torsdag 23 februari 2017

Grattis älskade Tarzan!

 Idag fyller vår minsta lilla älskade stjärna 7 år! I 7 år har han funnits hos oss, älskade lillebror! (Jag veeet att bilden är suddig... Men typ resten av familjen blev otroligt irriterad på mej när jag tog 1000 kort innan klockan 6 imorse i nyllet på stackars Fabian bara för att dokumentera hans STORA dag, därav fick jag bränna av lite snabba kort med mobilen... Att dom ALDRIG lär sig att jag ALLTID fotar ALLT och JÄMT!;-))
Han med ett humör värre än mej, som kan slå om och vara världens underbarste unge! Som älskar livet och bara flyter med! Som har lyckats på pricken genomgå exakt VARJE trotsålder!
Nu är trotsåldern förbi (hoppas jag!!;-)) Och idag fyller han 7!
 Han fick 4 paket... I de första 3 så var det kläder och man såg på honom hur han bara tänkte: Vad sjutton tror ni? Bara för att jag "råkade" skriva upp på önskelistan att jag önskade mej kläder, bara för att mina bröder sa att jag önskade mej kläder. Så var det ju ändå inte det jag önskade mej mest...
Men sedan kom han till det stora paketet och när han insåg vad det var i paketet så lyste hela han upp som en stor sol!
 För i paketet var en air board! Den lyckan alltså! Bortskämda unge;-)
 Lillebror som alltid kommer att vara vår lillebror i familj, även när han kommer att vara störst i familjen och ha 45 i skostorlek!
Att fylla 7 är STORT! Världens finaste Fabian!
(Att jag sen är vääärldens sämsta mamma ibland det vet jag ju.... Jag "råkat" nämligen anmäla mej till föreläsning ikväll klockan 18 för länge sedan och glömde visst bort att hans födelsedag just var idag den 23... Det var INTE populärt kan jag meddela... Hur jag nu kunde missa att det var hans födelsedag just idag, ja det är sånt man råkar missa när man har många barn... Stackars 3:e barn.. Kommer inte ens ihåg hans 4 sista siffror;-)
Tiden går så otroligt fort och tänk att för precis 7 år sedan så hade jag nästan gett upp hoppat ett det ens skulle bli någon förslossning. Nä, så klart ville han ligga kvar så länge som det gick. Han ville väl inte komma ut till den snöyra som det just då var med typ en meter snö....
När väl hinnorna togs, då gick det på ett par timmar och vår 3:e älskade son såg sitt första ljus!
Älskar dej Fabian!
 Ett par sekunder gammal! Älskar den här bilden! Så mycket kärlek från första ögonkasst! Att bli 3 barns mamma är verkligen något helt unikt och fy bubblan va rik jag känner mej VARJE dag som får ha mina älskade barn hos mej!
Sötare får man nog leta efter! Åh herreguuud va det sliter i livmodern när man tittar på gamla bilder! Det sliter och det drar och man känner sig aldrig klar med barnafödandet!;-)
Att leva i den där bubblan de första veckorna när man har ett nyfött barn, den känslan är obeskrivligt härlig!
HÄR kan ni läsa lite kortfattat om förlossningen på Fabian!
Tänk att vår minsta lilla stjärna fyller 7 år idag... Inte klokt va tiden går fort! Jag är överlycklig VARJE dag när han pussas och kramas med mej! Älskade lilla Tarzan!;-)

onsdag 22 februari 2017

Alfreds nya rum!

