måndag 31 mars 2014

Jädrans skit oxå...

Just nu mosar jag i mej av denna delikatess... Nä det är sannerligen ingen delikatess, jag lovar! Men jag har hört att just vitpepparkorn ska vara bra mot magsjuka, om det är sant eller ej? Ja det hade varit kul att veta?! Kanske är det så att om man tror på något riktigt mycket, så ja då fungerar det?;-)
Varför jag proppar i mej det just nu? Alltså jädrans skit säger jag bara..
Precis när jag hade postat det förra inlägget ringde telefonen och i displayen stod det Bullerbyns förskola, avdelning 3... Ja men vad tror ni??? Söta fröken Jenny berättade att Fabian hade ont i magen, ville inte äta, låg och sov, var slö och bajsade tvärt imot hårt...
Ännu en gång, jädrans skit. Precis det här som vi INTE ville få in i vår familj, INTE!!!!
Nu håller det sig "bara" till en liten lightversion och vääldigt lindrigt (än så länge). Men man vet ju aldrig hur detta sprider sig till resten av oss...
Fan rent ut sagt... Skitäckliga magsjuka, fast ja utan att spy då...
Ser man det liiite positivt, så är det ju ändå bra om vi nu får den "riktiga" magsjukan in da house nu i början av veckan och inte senare...
Men ja jag hatar verkligen magsjuka, så de så! Specillt när den verkar gå som värsta löpelden precis nu när det bara är 5 dagar kvar till vår semester... Ingen höjdare att få det i ett flygplan med 100 -tals andra resenärer.. Att ockupera den pyttelilla flygtoan är ju inget som man strävar efter precis...
Han är vid mycket gott mod och är nästan som vanligt förutom att han inte äter så mycket och är väääldigt trött och ja bajsar lite mer och löst (ursäkta detaljerna;-))... Och JA han orkar retas med sina bröder och det brukar ju tyda på att de små liven då mår ganska så bra...;-)
Nähä, nu ska jag åter gå och stoppa en näven vitpepparkorn i min mun och svälja ner med en droppe sprit!;-) Om jag sedan får magsjuka eller magsår efter den här dosen, ja det återstår ju att se...

Jag kan flyga, jag är inte rädd..

Om en vecka ligger jag i en solstol och steker mej! Galet va jag längtar efter att få tillbringa en hel vecka i solen med min älskade familj! Inga måsten, inga telefoner som ringer, inga väckarklockor som skriker klockan 5 på morgonen, ingen matlagning, ingen disk! (jo kanske lite mat och disk, men det gör inte så mycket;-)), äta frukost klockan 10, vara uppe sent och spela kort på balkongen, dricka vin, äta ute! Bara vara helt enkelt!
Jag börjar bli en gnutta nervös oxå... Herregud, lite flygrädd till och med...
Jag tänker, tänk om flyget störtar? Tänk om vi bara försvinner ner i det djupaste havet... Jag tror det kallas resenerver... Jag mumlar; Jag kan flyga, jag är inte rädd.. Det hjälper lite;-)
Men så tänker jag så här. Händer det något så är ju vi ALLA i hela familjen med och ingen kommer överleva en flygplanskrasch och då kommer vi alla 5 till himlen tillsammans!
Ja ni ser, dessa tankar.. Dom är inte alltid lätt att slåss med..;-)
Sjukdomstiderna härjar visst helt plötsligt.. MAGSJUKAN går som en liten äcklig löpeld och jag blir alldeles nojig... Va fasen skulle just den skiten börja gå just nu för? Vi ska INTE bli sjuka, INTE!
Hade jag kunnat så hade jag haft hemma hela familjen hela den här veckan för isolering.. Men det går ju så klart inte å andra sidan så behöver man ju faktiskt träffa andra för att bli lite resistenta och få lite skit för att inte bli sjuk...
Om 5 dagar åker vi, 5 fjuttiga små dagar! Sommarkläderna måste rotas fram och det här med att packa är ju inte min stora grej.. Nä att packa rätt och riktigt och inte packa ALLT för mycket med tanke på att väskan ska vägas, det är inte lätt om man heter Karolin.. De vore ju ganska så pinsamt men oxå så typiskt oss om vi skulle ha en överlast på väskorna så att vi skulle få packa upp och om, eller få betala en massa för att jag ska släpa med mej alla dom där kläderna och skor som allt för oftast inte användes..;-)
En vecka kvar att jobba... En sketen liten vecka... *hoppar jämfota av glädje och sjunger en trudelutt*

söndag 30 mars 2014

Dom där orden...

Dom där orden som kommer ur en liten 6-årings mun. Dom som gör så att det känns som om hela hjärtat ska gå sönder.. Dom där orden som får en att inse och ställa sig frågan va sjutton man håller på med? Dom där orden som sårar, men som oxå gör att jag inser att jag själv borde tagga ner...
Dom där orden som kom ur Alfred mun i morse när hela familjen låg i sängen och myste och som vanligt började det spritta i min kropp och rastlösheten tickade som en bomb.. Den där stressen att jag inte alls borde ligga där så länge utan ta tag i allt tu-do som måste (vem säger att allt detta MÅSTE göras precis idag? Jag själv naturligtvis.. Jag skapar ett stress för mej själv..) göras...
Orden som: -Mamma, du säger ALLTID till oss vart vi än är och vad vi än gör: SKYNDA PÅ NU! SKYNDA, skynda, skynda, säger du alltid till oss. Alltid när du hämtar på dagis. Alltid när vi ska välja något, tex när vi ska välja lördagsgodis. Alltid när vi ska iväg någonstans... Alltid..Skynda...
Dom orden, orden som gör så ont i hjärtat och som tog så rätt! En liten 6-åring reflekterar och undrar vad mamman i huset på 34 år håller på med, det är fan inte klokt...
Nu är det jag som tar med mej dom här orden och slutar skynda på mina barn! Vad fan håller jag på med egentligen??? Stressar mina egna barn.. Inte alls klokt eller friskt någonstans, det inser jag ju...

