söndag 31 januari 2016

En vacker dag fylld av sorg....

 I torsdags sa vi hej då till vår kära vän Peter!
En mycket vacker dag, en mycket fin begravning, men fylld av så mycket sorg och saknad!
Vi kommer att sakna honom så fruktansvärt mycket...
Vi pratade om honom i morse... Att vi varje dag träffades på ett eller annat sätt.. Man har som grannar lite koll på varandra, man pratar ett par meningar, man kommer in till varandra på en spontan öl/fika/dejt, vi lånar grejer av varandra, hjälps åt. Hejar på varandra i förbifarten kanske flera gånger per dag... Ja allt sånt där som man kanske inte tänker på, men som man dagligen gör på ett eller annat sätt... Åh vad vi kommer satt sakna Peter och åh vad vi redan gör det...
Alfred och Douglas var med. De har aldrig varit på en begravning förut. De fick bestämma själva om de ville gå eller ej. Men det fanns inga tvivel alls. Så klart skulle de vara med och ta farväl av vår vän!
Alfred var spänd, liksom Douglas. Men Douglas kan gråta, lätta sitt hjärta och visa sina känslor på ett helt annat sätt än vad Alfred kan...
Så när vi kom in i kapellet... När vi sitter där och väntar, tårarna rinner längst våra kinder. Då börjar han fjanta sig. Det liksom kliar i hans kropp.. Kan inte sitta stilla. Och pratar ganska högt...
Så efter 2 minuter kommer alla hans känslor.. Han börjar gråta. Hans gråt som är otröstlig.. Han kan inte andas...
Så fruktansvärt jobbigt att se ens barn vara så ledsna....
Prästen var helt underbar! En präst som är lyhörd och som snappat upp allt om Peter! Han fick till och med oss att skratta! Skratta och le åt Peters härliga tokiga barnsliga grejer som han gjort i sitt liv! Som att tex cykla tjejvättern! Anmält sig i smyg och sedan gled upp bredvid Carina sin fru, ikläd kvinnokläder, rakade ben och peruk! Det finns bara en man som kan göra något sådant skitkul! Och hans namn är Peter!!!
Alltid galna och roliga grejer hända runt honom!
 En ganska stormig dag... Men solen sken! Solens strålar letade till och med sig in i fönstret på kapellet och mötte våra tårfyllda ögon...
Klart att Peter var med oss och fyllde dagen med sol!
I fredags kväll kom Carina in hit! Vi satt och pratade om Peter! Vi skrattade och grät! Så härligt att vi kan minnas tillsammans! Så härligt när vi kan skratta tillsammans, även om han inte finns bland oss längre...
I kapellet sjöngs en fantastisk sång av en tjej som heter Bea! En ängelsröst och en fantastisk låttex som liksom gick rakt in i hjärtat och ut igen i tårar!
Vi syns i körsbärsdalen Peter!

Här skiljs våra vägar i livet
Den väg vi tillsammans fick gå
Jag tog aldrig nånting för givet
Min saknad känns smärtsam ändå

Du skänkte mig glädjen och skratten
I din värld fick jag komma in
Du var den lyssnande rösten i natten
Du gav mig den som var din

Du är för alltid en del utav mig
Som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus
Som en hälsning till dig
Som en bro över mörka vatten

Du är för alltid en del utav mig
Så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

Här skiljs våra vägar i livet
Men du lät mig tidigt förstå
I stjärnorna står det vi skrivit
Tillsammans för alltid ändå

När natten så stilla sig sänker
Finns tystnadens tomhet hos mig
Och likt den klaraste stjärnan som blänker
Så stark är min kärlek till dig

Du är för alltid en del utav mig
Som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus
Som en hälsning till dig
som en bro över mörka vatten

Du är för alltid en del utav mig
Då fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

Du är för alltid en del utav mig
Så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

onsdag 27 januari 2016

När man tokfyndar!

Vår Önskaaffär här i byn ska tyvärr stänga... Supertrist verkligen... Vi behöver alla affärer vi kan här i vår lilla stad...
Men som sagt, nu ska den stänga och det ska in andra i den lokalen, så stendött i byn, det kommer det inte bli!;-)
Jag sprang in där igår en kort stund. Alltså det var så klart jätteurplockat och det har varit REA ganska länge och jag tror till och med att det var sista dagen som de hade öppet.. Jag skulle inte ha något särskilt utan gick in av ren nyfikenhet, men kom hem med både ny lampa och bestick!;-)
Gör sig så klart inte alls så bra på bilden som den är i verkligheten! Att fota i mörker med en mobilkamera, nja kvalitén blir väl så där! Men jag är verkligen toknöjd!
Gissa vad jag fick ge för denna herstal-lampa?! Ni kan inte tro det... 99 pix! Ha, nä jag tvekade inte särskilt länge innan jag råffade åt mej den! Speciellt när jag sedan såg vad den kostat från allra första början , innan alla rabatter hit och dit och höll på att sätta mitt eget saliv i strupen: 1999 kr... Förstår ni hur mycket jag tokfyndade och hur mycket jag tjänade! (Jo man tjänar pengar när man fyndar på detta sättet! Det har jag alltid sagt och kommer alltid att säga, även vad min bättre hälft säger. Han säger att man inte kan tjäna på något som man köper, speciellt inte impulsköp;-))
Nästan så jag skämdes när jag gick ut från affären med den i näven. Kändes nästan som ett rån mot dem...
Innan hade vi en svart lampa, en lampa som varit med från början i den här huset. Den köpte vi för snart 8 år sedan, så ja den har liksom gjort sitt på den platsen i alla fall! Gillar den, men den ger inget vidare sken... Det gör däremot den nya "takkronan" Ja, för det är verkligen en krona!
Som sagt, jag fyndade nya gafflar och knivar också... 15 stycken knivar och 15 gafflar för 136 kr... Det är något som ständigt försvinner i detta hem. Bestick... Jag fattar inte vart dem tar vägen? Kanske följer några med i soporna? Några råkar hamna i sandlådan och ja vad vet jag, några i kojan  kanske? Och bestick måste man ju ha!;-)
Jag fullkomligt tokälskar mej själv när jag tokfyndar så här! Ska bli spännande och höra vad min kära maken säger när han kommer hem!;-) (Om han nu ser det, han har en väldigt dålig syn när det kommer till förändringar i hemmet... *harlek*)

