De bultade i både hjärtat och råttan!!

Ikväll har jag haft tjejsmys med Veronica och Bea!

Vi har varit inne i stan på bio och tittat på filmen "tantsnusk"! Eller nä, jag menar förstås Fifty shade of Gray!

Åh vilken film alltså! Den bästa jag sätt på vääääldigt, vääääldigt länge! En sån där feel good film som fick både hjärtat och råttan att bulta!;) *fniss*

Har inte läst böckerna, men nu tror jag banne mej att jag måste göra det! Gud i hela himlen vilken bra film och denna sågade kritikerna... Hallå, har dom inga sköna känslor i sina kroppar eller?;)

Jag blev nästan nykär och är nästan på väg att kasta av mej kläderna nu!;) Ja det var verkligen en sån film! Nä då, så mycket snusk var det inte. Kanske 15 minuter allt som allt... Personligen hade jag nog väntat mej ännu lite mera snusk efter vad man hört av dom som läst böckerna...

Ni undrar så klart varför jag inte kastar av mej kläderna och springer rakt in i sängen och leker lite dominanta lekar i sänghalmen? Det ligger 2 st barn just där som vägrar sova... *suckar högt och djupt*

Har ni inte sett filmen, så boka bums! Den här filmen får verkligen alla att må bra och bli så där lite nykära och *harkel* kåta!;)

Jag ger filmen 5 stycken äppelblommor av 5 möjliga!

Nu väntar vi ivrigt på film nummer 2! Ja för att avslöja så lite som möjligt kan jag säga att det var ett jäkla skitslut... Filmen varade i nästan 2,30 timmar. Men jag hade lugnt kunnat sitta 3 timmar till utan problem, ja så fängslande var den!

Se så, boka nu en plats i helgen och gå och se den, lovar att ni inte kommer bli besvikna!;)

Jag borde..

Jag känner att det är mörkt och kallt inom mej... Jag skulle vilja dra täcket över huvudet och sova dygnet runt... Den där stora klump i magen... Den går inte att få bort...
Jag borde... Jag borde träna, ta tag i min älskade träning igen. Jag vet ju att jag mår så mycket bättre av den. Men nej. Jag tar mej inte för det. När klockan närmar sig 20 på kvällen och det lugnat ner sig hos familjen Tajkon. Ja då vill jag bara krypa upp i mitt hörn av soffan och bara vara för ett tag! Andas och låta ögonen vila på Tvn...
Egentligen stressar det mej inte alls som förr att jag inte tränar så mycket som jag borde och som jag har lovar mej själv att göra. Nä faktiskt inte! Dock vet jag ju att jag mår som en prinsessa när jag tränar och inte som nu, en påse med skit....
Jag vet att om jag tränar så blir tankarna så mycket enklare och ändå tränar jag inte... Knäpp? Ja!
Gudars, ibland är inte livet lätt...
När man liksom vet hur bra man mår av att träna och att man borde det. Men att man sedan bara blundar för det och bara är... Åh...
Mitt humör också. Jag är som en kobra.. Tänder på alla cylindrar direkt och den där berömda stubinen brinner upp innan den hinner växa ut... Jag tror mej veta att även detta hemska humör kommer fram pga av att jag inte tränar.. Och ändå tränar jag inte. Inte alls likt mej... Varför inte? Det är ju så lätt...
Ja den där balansen, den berömda balansgången. Den är banne mej inte alls lätt. Livet alltså...

Höjdpunkten idag var när jag och Fabian kröp ner i sängen och läste Pettson och Findus! Han den där gubben Pettson bara älskar jag och kottarna!
Ligga där och läsa och höra hans andetag bredvid mej. De tunga andetagen som blev tyngre och tyngre tills han sov gott bredvid mej! Den känslan gör mej lugn och alldeles sömnig och lycklig! Tack gode gud för mina älskade familj!
Jag längtar efter sol, sommar och värme! Längtar så fruktansvärt mycket till stugan, havet, vågorna, tystnaden och den ro som jag annars har svårt att få någon annanstans...
Tänk att kika mellan persiennerna en solig varm morgon och möta en ny dag! Gå ut på morgonpromenad, sitta länge och äta frukost ute och sedan packa väskan och gå ner till stranden och havet!
Åh herreguuud va jag längtar! Snart är vi där, snart! *harkel* Bara si så där 4 månader kvar... *suck bittert*
Nu borde jag sova också.. Ja så jag kanske kommer ut på min morgonpromenad som jag verkligen borde börja med igen! Snart är det ju dessutom ljust på mornarna! Då finns det verkligen inget att skylla på! Att möta morgonsolen innan jobbet! Det är ett lyckopiller för hela dagen!