Projekt!

Har man inte nog med jobb så skapar man sig det...
Idag är dagens projekt fixa byrå! Har man sovit nästan 12 timmar inatt, så har man oxå ganska så mycket kli i kroppen idag.. Så då måste man skapa sig lite jobb!
Hittade en perfekt byrå på second hand affären Kupan här i byn för en slant på ynka 80 riksdaler. Nu ska den slipas klart och målas i vitt och i mitt huvud kommer den bli bli superfin med svarta/ och eller gröna knoppar! Men vi är inte där ännu.. Det här med tålamod och pill är ju inte alltid min grej, specillt inte efter onsdagens projekt att sy gardiner. *mumlar lite för mej själv* Men som sagt, skam den som ger sig och nu hoppas jag bara på att det finns vit färg i garaget, annars kommer jag hoppa jämfota av ilska... Ja ja tänker ni: Det är ju sånt som man ska kolla INNAN man startar ett projekt, specillt när man gör det en söndag eftermiddag...
De blir nog bra, hittar jag ingen vit färg så vet jag att vi har både röd och grön färg därute. Så det här kan ju bli hur spännande som helst ju;-)
Och jag kör två flugor i en smäll dessutom! Jag är effektiv och fixar byrån, samtidigt som jag får sol på mej! Effektivitet när den är som bäst!
Önska mej lycka till! Det kan nog fan behövas;-)

lördag 29 mars 2014

Dagen efter...

En fartfylld kväll igår med bowling, god mat, dryck (alldeles föööör mycket gott att dricka vilket resulterade i skallebank på morgonen;)) och trevliga kollegor!  Dock landade jag i säng vid 3 tiden och vaknade strax innan 7... Minus på sömnkontot... Men vad gör det när man har en hel lördag framför sig i en solstol och bara slappa?;)
Jag njuter och så njuter jag lite till av alla ljuvliga solstrålar som landar på min bleka kropp! Termometern visade 15(!!!) grader! Helt galet med tanke på att det bara är mars månad! Men jag klagar inte;) Nä jag solar mitt bleka fejs och grundar för Teneriffa solen!!
Här tänker jag sitta tills solen går ner! Lövlie!

fredag 28 mars 2014

Grattis älskade Douglas

För 9 år sedan låg jag så här med min förstfödde son på min bröst! (Ja muttans hår  syns på bilden, men det bjuder jag på... *fnissar lite nervöst*)
 Klockan 05:38, 4 veckor för tidigt, 3170 gram och 51 cm lång såg vår älskade förstfödd son dagens ljus!
Påskafton den 26 mars gick mitt vatten, splasch, det var som på film... Men hallå, vi skulle ju inte ha barn nu? Nej inte får bebben komma redan väl? In på förlossningen i Värnamo där vi blev inlagda för obeservation. 1,5 dagars vankande i korridorerna och småvärkar hela tiden såg sedan Douglas dagens första ljus den 28 mars!
V36+0 kom han med dunder och brak, lite klämd, mycket blå och alldeles, alldeles perfekt och underbar!
Idag fyller Douglas 9 år! I 9 år har vi haft dej vår kloka son! Vi älskar dej!
På morgonen blev det sång, tårta och paket! Det bästa paketet var så klart en ny cykel! Som han har längtat, önskat och sucktat efter en ny snygg och stor cykel och idag fick han äntligen den!!!

torsdag 27 mars 2014

Med kläder kan man torka mina tårar...

Den här torsdagen blev inte alls som jag hade tänkt mej... Jag har varit värre än lille skutt på att tjuta så tårarna sprutat ur ögonvrån.. Bägaren har liksom runnit över både en, tre och tio...
Inte alls bra. Och när jag blir arg så börjar jag gråta... Hatar mej själv när jag tjuter som en gris istället för att säga som jag verkligen tycker.. Ja ja, sån är jag...
Imorgon kanske det blir bättre, det hoppas jag iallafall;-) Tårarna kanske har runnit klart så att jag får fram det jag vill ha sagt istället.. Och inte blir det bättre när man har ägglossning och den lilla PMS horan kommer fram i mej. Hon gör mej så lipig jämt...
När jag kom hem hade jag lyxen att Jonas kom hem tidigare än vanligt och jag fick tiden att åka upp helt själv med mina tankar för att shoppa kläder i grannbyns favoritaffär People! Amen jag dör va mycket snyggt det fanns och med kläder kan man torka mina tårar, det lovar jag!
Efter den bästa servicen och med mängder av kläder i provhytten traskade jag ut efter 1,5 timme i butiken med min lilla påse. I påsen blev det 2 linnen, en kofta och ett linne! Imorgon ska jag ut med jobbet och då måste jag ju förstås ha lite nytt och fräscht på mej. Trots att jag just nu känner att jag lika bra kunde sätta på mej en svart sopsäck, ja för det är så jag känner mej. Som en gammal soppåse med fett hår, påsar under ögonen och sliten som en gammal häxa...
Kolla in denna ljuvliga skapelse! Visst är den UNDERBAR!!! JA! Och NEJ jag köpte den inte och nu ångrar jag ihjäl mej och har ågren.. Jag tänkte: När ska jag ha den här snyggingen? Ska jag på något speciellt i vår/sommar? NÄ jag tror inte det. Men va fasen, tänk va snyggt att dra på sig den i slutet av vår Teneriffa resa när jag är lite brunare och fräschare när vi går ut och käkar... Jo jag får nog slå en pling till People imorgon och be om att få lägga undan den;-)
Nu känner jag mej på så mycket bättre humör! Det här med att få tillbringa en stund med glada tjejer i sin favvoritbutik bland snygga kläder, det gör susen för humöret! Kläder kan verkligen torka bort mina tårar!!
Och vet ni? När jag kom hem hade Jonas städat hela huset! LYX när den är som bäst!!