tisdag 26 januari 2016

Skitsnack....

Alltså jag är verkligen inte guds bästa barn när det kommer till att snacka skit... Både en och 3 bajskorvar kan komma ur min mun. Vem snackar inte lite skit ibland, tyvärr? Jo jag har ju lovat mej själv att bli så mycket bättre på det och ja en gnutta bra har jag nog allt blivit på det! Ja alltså att inte snacka så mycket skit...
Det värsta tycker jag ändå är när folk gottar sig i andras olyckor... Och sedan nästan gottar sig i det.... När gubbar sitter och skvallrar. Skvallrar så mycket att en liten fis blir till en stor jäkla bajskorv som är så diarreig att den rinner ut genom både näsa mun och öron....
Tar rykten i sin mun och sedan ser till att sprida det fortare än elden tar sig.... Usch, man får verkligen höra så mycket. Så mycket skvaller och skit att nästan öronen trillar av och så vet man att bara en bråkdel av skiten som sägs är sanning...
Jag spyr bajssjukan... Seriöst. Vissa grejer är sannerligen inte ok att gå och snacka om. INTE! FÖRBJUDET...
Ibland känner jag att jag skulle vilja starta något. Släppa en pyyyyytte liten bomb, ja ett skvaller eller liknande och sedan vänta in hur länge det tar innan det når mina öron och HUR STOOOOR den bomben hunnit bli under den tiden? Ungefär som viskleken. Ett ord som man säger, kan bli till en hel mening innan ordet åter är tillbaka till mej....
Jag har ibland sådan lust att be vissa folk på denna runda jord att öppna sina munnar. Öppna så att jag kan undersöka dem och se hur mycket skit de egentligen har i sina munnar? Förmodligen är dom alldeles bruna och dessutom alldeles kålsvarta på sina tunga av så mycket ljug....
Folk som vet så mycket.. Ja det bara bubblar inom mej av ilska när jag tänker på det. När jag tänker på hur mycket folk tror sig veta om saker och ting, som tex mej?!! Ha, nja förresten... Jag vill nog inte ens veta det förresten.... För då skulle jag förmodligen behöva gå och gräva ner mej...  Jag kan verkligen bli så arg på vissa rykten. Skitsnack. Usch och fy, det värsta jag vet...
Och om vi kommer till detta med att skvallra... Som sagt, jag kan också "snacka"... Men jag gör det inte till någon vardag som vissa människor verkar göra. Blääää...
Så ät skit alla skitsnackare.....
Om jag är på dåligt humör eller så? Absolut INTE! Men detta med skitsnack har bubblat lite inom mej ett tag nu och ibland så är vissa saker spiken i kistan som gör att den berömda bägaren rinner över och då är det skönt att jag har er som kan läsa mitt snack om skit, bajs och diarre!;-)
Men till frågan? Hur ska man göra för att minska på allt skitsnack och skvaller som ständigt florerar??? Tips?

När lillebror snart växt om storebror...

 Jag får nästan en liten gnutta panik över hur stora mina barn börjar bli... Dom är så stora nu att jag snart inte orkar bära dem. Jo, då snyftar jag lite för mej själv faktiskt... Kan sakna den där tiden när de var så där små och deras små fötter kunde få plats i mina händer.. När tröttheten vakade som ett konstant ont öga på mej och man visste knappt om man hade sovit på natten eller ej? När barnen hade skrikit en hel natt och man skulle göra allt för att bara få en liiiten liiiten blund i lilla ögat. När den ena hade slutat, ja då började den andra... Jo jag kan sakna den tiden, jo för jag har ju glömt bort nu hur jobbig den tiden var... Man glömmer ofta bort jobbiga saker. Jobbiga och onda... Ja för hade man kommit ihåg hur ont det hade gjort att föda barn, ja då hade vi förmodligen bara haft ett barn.. Tur man glömmer bort!;-)
Vi har gjort det här med småbarnsåren, det har vi. Ja det säger vi i alla fall.. Jo jag börjar ju bli lastgammal, likaså Jonas. Så ja bebisfabriken är visst stängd nu.. Åh jo, det kan kännas i bröstet att den är stängd. Förmodligen känner man sig aldrig klar? Eller gör man? Inte jag... Hade jag fått välja så hade vi skaffat minst 2 barn till;-)
Men så har vi liksom fått tillbaka livet nu... Ja för det kan man ju faktiskt säga, även om det låter jävligt rått.. Fått tillbaka livet... Ja alltså jag menar, nu kan vi gå ut och gå en sväng ihop. Vi kan springa en sväng ihop. Vi kan åka ner och handla helt själva utan att ta med oss barnen. De vill helst vara hemma då, själva. Slippa vara med oss.... Som sagt, man kan ju vrida och vända på allt... Men ja, det var ju inte det som jag skulle skriva om denna regniga dag i januari!
 Nej det var ju hur stora mina små barn börjar bli... Douglas är bara ett huvud mindre än mej, samma storlek på fötterna...
Alfred och Fabian är nästan lika stora... Det skiljer bara ett par centimeter... Fabian väger 1 kilo mer och de har precis samma storlek på fötterna...
 Gissa vem som älskar att han har precis lika stora fötter som sin bror? Nej INTE Alfred... Han hatar att hans lillebror är lika stor som honom... Att Fabian väger 1 kilo mer än Alfred. Det stör honom inte alls.... Men att ha lika stora fötter? Ja det stör och det stör också mamman i huset som känner att det är lite jobbigt att behöva köpa "tvilling" kläder till gossarna... Nu kan de inte längre ärva efter varandra.. Nej nu mera kör vi samma storlek till dem! Bra eller ej? Ja, de kan ju i och för sig ha samma garderob! Ja man måste ju se det lite positivt!;-)
Alltså den här bilden! Tokälskar den! En bild på Alfred och Fabians fötter! Så mycket kärlek och liv! Älskar den!!

