måndag 31 oktober 2016

Ledig dag...

Idag är jag ledig från jobbet! Alltså det är så underbart att jag nästan måste nypa mej i armen för att inte tro att jag drömmer...;-)
Har inte haft en endaste ledig dag sedan semestern och vi har haft den enorma turen att inte ens behövt vabba något den här hösten! Hurra!
Första dagen på höstlovet och det är stängt för utbildning på fritids! Jag är sååå värd att vara ledig idag, så de så! Jag behöver det, behöver få lite lugn o ro inuti både kropp och själ! Bara gå omkring här hemma och hasa osminkad, vara med barnen, sova länge, äta frukost med dem, mysa vara skitig och fixa och greja med tvätt, rens och annat som måste göras. Men kan göra det i min takt utan att behöva stressa ihjäl mej...
Livet är fullt ös, så är det bara och det är väl bara gilla läget. Helgerna är fyllda till bredden med hockey tex.. Alla 3 spelar hockey och det innefattar ganska många timmar i ishallen på helgerna...
 Men som sagt, idag ledigt!! Jag har tid att sitta vid datorn och blogga! Jag älskar att ha tråkigt, älskar när tiden går sakta! De gör den inte i vanliga fall.. Den där förbaskade klockan går alldeles för fort och jag vill hinna så mycket mer än vad jag gör...
Ett barn hemma just nu. Fabian, men han kollar på film. Det är alldeles tyst här hemma, bara mina fingrar som når tangenterna och ett sus från kylskåpet!
 En vacker morgon himmel klockan sju imorse! Hela sovrummet lystes upp så vackert!
 Dom här 2 lekte imorse.. Ja ni ser och hörde rätt! Dom slogs inte, utan lekte och skrattade! Höll på att tappa andan ett tag;-)
Sen drog Alfred iväg med en kompis till ishallen och vi blev själva hemma. Ja för Douglas åkte innan klockan 9 imorse. Då tog han och ett par kompisar tåget till Jönköping! Åh, herreguuud de har blivit så stora att de åker tåg själv för att shoppa... Första gången för honom och jag tror banne mej att jag var mer nervös för det än vad han var;-) Gud i himmelen va min barn har blivit stora, både på gott och ont....
 Vad gör man inte för att fjäska för de enda barn man har hemma? Jo man lagar favoritmaten; Pannkaka!;-)
 I fredags eftermiddag gjorde vi en pumpa! Ha ha, skrattade ihjäl mej åt dem när vi öppnade den. De höll på att spy hela bunten över hur det luktade;-)
Så kul att se alla barnen samarbeta utan att slå ihjäl varandra! Jo, att ha 3 grabbar i ungefär samma ålder. Det blir en hel del gnuff, slagsmål och ännu mer gnuff... Skitungar...
 Alltså vilket kalasväder vi har haft den här helgen! I fredags körde jag min mamma som skulle på fest. Så jag hämtade upp henne vid 17-tiden och solen höll på att gå ner! De var sååå magiskt vackert!
 Lite för blöta löv för att de skulle kunna "regna" ner så där vackert över oss. Men kolla in alla färgerna alltså! WOW!!
 Det är såna här dagar som man verkligen skulle vilja ha en RIKTIG kamera för att fånga in alla de små och härliga detaljerna som man inte kan göra med kameratelefon....
 Slut som artist.. Ja de är man oftast på fredag... Lite taco och mys med lilla kusin Emmy och sedan hamnade vi i soffan! Jag fick lov att hålla mej vaken för att köra hem min mamma mitt i natten...
 Lördagen stod det hockey på schemat (nämen så ovanligt... ) Jo ja visst kan jag låta lite bitter över denna hockey.. Det är jag stundtals. Men så klart är jag jätteglad att de vill hålla på med idrotter.... Jag lyxade till min lördagsmorgon med massage! Har lovat mej själv att unna mej det en gång i månaden och det är just va min kropp behöver! Mari som masserar mej är sååå grym! Herregud, jag känner mej oftast som en ny person när jag kommer därifrån. Men jäklar va det rör runt i kroppen. Jag blir både yr, glad, ledsen och alldeles slut efter en timmes massage. Men såå nyttigt för mej att bara ligga där en timme och ta hand om mej själv!
 Eftermiddagen fixades här hemma! Våra vänner Emma och Marcus skulle komma på middag! Lite plock och bubbel när de kom och...
Ryggfile, potatiskaka, rödvinsås, kantareller och savoykål! Mums!
 När det mörknade gick barnen ut och körde bus eller godis! Oj oj va de tycker de är kul!;-) Sååå hemska såg de ut!;-)
 De behövde viss inte busa någonstans med tanke på hur mycket godis de fick! Jösses alltså! Tur det var Emma som fick dela upp godiset med barnen! Hon är så pedagogis, lärare som hon är!;-)
 Emma hade gjort en chokladtårta! Mums säger jag bara! Precis min smak!
 Douglas och hans kompisar gick ut lite senare och knackade dörr! Förmodligen sista året han gick. Nästa år är han nog för stor för detta med bus eller godis...
 Igår söndag var det hockey hela dagen lång! Klockan 8 åkte Alfred och vi klockan 9 och var hemma vid 15... Jo då så att e... Där var den helgen!
Själv snorar jag, haft huvudvärk hela helgen och är såååå trött... Spyr på denna hemska trötthet. Skulle behöva få en spruta med energi! Kommer inte ens ihåg att jag var så här trött när jag varit gravid ens... Hatar att vara totalt energilös och så här trött.. Skulle lätt kunna sova dygnet runt....
Men jag tänker att det tar tid för kroppen att återhämta sig. Att den har varit i en dvala, det tar nog sin tid att läka den också... Bara att härda ut kan jag väl tro....