Alfreds nya rum har varit klar i ett par månader nu! Han har liksom "boat" in sig där nu med sina prylar på rätt plats! Ja för herregud va grejer kidsen har och det känns nästan som om de inte använder en bråkdel av alla saker... Men skulle jag "råka" rensa bort lite, ja tro då på fanken att det ska ha just de jag har råkat slänga...;-)
Han älskar ju att pyssla, så jo lite pynt här och där har han fått upp...
Planscher med tejp har han också satt upp. Men de åkte ner illa kvickt när dumma mamman blev vansinnig och sa att man minsann INTE kunde tejpa på den nya tapeten... Barn alltså... *harkel*
Rummet är inte så jättestort, men han får plats med det han behöver! Och alla fönster gör ju att hela rummet känns så mycket större!
Tanken var från början att vi (jag menar förstås Jonas *host*;-)) skulle platsbygga ett skrivbord. Men ännu har jag då inte sätt något skrivbord;-) Ja ja, en dag kanske det kommer dit ett! Så länge får han nöja sig med sitt gamla och det duger gott och väl!
Älskar hans val av tapet! Det gjorde han bra! Han älskar ju färg och form och skulle nog helst av allt velat haft olika tapeter på varje vägg.. Men det ville INTE mamman och pappan;-)
Jag tycker att han kanske inte borde ha så mycket framme och att kanske inte behöver sätta upp på pricken allt pyssel som han gör?! Men så kom jag på mej själv, att va fasen pojken älskar att pyssla och det är ju HANS rum! Jag kan inte bara komma där och bestämma hur perfekt hans rum skall vara! Nä, detta är Alfreds rum och det är han som bestämmer hur det ska se ut där! Han är ju bara ett barn och allt behöver inte alltid vara så perfekt... Punkt och slut! Och ska han sätta fast sina konstverk på väggarna, ja då får han göra det med något mer skonsamt än TEJP!!!;-)
Ska ta ett fräst och måla lite gamla ramar som satt i hans förra rum, en färg som passar lite mer in i hans nya rum! Men det tar jag sen när jag både har tid och inspiration!;-)
Nöjd kille, nöjda föräldrar!
*host och harkel* Att han sedan sover nästan varje natt inne hos Douglas och inte i sitt nya rum... Ja det är en annan femma! Alfred har alltid varit en trygghetskille och älskar att känna andras andetag mot sitt lilla ansikte! Så att få sova bredvid sin snälla storebror varje natt, det är både trygghet och syskonkärlek det! Hur länge Douglas nu står ut? Ja det är frågan? Men än så länge går det bra och tryggheten är ju så fantastik skön för lilla Affemannen!

tisdag 21 februari 2017

Att (kanske) vara på gång igen....