måndag 25 januari 2016

Konsten att bara njuta!

Så var det måndag igen... Ja till och med måndag kväll. Tiden bokstavligt talat flyger iväg, både på gott och ont...
Helgen har varit så där lugn, ja så lugn som den kan vara hos familjen Tajkon! Alla har nästan varit hemma hela helgen och bara varit! Det händer inte allt för ofta här hemma. Vilket jag kan tycka är lite jobbigt när alla 5 familjemedlemar ofta är på språngg åt olika håll.. Men det är väl så livet ska vara kan jag tro? Bara att börja vänja sig att det kommer bli mer sånt. Att vi inte kommer att sitta ihop så mycket nu när grabbarna blir äldre och gör sig redo för egna liv. När kompisar hägrar mer än morsan och farsan...
Men så länge njuter jag att de vill vara med oss på helgerna!;-)
 Douglas har till läxa att göra en måltid! En måltid som har tallriksmodellen. Självklart ville han göra sin favoriträtt: Fisksoppa! Och nej jag kunde inte stoppa honom! Klart pojken ska göra fisksoppa om han vill! Kanske inte riktigt tallriksmodellen, men nästan..;-)
 Att skala 1 kg räkor helt själv, bara det liksom! Ett stort plus!!
 Så när han stod och i grytorna, satt jag och tittade på och sipprade på ett glas rött! Mmm, såå gott!
 Det ingick även i läxan att duka! Sååå fint och mysigt gjorde han!
 Fisksoppa med saffran! Alltså sååå fantastiskt gott och han gjorde det med bravur! Receptet hittar ni HÄR!
 Så bjöd han in farbror och kussen Elsa! Elsa TACKADE sååå mycket för den extremt goda soppan! Så jo nog gjorde han bravur med den soppan allt!;-)
 Lördag förmiddag spenderades i ishallen! Alfred spelade 2 matcher! Så duktiga dom är och så gulliga! 1 vunnen match och en förlorad! Och alla var nöjda och glada!
 Genomfysna satte vi oss i bilen och körde till grannbyns kyrkogård och hälsade på Lasse! Så vacker det var där snön låg vit och det var så där tyst som det bara kan vara på en kyrkogård....
 Så fin han hade det där han låg bredvid sin bror.... Usch ja. Det var tungt att se hans namn på gravstenen....
 Hem och inte gjorde något. Sov middag och myste! Alltså jag älskar när en del helger blir så här! Bara vara!
 Gick ner och handlade framåt kvällen! Knarrande snö under fötterna! Jag älskar verkligen vintern och uppkattar detta fantastiska vinterlandskap! Så jo ni kan ana att jag tycker det är riktigt tråkigt när det nu töar och är fler plusgrader.... Allt är bara så mörkt och tråkigt igen...
 Jag älskar när alla i familjen står i köket och lagar mat. Några hjälper till här och några där! Mysigt!
 Komma upp på morgonen och Jonas redan varit vaken i ett par timmar och man väcks av att en kaffedoft når ens näsa! Kommer upp till en mysig och varm brasa och bara vara!
Söndagen gick åt att bara vara! ;-) Tränade lite och så tränade jag lite till! Sov middag, kollade på lite innebandy och ja, sen sov jag igen...
 Som sagt... Detta med att sova. Är så genomtrött och när jag kliver upp på morgonen så är det enda jag längtar till är att få krypa ner och sova på kvällen... Lägger mej och sover samtidigt som barnen nästan! Sover minst 8 timmar per natt! Kanske låter det inte så länge i dina öron! Men jag lovar, det har aldrig hänt förr.. Inte på veckorna i alla fall! Men det är verkligen sååå ljuvligt!;-)
God natt alla söta fisar! Så här kan man också se ut när man ska sova på kvällen.. Som 2 små grisar! Härligt att avsluta dagen med ett skratt!

fredag 22 januari 2016

1 år har gått....