måndag 24 oktober 2016

Bilen åker in i tunneln...

De här med sexualkunskap. De ska visst börjas i tid.... Förra söndagen när vi va ute hela familjen och gick tipspromenad stannade plötsligt Fabian (här undrar man ju vad det egentligen rör sig i min minsta lilla sons hjärna? Ja när han bara kommer på det bara så där...;)) och visar med fingrarna och pratar högt och tydligt: -Så här åker bilen in i tunneln.... och så skrattade han ihjäl sig (och vi med för den delen...) vad menar du nu undrade förstås den nyfikna mamman som förstås visste precis vad han menade... *harkel* Ja, den åker in där och ut och in och ut i igen... -Men vad då bilen i tunneln? Du menar ditt  finger som åker genom dina andra fingrar? Där och då blev han lite generad! Så jag berättade för honom: -Ja men pappa har ju kört genom tunneln 3 gånger, annars hade ni ju inte funnits.... Men blääää, fy så äckligt.. Jo då, han fattade grejen då med den där sexualkunskapen... Mm, lovar att påminna honom om si så där 10 år om han tycker de är lika äckligt att köra sin bil genom någons tjejs tunnel...;)
Ha ha! Gud vad jag älskar sånt här, älskar när mina barn drar upp något för att visa sig coola och det slutar med att de tycker allt är så pinsamt! Jo då, jag sparar inte på några hemligheter! Jo men så klart går jag inte in på detaljer, men ju pinsammare de tycker att det är! Ju roligare blir de för mej att driva med dem! Japp, för sån är jag!;)

söndag 23 oktober 2016

Tack från hela mitt stora hjärta!