Hua... Det har varit en vääääldigt tuff höst och vinter... Eller förresten om jag tänker efter har det varit ett tufft år..
Jag vet inte riktigt varför, men min kropp och själ har inte mått så särskilt bra.. Jag har varit hos läkaren flera gånger och försökt att kanske hittat felet? Jag tror och är övertygad om att det är min sköldkörtel som spökar och jävlas i min kropp.. Men läkaren (trots högt tsh) säger att det nog beror på stress...
Så under 3 gånger i höst var jag och pratade med en samtalsterapeut... Jag vet inte om det gav mej så jättemycket? Kanske lite tips och trix på vägen. Men mest sa hon att jag bara skulle tänka på mej själv. Då blev jag less... Man kan INTE tänka bara på sig själv när man har familj och 3 små barn! NEJ, det är så jag känner och tycker och det kan ingen ändra på!
Så jag har försökt att hjälpa mej själv och jag tror banne mej det har funkat bättre...
Stress och tid, de som alltid går imot. Det ÄR skitsvårt att få ihop allt ofta, det är det... Jag har älskat att ha tusen bollar i luften förr, nu har jag skitsvårt att ha typ 3... Men som sagt, jag har jobbat på det där och jobbat med mej själv! Tagit bort saker på den där stresslistan som jag trott varit bra för mej, men inte varit det. Valt att avstå från människor som bara gett mej negativ energi och ibland när det inte funkat så har jag sagt (läst) nästan skrikit åt dem vad jag tycker och tänker när allt bara blir så fel!
Jag har valt att inte träna på flera månader... Jag som älskar att träna, det är ju inte klokt att det ska stressa mej? Jag vet, det låter skitkonstigt i många öron. Men för mej handlar det hela tiden om tävling. När jag väl tränar så vill jag prestera mer och ännu bättre. Tränar jag en gång om dagen, ja men då kan jag väl försöka att träna två gånger om dagen också för då är jag ju skitduktigt, tror jag...
Jag tävlar ständigt mot mej själv i det mesta.. Ibland tar det stopp.. Kroppen säger S.T.O.P.P! Nu är det bra! Kropp och själ orkar inte med det som hjärna tror att den orkar...
Så i höstas la jag ner min träning. Pang och bom...
Men sakta och säkert har jag börjat ta upp den igen! Men utan runkeeper! Jag har inte loggat någon träning, inte ens en PW! Varför? Ja bara för att jag blir stressad av den där klockan, den där rösten som säger hur långt jag har gått, hur långt jag har sprungit, hur många timmar jag spenderat på gymmet.. För visst kan jag gå ännu fortare och ännu längre!
Vi är några som följer varandra där och det blir givetvis en tävling av det hela! Skitkul tycker jag, egentligen! Men nej, just nu orkar jag inte med att tävla! Fast grejen är den att det är JAG som tävlar mot dem, utan att de andra ens vet om att jag gör det...
 Dessa svettpärlor och röda nylle med ett lyckligt flin! Detta är verkligen lycka!
Ikväll sprang jag och Jonas en sväng! Ingen aning om hur långt eller hur länge? Vi bara sprang! Sååå skönt att slippa det där kämpande mot klockan, den där stressen att jag minsann måste springa ännu längre och fortare... Bara springa för att det är kul och för att det är skönt!
Kanske sen, sen när jag mår riktigt bra i kropp och själ, då kanske runkeeper sätts igång igen, men inte nu!
Vikten har förstås rusat upp.. Trots att jag verkligen tänkt på vad jag stoppat i mej.. Kroppen är inte desamma som den varit förr... Något är fortfarande väldigt fel med min kropp och jag tror att jag ska söka mej på annan ort för att få den riktiga hjälpen! Men just nu fokuserar jag på en sak i taget! Man KAN inte göra allt samtidigt och vara alert jämt, det är något som jag lärt mej de sista året när det bränt som eld i kropp och själ, när jag har mått som sämst...
Vi, jag och Jonas har pratat ganska så länge att vi kanske skulle försöka hitta ett gemensamt intresse! Ja nu när grabbarna börjat slå sig lite fria från oss och inte kräver 100% tillsyn utan väljer att vara med kompisar istället för oss!
Golf tror han att vi ska börja spela.. Men seriöst, är jag stressad innan så kommer jag ju för bövelen slå ihjäl någon med den där golfklubban innan jag gått 9 hål. NEJ, golf är inget för mej...;-)
Men springa, JA!
Förr har vi aldrig kunnat springa tillsammans för att jag inte kunnat vänta in honom utan måste springa helst 1 km före honom för att "vinna".
Men nu lunkar vi ihop, njuter och hinner småprata liiite lite grann!
Att det vore ju ganska så mysigt att anmäla sig till ett lopp tillsammans, bo borta på hotell en helg och springa tillsammas! Att ha ett mål tillsammans, att träna ihop för att må bra! Att göra detta som par och springa för att det är kul!
För JA! Jag älskar ju att springa! Det är såååå härligt och skönt!
Nu kanske jag är på gång igen! Kanske är jag på G att komma tillbaka till den där gamla roliga och glada Karolin med massor av härlig energi! Jag gillar nämligen inte den Karolin som jag varit de sista året... Ledsen, arg och sorglig..
Men! Ja jag skriver MEN! Det kommer nog att ta tid, att bli av med den där inre stressen som jag känner. Men jag jobbar på det varje dag, varje minut och varje sekund och det går framåt för varje dag som går!;-)
Jag sätter stopp i tid nu! Att stressa kan vara nyttigt till en normal nivå.. Men dygnet har ju bara 24 timmar och man kan INTE göra allt som man tror man måste. Att lära sig sätta gränser och att sätta stopp, det blir jag bara bättre och bättre på för varje dag som går!!;-)

söndag 19 februari 2017

Som en vallhund...