Idag är det ett år sedan du försvann från den här jorden och blev en ängel.. Ett helt år.. Det är ofattbart svårt fortfarande att fatta att du verkligen är bort. Att vi aldrig kommer att ses mer.
Jag tänker på dej så mycket. Tänker på dej ibland mer, ibland mindre. Ibland greppar jag telefonen när något sånt där sjukt dyker upp som jag bara måste messa dej. Sedan slår det mej: Det går ju inte....
Ibland kan jag tycka mej se dej i bilar... Men det är inte du. Det är någon annan...
För ett år sedan vaknade vi upp innan klockan 6.. Jonas hade vaknat av sig själv och låg och surfade på sin telefon när detta mötte oss... Jag vakande av att Jonas sa tyst: Fan! Då förstod jag direkt vad som hade hänt... Ovissheten som ändå uppstod. Var det sant? Eller var det inte? Alltså vi kunde inte riktigt greppa att du inte fanns mer....
Jag har ännu inte varit vid din grav. Det är inte likt mej. Jag jämrade mej lite om detta till Veronica... Du vet, vi kan ju ventilera allt och hela världen med varandra jämt och ständigt och så är det ju perfekt. För vi vet ju så mycket;-)
Jag hade ångest över att jag inte varit vid din grav. Jag fick till svar av min kära kloka vän: Att det ska du inte ha. Han är ju alltid med dej i tankarna. Att du går och besöker hans grav betyder ju inte att du inte saknar och tänker på honom.. Klokt tänkt...
På lördag tänkte jag ta med mej familjen till dej. Hälsa på dej och din nya sten...
Älskade Lasse... Du förstår inte hur saknad du är av alla här...
Livet har verkligen kastat om oss flera gånger om de sista åren... Varit med om sånt som gör så förbannat ont där längst in i hjärteroten...
Jag hoppas att du har det bra där uppe.. Ja för det tror jag att du är. Uppe i himlen och vandrar på molnen! Även om jag börjar tveka på allt med de där gud och gänget efter allt som har hänt så vill jag ändå tro. Tro på det goda att våra själar åker till himlen.
Och du, kan du göra mej en tjänst är du bussig? Kan du lära våra fina Peter att spela golf så lär han dej att bli en grym löpare och cyklist? Bra, deal! Du hade ett grymt pannben och gav inte upp, precis som Peter! Drick lite öl också det gillade ni!
1 år har gått och vi saknar dej såååååå!!
Sista midsommarafton med dej. Då visste vi inget. Vi visste inget om att ett STORT och äckligt cancermonster hade börjat växa sig stort inuti din kropp.. Vi märkte på dej att du var trött, hade lite ont i din mage. Men du var ändå glad! Alltid glad!!!

torsdag 21 januari 2016

Välja och vraka bland berättelser direkt från livet!

Jag har börjat lyssna mer och mer på poddar och likaså dokumentärer! Som när jag är ute och går!
Jag har ju alltid gått och sprungit utan att ha något i mina öron i alla alla år. Men så i våras tänkte jag att nu så måste jag nog prova på detta med att springa med musik i öronen som alla andra gör och WOW säger jag bara. Va gött flow jag fick!
Så numera både springer och går jag med musik i mina öron! Plötsligt händer det! 35 år gammal och upptäcker att en helt ny värld öppnar sig med lite musik i öronen när man tränar! Det är aldrig försent att komma på något, speciellt inte om det är bra!;-)
Lyssnar ofta på Hanna & Amanda! Älskar deras podd! De pratar om ALLT och så öppet, precis de jag älskar! Tar upp sånt som kanske ingen annan vågar prata om! (Ja apropå podd... Jag och en av mina bästa vänner har pratat om att starta upp en podd i flera år. Men det har inte blivit av ännu. Nu får det banne mej vara dags! Skulle ni lyssna? Prata om ALLT och hela livet?! Oj oj, det vore så sjukt kul!)
Så tipsade Hanna & Amanda om P1 dokumentär, olyckan i ett av poddavsniten!
Jag lyssnade på den häromdagen när jag var ute och gick... Jag hulkade där jag gick och mina salta varma tårar beblandade sig med min svett från pannan medans snoren frös till is i näsan ...
Jag älskar att lyssna på poddar och jag tror jag ska ändra musik till poddar när jag börjar springa sedan! Hur det kommer att gå? Ingen aning? Det återstår att se!Tror att det kan gå ypperligt att springa till det istället för musik! Jo för musik kan bli väldigt tjatigt, trots att jag försöker blanda upp den lite...
Flera kvällar har vi krupit ner ganska så tidigt i sängen! (Ja alltså tidigt för mej är när jag landar på huvudkudden vid 21:30;-)) Surfat lite, lagt oss på spikmattan och sedan slagit på antingen P3 dokumentär eller P1 dokumentär och sedan lyssnat tills vi somnat! Så underbart skönt är det! Både jag och Jonas som annars har ganska så svårt att somna på kvällarna, har somnat innan klockan 22:30, vilket inte har hänt på läääänge!;-)
Jag vet inte varför? Men jag dras till såna där jobbiga berättelser där det berättas om mord, om sorg och om hemskheter... Lyssnar, gråter och mår otroligt dåligt. Men ändå, så är det på någotvis skönt! Låter ju inte klokt, det hör jag ju själv när jag skriver det.. Varför dras man till att lyssna eller läsa på/om andras hemsketer? Lite konstigt är det ju....
Så mitt tips är att gå in på P3 eller P1 dokumentär. Det finns såååå mycket livshistorier att välja på! Välja och vraka bland berättelser direkt från livet. Från alla olika livssituationer! Livshistorier direkt från hjärtat!
Har ni några favoritpoddar eller annat som är spännande att lyssna på? Tipsa mej gärna!

onsdag 20 januari 2016

Risifrutti sort of....