Den som väntar på något gott!



I söndags  åkte jag in till Jönköping och shoppade det "sista" till sovrummet! Bara jag och alla affärerna! Wow vilken lyx! Jag fick så mycket uträttat och på 2½ timme hade jag både åkt in till stan, shoppat och kommit hem!

Nästan lite rekord för mej!;-)

Det inhandlades lite piff så som gardiner, kuddar, lampor och krukor och jag är sjukt nöjd med sovrummet! Det blev precis som jag hade tänkt mej! En ljus känsla i rummet, men ändå lite murrigt och varmt!

Dessa sänglampor har jag spanat in länge på IKEA! Gillar dem och de är stilrena och ger ett bra ljus!

Kuddarna hittade jag på rusta! Ta 3 betala för 2, 79 kr stycket!

Ängeln får numera stå i sovrummet och vaka över oss! Lilla Lisa! I den bubblan bor det många andar! Så jag blir liksom lättad varje gång jag tittar på henne!;-)

Överkasst ska köpas! Kan bara inte välja vad och vilken färg? Så länge får en filt från IKEA agera lite av ett överkasst, ett halvt överkasst!

Det är verkligen så lite som krävs för att få det mysigt! Lite ljus, en lite blomranka och ännu lite mera ljus!

Gardinerna hittade jag också på IKEA! Jag har verkligen gått ifrån min "trygga borg" där allt alltid ska vara svart och vitt! Dessa lila pärlemogardiner var liksom lite pricken över i:et och det blev nästan som en hotellkänsla!

Vi är så sjukt nöjda med våra garderober också! Jag älskar dem och hör och häpnad, det är fortfarande ordning och reda bland mina kläder! För en slarvmaja som mej, är detta en merit! Men med nya, snygga och bra grejer blir allt så mycket roligare att hålla reda då!

Det är många ljuskällor i rummet! Det är något som jag har fokuserat på ganska så mycket! Jag har en idè att köpa ännu lite mer ljus. Ja till garderoben kommer det bli, men även en liten ljusslinga i ena hörnet som hänger ner snyggt med massor av glödlampor! De kan nog bli snyggt!?

Och så är det ett jobb kvar, att fixa alla kontakter som är för korta! Dessa ska fixas till, men det är liksom inget jag kan och gör man inte det direkt, ja då kan det lätt bli avglömt...*harkel*

Ovanför sänggaveln är min tanke att hänga ett tamprep och framkalla några fina kort som jag ska hänga upp med klädnypor så att det blir ännu lite mer personligt!

Temat blev vitt, grått, grönt och lila! Jag gillar den kombinationen! De lila är verkligen lugnande för kropp och själ!

Jag längtar efter att få gå och lägga mej på kvällarna! Krypa ner i de frasiga täcket och ta ett djupt andetag och sedan somna!
Det är en superhärlig atmosfär där inne! Nu hoppas jag på att försöka skapa den här känslan i de andra rummen här hemma! Men först ska jag bara bli miljonär!;-)

Klicka HÄR så ser ni hur det såg ut innan! Det här med fult kallt 70-tal, nä det är liksom inte alls våran stil. När jag tittar på förebilderna får jag nästan ångest och frågar mej själv hur i hundan vi ens kunde sova gott där inne på nätterna?;-)
Jag skiter i jantelagen och säger att jag är så jäkla nöjda med mitt och Jonas jobb som vi har gjort! Vi har verkligen skapat ett helt nytt sovrum som bara är såååå snyggt!!! Att det har tagit så långt tid, ja det skyller jag på all väntan hit och dit på saker som vi beställt. Men den som väntar på något gott!! Och det var verkligen värt att vänta så länge! Det har då fått detta rum att växa fram steg för steg!;-)

 

Inköpslista:

Säng: Mio

Sängbord: Mio

Garderobsstommar: IKEA, Pax

Skjutpartier: Skånska byggvaror

Byrå och spegel: IKEA

Sänglampor: IKEA

Lampa i fönstret: Önska

Lila vas: IKEA

Gardiner och gardinstång: IKEA

Kuddar: Rusta

Trävägg: Byggmax

Golv: "arvegods" från Krille och Annelie!;-)

Att fylla 5 är stort!