Alltså...

Jag blir så full i skratt samtidigt som jag tänker att folk har alldeles för mycket tid över för att bry sig om allt... (Och här bryr ju jag mej oxå, men tid är inget jag har för att bry mej om just sånt...;-))
Men jag har under de senaste tiden reagerat på hur folk bryr sig hur och vad folk skriver på fejjan, så som att folk hatar när någon skriver styrkekram tex... Folk byr sig om vad ANDRA har svarat på andras stutusuppdateraringar.. Alltså har man den tiden att blicka igenom vad andra har svarat och sedan sitta och bli irriterad på det? Skaffa ett liv kanske? 
Varför är styrkekram så himla hemskt för? Kanske behöver just den där personen en extra styrkekram just då, vad vet jag?
Alltså som sagt, nu bryr ju jag mej oxå... Men ja det är ju en annan femma... *fniss*
Samma lika här på bloggen... Tänk så många som byr sig, sitter där bakom skärmen och undrar och stör sig grymt mycket på vad jag skriver, stirrar sig hatiskt blint på vissa ord och tänker att jag är skitjobbig för att jag just skrivet dessa ord.. Nä låt folk skriva som och vad de vill och stör du dej. Skit i att läsa det då! Svårare kan det ju inte vara!

onsdag 26 mars 2014

Skam den som ger sig!!!!

I lördags köpte jag tyg till ett par nya gardiner till Fabians rum! Perfekt att köpa tyg på ikea, snyggt billigt och bra. Då kan man ju byta oftare!;-) Ja jäklar ja, jag tror minnsan att jag börjar bli en sann smålänning med mitt tänk;-)
Idag hade jag tid över och symaskinen rök fram! Men så fort den kom fram frågade grabbarna vad jag skulle gör? Sy svarade jag och swiiisch sa det, så sprang ungarna iväg på övervåningen! Alltså jag förstår inte riktigt? Varför så rädda för mej och symaskinen? Jo ja okej då... Dom har sett sin mamma sy förr och det har slutat med att har ångat rök från både näsborrar och öron och jag har slängt de där tyget åt helskotta...
Jag började med att försöka pilla med undertråden, men seriöst. Måste man vara hjärnkirurg för att få upp den där förbannande tråden? Till slut efter 30 minuters pill, en massa fula ord och slit i håret fick jag äntligen upp fanskapet! Vad händer då? Ja men då rycker nåljäveln av, pang bom bara så där...
 Att sy är kanske inte riktigt min grej, men jag försöker! Efter ännu lite mer svordommar, slit och krångel är gardinen ÄNTLIGEN klar! Jag går och stryker den och när jag ska hänga upp fanskapet hade jag sytt igen självaste hålet som stångjäveln ska gå igenom...
Just där och då var jag nära att sätta saxen i tyget och bara klippa sönder tyget.. Det var inga vackra ord som kom ur min mun det vill jag lova.. Ett och annat könsord flög ur det ur oxå... Tack gode gud att kottarna var på övervåningen så att de slapp höra hur mamman i huset lät...
Bara att sprätta upp skiten och börja om på halva gardinen...
 Efter nästan 3 timmar vid symaskinen sitter nu äntligen den RAKA kappan uppe i Fabians rum och fy Fabian va bra det blev!;-) Ja man får skryta, specillet jag som inte har just dom där sygnerna i min kropp...
Jag och ja förstås Fabian börjar bli nöjda med hans rum! Ny lampa i fönstret, nya blommor, ny sänglampa och så lite piff under sängen.... (HÄR kan ni se hur det såg ut i fönstret innan...)
En ny ljusslinga från rusta, ett pysselbord och stol! Och vem behöver fondvägg när man kan skapa en konstvägg själv i form av teckningar!!
Den andra sidan av delen under sängen ska bli en liten myshörna med kuddar och en byrå. Men dom där jädrans kuddarna får allt vänta att bli sydda tills jag hittat ännu lite mer tålamod, ja för jag kände att jag inte pallade att sitta ännu 3 (!!) timmar vid den där maskinen;-)
Jo och så ska man nog inte gå FÖR nära gardinen... Titta, ja titta!! Herre min gud va det ser ut. Stygnen var sååå fina INNAN jag behövde sprätta. Efter när det skulle sys så blev det bara pannkaka och dessutom gick lampan i symaskinen sönder.. *snark på det liksom* Men skit samma, kappjäveln är ju ändå rak och det är ett fint tyg;-) Skam den som ger sig, jag klarade iallafall att nästan sy en helt felfri gardin! *hehe*  Ja nu kan ni sluta skratta åt mina stygn, jag är faktiskt 34 år och inte 3 som man nästan kan tro när man ser hur det ser ut när jag syr... Någon som vill lära mej sy kanske? Sy kurs med ett glas vin? Tänk så bra det skulle bli! *fniss*

tisdag 25 mars 2014

Att ständigt jaga....

