Vi höll på att komma försent till vår egen vigsel...

Klockan 15 började vigseln! Vi hade fått stränga order av värdparen och prästen att inte komma allt för tidigt till kyrkan, utan helst komma bara några minuter innan själva vigseln började!
Klockan 14:55 befann vi oss i bilen någonstans på en ödslig väg och mitt hjärta höll på att hoppa ur bröstet av nervositet. -Shit Jonas, du måste verkligen gasa på för om 5 minuter börjar vigseln, sa jag....
Han gasade och när kyrk- klockorna började ringa rusade vi ur bilen och sprang in till kyrkan. Herreguuud, vi höll på att komma försen till vår egen vigsel...;-)
När vi sprang på grusgången upp mot kyrkan sa Jonas på lite skoj: -Du har väl tagit bort lapparna under skorna? Guuud jag fick PANIK, nej det hade jag ju inte!!
Upp fort som bara den med benen och snälla Jocke fick snällt ställa upp och hjälpa mej att pilla bort lapparna! Ja för tänk om dom hade lyst där när vi skulle falla ner på knä framme vid altaret framför prästen! *fniss*

Innan dörrarna öppnade sig var jag så nevös! När sedan dörrarna sköts upp och bröllopsmarschen spelades så där ljuvligt pompigt, sken jag upp och kände att jag nästan höll på att börja gråta... Jag fick rikta min blick framåt för att inte börja gråta det första jag gjorde...;-)

Sedan gick vi framåt altaret och vigseln kunde börja!!! Jag var så spänd hela tiden, jag vet inte varför? Men jag tror att det är ganska så vanligt!? Jonas han var oxå spänd! Så underbart gullig! När jag tittade in i hans underbart blåa ögon och se hur hans ögon tårades hela tiden! Sååå vackert!!
Tänk att det är över en månad sedan, en månad vi blev man och hustru!! Tiden går fort, sååå fort!

Fortsättning följer....