Innan klockan 6 imorse stegade vi in till Fabian och sjöng för honom! Ett par paket på sängen och hurrarop från oss!
Han som är världens tröttaste på morgonen har nog aldrig tidigare i sitt liv vaknat så snabbt och gnidit sömnen ur ögonen;-)
Han fick 2 små paket på sängen! Så tacksam och nöjd över det och hade nog inte räknat med att få mer heller...

 Tills vi bad honom att gå ut till köket, för där väntade något på honom! Han stegade in lite försiktigt och ja mycket riktigt. Där var något med en filt över sig!;-)

 Tror att Alfred var mer nyfiken på vad det var än han själv! Han stod och tittade vad som gömde sig där under!

Lyckan som gnistrade i hans ögon alltså! En STOR cykel! En ny cykel och hans favoritfärg orange! Ungen var sååå lycklig! Men nä, han vågade inte gå ut och provköra den. -Näpp det ska vara vår först innan jag vågar cykla, konstaterade han!

En tårta väntade på honom och 5 ljus att få blåsa ut! Som han har väntat på denna födelsedagen! Det är stort att fylla 5! Då har allt blivit så uppenbart, att det liksom bara är HANS dag! Ja och så förstås delar han sin stora dag med prinsessan Estelle, vår lilla prins!

 Vi har som tradition här i vår familj att när man fyller år så får man välja vilken maträtt man vill ha till kvällsmat! Det var inte så svårt att gissa att det skulle bli pannkaka till kvällsmat, med grädde och färska jordgubbar! Han njöt av varje tugga!;-)

 Alla lyckliga över maten, alla utom Alfred som inte är särskilt förtjust i pannkakor.. På sin höjd äter han en endaste en.. Ända ungen i världen som hellre skulle äta gurka istället för pannkaka? Förmodligen;-)

 Han har rullat sin cykel fram och tillbaka. Men NEJ inte cyklat på den! Som sagt, det ska bli vår först innan han ska cykla på den! Och har han bestämt det, ja då kommer det också att bli så! *fniss*

Redan klockan 19:15 somnade en utslagen födelsedagskung! Att fylla år tar på krafterna! Han var så tacksam för allt han hade fått! Från minsta lilla kort, teckning till cykeln!
På fredag vankas det kalas för släkten! Oj oj, då blir det ännu mer paket att öppna och vara lycklig för!!

Han tackar så hjärtligt för alla grattishälsningar!
Att fylla 5 är stort! Tänk att min lilla minsting redan är 5 år.. Ja jag har väldigt svårt att förstå det... Precis nu för 5 år sedan hade vi fått ett litet rum på BB där jag och Fabian krupit in i och låg och myste! Jag minns att jag kände mej så trygg och han var världens snällaste bebis som sov redan då nästan hela natten! Det här med att sova har Fabian varit duktig på från dag ett och idag är han familjens lilla sjusovare!
Redan dagen efter han föddes åkte vi hem! Detta med att ligga på sjukhus är inte alls min grej... Då längtade jag så fruktansvärt mycket efter Alfred och Douglas. Så vid lunchtid dagen efter packade vi ihop oss och sa hej då! Att vi några dagar efter fick åka in igen för solning, ja det tyckte jag var så fruktansvärt att jag grät floder i dagarna 2;-) Där skulle jag ligga i ett rum helt själv i 2 dagar, medans han låg i ett annat rum och solade bort gulsoten.. Fy sjutton va ont i hjärtat de gjorde, trots att jag bara var ett par steg bort från honom...;-)

5 år!!