Efter inlägget som jag skrev förra veckan, där jag känner att jag står i ett vägskäl och inte riktigt vet vart jag är på väg?
Så har jag ältar lite detta med mina nära och kära om varför jag känner så just nu...
Jag känner att jag ständigt jagar. Jagar den där bättre kroppen, de där bättre hemmet, den där karriären, den där tiden osv...
Hela tiden den där jagan, att man liksom inte uppskattar det man har, trots att man egentligen har det väldigt bra. Visst är det konstigt? Vi bor i norden, i Sverige. Ett av de bättre länder i världen, har ett jobb, har 3 underbara barn, en man och ett fint hus och ändå är man aldrig riktigt helt nöjd.
Blir man någonsin nöjd? Helt nöjd? Kanske ska man inte bli det?
Det känns som om jag jagar ännu mer nu än vad jag gjorde för några år sedan. Jag vet inte riktigt vad det är som kommer sig att jag jagar så mycket nu? Kanske är det min ålder, den där åldern där jag helt plötsligt känner mej mer behövd på arbetet, har mer tid att fixa här hemma, har mer tid att fokusera på mej själv. Inte bara torka spyor, amma och byta blöjor... 
Jag vet inte?
Jag vill så mycket. Hela tiden. Jag jagar, men känner mej inte helt nöjd... Det stressar, stressar mej mer än vad jag tror...
Har jag måne kommit in i en tidig 40-års kris? Ja frågorna är många som susar genom mitt huvud denna blåsiga tisdagskväll och inga svar har jag..
Jag tänker oxå, vad vill jag bli när jag blir stor? Jag vet inte? Men jag borde absolut jobba med något där jag får visa vem jag verkligen är! 
Och den där kroppen... Borde jag inte känna mej lite nöjd, ja jag har ju ändå gjort en resa med min vikt. Men nä, inte då... Aldrig nöjd...
Och hemmet.. Hemmet som man ständigt vill göra om, hela tiden. Men det blir liksom aldrig klart, inte så som vi egentligen vill ha det...
En sak vet jag iallafall. Jag har växt, växt som person de sista åren. Blivit vuxen och kan och vågar göra saker som jag aldrig hade vågat för några år sedan...
Och en sak till.. Jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja vara 17 år igen, aldrig. Fy tusan för den åldern... Då jagade jag oxå pojkar;-) något, men då visste jag inte riktigt vad jag jagade... Jag jagade nog mer mitt inre på ett helt annat sätt än vad jag gör idag. Ja för idag står jag med båda mina fötter stadigt på jorden och har en härlig trygghet! Så ja, kanske ska jag inse. Jag tror jag börjar bli vuxen!;-)
Ännu ett svamligt inlägg med orden helt osammanhängande. Men gud va härligt det är att få skriva av sig. Låta orden svepa genom hjärnan och låta dem dansa ner på tangentbordet...
Det är inte alltid lätt att sätta dom där orden som springer förbi inuti mitt huvud.. Orden som sitter på min tungspets och som bara vill ut, men som är så svåra att formulera om till dom till ett bra inlägg...
Nej jag är inte på någotvis deppig. Jo, må hända en liten släng av vårdepp kanske? Våren som man ska vakna till liv och känna glädje, kan oxå stressa en hel del. Man vet att den där badsäsongen väntar, man ska springa runt i bikin, trädgården ska vara fin, solens fina strålar skiner in genom fönstrena och visar hur allt dammigt de är inne. Ja allt de där stressar och ger kanske en liten light version av vårdepp?  Och mitt i allt är jag så trött, så trött att jag skulle kunna sova dygnet runt.. Vårtrötthet kanske?

Han kan!!!

Vår lilla envisa (ja envis är bara hans förnamn.. *harkel*) Fabian har lärt sig cykla! Har envist totalvägrat att cykla, inte ens med stödhjul. NEJ, jag vill INTE cykla. Jag vill köra på min moppe! Moppe är alltså en balanscykel som han haft i 2 år som han bara älskar och som har växt fast i hans rumpa!;-)
Det är lätträknade gånger dom gångerna han har cyklat på cykeln med stödhjul under sin livstid... Tror nog jag bara får ihop en handfull gånger som han tagit några tramp och sedan totalvägrat!
Men i lördags hände det, bara så där! Fabian och Jonas var ute på eftermiddagen och Jonas kom in springandes och sa att jag absolut MÅSTE komma ut!
Till min stora glädje fick jag se vår lilla 4-åring cykla helt själv ute på gatan och UTAN stödhjul, han kan!!
Nu vill han bara cykla hela tiden! SÅ KLART!;-)
Att köra balanscykel är verkligen något som jag kan rekommendera till alla barn! En superbra balans byggs upp hos barnen och helt plötsligt kan de bara cykla, fantastiskt!
Kolla på vår lilla stjärna, så lycklig! (Bra löpsteg där Jonas, he he;-))

måndag 24 mars 2014

Tävling!!

I samarbete med nomnom har jag fått den stora äran att tävla ut 2 stycken supersnygga och superbra plattänger! Rosa, snygga och superbra, hur bra är inte det!
En normalstor och en liten mini som är perfekt att ta med på resande fot! Alltså kommer 2 stycken lyckliga vinnare kamma hem någon av dessa!

Allt ni behöver göra för att delta är:

1. För en lott: Berätta vilken av dessa 2 godingar som just du skulle vilja vinna? Lämna en kommentar här vem du är och hur många lotter du deltar med!
2. För två lotter: Gilla nomnom på facebook!
3. För tre lotter: Gilla Äppelblommans blogg på facebook!
4. För fyra lotter: Genom ikonerna längst ned i inlägget kan ni dela denna tävling med era vänner på facebook, twitter, instagram eller andra sociala medier;-) Eller har ni en egen blogg kan ni kan ni kopiera denna tävlingsbannern till din blogg!

