Jag vill inte vara hemma mer, detta liv håller på att ta knäcken på mej just nu... Jag känner hur jag sakta håller på att strypas. Jag vill inte längre bara vara mamma, jag vill vara Karolin, vara vuxen och känna mej behövd. Vill känna att jag gör något vettigt med livet och inte bara sitter här hemma...
Jag är oerhört tacksam att jag har mina barn som jag måste upp med varje morgon och lämna. Jag måste fixa mat och jag måste hålla ordningen här hemma. Hade jag levt helt själv och suttit i en lägenhet så hade nog risken varit stor att jag deppat ihop helt...
Som sagt ett mörkt hål var det imorse.... Jag vet att jag mår såååå mycket bättre av att ge mej ut och träna när jag mår så här dåligt. Det är svår att hitta motivationen när allt känns så mörkt. Men efter 2 timmars inre pepp drog jag ner på gymmet och satte mej och började cykla och cykla!!!
.JPG)
.JPG)
På någotvis hade jag lyckats att skrämma iväg de där dumma hjärnspökena som vill få mej att tro att jag är värdelös och de stora svarta hålet känns inte längre fullt så stort just nu!
Träning är banne mej min drog och jag är sååå glad åt mej sjäv att jag lyckades peppa mej själv att dra mej ner till gymmet istället för att dra en gammal filt över mej och lägga mej i soffan framför TVn!!
Fy din stackare, jag lider med dig ;( har suttit i den situationen själv för ett par år sedan och det har varit ett helvete!
SvaraRaderaMen jag tror och vet att det kommer att lösa sig för dig, synd bara att ingen arbetsgivare har fått upp ögonen för dig å fattar vilket kap du är :) men det kommer jag loooovar ;)
Fantastiskt duktigt av dig med att du kämpar på så som du gör ;) och är så impad av dig med att du går å gymmar, skulle behöva lite av din energi!
Jag håller alla tummar å tår jag har för att det ska lösa sig för dig ;)
Massor med kramar /Katarina L
Visst är det härligt hur träningen kan göra underverk?!
SvaraRaderaFörstår hur du känner dig. Även om du är helt underbar är det otroligt tufft på arbetsmarknaden... :-(
Hade jag haft eget företag hade jag anställt dig direkt!
Massor med kramar, M
Men fina du!
SvaraRaderaDet är inget fel på DIG! Det FINNS inte jobb åt alla helt enkelt!
Så snart min mammaledighet är över så joinar jag dig i arbetslösheten... Kanske kan vi träffas rent av??:)
...å här kommer en kram och hejarop! Bra jobbat med det svarta hålet och jag känner igen mig även om jag har jobb att gå till.
SvaraRaderaMen gumman då.... Du borde kanske be någon hjälpa dig att skriva om ditt CV eller nåt? Jag vet en som kan hjälpa dig, hojta bara till om du misstänker att du behöver ändra något. Kram
SvaraRaderaStyrkekramar i massor
SvaraRaderaså himla bra att du for och tränade!
SvaraRaderaoch jag tror fortfarande att du snart får jobb, du är tuff och framåt och glad - alla måste väl vilja ha en sån som dig på sin arb.plats!
En annan sida av myntet...jag har under en längre tid känt mig utfryst av chefen, så för att få ett drägligt familjeliv utan rubbad sömn med kramper har jag sagt upp mig...
SvaraRaderaÅh fy fasen.. Massa kramar till dej och hejja rop! Du är tuff!
RaderaKramar K ❤
Vet precis hur du känner det,
SvaraRaderavar arbetslös i 2,5 år nyss,
utan A-kassa eller annan ersättning (eftersom våra barn kommit så tätt har det gått mer än 5 år sedan jag jobbade innan)
Det är hemskt - men du är stark,
du är duktig,
du har din träning,
Det kommer att lösa sig, det kommer säkert att vara jättejobbigt i omgångar innan det löser sig - men det kommer att lösa sig !
*kram*