Hel den här veckan har vi varit ifrån varandra i familjen... Jonas åkte bort och Alfred åkte bort och sen har det varit fläng hit och fläng dit...
Jag har så sjukt svårt för det. Förr hade jag inga som helst problem med att vi var ifrån varandra allihop , men nu har jag sjukt svårt för det.
Jag är som en vallhund som måste hålla ihop sin fårskock och känner att jag trivs bäst när alla är på hemmaplan där jag har koll på alla!
Jag vet inte varför jag blivit sån? Ingen aning, men det är något som har växt fram inom mej och jag mår som sagt inte alls bra när min flock inte är med mej....
I fredags kväll var vi äntligen samlade hela familjen!
 Sååå underbart för mitt mammahjärta! Det spelar ingen roll att kidsen stänger in sig på sina rum eller är med kompisar. Jag känner mej ändå varmast i hjärtat när HELA familjen är hemma!
Det händer tyvärr alldeles för sällan att alla är hemma numera och värre lär det väl bli ju äldre barnen blir. Då kommer det (*harkel*förhoppningsvis) inte vilja hänga här hemma med oss... Konstig känsla det där, dubbelt... Men man lär sig väl med tiden att vi inte kan sitta fasklistrade på varandra kan jag tro!
Den här helgen har vi i alla fall hängt i ishallen som vi alltid gör på lördagar.. Träningar och matcher... Skönt när den här säsongen snart är slut och jag längtar tokmycket efter att hela familjen kan gå upp lite senare på lördagsmornarna och äta frukost tillsammans!
 Efter maten igår kom våra härliga vänner Martina och Markus på dejt! Bubbel och kortspel! Förbaskat trevligt med spontandejter! Så enkelt och lätt! Ja, vad annat kan det bli med dessa vänner! Enkelt och lätt! Min "lillasyters" som är precis som mej! Wild and crazy!;-)
 Det är ju såååå kul att spela kort och det gjorde vi flera timmar! Jag förlorade dock flera gånger, men hör och häpnad! Jag blev inte ens sur! Kanske börjar jag fatta att det inte hjälper att vara dålig förlorare? Kanske, kanske inte?;-)
 Imorse bestämde vi med bästa Veronica och Per att vi skulle åka in till Jönköping och käka brunch! Fantastik fint på Spira! Och fantastik god mat! Åt som om vi aldrig hade sätt mat förr och jag är fortfarande mätt ännu, trots att det gått 7 timmar... Att man aldrig lär sig att äta med måtta???
 Alltså jag loooovar, vi hade såååå mycket trevligare än vad det ser ut och de var inte så trötta som de såg ut!;-) Ha ha!
Det här smakade jag på! Alltså det är ju så sjukt gott med sånt här skit... Men nu har jag banne mej bestämt mej för att skippa detta! Jag vet ju att jag inte mår bra av socker och äter ju inte annars vanligt godis! Så kan jag ju hålla mej borta från sånt här, right!
Nähä! Nu ska jag ta min rara barnaskara och snusa på dem innan de somnar! Jonas åkte precis iväg till *tada* ishallen! Åh att de är banne mej vårt andra hem.. *snark*
Men vallhunden inom mej har ju sin rara skock under sitt hustak inatt och nu får de inte åka ifrån mej på ett tag!;-)
Tack för en underbar helg alla inblandade! Imorgon är det måndag och ett tu tre så är det fredag igen! Tiden går rysligt fort när man har roligt!;-)

torsdag 16 februari 2017

Rom byggdes inte på en dag...

