onsdag 29 april 2015

Den dyraste klänningen i mina ägor!

Jag älskar att titta igenom gamla inlägg här på bloggen och igår fastande mina ögon på ett inlägg om när min bröllopsklänning köptes!!
För snart 2 år sedan (närmare bestämt den 4 maj, läs HÄR om den dagen) hade jag bokat en tid på Kristana brud och fest inne i Jönköping!
Jag hade tagit med min kära vän Hanna dit och vi skulle ägna hela vår fredagseftermiddag med att frossa i brudklänningar, prova och njuta!
Jag provade 4 stycken klänningar och blev klar på 45 minuter, snabba ryck!;-)
Den modellen som jag har på bilden ovan, ja det var en sådan jag så länge hade haft i mitt huvud, att så skulle klänningen med stort K se ut!
Men tänk, man kan faktiskt ändra sig och vilken tur att jag gjorde det!;-)
Åh jösses, tänk att det snart har gått 2 år sedan alla underbara förberedelse kring bröllopet var, alla förväntningar och alla fjärilar som susade runt i magarna ständigt! ALLT att se fram imot! (Ja alltså dessa fjärilar susar väl förbi någon gång nu också.. Men kanske inte så ofta som de gjorde då vid denna tidpunkt... Ja för alltså att rodda runt ett bröllop med över 70 personer och allt runtomkring, det ger inte bara fjärilar. Det ger också elefanter;))
Jag skulle göra om det imorgon om Jonas bad mej om att få gifta om sig med mej;-) Ja för så underbart är det att få gifta sig! (Nu friade ju faktiskt JAG till Jonas på skottdagen.. Men ja de vet ni ju redan;-))
Jag har ju sagt att vi ska gifta om oss när vi firar 10-årig bröllopsdag och japp, har jag bestämt mej så har jag! Ett nytt bröllop blir det år 2023!!
 Jag vet att jag velade länge om jag skulle ha en slöja eller inte.. Men nä det är liksom inte min stil! Jag körde enkelt och stilrent, mer min stil!
Jag fick för mej igår kväll att rota fram klänningen med stort K som jag bar den 31/8-2013! Har knappt provat den sedan den stora dagen.. Den har liksom bara hängt där..
Det är den dyraste klänningen som finns i mina ägor och som jag förmodligen kommer/kommit att bära.. Den kostade 6000 pix, inget som jag bara hostar upp på en klänning så där bara och kommer nog aldrig att göra heller.. Jo kanske när vi gifter om oss 2023!;-) *fniss*
Den klänning kommer att för alltid finnas i mina ägor, kommer ALDRIG att göra mej av med den!
Jo och så prövade jag den igår.. Alltså då, för snart 2 år sedan var jag *harkel* liiite mer tränad och de där extra kilona satt inte där dom sitter nu.... *stor suck*
*tada* Det var som att dra på sig en kondom där snoppen håller på att kvävas av för trång kondom...  Kunde knappt andas och svår en ful ramsa...
Dra mej baklänges... Den passade ju nästan i alla fall, trots att det fattades si så där 2 dm för att ens kunna knäppa den... *grinar en skvätt*
Ett mål är att få ihop den till vår bröllopsdag om 4 månader! Ja för den där hemska latmasken har ju byggt bo i mej (IGEN!!) och detta mål borde ju få den att vräkas bums?! Eller hur?
I vilket fall som helst så älskar jag den här klänningen och jag längtar faktiskt tillbaka till den där dagen för snart 2 år sedan när vi åkte till brudaffären jag och Hanna och provade klänningar! Fy bubblan va jag är avis på alla er som har en sådan här dag att se fram imot!
Vi ska i alla fall få gå på bröllop i sommar då våra härliga vänner och Douglas gudföräldrar äntligen ska få bli man och hustru! Wiii va kul!!!

tisdag 28 april 2015

Nä men va är nu detta?

