jag ett år senare skulle sätta på mej löpardojjorna strax innan klockan 5 på morgonen för att bege mej ut på en morgonjogg så hade jag skrattat dem rakt upp i ansiktet.
Men plötsligt händer det! Detta trodde jag aldrig om mej själv ALDRIG! Men idag tog jag mej en lätt joggingtur istället för att gå min vanliga PW! Skulle ha sprungit igår, men eftersom att vädret visade sig från sin bästa sida ville jag njuta, sen hamnade jag i rabatten och rensa ogräs, maten skulle lagas och huset skulle städas av. Så då fick det bli en tur idag istället!
Jag är banne mej nöjd med mej själv! Och det gick som en dans att springa, det kan man ju inte tro att det ska göra så tidigt på morgonen, inte fort eller långt på någotvis. Men skön! ;-)
Så klockan 05:30 hade jag sprungit mina 5,5 km! När jag kom hem var det en till morgonpigg krabat uppe. Alfred satt tålmodigt och väntade på mej på en stol i köket som han gör varje morgon, sedan äter vi frukost tillsammans!!
Återigen, kan jag så kan ALLA, du, du, du och DU!!!! Det är bara så!!
By the way... Det ser ut som om jag har jordens största mage, med jordens största navel... Men det bjuder jag på. Man kan ju inte allatid vara snyggast, speciellt inte klockan 05:30 på morgonen efter 5,5 km löpning;-) *fniss*
Nu lever jag på lyckoendorfiner, såna där härliga endorfiner som kommer och bosätter sig i kroppen efter ett att man har tränat!

Tävling!

I sammarbete med Stiil Collection har jag fått den STORA äran att tävla ut dessa supersnygga ljusstakar! Inte bara en vinnaare, utan 8 lyckliga vinnare har nu chansen!!

Allt ni behöver göra för att delta är:
1. För en lott: Gå in på Stiil Collections hemsida HÄR och välj ut dem/dom färgerna du vill ha på dina ljusstakar. Lämna sedan en kommentar här vilken färg du väljer, vem du är och hur många lotter du deltar med.
2. För två lotter: Gilla Stiil Collections på facebook!
3. För tre lotter: Gilla Äppelblomman på facebook!
4. För fyra lotter : Genom ikonerna längst ned i inlägget kan ni dela denna tävlingen med era vänner på Facebook, Twitter eller om ni har en egen blogg kan du kopiera denna tävlingsbannern till din blogg!

FÖRST PRIS: 3 stycken golvmodeller (100, 90 och 80 cm höga) väde: 1400 kr!

2:a-6:e pris: Bordsmodellen i satser med 3 stycken stakar i varje sats. Värde 1050 kr/sats!

7:e och 8:e pris: 4 stycken ljuskoppar, värde 400 kr

Tävlingen avslutas fredagen den 24/5 och de 8 lyckliga vinnarna presenteras dagen efter!!

LYCKA TILL!!

Är det nu det börjar?

Jag har skrytit för allt och hela världen om hur lugn och fin jag är inför vårt kommande bröllop! Känner att jag har kontroll (tror att jag har det, fast att jag nog inte alls har det egentligen. Utan vill nog helst tro det bara;-)) över läget liksom...
Men är det nu det börjar? Redan, med över 3 månader kvar... Mardrömmar på nätterna. Samma drömar som maler om och om igen... Glömda vigselringar. Frissan hade vi glömt att boka, in på en tips affär och frågade mannen bakom disken om han kan fixa min bröllopsfrissa. Jajamen, han tar fram rakapparaten... Tappar klänningen på väg in i krykan, ingen som sjunger på bröllopet och sminkväskan kvarglömd hemma= osminkad brud...
Hysteriska drömmar och jag vaknar kallsvettig, gråtfärdig och med stressen upp på väg ur min mun varje natt...
Är det så här det kommer att vara fram till the big day? Lugn och fin på dagarna, hysterisk på nätterna... Det kan bli 3 väääldigt jobbiga månader framåt i så fall... Kanske borde jag sätta mej ner ikväll och skriva ner vad jag är stressad över och fixa det pang bom! Inte dra ut på vissa saker som jag har en tendes att göra;-)

Den bistra verkligheten...

Välkommen in i vårt förråd... Den bistra jäkla verkligheten hur det ser ut där ute just nu... När andra lägger ut upppiffade hem, där varje liten blomma står på en perfekt plats, stolar och lampor som matchar varandra. Lägger jag ut bilder på vårt hemska förråd...
Vad hände liksom???