Tävlingen avslutas tisdagen den 1 april och de 2 lyckliga vinnarna presenteras dagen efter!

LYCKA TILL!

Nedräkning...

Huvudvärk, trött som få och måndag... Men jag räknar ner nu, räknar veckor, dagar, timmar och minuter! Nu är det bara 2 hela veckor kvar att jobba innan vi drar till Teneriffa! *skriker av lycka*
Kroppen bara skriker efter sol, bad, sova, dricka drinkar, chilla med familjen och softa! Bara vara helt enkelt!
Det är på någotvis som om man nu börjar varva ner bara för att man snart har semester och är helt medvetslöst trött med grym huvudvärk.. Så trött att jag nästan skulle kunna stå upp och sova.. 
Måndagen är här, men för det är jag inte sur och tvär! Det här med att vara måndags sur har jag inget för. Fattar inte riktigt meningen med det? Bittra, sura, nedstämda och så börjar dom mjukas upp i mitten av onsdagen och framåt torsdag eftermiddag glider smilbanden uppåt och på fredag är humöret på topp... Det där förstår jag inte riktigt? Varför inte vara glad och positiv alla dagar i veckan? Allt blir så mycket enklare då!! Innan vi hinner blinka är det ju ändå fredag och en ny helg är åter hos oss!

söndag 23 mars 2014

Blåsippan...

....viskar att våren är här!!
Igår åkte jag, grabbarna och Tilde ut till mamma på lite eftermiddags mys och skulle titta på de små lammungarna som föds under veckan! Dock hittade vi inte dem i den stora hagen och jag var för feg och rädd för den stora baggen som bor i hagen, så det sket sig. Ingen titt på de små söta nyfödda lammungarna;-)
Istället fick vi goda ny gräddade våfflor...
Och var ute och myste på gården bland blåsippor, blåst och lantluft!
Det är nästan inte klokt.... Blåsippor som redan nu den 23 mars växer så att det bokstavligt talat knakar och även vitsipporna är på G. Våren är här tidigt iår, skillnad mot förra året när vitsipporna kom i början av maj...
Alfred han njuter när han får gå och pilla bland blommorna, plocka små buketter och lukta på dem! Han och tjuren Ferdinand är lite lika där, bara njuta av vackra blommor och livet!;-)
Jag trodde att jag skulle få den här vackra buketten när han plockat färdigt den! Pytsan, glöm det blev svaret. Den ska jag ha på mitt rum i en fin vas! Sötgrisen! En blivande florist kanske? *fniss*
Efter en grå, regnig, kall, blåsig, snöig vinter så blir man ju alldeles varm i hjärtat när alla färger med blommor exploderar ute! Precis vad vi behöver nu, sol, färger och fint väder!!
Att ha en liten tjej som nästan är som min dotter är helt ljuvligt! Denna lilla tösabit är nästan som min på alla möjliga sätt och vis! En linslus, älskar att höras och synas, ja precis som mej! Att hon sedan älskar att stå framför kameran och bli fotad bara så där, aj löööv!!
Jag älskar att fota och jag älskar när det nu blir ljust ute, korten blir så mycket finare då, trots att jag "bara" tar kort med min mobil... Nä då jag är inte bitter inte, nä ännu ingen "riktig" kamera är inköpt... *muttrar lite för mej själv*
Låt den här våren bli solig, varm och fin! No more regn, blåst och mörker... Att ligga och chilla i gräset bara så här, ja men det är väl livet på en pinne!;-)

Aprilväder i mars helt enkelt...

Efter en slömorgon de lux har vi nu satt oss i bilen och ska göra storstan Jönköping med "bara" ett barn med oss, lyx;)
De vankas födelsedag här nästa vecka, en liten kille fyller 9 år på fredag och lite sommarkläder inför Teneriffa resan ska köpas till grabbarna grus!
Idag känner jag mej lite vårig i mitt nya fina linne/blus som köptes i veckan! Jag trotsar våren, ja för nyss kom stora snöflingor ner från himlen lika stora som dasslock... Men nu skiner solen igen, aprilväder i mars helt enkelt! Vädret är ungefär som mitt humör, upp, ner och fram och tillbaka;)


Dagens outfit: Linne/blus: Fynd på provrummet och ett litet paket dök ner hos mej i veckan, kolla in deras vår REA HÄR. Jeans: Mina absoluta favoriter som kommer från people, märke Vila!

lördag 22 mars 2014

Efterfest på Bokgatan 6!