Jösses... Detta är inte alls likt mej att svika mitt kära lilla skötebarn (bloggen alltså) och er med att vara borta så här länge.. Nä vad är nu detta?
Ja vad är nu detta? Jo jag har haft rumpan full av jobb och annat... Jag har andats lite där i mellan och mått som en påse med skit... Feberkänslor, huvudvärk, ond hals och en trötthet som heter duga. Men nu tror jag att jag kommit upp på fötter igen, jo om jag känner efter så mår jag nog ganska så bra nu!;-)
 Fredagen började ganska checkt! Vita brallor och humöret ganska i topp, det var ju fredag!;-) Sedan slog en feberkänsla över mej framåt dagen och när jag kom hem från jobbet somnade jag en stund... Inte lik mej...
 Efter lite vilning väntades det 10-års kals för Douglas hela klass hemma hos en kompis! Vi slog ihop 2 kalas till ett och kompisens föräldrar öppnade upp deras hem för 25 galet roliga 10 åringar!! (Tusen tack!)
Och godis, läsk och snacks gick det åt vill jag lova!;-)
 Packet i massor fick dom! Om jag var avis? Gissa en gång! Tror banne mej jag ska införskaffa födelsedagskalas för ALLA mina vänner! Tänk va underbart att få slit upp 25 paket bara så där och hitta underbara presenter! *fniss*
 Det här med ordning och reda hos 10-åringa? Nja.. Skor och jackor ÖVERALLT! Men är det kalas, ja då är det!
 Vi körde ett hemmakalas, vilket innebär att det inte är så himla strukturerat! Vi körde lite lekar, men mest valde alla ungarna att vara ute och leka och härja helt fritt!
Och jo dom var inne också och brottades lite... Vilda fartfyllda 10-åriga killar som är full av testosteron och som måste få ut det på någotvis.. Ja men perfekt när det finns en brottningsmatta i huset och köra lite kamp mot varandra!;-)
 Fredagskvällen blev inte så sen... Mådde fortfarande som en påse skit och kröp upp i soffan och pustade ut! Och det var inte bara jag som var trött.. Nä de andra i familjen Grunditz också! Kolla in den här stilen, skön!;-)
 Hmmm, alltså VAD är det med killar och hålla handen innanför brallan? Till och med när dom sover? Är det något som ligger i deras natur?? Tänk om vi tjejer skulle sitta med en hand innanför trosan hela tiden, urk!
 Lördagen hade jag lovat mej själv sovmorgon! Ligga i sängen och bara vara! Äsch, tja de gick väl så där bra.. Sov i alla fall till klockan 8... Sedan lite ärenden och vidare till jobbet!
Douglas och Fabian fick följa med dit också! Japp får man ingen barnvakt, nä men då är det bara att gilla läget och lära kiden jobba i tid! Perfekt med barnarbete, som dessutom Douglas älskar! Ja att hjälpa morsan lite på jobbet och dessutom tycka det är svinroligt, bra kombo!;-)
 Ett litet företag som jag jobbar på och då ställer man upp där det behövs och just nu i produktionen och så är man så här snygg! ;-) Operationsläkare kan man tro, men nej salvtillverkning var på dagens att göra!;-)
Efter lite jobb däckade jag ännu en gång.. Sov flera timmar på eftermiddagen och den där feberkänslan var fortfarande inuti min arma kropp... BLÄ!
 Söndagen gick i slöhetens tecken... På eftermiddagen var det gympaavslutning för Fabian och alla gympabarn! Så underbart duktiga och de är så kul att se hur de små liven utvecklas! Och vilken tid alla ledare lägger ner! Sa ju tack för mej förra våren efter måååånga år som ledare och de är klart att man saknar det ibland.. Hade man haft lite mer timmar på sitt dygn hade jag gärna ställt upp.. Men det är bara att inse att man inte kan vara med överallt jämt...
Alltså den här lilla rackarungen... Jag hade gått hela helgen och tyckt det var något som var annorlunda med honom men kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var? Det såg jag ju då... Han hade visst "råkat" klippa sin lugg litegrann.. Snyggt;-)