Nu kan jag inte hålla mej längre... Nä det kan jag inte och vi är faktiskt NÄSTAN färdiga med TV-rummet...
Äsch va fasen, Rom byggdes ju inte på en dag, eller hur? Det har gått sagt men säkert fram och den här tiden kan man ju tvär inte trolla fram av mer än de 24 timmar som finns på ett dygn, även om jag vi alla skulle vilja det...
Vi påbörjade ju vår kära renovering i somras på typ semesterns första dag! De byggdes fram ett nytt rum och fokusen låg först och främst på att Alfred skulle få sitt nya rum helt klart! De är det, nästan...;-) Ja jag kommer att visa hans rum en annan dag!
Ni vet, jag är ju inte så haj med varken hammare, spik eller såg. Så det sköter min käre make och ja så var det ju det här med tiden.. De flesta helgerna har dessutom varit fulla, och börja spika lite för en timme. Nä det gör man inte, då hinner man ju knappt dra fram alla grejer förens det är dags att avsluta...
Ja ja, skit sak samma, nu är det ju som sagt nästan klart vårt älskade TV-rum och för första gången på typ 9 år är jag nästan helt nöjd! Äntligen har vi fått det som vi ville!
Det var ju ett himlans stort rum innan. Ett alldeles för stort och opersonligt rum som var grymt svårt att få mysigt hur man än vände och vred på det och vi möblerade nog om 1000 gånger och ändå blev det inte bra...
När vi köpte huset för 9 år sedan såg det ut så här.. Som en jäkla bastu och det bodde vi i 3 år innan vi, eller jag menar Jonas målade om det 4(!!) gånger, men bra blev det och vilket jobb han hade med de där jädrans taket! Får rysningar bara jag tittar på vårt gamla furutak, nästan lite illamående faktiskt;-)
Som sagt, mörkt och tråkigt och jag vill inte ens tänka på hur många timmar vi har lagt ner på att måla bort allt brunt och fult! Men som sagt, väl värt det nu och som sagt, Rom byggdes inte på en dag utan växte fram sakta men säkert!;-)
Så började vi som sagt bygga ett nytt rum uppe i somras! Det såg ut så här innan:
Som sagt, måååånga kvadrat som inte ens användes... Döda ytor som bara stod och samlade damm och sååå kallt och opersonligt....
Men nu så är vi nästan klara! Lite lister här och där som fattas, men dem tar vi när det finns tid! Har vi klarat oss utan dem nu ett tag så klarar vi oss ett tag till;-)
 Soffan och skänken fick flytta upp från altanen. Så nu står det naket och öde där ute istället... Ska leta soffor på blocket! Där kan vi nog hitta några bra och snygga som vi sen kan ha på altanen i sommar!
 Den här vägen har vi haft ungefär 1000 olika idéer på vad vi skulle ha på den... Men sen hittade jag detta galler på grafitgrå och köpte den och alla klypor! Tycker den blev bra där och vill man inte ha den sen, ja men då är det ju bara och byta ut den till något annat!;-)
 Ha ha, tänk att det skulle ta nästan 7 år innan detta foto som togs när Fabian var nyfödd skulle komma upp på väggen.. Bättre sent än aldrig;-)
 Här skall göras ett elementskydd! Det ska min man göra! Kanske hinner han göra det på semestern...;-) Nä då, nu ska jag inte vara sån... Det kommer nog bli supersnyggt med ett elementskydd där och jag ÄLSKAR den breda fönsterbrädan!
 Nu gillar jag vårt TV-rum både på dagen och natten! Nu kryper jag mer än gärna upp där och kollar på TV, det gjorde jag helst inte innan! Tänk va en vägg, nya tapeter och lite målarfärg kan göra!
 Sen, ja sen... Jag säger inte när för det vet man inte när det kommer att ske.. Då står Douglas rum på tur! Vi ska göra en liten make over med ny målarfärg och lite ny piff! Det behövs verkligen.. Skit va barnen sliter på sina rum! Ja tur är väl kanske det, värre vore det väl om de inte ville hänga på sina rum!;-)
Alltid finns det något man vill och måste fixa i ett hem!
De bruna fula persiennerna skall så småningom tas bort, men då måste vi förmodligen måla om fönsterna igen.. Orkar man det?;-) Sedan skall så småningom de fula guldhandtagen bytas ut.. Men som sagt, vi tar det sakta men säkert...;-)