Igår var det fredag, en sån där skön och soft fredag som de ska vara! Fredagskänsla HELA dagen! Har jag sagt att jag fullkomligt ÄLSKAR fredagar!?!;-) Ja ett antal gången, men jag gör det igen, jag ÄLSKAR fredagar!
Efter jobbet hämtades grabbarna grus upp på skola och förskola och sedan drog vi upp till en kompis jobb och fixade till en blivande tävling här på bloggen, så håll ögon och öron öppna! En jädrans bra tävling må jag säga!;-)
Och jobbar man på ett företag som säljer hårprodukter, så klart måste man ju då få fixa frillan med både vax och hårfärg! 
Glada barn och nöjd mamma och se så snygga dom blev!;-)
 Sedan blev det lek i massor med kompisar och efter massor av lek kördes Alfred och Fabian ut ur huset! Japp för här hemma vankades det efterfest minsann för 8 stycken 9-åringar som hade varit på skoldico på kvällen! Förfest hos kompisen Tilde och efterfest här hemma!
Alltså dom är helt underbara i den åldern! En blandning på små tonåringar och vuxna, fast att de lilla barnet fortfarande är kvar i dem!
När dom cyklade hem från discot kom dom i en sån där storklungan på gatan och hade vi inte vetat att det var just dom som kom så hade man trott  det var en hel hög med ungdomar som var på väg på fest!;-)
Inrusandes genom dörren med höga och glada röster! For upp på övervåningen och på med sterion på det högsta och så började dom dansa!
Så klart kurrade deras magar och taco intogs och sedan blev det ännu mer sång, dans, tävlingar och dom sista barnen droppade hemåt vid 22:30 tiden lyckliga och fulla med socker;-)
Vi, jag och Jonas hade det hur kul som helst under kvällen och skrattade minst lika mycket med och åt dem!;-)
2 av kompisarna sov över här och när jag somnade strax efter 23:30 hörde jag hur dom låg och fnissade uppe på Douglas rum!
Klockan 6 vaknade Alfred och gick upp och väckte dom små tonåringarna och när klockan var 8 var hela huset vaket! Det här med att ha och längta efter sovmorgon en hel jobbarvecka, vad är det liksom?;-)
Den här sången naken är tydligen populär igen;-) Lyssna på dom, ljuvlig stämma;-)

torsdag 20 mars 2014

Som en förrymd brottsling...

Ja kära nån... Vad ska man säga om mitt pass? Herre min gud, jag ser ju för tusan ut som en förrymd brottsling ju, inte alls jag. Och den där vinkeln underifrån, NEEEEJ, inte min fagraste sida liksom!! Men man kan ju inte vara snygg jämt liksom... *hehe*
Men nu får jag leva med detta i 10 år och jag har ju faktiskt ett pass nu;-) Ja eftersom att det är jag, så kunde jag lika bra ha missat att skaffat ett och kommit på det kvällen innan och allt hade blivit pannkaka.. *harkel*
Och att skriva under med sin autograf. Ja jävlar ja, till och med tjejen i kassan småfnissade hur det såg ut...
Vet ni hur snabbt det gick att få sitt pass? Snabbare än snabbast! Torsdag eftermiddag förra veckan fixade vi passen och i måndags hade det redan kommit! Snabba ryck, de gillar jag!;-)
Grabbarna blev så fina så och är stolta som små tuppar över sina pass, ja även om deras miner inte heller blev som dom brukar vara! *fnissar högt*
Och Douglas bröt ihop en liten gnutta för hur hans autograf såg ut, ända tills han såg min och undrade om jag var 2 år och nyss lärt mej skriva... Jo jo, så kan det bli ibland och det bjuder jag på;-)

Er önskan är min lag!

Jag är grymt kass på att svara er när ni kommenterar, jag vet jag erkänner. Fy skäms på mej.. Men jag älskar när ni kommenterar och jag läser ALLA, alltid! Tack alla söta underbaringar!!
Jag har lite bloggtorka just nu, ja en liten light version så där bara... Ibland blir det bli så. Just nu känns det som om jag inte riktigt får ihop orden så som jag vill. Men det kan lika gärna kännas bättre redan imorgon, de där vet man aldrig hur orden flödar ut ur hjärnan och ner på tangentbordet..;-) Jag tänkte att ni nu har chansen för en liten frågestund, fråga precis allt och jag lovar att svara på alla era frågor! Har ni önskeinlägg? Kör på., jag lovar att er önskan är min lag! Jag älskar när ni har saker på hjärtat som ni vill att just jag ska svara på eller skriva om!
Inget inlägg utan bild, de vet ni;-) Så idag visar jag upp en av mina favoritbilder från bröllopet där jag kramar om min lilla morfar! Jag bara älskar dessa ögonblickskort!

onsdag 19 mars 2014

Du lever bara en gång och den gången e nu...