Ja det kan man verkligen fråga sig? Det ser ut som om kriget har brytit ut därute....
Men jag känner mej inte riktigt på hugget att ta tag i skiten ännu. En dag kanske, kanske inte;-) Just nu känns det som att så länge vi kan stänga dörren ut dit utan att alla skit ramlar ut. Ja så länge kan det se ut så där;-)
Jag gillar ju att ha ordning omkring mej. Men just därute bryr jag mej inte ett skit. Och inte stressar det upp mej heller. Vi borde rensa, jag vet. Jag lovar att tar vi tag i allt så kommer vi att kunna rensa ut minst 75% av alla grejer, sälja det och slänga annat.
Vi har tex masssssssor av barnkläder som ligger där, slängda. Ett skötbord, skor, mina urväxta kläder, fåtöljer och ja allt annat skit som vi inte vill ha inne i huset... (Som enligt Jonas kan slängas allt på tippen, men som den sanna skrotmaja jag är. Så sparar jag värre än en hamster, kan ju vara bra att ha vettdu;-))

Så nu lägger jag ut en utmaning till er därute... Hur ser ert stökigaste rum/förråd/garage eller annat ställe? Visa oss!;-)

Jonas kommer förmodligen sucka både högt och läääänge över att jag visat upp vårt hemska förråd för er... Men tycker han att det är så hemskt, ja då kan han ju oxå gå ut och städa där... *fniss* Kanske var det bra att jag visar upp den bistra verkligheten för er... Ja för nu kanske vi får fingrarna ur det berömda svarta hålet där bak och börjar rensa?;-) Plötsligt händer det liksom!!

För precis 5 år sedan...

Såg jag ut så här... Som en vandrande badanka. Eller kanske en vaggandes badanka med jordens största mage. Fötterna såg ut som två tennisbollar och till och med foppatofflorna var försmå. Det var en tropisk hetta över hela landet och jag satt hela dagarna i en solstol och solade mitt ansikte, armar och ben när Douglas var på dagis!
Jag var brun som en pepparkaka och brunare har jag aldrig varit!
Några dagar kvar till BF. Men då var jag helt säker på att den lilla krabaten i magen skulle komma vilken sekund som helst. Men tänk så fel jag hade. Vi fick allt vänta och vänta och vänta....
Jag får en klump i halsen och en stor tår i ögat letar sig fram i skrivande stund...
Den natten den 29 maj 2008, en het försommarnatt. Den natten kommer jag ALDRIG att glömma. Den har satt sina spår i mej. När han väl bestämde sig för att komma ut, så gjorde han det med dunder och brak. Och hade vi inte haft en sådan skicklig sjukvård, eller att vi inte hade åkt in i tid. Så hade nog aldrig Alfred funnits... Usch va hemskt. Jag ryser ända in i benmärgen... Den lilla kämpen, den stora klumpedunsen som slet upp hela mitt underliv. Han kom ut och var som en blå geleklump...
Jag ner på operation och fick sen inte se min nyfödda lilla älskade son förrens 6 timmar efteråt... (Läs en kort sammanfattning från Alfreds förlossning HÄR!)
Jag svamlar ikväll... Jag tittar igenom gamla kort och inser återigen hur jäkla fort tiden går... Titta så liten Dudde är... Lika liten som Fabian är idag...
Gud låt oss få stoppa tiden en liten gnutta och bara njuta lite... Jag MÅSTE bli mycket bättre på det där med att njuta medans barnen är små. Jag HAR blivit MYCKET bättre på det. Men jag kan bli ÄNNU BÄTTRE på det!;-)
Bara en liten inflikare... När jag vägde in mej på förlossningen på natten stannade vågens siffror på 105 pannor.. EttHndraFem jäkla kilo;-) Jag var en rejäl bit... *fniss*
Och en inflikare till... Jag skulle LÄTT kunna se ut så där igen... Tänk va häftigt med en liten FYRA... Men nepp, bebisfabriken är stängd nu (*host* enligt Jonas iallafall;-)) Nu ser vi istället fram imot vårt drömbröllop, där vi ska bli man och hustru!;-)

Och så det där oblikatoriska vitsippekorten!!

Det är verkligen en underbar tid vi har framför oss nu! UNDERBART vackert!! Och naturligvis så måste vi ju ta det där obligatoriska vitsippekortet som vi tar varje år!!!
Så efter dagishämtningen igår hoppade vi in på den underbara skogsdungen med tusentals vitsippor på och tog en drös av kort! Mina små älskade bloggbarn.... Jag har nog skadat dem en del om man säger så... Men dom älskar det och jag tvingar absolut inte dem att poserar framför kameran om dom inte vill (iallafall inte ibland *host och *harkel och *fniss*) föstås...
Mina små stöta små kids som igår höll på att ge mej en smärre lättare variant av hjärnblödning i mataffären... Nej då så farligt var det inte, men hjärnan kokade det vill jag lova...
Det är så härligt att gå och handla en sen eftermiddag på en måndag när kön ringlar sig flera mil. Mamman som är vrålhungrig, kottarna trötta och humöret nere vid fotknölarna...
Vår minsta lilla stjärna han kan han, det vill jag lova... Gud i himlen säger jag bara... Han testar vårt tålamod och efter alla hans prövningar som han just nu har, så kommer allt annat kännas som att gå som på små rosa moln om några år...