Det konstiga är... Att när man väl börjar tänka till på riktigt vad man stoppar i sig. Ju mer blir suget och ju hungrigare blir jag.. Ja jag vet, jag. Jag är knäpp...;-)
Jag försöker ständigt hitta lite olika bättre alternativ i maten. VAD vi stoppar i oss, ja för detta gäller inte bara mej, utan resten av familjen...
Barnen älskar ju så klart yoggi, risifrutti och allt sånt där som är sockersött så att en portion räcker till att hålla 20 ungar hoppandes i 10 minuter för att sedan singla ner när allt socker är slut och blodsockret har åkt ner i tårna och vänt och de börjar bli så där härligt griniga...
Socker ja.... Jag tror inte att jag stoppar i mej så mycket socker som jag nog gör. För JA, det är ju banne mej socker i typ allt... Men NEJ jag ska inte bli någon sockerpolis, absolut INTE. Men som sagt, det har varit alldeles för slapp på den där godisfronten här hemma under jul och nyår.. Men va sjutton, lite måste man väl få unna sig! Absolut, men inte 52 veckor per år.... En gång i veckan ska kidsen få köpa godis till sig själva! Så klart ska de få äta om det är kalas och fest. Men annars ska vi försöka hålla det till en gång i veckan! Är man taskig då? NÄ!?
Och JA, jag är en sucker för att äta något litet på kvällen.. Bara få i mej något! Tugga lite och svälja när kidsen gått och lagt sig... MUMS så gott! ;-)
Hittade denna risifrutti, ja sort of i alla fall på 56 kilos blogg!!
Amen herre min gud va gott! Lovar att både smaklökar och hjärta dansar när jag matar min kropp med detta!
Och sååå enkelt att göra och det bästa: Kidsen ÄLSKAR detta! Så bye bye den riktiga köpta risifruttin... Den här var 1000 gånger godare!
Perfekt som mellis, frukost eller lite smaksens efter träning!
1 portion
 
100 g keso
100 g kvarg utan tillsatt socker med vaniljsmak (ta naturell om du hellre vill det, det gör jag lika ofta)
1 handfull tinade frysta hallon, gärna varma
ev. några droppar stevia med vaniljsmak
 
Blanda ihop kvarg med keso, späd eventuellt med lite iskallt vatten om det blir för stabbigt.
Söta lite med stevia droppar om du vill.
Tina bären, ät och njut!
Jag blandade mina bär, jordgubbar, blåbär och hallon och åt dem lite ljumna!
Jag sötade inget!
Jag använde mej av Lindahls kvarg med vaniljsmak. Den är sötat, men med sötningsmedel. Om det är bra eller ej? Ja det går ju att diskutera fram och tillbaka.. Men någongång ibland tror jag inte är så farligt....?
169 kcal, 24.4 g protein, 6.4 g kolhydrater, 4.4 g fett.
Och JA! Den är precis lika god som den ser ut!!

tisdag 19 januari 2016

Det är så skört, som den sköraste tråden....

Det har snart gått en vecka... En vecka sedan jag skrev att 2016 skulle bli ett bra år! Ett så mycket bättre år än vad 2015 bjöd på...
Så händer det som inte får hända... En fantastisk person rycks hastigt bort från oss... Åker till sitt jobb, men kommer inte hem därifrån...
Det här livet, livet som kan ändras på en bråkdels sekund... Från fullt ös, glad och varm. Till att inte längre finnas bland oss...
Vår kära fina granne och vän har lämnat oss i STOR saknad och sorg.
Han med stort P, med världens största hjärta. Han som fanns där som en hjälpande hand när det bäst behövdes. Han var vår granne, men inte bara en "vanlig" granne.. Han fanns där och han klev in i våra liv för snart 8 år sedan! Klev in och nästan blev som en "extra" morfar/farfar/svärfar/pappa och en härlig vän!
Alfred och Peter hade ett otroligt starkt band mellan sig! Ett band som redan från Alfreds födelse varit starkt! Där Peter var, där var också Alfred! Allt från höga stegar till att ha en målarpensel i handen! 
(Peter gjorde till och med en egen ringklocka på deras ytterdörr så att Alfred skulle nå upp när han var så liten att han inte nådde upp till den vanliga... En ringklocka som satt i hans höjd när han var 2 år gammal. Ibland hördes inte Alfreds små knackningar på dörren och då kom han förstås inte in till sin vän...Ska försöka hitta de inlägget, vet att jag bloggat om detta!)
Barnen fick ALLTID vara med! Där vi tyckte att barnen kanske var i vägen, där gick Peter in och såg inte alls detta som ett problem. Klart att barnen ska vara med om de vill!
I onsdags lämnade han oss i en fruktansvärt stor sorg och saknad. Han har lämnat ett sådant otroligt tomt hål efter sig...
Att berätta för barnen att Peter inte längre finns hos oss utan sitter på ett moln i himlen nu... Att berätta detta, att vara stark.. Nä, det är fruktansvärt svårt... Så ont gör det... Så jävla ont...
Alfred har tagit detta mycket hårt. Han som annars kan vara ganska hård och visar gärna inte sina känslor. Han har gråtit många tårar. Han har det extremt tufft nu att behärska sina känslor. Speciellt när han ser sin favorit Carina.. Han kan liksom inte riktigt vara den där goa Alfred som han brukar när han är med henne. Men det kommer lätta, det vet jag!
Mitt i allt detta när han gråter som mest säger Alfred: -Vi har i alla fall Carina kvar och vi ska sy massor! Ja så klart dom ska!!
Han gjorde ett sådant fin armband till Carina och likaså till Peter! Ett armband som kommer att ska bäras av de båda två!❤️❤️
Alfred som nästan har blivit som deras egna lilla barnbarn!
Alltså detta liv... Det är så orättvist, det är så skört som den sköraste tråden....
Ännu en jävla stor spark i vårat liv. Och det ända jag kan skrika är: VARFÖR? VARFÖR? VARFÖR? Finns det verkligen något där uppe? Varför är han i så fall så jävla orättvis.... Tar en sådan fin människa alldeles för tidigt!? VARFÖR???
Den här bilden talar för sig själv! En bild full av härlig energi med varm och härlig vintersol! Precis så som Peter var! Full av energi, envis till tusen, alltid glad och full av barnasinne!
Den vägen som han sprungit massor av gånger, sprungit sina mil efter mil efter mil!
Peter: Du är så saknad! Du kommer ALLTID att finnas i våra hjärtan! Fina fina Peter!!❤️❤️❤️

onsdag 13 januari 2016

Det är dax för mej att byta kostym!