Idag för 5 år sedan klockan 16:16 den 23/ 2010 föddes vår minsta lilla stjärna i familjen! En underbart söt pojke på 3970 gram och 53 lång! 

En liten Tarzan som han fick heta i flera veckor innan vi så småningom kom överens om att han skulle få namnet Fabian!❤️
Idag fyller han 5 år! 5 hela år har vi haft världens envisaste och underbaraste gosses hos oss!
Jag tittar igenom bilderna sedan förlossningen och blir alldeles nostalgisk och lipig!
Vid denna tidpunkt hade vi väntat i flera dagar inne på förlossningen, väntat och trott att han strax skulle komma. Men inte då, redan då var han envis och vägrade lämna min varma kropp!;)
Men så helt plötsligt efter massor av värkstimulerande dropp sa det bara PANG och där låg han på mitt bröst och skrek!
Jag ryser när jag tänker på det, minns att jag lovade alla sköterskor och läkare inne i rummet att de aldrig mer skulle få se mej inne på förlossningen igen. För jösses, det gör ju faktiskt ont att föda barn kom jag ju på efter att ha fött nästan 3 barn...;-)
Men när han var ute låg på mitt bröst och var alldeles vacker och perfekt, den sekunden försvann alla smärta och jag skulle kunna göra om en förlossning om och om igen!!
Fabians förlossning var nog smidigast av dem alla. En lugn, fin och harmonisk sådan!

Jag kan knappt fatta det, att det här lilla knyttet fyller 5 år idag!
Älskade lilla Fabian, vi älskar dej såååå! Grattis på födelsedagen vår älskade lilla prins! Att du väger 2 kg mer än din storebror idag, har samma skostorlek som honom och att det bara skiljer ett par centimeter mellan varandra. Ja det kunde man inte tro dagen efter du fick träffa dina bröder.... Du kommer att bli en stor och stark kille som kommer att ha mängder med skinn på din näsa och kommer att slåss för dina rättigheter, det är jag helt säker på med tanke på att du har världens största hjärta med mängder av envishet!❤️

Minnen!

Igår var vi i Värnamo hela dagen lång.... Vi städade ur Lasses lägenhet... Vi packade, pratade, packade, minns, packade och städade...
Det kändes så otroligt overkligt. Så overkligt att han verkligen är bort, att han inte finns mer hos oss. Att han aldrig mer kommer att komma tillbaka...
Att vi drog i hans grejer, packade ner dem och tog hem. Grejer som vi minns att han alltid hade haft i sina lägenhet. Så sjukt konstigt och sorligt...

Han var liksom jag, tog kort på allt. Men han var duktigare på att framkalla kort, det är ju jag mindre bra på...;-)
Att packa ihop alla kort, urklipp från alla tidningar och låta alla minnen sväva iväg.. Så fruktansvärt sorligt, men ändå så skönt att vi fick vara med på detta. Lite som ännu ett avslut och ännu ett avsked av vår älskade vän!
Vi hittade detta kort som han hade upp i en ram! Jag gissar på att detta är taget någongång 2002-2003! Vi hade galet roliga fester ihop! Sjukt roliga!
Så kul att minnas dessa och se kort som man aldrig hade sett! Låta minnenen sväva iväg, en härlig känsla på någotvis!
Vi kommer alltid att bära med oss av dessa minnen! Dessa minnen som det bara finns POSITIVA av!!
Dom som inte kände honom kunde ta han som lite blyg. Men vi som kände honom visste att det var det minsta han var och när vi hade våra fester var han helt galet rolig!
Vi fick med oss en massa fina minnen hem! Fina serviser, kort, brev och som sagt, ännu mer fina minnen!
Lasses om du visst vilket tomrum du har lämnat... FUCK CANCER jag hatar dej ditt äckel!

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv...