Times fly, flyger förbi snabbare än ljusets hastighet... Det känns som om jag står i något slags vägskäl nu, ett vägskäl där jag inte riktigt vet vart jag är på väg och står och trampar och är alldeles förvirrad fast ändå känner jag mej så trygg där jag är. Konstigt det där...
Jag vill våga pröva mina vingar, våga tro på mej själv och bara köra på!
Just nu känner jag mej stressad.. Jag hinner liksom knappt njuta när jag får njuta. Jag vet inte varför det har blivit så? Visst att jag alltid haft rumpan full, men då har jag alltid kunnat chillat när det varit lugnt. Nu far jag runt som en skållad råtta mest hela tiden och finner ingen inre ro... Jobbigt det där...
Noice låt; Du lever bara en gång och den gången e nu susar runt i mitt huvud och jag borde få in det i min skalle. Att jag ska njuta här och nu, leva och våga göra det där som jag drömmer om... (Fast jag vet inte riktigt vad det är jag drömmer om?;-)) Livet är kort och man lever bara en gång... Jag vill så mycket, vill visa vem jag är, att jag kan mer än vad jag själv tror!
 Och så mina kära barn... Igår när jag stressade iväg från jobbet och hämtade barnen vandrade tankarna iväg och de där dåliga samvetet högg hårt tag i mej. Under den sista tiden känns det som om allt varit upp och nervänt. Trötta barn, trötta föräldrar, trots, bråk och ingen kontroll alls... Tanken slog mej, jag är med mina barn alldeles för lite och när jag är med dem så är jag en sån där kass mamma som inte sitter ner och leker med dem.. Det är så mycket annat som skall fixas och grejas...
Dom växer upp så fort och jag hinner inte med deras utveckling och jag vet knappt vad dom lärt sig på skolan och förskolan... Eller jo det gör jag ju, men ändå inte. Vad håller jag på med? Dom är bara små en gång... Jag tänker att jag kanske borde vara hemma lite mer, gå ner i tid för deras (ja och så klart min skull oxå kanske). Men sen vet jag, jag vet att när jag gick hemma hela dagarna så höll både jag och kidsen på att krypa ur skinnet och det var även en massa bråk då oxå, fast det verkar jag ha glömt bort nu... (Och där blev det en liten paus i skrivandet.. Fick lov att leka fredsmäklare mellan 2 av syskonen Grunditz som bråkade. Den lilla bet den stora i benet... Ja varför är dom uppe nu? Fabian hade visst sovit på dagis och det resulterar ju i att han förstås vägrar sova nu i kväll... *suck* En avstickare så där;-))
Ja det är inte lätt det här livet, inte alls... Men det ska det kanske inte heller vara heller? Det kunde ju vara värre, det är jag väl medveten om.. Lite bråk och vilka drömmar man ska följa, ja det är ju småpotatis i jämförelse med andra sammanhang...;-)
Jag och grabbarna satt och tittade igenom lite gamla kort nu ikväll. För 4 år sedan såg det ut så här på Bokgatan... En nykläckt 1 dagars Fabian med sina stolta storebröder!
Och idag ser det ut så här... Mina STORA pojkar som snart inte bryr sig om jag är hemma eller inte, bara det finns mat på bordet;-)
 Då.. Skillnaden var ganska så stor mellan de små bröderna Grunditz....
 Idag, lika stora... Som tvillingar!;-)
Jag vet inte riktigt vad jag fick sagt med det här inlägget... Ett svamligt inlägg som det känns som om det numera blir, får liksom inte till den där riktiga helheten i inläggen mer... Det är väl den där förbenade tiden som flåsar mej i nacken med sin stress även där att jag inte kan få fram det jag egentligen vill...
Men jag tar med mej texten; Du lever bara en gång och den gången e nu och försöker välja de där vägskälet åt vilket håll jag ska gå...

tisdag 18 mars 2014

När man vet vilka fel man gör, men ändå fortsätter...

Strandlivet på Teneriffa väntar på oss! Om bara 3 veckor ska jag gå där naken, eller nja så klart inte naken in på bara skinnet. Så klart ska jag ha bikini på mej, för det här med nudist, nä det är inte min grej liksom;-)
Ska bli galet skönt. Men min tanke i november när resan beställdes, var ju att vara i toppform till början av april, i en sån där bra toppform som jag var i när vi gifte oss!
Kan väl säga att det sket sig riktigt rejält, även om jag lägger i den högsta växeln av dem alla så lär jag aldrig komma dit på som här veckorna... *suckar högt, mumlar några fula ord och blir riktigt irriterad på mej själv*
Jag vet precis vilka fel jag gör, men ändå fortsätter jag. Ibland skulle jag behöva dunka huvudet i väggen för att få in det här med "helhetstänk" med mat och träning HELA tiden...
Maten tänker jag i och för sig på allt som oftast. Fast nu har jag ballat ur en del även där... Äter den där andra portionen mat bara för att det är så himla gott på kvällen. Så dumt och såååå onödigt, det vet jag ju men ändå gör jag det...
Efter den här helgen ska jag INTE ställa mej på vågen, INTE en chans... Så mycket mat som gick igenom min mun hela tiden och dessutom åt jag wienerbröd till kaffet varje morgon. Ja men bra jobbat fru Grunditz.. Hur tänkte jag där? Ja fråga mej inte, men djävulskt gott var det...;-)
Träningen då... Nja den är inte heller vart den borde vara. Springer lite då och då... Men allt för sällan och jag vet ju hur bra jag mår när jag tränar ofta. Ofta, alltså minst en gång per dag!!
När det lugnat sig på jobbet ska jag åter börja ta mina morgonpromenader, mina härliga morgon PWs och se solen stiga upp och möta en ny dag och få frisk och härlig energi som räcker hela dagen lång!
Jag vet ju precis vad jag gör för fel, men ändå fortsätter jag stoppa i mej av massa mat som jag nog inte borde äta med tanke på att jag inte tränar så mycket...
Jag är duktig på att tänka att jag borde en massa, men sen skiter sig det...
Önskade att jag hade lite mer energi bara, den där energin som jag oxå vet att jag får om jag tränar... Åter ett fel som jag vet att jag gör, men ändå så orkar jag inte ge mej ut på kvällen fast jag borde...
Fan va det är lätt att tänka på vilka fel man gör jämt... Att jag sedan säkert går nästan en mil per dag på jobbet, hoppar som värsta kaninen hit och dit och är i full aktion från klockan 5:00 till 22:00. Ja kanske jag borde ta det som en liten dos av dagens träningspass och fokusera på att det är positivt istället för att tänka negativt?!;-)
Iallafall känner jag mej precis som på bilderna ovan idag, som en pluffsig gris där musklerna gömmer sig låååångt innanför det där som ligger ovanpå som verkar ha tagit en långsemester och som kallas fett...
Imorgon mina damer och herrar, imorgon ska jag åter ta tag i min träning och jag kommer att tänka: Allt är bättre än inget, även om jag "bara" kommer att få till kanske 5 km PW varje dag, allt är bättre än inget!

Kärlek i en liten flaska!