År 2015 var ett kämpigt år på många sätt och vis. Den hade med sig en dos av lite jobbigt från hösten 2014 också... Detta har gjort att min kropp har blivit till något annat än vad jag själv vill att den ska vara. Den här kostymen som just nu sitter på mej själv, är inte jag...
Känner mej inte bekväm i den här kostymen någonstans.... Jag har gått upp massor i vikt under året och jag kan bara skylla på mej själv. Tyvärr. Ja för faktiskt så är det mycket lättare att skylla på någon annan, det känns faktiskt oftast lättare då;-)
Men det är också bara jag själv som kan ändra på det! Ändra på min kostym, gå ner mina kilo (IGEN!!), "fitta" till den så att jag trivs i den igen! För just nu hatar jag min kropp... Faktiskt.. Mår verkligen inte alls bra av att ha en mage som nästan är större än brösten, slappt både här och där... Det ska bli ändring på det nu!
Jag får en gnutta ångest när jag ska lägga ut den här nakna bilden på mej. (Tog även 2 andra bilder från andra vinklar, men dom vågar jag inte ens visa för dom var ännu värre...) För NEJ jag är ju som sagt inte ett dugg bekväm i det. Men en bild ljuger aldrig och jag vet att visar jag den här, så får jag en morot till att kämpa ännu mer när det känns tungt. Vilket det alltid gör ibland med både träning och kost!
Jag har inte vägt mej, men ska göra det på fredag. Om ni får reda på siffrorna då eller sedan. Ja det får vi se;-)
Hatar när kläderna sitter tajt och de gör dom nu. USCH! Men jag ska ändå inte stirra mej blind på vågen. Utan huvudsaken är att jag MÅR BRA!
Som sagt, detta med att skylla på något... När jag slutade röka för över 4 månader sedan. Så kände jag nästan för varje dag hur kilona fastande på min kropp, trots att jag INTE åt mer än vad jag gjort innan... Men kroppen liksom sög åt sig av all näring som den inte gjort förut... I jul har jag tyvärr "unnat" mej en kaka för mycket. Jag åt även godis vid jul, som jag annars inte äter. Svullade i mej av de där härliga julgodiset som var så gott de där 2 dagarna... I Sälen över nyår smakade jag på lite choklad. Och den här sockerhoran har åter vaknat till liv inuti min kropp och hon är ett helvete att bli av med.
Många säger att förbud är det värsta man kan göra. Men saken är den, att de är det enda som funkar på mej! FÖRBUD! Jag kanske kan unna mej någongång ibland! Svulla i mej av de där härliga smågodiset! Men kanske bara 2 gånger per år! Som jag gjort de sista åren! Jag kan INTE "unna" mej godis, bara liiite godis på lördagen. De lilla blir bara ännu mer VILL HA och sedan är jag fast!
Nu googlar jag på bättre och nyttigare alternativ när sockerhoran skriker inuti min kropp! Det är dags för mej att byta kostym nu! Byta till den som jag vet att jag trivs i och som jag varit innan!
Kommer jag ner till mina kilo där jag ska ligga. Eller skit i kilo egentligen, men till där jag vet att jag mår bäst! Då vet jag nästan också att mina konstiga tankar som ibland skaver inuti mitt huvud också försvinner! Den där konstiga oron och ångesten...
 Mer träning och bättre kost! Tror att jag kommer att må så mycket bättre! Ja för 2015 var sannerligen inte mitt år. Det var ett tufft år, både psykiskt och fysiskt! Och mår man inte bra, nej då är det faktiskt inte alltid så lätt som man tror att rodda runt en bra kost och en bra träning, jobb, familj och allt anat som hör till ett familjeliv! Tro mej, jag vet vad jag pratar om!
Jag har gått ner massor förr och jag vet hur bra jag mådde då! Sååå mycket bättre än idag!
Så nu kör vi! 2016 kommer bli ett bra år! Ett bra år som ger tillbaka min kostym som jag trivs i! Ett bra kostår och ett bra träningsår!! PEPP, PEPP, PEPP!!!!

tisdag 12 januari 2016

"Kryss funktionen!"