Här står jag och tittar in i spåkulan... Försöker få några svar, men det är stendött...
Önsketänkande att ha en sån där spåkula, det vore coolt, men ändå rätt skrämmande. Ja för jag skulle nog ändå kanske inte vilja blicka allt för mycket in i framtiden... Nä, för man vet ju inte vad som skall hända.. Klart jag kanske vill ha reda på alla glada tillfällen, men allt annat då? USCH nä...!
Men det är några svar jag skulle vilja ha svar på, svar som gnager hårt inom mej...
Just nu spelas textraden från Lars Winnerbäcks skiva: Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra... Det är precis så jag känner...
Jag är klyven till så mycket, jag vill så mycket, jag vet inte vad jag vill? Och mitt i allt så inser jag att livet är för kort för att dra ut på allt... Ibland kanske man ska följa sin magkänsla, fast man kan känna sig misslyckad...
Ibland önskade jag att jag var 4 år och låg i min mammas knä medans hon sakta stryker sin hand över mitt hår och bestämmer över mej. Bestämmer och säger att så här och detta ska du göra! Precis som jag gör på mina barn... Det är så lätt att vara barn (OFTAST!!). Men shit, det är verkligen ingen lek att vara vuxen och ta en massa jobbiga beslut. Jag hatar sånt...
Gaaa, jag vill ju förstås bubbla ur mej en herrans massa mer, inte bara skriva så här hemlighetsfullt... Men så får det bli nu...

I själva verket är det så klart inte någon spåkula jag står och tittar i. Det är en helt vanlig lampa som jag rotade fram ur bröten i förrådet. Den passade ju perfekt in i sovrummet ju!
Så här ser det just nu ut på byrån där, imorgon kanske det inte gör det.. De vet man liksom aldrig, jag måste känna in lite hur det känns. Kanske blir det en annan lampa och lite annat "piff". Men just nu känns det bra!;-)

Jag har på allvar BIG ångest för att barnen växer så att det knakar. Det känns lite som om de växer ifrån mej, att jag inte riktigt hänger med i deras utveckling.. Det skrämmer skiten ur mej och jag känner mej som världens sämsta mamma...
Ja men så klart, det är väl underbart att dom växer, utvecklas och blir stora. Men nä, det är en blandad känsla jag har i mitt bröst...
Visst visst. Helt plötsligt har vår familj gått in i ett slags annat steg i livet där vi, jag och Jonas inte är lika behövda! Ett "stadium" som vi typ inte har varit på över 10 år... Ingen som måste ha tillsyn jämt, inget passande att någon ska klättra och hänga i stolar och ramla och slå sig, inga vakennätter... Nu är vi så klart behövda hela tiden också, men liksom inte på de sättet.. Dom klarar sig, de har klippt navelsträngen ganska mycket och vill dom så bara tar dom cykeln till en kompis och sedan är dom bort i flera timmar medans vi är hemma helt själva.. En skitskum känsla, både skönt och obekvämt...
På måndag fyller Fabian 5.. Hallå, vart har dom här 5 åren tagit vägen??? (För exakt 5 år sedan såg mitt inlägg ut så HÄR. Hade varit inne på förslossningen och trott att jag skulle bli igångsatt, men blev hemskickad igen...)
Varje dag har han med sig ett lass av teckningar hem och det står fint och prydligt FABIAN på varje teckning. Idag sa han: -Jag kan skriva mitt namn helt själv nu! Nä tvekade jag... Min lilla bebis kan väl inte skriva sitt namn helt själv? Kunde verkligen Douglas och Alfred det när dom knappt var 5? Har inte en aning?
Men så satte han sig ner och skrev sitt namn! Han skrev och skrev! Jösses, blev helt chockad, samtidigt som ett enormt lass av dåligt samvete öste över mej. Jag har alltså missat att han kan skriva sitt egna namn och detta har han kunnat i flera veckor... Just där och då kände jag lite; stoppa tiden och skjut mej för att jag är en sån dålig mamma...

Just nu får jag ingen ordning på mitt liv, det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra (läs helt underbart för det mesta!) Ja alltså så ni inte tror att jag är helt sönderdeppig och knäpp... Nä då, bara en himla massa tankar som slår sig blodiga inuti mitt lilla huvud;-)

Både negativt och positvit så här på onsdagen...