 Söt är han iallafall, när han vill om jag får tillägga;-)

Finn ett fel...;-)
Alfred och hans skor... 95% av alla gånger han sätter på sig sina skor så hamnar de på fel fot. Hur skönt kan det vara att gå omkring med tårna på utsidan?;-) *fniss*

Jag tävlar mot mej själv!

(Bilden är från igår morse. Ett bra avslut vid havet efter en härlig morgon PW!)
Jag älskar att tävla mot mej själv (ja och mot alla andra oxå förstås;-) Älskar att vinna och gör jag inte det så blir jag sur.. Så att tävla mot sig själv är ändå det bästa, för då vet jag ju att jag kan vinna mot mej själv!
Jag har så mycket jävlar anama i mej och det får både kosta blod, svett och tårar när det kommer till att tävla!
Just nu är jag inne i ett jädrans gött flow! Träningen går som en dans. Eller nja, träning och träning om man nu får kalla PW träning?;-)). Jag går varje morgon och springer varannan dag! Förra veckan lyckades jag knopa ihop nästan 5 mil i löpardojjorna!
Jag tävlar mot både klockan och att kilometrarna ska ticka iväg! Jag tävlar för att få till en ännu bättre träningsvecka än vad jag fick till förra veckan och just nu är mitt mål att jag ska slå april månads träning! Jag tror jag kommer att göra det, jag känner på mej det. För nu jäklar är jag laddad ut till tänderna och jag känner att kondisen är bättre än någonsin!!
Nu är det banne mej på tiden att jag anmäler mej till ett lopp, hur svårt kan det vara att få fingrarna ur det berömda stora lilla hålet där bak och anmäla mej till något springlopp! Ja för man ska ju inte bara tjata om det, utan oxå utföra det oxå;-)
Jag vill få bort min mage. Jag skulle behöva en PT. Jag vill bli fit. Jag vill hitta en bra balans. Jag vill så mycket. Jag MÅR BRA!!! Men jag har lite svårt att hålla mej borta från all den goda maten som ständigt är som en stor frestelse här i livet...
Jag har inte bara ett gött flow i träningen... Nej då, tyvärr har jag oxå ett jäkligt gött flow i att sätta i mej allt som är gott. Är konstant hungrig heeeela tiden och orkar inte bråka med kroppen, utan ger den det den vill ha...

(Bilden är tagen nu ikväll efter kvällsmaten när jag satte i mej några skedar av den "nyttigare" glassen" Om det var gott? Ja va faaan tror ni;-)
Alltså hade jag nu skärpt till mej en gnutta med det här matmissbruket, så hade jag oxå kunnat forma om kroppen... Alltså seriös, varför kan jag inte vara en gnutta normal och köra på lagom mängder dos av både träning och kost och lite av varje jämt...
Iallafall får jag ändå klappa mej stolt på axeln, inget godis sedan efter påskhelgen då jag och godispåsen gjorde slut!
Nä nu är det jag som drar i en högre växel och försöker skippa alla de där goda frestelserna och de där stora portionerna mat som det lätt har blivit nu på slutet... Ja för ju mer jag äter, ju mer sugen och hungrig blir jag på kvällen oxå...
Nu ska trötta jag lägga mej och försöka sova. Var som ett lik imorse när klockan ringde klockan 4:45 efter bara knappa 5 timmars sömn... Men när klockan var 6:00 var jag åter hemma med 7 km i benen och sååå mycket piggare!! Morgon PW is da shit!

Hej då för den här gången...