Om ni bara visste hur mycket ni betyder för mej! Tar mina ord in i era hjärtan som jag skrev i förra inlägget och skriver underbara kommentarer som går rakt in i mitt  hjärta! Tack för att ni läser! TAck från hela mitt hjärta!!❤️
(En liten pause... Som sagt, de är inte alltid lätt att vara mamma, människa, fru, vän, kollega, surmamma, dumma mamma, snälla mamma... Fick precis gå in och skälla lite på min lilla trotsiga 6-åring som just nu tycker att jag är världens dummaste mamma... Ja det är sannerligen inte lätt att ha så många titlar det ska ni veta, nästan en merit!;) Men nu så kan jag kanske få skriva klart detta inlägg! Men jag måste skynda mej innan nästa världskrig drar över mellan grabbarna och jag då ska agera fredsmäklare;))
Som sagt, jag känner att jag nästan är på banan igen, ja men bara nästan! Jag vågar liksom inte ropa hej ännu... Men känner att den där hemska tröttheten som ligger över mej, den börjar åter förvandlas till den där härliga Karolinenergin! Men jag skyndar långsamt! Åh herreguuuud så klok jag låter när jag skriver detta... Men det är sant, jag lyssnar faktiskt på mej själv nu. Kör ingen tävling mot mej själv, andas lite mer, andas tunga andetag, djupa och landar!
Att livet de går i 120 knyk, ja men så är det! Ibland måste man gilla läget och bara hänga på. Men när det går i 250 knyk, ja då hinner jag inte riktigt med och de där välnystade garnnystandet blir till ett endaste trassel och jag kan inte hantera någonting! Men jag lär mej!
Ska snart försöka fixa mej snygg! Ikväll är de vinjunta! Åh va jag ser fram imot det! Dricka vin, äta gott och prata massor! Precis vad jag behöver just idag!;)
Som sagt, jag börjar känna igen mej själv igen! Nu, den sista tiden har jag knappt tagit ett kort, jag som annars tar kort på typ ALLT! Men nej, inte ens de har känts kul....
Igår va vi på mässa en sväng i Jönköping! Massor av tjurar och kor! Helvete va stora tjurar. De största vägde typ 1500 kg... Så jag kunde ju inte annat än att börja ta en liten gropie på mej och tjurarna!
Som sagt, man har oftast aldrig tråkigt med mej... Min kollega bara skakar i huvudet åt mej när jag fotar och skrattar ihjäl sig..
Jo då, så atte...;) 
Det är ett varierat jobb jsg har och jag älskar det!
På morgonen var vi på frukostseminarie hos revisorn.. Ja men ni hör, Herreguuud så vuxet de låter. Verkligen vuxet, kunde jag väl aldrig tänkte mej att jag skulle gå på något sådant för ett par år sedan;)
I onsdags va vi på Gekås och träffade inköpsansvarige där! Vi säljer våra produkter där! De är oxå stort och coolt, ja och vuxet!;)
När vi åkte hem så ba: Stanna bilen, jag måste bara fota detta, de är såååå vackert! Som sagt, allt kan hända när man är med mej;)
Fluffet runt midjan? Ja de är väl någon slags eftereffekt hur jag har mått den sista tiden... De där kärlekshandtagen de sätter sig sååååå lätt runt mej. Men orka just nu?! Nä, vi tar en sak i taget!
Nä nu måste jag hoppa in i duschen! Om en timme ska jag iväg och jag har inte ens valt kvällens kläder. Kan bli lite stressigt...;)
Ha en fin kväll!!!
 
Hmmm... Detta skrev jag i fredags eftermiddag... Jag hann liksom inte publicera det. Någon ropade: FÄÄÄÄRDIG från toan och jag glömde helt enkelt att trycka på publicera... Så kan det bli ibland;-)
Men vinjuntan va såååååå trevligt! Det kommer ett inlägg på det senare! Nu är jag på språng igen! Ska packa in halva familjen och dra in till Jönköping för att kika på en bil till mej!;-) 

tisdag 18 oktober 2016

Jag är ingen superwomen.....