Nackdelen med att bo i hus är när saker går sönder... Nu har vår kära diskmaskin tagit sitt sista andetag... Vi gjorde en konstgjord andning på den för några år sedan, den höll ut länge ändå.. Nu bara surrar det i den, trots att vi stänger av skiten...
Alltså jag hatar att lägga pengar på sån här skit som liksom inte syns, men som man inte kan leva utan.. Ja ja så klart kan man leva utan diskmaskin, men med 5 i familjen så blir det HUR mycket disk som helst och jag har efter ett par dagar redan spytt långgardiner när jag diskat för hand... Seriöst, fy fasen va tråkigt det är. Finner ingen som helst njutning med att stå där och bada händerna ihop med disken...
Ugnen också... Nyss när jag skulle göra grönkålschips så skrek den värre än när man dödar en gris... Nämen åh så underbart om den också kommer att gå sönder, verkligen skitkul...
Jag som tänkte jag skulle spendera lite pengar i helgen på lite nya fina grejer till sovrummet, shi fick jag... *svär alla fula svordomar som finns i mitt ordspråk och JA dom är många*

Imorse var jag med Alfred i skolan och besökte skolsköterskan! Han växer som han ska och hade syn som en hök och hörsel som en stjärna! Dock oroade hon sig lite för hans migrän och tyckte vi skulle få en tid hos skolläkaren för utvärdering! Älskar när skolsköterskor tar en på allvar! Hon var dessutom superhärlig, en sådan skolsköterska som man själv hade önskat fanns när en annan växte upp... Härligt!

När vi flyttade in i huset för snart 7 år sedan bestämde vi att tvättstugan skulle vara Jonas grej! Jag skulle tvätta, men sedan skulle han fixa resten.. Om jag säger så här... Det har inte blivit så;-) Sedan har jag ju världens snällaste svärmor som manglat våra sängkläder och strukit skjortor när hon varit här lite då och då. Och vips har Jonas "jobb" sluppits undan... Men nu är svärmor på semester i 3 veckor, så ja tvättstugan har liksom svämmat över... Men ikväll tog min käre make hand om detta och står just nu och manglar i köket! Han kan om han vill! Shit vilken manlig man jag har!!! *fniss*

Och JA vi har det verkligen superbra som har en sådan snäll svärmor som hjälper oss med detta, det kallas LYX!

Imorse innan jag åkte till jobbet gnuggade Fabian sin sömn ur sina ögon och sa: -Mamma, du har ett JÄTTESTORT munsår! Nähä det menar du inte? Det täcker typ halva underläppen... Fina grejer den där  hepesen... Men nä jag ska väl inte klaga, det var ganska länge sedan den skiten var på besök...
Ikväll har jag lovat mej själv att ligga i säng klockan 22 och sova klockan 22:15... Jag har ingen aning om jag klarar detta, förmodligen inte..
Är som en död gris på mornarna.. Tänk om jag en gång i mitt liv kunde få vakna upp och skutta ur sängen, pigg och glad.. Undra om det någongång kommer att hända? Jag hatar att vara morgontrött och kvällspigg... Jag hade faktiskt varit tvärt om!

Följ mej!

Vad vore min blogg utan er läsare? Den vore alldeles tyst, tråkig, tom och alldeles alldeles trist... Utan er är jag inget! (Jo ok, lite då;-)) Ni får det största fång med rosor för att ni orkar läsa om mitt liv! Läsa om mina tråkiga stunder, mina glädjestunder, mina träningsperioder, min "bantning", mina mål, mitt prat, mina bokstäver, mitt gnäll, mitt skratt, mina tankar och mina svordomar! Ja att ni vill följa med i galna liv som går upp och ner!! TACK!

För er som vill ha koll på mina nya inlägg och som har facebook  Klicka HÄR och gilla Äppelblomman!
Ja så klart vill jag att ni gör det!;-) Och mitt mål är att få minst 500 följare på facebook innan kvällen är slut, så kom igen nu!!

Jag hänger också en hel del på instagram, där jag så klart heter appelblomman! Där kan ni också följa mej!
På bloglovin kan ni också följa mej och mina senaste inlägg! Klicka HÄR så kommer ni dit!
Ja men så klart vill jag att ni följer mej överallt! Det är ju sån jag är! Linslus, älskar att synas och höras!;-)
Ännu en gång, tack för att ni läser min blogg!
Och du...
När allt känns som skit, kom ihåg att du är värdefull precis som du är! Onsdagspepp!!