Förra året började vi med en "kryss funktion" här hemma! Vi skrev upp på ett papper olika "tema" tex städa rummet, tömma diskmaskinen, lägga in tvätt i tvättmaskinen, hjälpa till att duka fram/ta bort... Ja lite olika såna där "vardagsysslor" som man vill att de ska lära sig, men som man ibland måste muta sig till så att det på riktigt ska hamna i huvudet på de små liven och så att de förstås kan få med sig det resten av livet!;-) Muta är alltid bra! Ett par kronor eller en krona för ett kryss, beroende på vad de har gjort eller hjälpt till med!
Det har varit ganska stökigt mellan jul och nyår.. MÅÅÅÅNGA svordomar och fula ord *harkel* undra vart dom kommer ifrån? *himlar med ögonen* Nä jag vet, jag är verkligen INTE guds bästa barn på detta med att INTE svära. Jag vet att jag svär för mycket, ska bli bättre på det!
Men vi kände att vi någonstans måste få en ändring på det, plus att de måste lära sig att hjälpa till lite mera, för allas skull! Det är inte alls fel att dom lär sig det och det är inte alls fel att dom måste få hjälpa till ibland! Men som sagt, att muta måste man få göra!;-) Om det är rätt eller fel? Ingen aning, men detta funkar superbra här hemma!
Så förra veckan kom Alfred på att vi skulle ta upp detta med "kryss funktionen" igen! Jag vet inte riktigt om han är extremt sugen på att få ett par slantar i plånboken, eller om han själv kände att vi nog borde strukturera upp den här familjen lite? Skit samma vad? Vi alla var rörande överens om att ta upp detta igen!
Men den här gången har vi valt att inte skriva något på papperet. Utan när de gör något som vi ber dem om, eller gör det som de ska göra, så får de ett kryss! Svärord, fula ord och vredesutbrott utan anledning. Japp då ryker ett kryss eller två!
Det svider kan jag lova när ett eller flera kryss stryks från tavlan.. Man ser på dem hur ont det gör när "pengarna" försvinner! Men det hjälper!
Känner redan nu efter kanske 1½ veckas användning av detta, att det blivit en mycket bättre stämning här hemma och alla hjälps åt!
Vi har ännu inte kommit överens om hur mycket kryssen ska vara värda? Men det tar vi den dagen pengarna ska betalas ut! En gång i veckan, på fredagar tror jag nog att det kommer bli! Mmm, de ska bli spännande att se hur länge de vill ha den här "kryss funktionen" nu?
Jag tycker detta är så jäkla bra! Många ger ju sina barn veckopeng eller månadspeng! De är ju same same liksom, bara det att här får vi barnen att hjälpa till mer! En lätt mattematik! Ju mer barnen hjälper till och sköter sig! Ju mer pengar får dem!;-)

måndag 11 januari 2016

Lägg hans namn på minnet!

Ni vet hur pysslig Alfred är och hur kreativ han är i sitt tänkande och skapande! Han älskar att sy, skapa och pyssla! Men med en mamma som har tummen mitt i handen när det kommer till detta med symaskin, nål, tråd och framför allt undertråd (JA, just undertråden HATAR jag) så är det ju kanske inte det smartaste att ge ut de få kunskaperna man har till en 7-åring som skriker efter inspiration och som vill lära sig att sy på maskin NUUU!!
Så i helgen har han varit hos sin bästa vän och granne Carina som har lärt honom allt från att rita mönster, klippa ut till att sy! Allt från början till slut hur man syr kläder!
Flera timmar har han varit där och enlig henne har han gjort det mesta själv! Han har riktigt sugit åt sig av allt som hon har sagt och han har tänkt så där som man ska tänka när man syr! Ni vet sidor och dubbla tyger hit och dit och sånt som vi som inte syr förstår oss på så där särskilt mycket;-)
Han har overlockat, sytt på den vanliga maskinen och haft det där underbara tålamodet som krävs!
Ett eget märke på tröjan har fixat dit och han har verkligen haft tungan rätt i mun!
 Enligt Carina och Alfred så har hon bara hjälpt till att sy dit muddarna på tröjan, allt annat har hon bara "hjälpt och stått bredvid" honom till att göra! Den BÄSTA sömmerskan och läraren och den BÄSTA eleven!
Och resultatet:
En huvtröja! Fattar ni hur grym han är? Och JAAAA, man får skryta över sina barn! Ja för jädrans va jag är mallig just nu! Han är grym min lilla 7-åring! Vilka kunskaper han sitter inne med! Jag hoppas verkligen att han fortsätter med detta intresse! Kör på sitt rejs och syr ännu mer! Utvecklar sina härliga kreationer som han bär på!
De letar för fullt efter nya mönster och tyger och jag hörde i förbifarten att ett par byxor skulle sys framöver!;-)
Lägg hans namn på minnet! För jag är helt säker på att om hans intresse för sömnad kommer att bestå, så har vi en blivande designer om några år!
Tuuusen tack snälla rara Carina för att du är så snäll och lär Alfred allt du kan! Du är BÄST!!!

Lika mysigt att dra fram det, lika skönt är det att ta bort det!