Jag har skrivit det här inlägget minst hundra gånger i mitt huvud... Skrivit, raderat, skrivit, raderat... Gråtit, haft ångest och skrivit lite mera... Men inget av det jag skrivit ner i mitt huvud har blivit bra... Oftast kommer mina tankar om, på, vad och hur jag ska skriva på kvällen, precis innan jag ska somna... Orden bara studsar ur mej och texterna känns så galet bra och hade jag orkat hade jag satt mej upp och skrivet. Men det är just det, orken...
En månad har gått sedan jag sist skrev här inne... Inte alls likt mej. Har aldrig under alla dessa år som bloggare varit ifrån min kära blogg så länge... Hjärtat skriker av sorg. Jag vill kunna skriva igen, jag vill känna lusten igen, jag vill kunna dela min vardag, mina känslor och mina tankar ihop med er... Äppelblomman är inte bara jag, det är NI oxå! 
Jag har ju inte mått bra på ett tag... Där under ytan, under de där leendet bor det något som gör ont i mej, som jag inte riktigt kan ta på...
Jag är trött, jag är less, jag är glad, jag är arg, jag är ännu mer trött, mitt hjärta gör ont, ångest, jag känner en enorm stress... Och så är jag ännu mer trött... Men ibland är jag glad oxå... Ungefär så känner jag... En sån där konstig känsla som jag har svårt att ta på. Jag känner inte igen mej själv. Jo, lite bättre nu faktiskt, ja eller så skulle jag nog säga mycket bättre! Men för bara ett par månader sedan, ja usch då kände jag inget för livet.. Tankar som jag knappt vill erkänna för varken mej själv eller för dej utan att börja störtgråta... När livet känns så meningslöst att man frågar sig själv varför just jag ska leva? Jag vet, de är så fel att jag nästan blir mörkrädd för mej själv när jag skriver det.. Jag har inget som tynger mej, inget! Egentligen...
Jag har den bästa familjen,de bästa barnen, den bästa mannen, de bästa vännerna, de bästa jobbet, de bästa läsarna (ni) Ja listan kan bli hur lång som helst över de bästa sakerna för mej, men ändå känner jag så här... Hela livet flyter på så in i helvete bra nu, så egentligen borde jag slå mej själv över käften för att inte tro att jag drömmer...
Ni är så söta som skrivit till mej, frågat Jonas, frågat andra i min närhet vart jag tagit vägen? Om jag har slutat att blogga? Nej, de är mycket nu har svaret blivit.. De är det, fullt ös mest hela tiden. Men just den här månaden har jag tillåtit mej en massa som jag inte gjort på länge... Jag har försökt att stressar av. Jag har tittat på tv, inte bloggat, somnat tidigt, inte tränat och sovit lite till...
Jag har tänkt att bloggen stressar mej, att jag ständigt ska vara uppdaterad här, på Instagram, på Facebook och ja gud vet alla ställen... Det går inte, jag måste inse att jag inte är mer än människa. Jag jobbar nästan 10 timmar om dagen, har ett hus, en man som kör eget, 3 barn med aktiviter och läxor... (Ja, precis som de ser ut hos de flesta familjerna skulle jag tro!)
Jag började tänka, väga saker och ting mot varandra... Ska jag sluta blogga? Nej! NEJ NEJ NEJ! Jag gråter vid bara tanken att låta min älskade blogg gå i graven. De vore som att bli av med en kroppsdel, som att behöva ta farväl av sin bästa vän... Aldrig! Jag kan inte... Just nu känns livet lite motigt. Men jag är på väg upp igen, jag reser mej igen! Jag borstar av mej allt de jobbiga som jag känner och har känt! Snart är jag på banan igen! Under den där ytan som man alltid visar utåt, under den kan man må så viderväderigt dåligt. Så konstiga känslor som jag aldrig trott jag skulle känna... Jag är inte mer än människa, jag är inte mer än någon annan. Jag är ingen superwomen, även om jag skulle vilja vara det! Jag måste inse att de senaste halvåret har jag snubblat rejält på en tråd, jag ramlade så hårt över den och de gjorde så jäkla ont inom mej. Inget som syns på utsidan, inte en endaste liten skråma, men på insidan gör de så satans ont... Jag är grym på att sätta på mej den där kostymen när de behövs, kostymen där jag är glad, galen och den vanliga Karro... Men under den är och känner jag inte alls igen mej själv... Men nu, nu mår jag mycket bättre!! Hur och vartifrån den hårda smällen kom ifrån? Ingen aning? Jag är ingen superwomen...
Men jag är på G igen! Sakta men säkert! Kanske utan den där manteln på ryggen? Kanske utan att kunna flyga? Jag är stark det är jag! Kanske inte lika stark som en superwomen, jo kanske lite?! Jag känner mej lite vingklippt och skadad, men jag känner att jag sakta men säkert börjar hitta tillbaka till mej själv igen! Jag är ingen superwomen, men jag är superKarro!!
Ibland vill jag inte vara vuxen... Ibland vill jag bara vara den där lilla flickan som ligger i mammas knä medans hon sakta stryker mitt hår och säger att allt ordnar sig... Vill inte ta en massa vuxenbeslut. Ibland är de skitjobbigt att vara vuxen... Men jag växer och jag måste inse att jag är en vuxen person, en vuxen kvinna med egna beslut, med skinn på näsan och som vet klarar såååå mycket mer än hon själv tror, trots att hon inte är någon superwomen....
Förlåt för ett snurrigt, långt och osammanhängande inlägg... Helt plötsligt bara flög mina fingrar över tangentbordet och jag kände inspiration till att blogga igen! Sååå skönt att få skriva av sig, nästan som en befrielse!
Kanske jag inte hinner blogga varje dag? Kanske jag gör det?! Jag vill, men det får inte bli något måste som får mej att må dåligt! 
Ni underbara människor som tittat in här varje dag för att se om jag skrivit något! En stor kram till er! Så härligt att ni vill följa mitt liv, mina tankar, min tajkonfamilj och mina ord!❤️
Okej om man hade känt att deppighet, oro och ångest hade krupit på mej nu. Nu när de är mörkt, blött och tråkigt... Nej detta som jag känner eller har känt inuti mej började snarare tidigt i våras...
Visst är hösten vacker och charmig på sitt sätt... Men oxå lite skrämmande och mörk. Och mörkare blir det....
Puss och kärlek från mej!❤️❤️❤️