I fredags överrskade Jonas mej med en parfym! En present bara så där när vi kom fram till hotellet! Han vet hur han ska överraka sin fru på bästa sätt den där Jonas!;-)
Det var inte vilken parfym som helst utan Viktor&Rolf, flowebomb som jag har gått och suktat efter en längre tid! Den luktar helt sagolikt gott och det är nästan så att jag blir lite kär i mej själv när jag har på mej den;-) Kan verkligen rekommendera den till er som vill uppvakta eran fru/flickvän/tjej/fästmö. Ni kommer bli helt pirriga i kroppen när ni får denna lukten i näsan och dessutom lovar jag att ni kvinnor får grabbarna på fall!
Kärlek i en liten flaska!
Dessutom håller ett sprut i en all evighet och man luktar gott hela dagen! Mums på det liksom!
Vet att parfymen finns HÄR ---> !
Jag blev så full i skratt efter att bilden tagits. Kolla in, mitt på fastnade en bild på mej och Jonas, den speglade av sig från min telefon, sött!

måndag 17 mars 2014

En helg som vi stoppar långt in i våra hjärtan!

 Vi lämnade ett soligt Göteborg i fredags morse och seglade ut på de blå haven med hela klanen Grunditz/Frisk!
Barnen aktiverade sig snabbt vid spelatomaterna och spelade hem krona efter krona;-) Jo då, jag tror minsann att de kammade hem några hundra!
Bordershoppen var oxå välbesökt och godis stoppades in redan klockan 9 på morgonen och jo då, vi vuxna drack ett glas rött redan på morgonen oxå! Är det semester så är det!;-)
 Vi kom i hamn i Fredrikshavn efter lunchtid och snabbt i med lite lunch i magarna och sedan var det rusningstrafik ner till vattenlandet! Oj va vi badade, åkte ruschkana och badade ännu mera!
 En liten paus i badandet och lite energi i form av glass, sedan var det dax att slänga sig i poolen igen!
 På kvällen fick vi på hälsning av dessa grymma pirater, den ena hemskare än den andra!;-)
 Vi har inte bara badat, vi har ätit oxå i MASSOR! Buffe i alla olika former och alla älskade maten, alla utan Alfred som gärna hade velat haft husmanskost i form av "riktig" mat som han själv sa... Pizza, hamburgare och sånt där som oftast barn brukar älska, dissar Alfred.. Men frukt går oxå bra och vi skrattade gott när han kom med en banan på sin tallrik!;-)
 Och under middagen fick vi besök av ännu mer pirater!
 "Förfest" inne på rummet med alla nära och kära! Finns det hjärterum så finns det oxå stjärterum!
Lördag morgon vaknade Alfred och jag som vanligt tidigast av alla och kunde inte somna om... Så en tur till hotellets gym fick det bli och 4 km snabb löpning på bandet fick det bli för min del innan självaste tuppen hade vaknat. Sedan blev det brakfrukost, åh va jag älskar hotellfrukost! Sitta länge, äta mycket, välja och vraka och framförallt, bara resa sig upp och gå och andra tar hand om rester och disk, aj löööve!
 Så badade vi ännu lite mera och mera och mera och mera, både inne och ute! Vi bastade, bubblade och alla var helnöjda och trötta!
Ja för badar man hela dagarna så blir man som urlakade små sillar och då krävs det oxå att man sover lite middag! Herregud, minns knappt när jag sov middag sist och gud så skönt det var!
 Ren och pigg och dax att piffa sig lite snygg! På lördagen var det dax att fira svärmor som fyllde 75 år (idag) men firades några dagar tidigare!
Sång, bubbel, prat, mys och paket inne på rummet för Skillingaryds piggaste 75 -åring som nu ÄNTLIGEN kan lämna den gamla versionen av kamera med rulle och bli lite high tech i form av en digital kamera! No more kassa rullar som sätts in fel i kameran. Bara klicka och ta en bild!;-)
 Så var det dax för lite "familjefoton"! Barnbarn och söner med sin lilla farmor/mamma!
Och så vi, jag och min kära fina svägerska Annelie!! Den enda människan i världen som jag känner som är ännu mer tävlingsinriktad än vad jag är och är en jävel på att löpa! Hon är min "hare" när vi springer och är grym på att peppa!
3-rätters middag intogs tillsammans med goda viner, såååå gott och smaklökarna jublade och magen stod på 4 håll när vi gick och la oss!;-)
 Fast sover man middag så kan man faktiskt orka hålla sig uppe ända till klockan tolv efter allt badande. Smågrabbarna njöt av glass och dricka på sena kvällen och vi njöt av vår sista kväll i Danmark!
Söndag och resdag hemåt... Ja ja, så klart badade vi hela förmiddagen innan det var dax för oss att bege oss till färjan igen! Vi lämnade ett soligt och vackert Fredrikshavn och JA jag hade gärna stannat där några dagar till och bara strosat bland de små söta gatorna som den här helgen inte alls hann med att besökas av mej...
 Hej då blåsiga The Reef och Fredrikshavn, hoppas vi snart ses igen! Ja för jag kan varmt rekommendera detta till ALLA! Ja för detta ställe går hem hos de flesta åldrar, jag lovar!
På båten hem fick Fabian och Alfred träffa sin favorit Nicke Nyfiken och lyckan var total! Att de bråkade till och från hela helgen, ja det har jag som tur är glömt redan och att Fabian hade 2000 raseriutbrott. Ja det stoppar vi bakom oss (fast att vi alla höll på att slita våra hår lite då och då när han låg och skrek som en liten minigris på golvet samtidigt som han sopade golven rena från smuts ... ) och istället stoppar den här helgen långt in i våra hjärtan!
Tack för den här helgen kära familjen Grunditz/Frisk!!