 I torsdags när jag kom hem från jobbat hade Alfred och Douglas varit hemma helt själva under dagen! Douglas ringde mej och jag bad honom att de kunde städa lite på sina rum! 2 minuter senare ringer han och frågar om han ska byta ljusstakarna och stjärnorna också till vanliga lampor? Ja gör det, blev mitt svar!
Så kom jag hem och jag hade givetvis fattar det som om det bara skulle byta i sina rum, men de hade bytt alla lampor i hela huset! Vilket jobb de hade gjort! Ett jobb som jag slapp när jag var som tröttast och skulle städa!
 Det är verkligen mysigt att dra fram hela julen, men det är lika skönt att ta bort det också! Köpa lite nya blommor, sätta fram ljusa lampor och köpa krispiga härliga tulpaner! Det är liksom vår för mej!
Ja alltså även om våren känns extremt långt borta;-)
 Älskar att sitta här i vårt kök! Det är verkligen husets "hjärta"! Det är här vi alltid hänger!
 Skulle behöva fixa nya köksgardiner! Har haft dessa i evigheter nu... Men jag och symaskinen är ju osams, så det blir liksom inte av att det kommer upp några nya då;-) Men svart och vitt funkar ju, även om dom är gamla som gatan...
Alltså detta med blommor i vårt köksfönster.. Dom stendör... Det är för mörkt där, altanen sväljer för mycket ljus.. Men så köpte jag dessa, murgröna. De sa att dom skulle tåla det mesta. Vi får väl se... Den lättaste blomman enligt mej är orkidé! Dom kan man glömma bort och dom behöver bara lite ljus och vatten ett par gånger i månaden och så blommar dom! Ingen kärlek där inte och så är dom extremt vackra!
Som sagt, mina gossar som hjälpte till! Vilka underbara ungar alltså! Men ni ska inte tro att dom bara gjorde detta för att vara snäll mot mamman så att hon skulle slippa de där momentet att byta alla lamporna... Nej då. Vi har börjat med ett kryss system här hemma igen! Berättar om det en annan dag!;-)
Så fort det blir den här sidan av året, när vi närmar oss våren så blir jag så där galet sugen på att göra om överallt här hemma... Tvättstugan tex.. Den är verkligen behov av en förnyelse! Och så även kidsens rum! Ja ja, vi får väl se vad tid och pengar räcker till! Lite ny målarfärg och lite nya tyger räcker ju faktiskt ganska långt för en liten makeover!;-)
Har ni plockat bort julen?
Stor tid för våran gran att säga hej då... Knappt ett barr kvar när den kastades ut! Vi kommer förmodligen att få dammsuga barr ända fram till midsommar... *suck*

söndag 10 januari 2016

En vintrig helg!

 Nämen ojsan, så va det söndag igen. REDAN! Jösses va en helg kan gå fort...
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Att kunna sluta klockan 12:00 på fredagar är som att nästan vara ledig en hel dag! Det är sååå underbart att komma hem tidigt på fredagar och få mysa till det med dom här korvarna, speciellt om dom är på bra humör...;-)
Och det var dom, trots att det inte ser ut som det på bilden. Vi spelade spel och för en gångs skull vann JAG över dem och då blev det sura miner kan jag lova;-)
 Det har vräkt ner snö över oss denna helgen! Så underbart vackert är det ute just nu! Vitt, vitt, vitt så långt ögat kan nå! Precis som det ska vara på vintern och alla vill vara ute, utan att man ska behöva SLÄNGA ut dem... *harkel*
 Aj lööv fredagskvällar! Mys och bara slö! Taco ville så klart kidsen ha! Ok, jag gav mej! Hacka löken fick Douglas göra och det sved givetvis i ögonen på honom! Men så bra, då kan man ju använda skidglasögonen som skydd!;-)
 På fredagskvällen slopade vi både telefoner, tv och paddor och tog en riktig spelkväll! Jag sopade mattan med familjen, medans jag gång på gång slog yatzy! Hade jag köpt en lott där och då, så hade jag nog skrapat fram storvinsten! Ja för sån tur hade jag!;-)
 Lördagen spenderades ute hos våra vänner Andreas och Victoria! De bjöd ut oss till sig och vi åkte fyrhjuling och snowrace! Såååå galet kul och ALLA var helnöjda, stor som liten!;-)
Alltid lite skräck att gå ut på isen... Man vet ju aldrig hur tjock den är.. Men ett par steg ut vågade vi! Och JA så klart ska man ha respekt för isar!!
Och JA, jag vet... Vi hade ingen hjälm på oss när vi åkte fyrhjuling... Dumt av oss, vi vet!
 Alldeles så där vackert och tyst där ute på isen! Eller nähä.. Med 6 skrikande ungar skulle vilken is som helst kunna spricka;-)
 Jag tror minsann att Douglas har fått en söt liten beundrarinna! Selma! Så jäkla söt! Ja lite kär i honom är hon nog allt!;-)
 Efter flera timmar kom vi in och vi blev bjudna på lunch! Supergod hamburgare! Mat smakar verkligen såååå mycket bättre när man varit ute en hel dag!
 Lite lagom trötta kom vi hem, åt och slappade lite! Sedan kom grannarna in på en spelkväll! Fabian däckade redan klockan 19:30.. Luften suger verkligen energi!
Åh som vi skrattade! Charader och kortspel! Så kul när alla kan vara med!
 Vi spelade till klockan 1 inatt! Kortspel är ju så grymt kul! Och speciellt när man har turen på sin sida, som jag även hade igår! Vann överlägset!;-)
Så kan man ju fråga sig själv, som jag ofta gör.. VARFÖR spelar man inte mer kort och sällskapspel? Det är ju sååååå kul ju! Får bli en bättring på det 2016!
Dagen idag har spenderats med städ och tvätt... Skitigt är bara förnamnet här hemma.. Känns liksom som om man aldrig kommer ifatt med varken tvätt, rens eller städ... Men en bit på väg kom vi i alla fall innan jag lessnade och tog mej en lång skön och svettig PW!
Klädde mej som jag brukar och har gjort i veckan. Bara det att det då varit -15 och inte 2+.. Så jo, jag var svettig när jag kom hem.. Kunde vrida ur linnet;-)
Ännu är inte helgen slut! Kidsen och Jonas är ute och bygger snögubbar och i mej kliar det fortfarande, trots PWn... Har massor av energi kvar, samtidigt som jag är trött men ändå rastlös.. Får nog gå ut och göra dem sällskap! Att leka i snön blir man aldrig för gamma för! Vi har i alla fall haft en härlig vintrig helg!