Landade hemma i byn sent igår kväll... Lika trist varje gång att åka ifrån vårt lilla smultronställe... Vi har verkligen njutit denna helgen, bara varit, andats, inga måsten och sovit i massor. Laddat batterierna kort och gott! Solen har i och för sig varit lite fesen av sig... Rent av dum mot oss... Ja för så skönt och fin på morgonen och sen framåt frukost så försvann den. Men man kan ju inte få allt;-)
Denna ledigheten har det bara sagt PANG och så försvann den... Nästan så att jag hade lite söndagsångest igår. Absolut inte för själva jobbet, utan bara för att vi har haft det så fantatsikt jädrans skönt vid havet!!
Knappa 3 veckor till att jobba, sen är det långledigt igen och då får vi ju åter ses, jag och havet;-)
Sen är det ju inte många veckor kvar till semestern, halleluja!!!
Bilden är tagen när vi var ute och cyklade igår förmiddags! (Känns i rumpan idag vill jag lova.. Aj, aj..) Inga jobbiga backar och bilar som kör så att man får kasta sig i dikena. Nej där kör folk lugnt och försiktigt och som sagt plant som en planka är det överallt. Det är de inte precis här i Skillingaryd. Backar och backar vart än ögat når;-)
Undra hur fort en ledighet kan gå egentligen? Vääääldigt fort, alldeles fööör fort... Men vi hinner nog knappt blinka förrens det åter är fredag igen!;-)

Dom är inte kloka... Inte någonstans...

Med 14 grader varmt i luften, snålblåst och med max 10 grader varmt i havet tog Douglas och Alfred det allra första doppet för i år! Snorkallt enligt mej som stod uppe på land och frös i dubbla jackor. ;-) Jo okej, dom tyckte väl att det var lite kallt, men oxå ganska så fränt att dom vågade! Grymma och tuffa pojkar jag har. Själv hade jag inte ens gjort det mot betalning, det är en sak som är säkert....;-)

Inte en endaste människa i sikte på stranden idag, jo förutom vi då. Tokungar;-) Men vackert var det!!

Stolta och väääldigt huttrande små killar gick vi hemåt till stugan igen och duschade lääänge och vaaarmt!
Årets första dopp blev den 12 maj, 14 grader varmt i luften och 10 grader i vattnet. Mulet och med snålblåst!
En sak är iallafall säker. Dom är inte kloka, inte kloka någonstans;-) Mammas små pojkar!!
(För 2 år sedan tog dom det första doppet i havet den 22 april... TOKIGA! Men då var det oxå högsommarvärme här i Mellby,  allt annat än vad det är just nu... Ge oss RIKTIG sommarvärme nu!!;-))

Dagens: Guud så gott!!

Hittade denna förpackning på ICA Maxi. Kunde inte motstå frestelsen utan jag köpte den så klart! Mjukglass är ju så fantastiskt gott! Jag borde ju inte äta sånt här onyttigt. Men någongång måste man ju faktiskt få unna sig, eller hur?;-)

Klockan 10:00 hälldes förpackningen upp och vispades runt i 2 minuter av visp proffset Alfred!
Sedan startades klockan (och det eviga tjötet om när glassen var klar???) 2½ timme skulle den stå inne i frysen. Under dom 2½ timmarna åkte vi ut och cyklade knappa milen och lekte i lekparken! Perfekt tidsfördriv och semester för öronen;-)

Väl hemma väntade världens godaste glass och betyget blev 5 glassar av 5 möjliga! Suveränt god! Runt 25 kr per förpackning och det räcker gott och väl till minst 7 glassar!!
Så löp och köp mina vänner, dom fanns även i vaniljsmak och chokladsmak!

Dom där 2...

Våra kära 2 små minsta är som ler och långhalm... I ena andetaget slåss dom så att tårarna sprutar (ibland oxå bloden..) Men i det andra andetaget så kramas dom och är bästa kompisar...
Dom där 2 är inne i en extremt jobbig period just nu... Dom hittar på bus, jävulskap, hyss och andra jädrigt jobiga saker...
Hela dagarna...
Ibland kan jag inte annat än att skratta åt dem, men oftast gör dom så att de får mitt blod att koka...
Jag vill inte ens tänka på hur dom där 2 små liven kommer att bli om si så där 10 år... Lovar att dom kommer att prova på ALLT och lite där till.. Och så kommer dom att ständigt tävla mot varandra och gör den ena det, så klart att den andra oxå måste göra det....

Men som sagt, det är inte bara bråk, skrik och tårar... Nej det är kärlek, kramar och pussar oxå;-) De strålar en slags trygghet kring dem som är svår att beskriva och syskonkärlek är det inga tvivel på;-)
Det skiljer sig knappa 21 månader på dem, men nu skiljer det sig inte så många centimeter och kilo på dem;-)
Jag fasar redan för hur dom där 2 små liven kommer att sköta sig på bröllopet? Jag är inte så säker på att dom kommer att sköta sig alls... Jo det är bättre att vara inställd på det, så kan de bara bli så mycket bättre;-)
Alfred kommer att viska i Fabians öra vad han ska göra och då gör Fabian det, precis det Alfred säger till honom... Kan ju bli spännande detta...