tisdag 14 februari 2017

Kärlekens dag!

En komersiell jäkla skitdag är det många som kallar den här dagen, den här dagen då det är alla hjärtans dag...
Ja va gärna en bitter jävel och tyck det då om du känner för det! Tycker att det bara är handeln som ska tjäna på oss stackars konsumenter! Äsch säger jag, klart som korvspa att vi ska fira alla hjärtans dag! Klart att vi ska fira alla dagar, men de är väl härligt att det finns en dag på året som är lite extra kärlek i luften, eller hur!;) Så sluta nu på en gång och vara så bitter!;) Länge leve kärlek, hjärtan, presenter, choklad och blommor!
Jag älskar ju att fira allt möjligt och passar på så fort det finns tillfälle! Så ingen är ju gladare än jag då dessa dagar kommer! Ha ha!
Min fina omtänksamma svägerska kom förbi på jobbet och hade en present med sig till mej! Eller nä, jag menar förstås till oss, mej och Jonas! Sååå himla gulligt alltså! Blev sååååå glad och rörd! Men nej då, inget vin idag inte, det är ju för bövelen bara tisdag ju... Nä, de får nog vänta tills på fredag!;)
Svängde förbi affären efter jobbet och köpte lite choklad och geléhärtan till Jonas och grabbarna! Ja, lite måste jag ju få skämma bort dem, även om jag känner att jag kan vara hemskt dålig på det om jag jämför mej med Jonas, han är grym på att skämma bort mej och alla andra! Ja ja, alla är vi bra på olika saker, viktigt att komma ihåg!;)
Baddisco för Fabian och träning för Douglas ikväll! (Och Alfred är hos morfar i Varberg ett par dagar på lov!) Så kvällsmaten blev överraskningen taco! En (ja nästan då) helt vanlig sketen tisdag och så serverades det taco och pepsi Max! Fatta den lyckan hos Fabian! Ja, han skulle lätt kunna leva på taco varje dag! Kul när man kan glädja sina ungar med det lilla liksom, ja för en gångs skull!;) Ja, för det är banne mej inte lätt att glädja dagens ungar alltså... Mycket vill ha mer, hela tiden tycker jag...:/
Jag harklade mej ganska så högt när jag påpekade att det var alla hjärtans dag idag och JAG hade inte fått något! Alltså där låg Jonas ganska så risigt till kan jag lova! *himlar med ögonen* Han som alltid är så duktig på att ge mej presenter och komma ihåg sånt här. Ja han hade glömt... Min blick han fick när han erkände... Stackars Jonas, han kan inte ha det lätt med mej! Fast, jo jag kan ju faktiskt oxå vara snäll ibland;)
Stackars stackars Jonas..
ha ha, helt plötsligt åkte han iväg och kom hem med världens största bukett med tulpaner, 45 st!
Älskade man! Så nu är jag glad igen!;)
Nä då, så hård är jag inte och så sur blev jag faktiskt inte för att jag inget fick, loooovar... Jag vet ju att han älskar mej iallafall och jag honom, varken utan eller med presenter! Så de så!!!
Nu vet jag nog att jag kommer få betala dom där tulpanerna redan ikväll, men de gör jag så gärna! *harkel* Ursäkta för den onödiga infon, ha ha!;)
Hoppas eran alla hjärtans dag varit bra!
Puss och kärlek från mej till dej❤