 Stoltaste lilla stjärnan med sitt diplom! Vad ska han nu göra på tisdagar när hans älskade gympa är slut? Oj va han älskar sin gympa!!
 Vädret i helgen då? Nja... Äsch man får inte klaga... Jag är nästan glad att det inte var toppväder med tanke på att jag mådde som jag mådde... Men jag njöt lite, ja annat kan man  ju inte göra när dessa fantastiska träd blommar så vackert!!
 Igår var det först järnet till jobbet efter att ha legat alldeles för länge i min sköna säng och sedan järnet hem och hämta upp kidsen och vidare ner till fotbollsmatchen som Douglas skulle spela!
Våran tur att stå i kiosken igår och det är tur att man har trogna kunder som kommer och köper saft och bulle!;-)
Hela veckopengen gick åt på ett kick där!;-)
 Superduktiga grabbar! 6-0 och de spelade som små kungar!!
 Själv fick jag stå och leka grillkung! Jädrar va de såldes korvar och shit va grym jag är på att grilla korv!;-)
Så där ja, en liten update vad jag pysslat med under helgen! Och JA jag mår som sagt så mycket bättre nu! Det är banne mej bättre att få feber en dag och sedan må bättre, än att gå omkring och må som en hundskit hela tiden.....

fredag 24 april 2015

Du finns alltid med mej!

Det har nu gått 3 månader sedan du tog dina sista andetag här på jorden...
Det känns fortfarande fruktansvärt konstigt, som att du finns kvar här, men ändå är så långt borta... Du finns i mina tankar varje dag, minst en gång varje dag tänker jag på dej... Du kommer ofta in i mina drömmar och besöker mej. Du står allt som oftast här i vårt kök med händerna i dina byxfickor som du alltid gjorde...
Om ett par dagar skulle du fyllt 44 år... Den här gången kan jag inte messa dej eller plinga en signal på din födelsedag... Den här gången du fyller år får jag istället prata med dej genom mina tankar.

Det är så konstigt att man kan gå vidare.. Eller nej, egentligen är det ju inte det... Allt går, trots att man inte tror det. Man går vidare trots att det kändes som om våra hjärtan skulle krossas när du försvann från oss. Jag höll på att kvävas, det gjorde så ont...
Livet rullar på som vanligt nu. Visst är det lite konstigt på någotvis? Eller ja egentligen är det inte det heller, nä att det är konstigt. Det är nog bra... Du finns alltid med oss, även om du inte finns här fysiskt.. Att blicka framåt, ja det vet jag att du hade velat!

När vi var nere i stugan för ett par veckor sedan och jag kom in i farmors rum, ja de rummet som du alltid brukade sov i när du var där. Så kändes det konstigt.. Märkligt på någotvis... Jag kom på mej själv att stå där och grina.. Tårarna rann ner för mina kinder och snoren rann...
Sista gången du var där med mej och barnen var i somras, dom där jättevarma dagarna som var i somras. Du svettades så det pärlades i din panna. Som det alltid gjorde när du var varm eller åt varm och strark mat!
Du hade fått ditt cancerbesked, vi visste att du hade cancer men inte hur illa det var... Du kunde inte sova, du kunde inte äta och dina tankar var någon helt annanstans det märktes. Men mitt i allt de jobbiga fanns barnen där som en tröst för dej. Dom spelade kort med dej, busade och var som "vanliga". En helt vanlig sommardag enligt dom, men en fruktansvärd jobbig och smärtsam tid för dej och oss som inte visste då hur illa det var. Att cancermonstret hade spridit sig ut i hela din mage...
Dom dagarna du var där med oss, jag såg hur bra du mådde då! Du fick något helt annat att tänka på när Douglas fuskade med dej dom där sena kvällarna när vi spelade kort. När lugnet lagt sig och de jobbiga tankarna brukade komma för dej. Då fick du tänka på något helt annat!

Lasse, det går inte en dag utan att du finns i mina tankar.. Du fattas mej... Jag saknar våra sena wordfued kvällar där vi svor åt varandra, kallade varandra fula ord och skrattade rått.. Saknar att jag inte kan tipsa dej om de där extremt dåliga spelen som jag laddat hem, men som är så beroende framkallande och som du ALLTID fick lov att slå mej i. Du var en jäkel på att slå mej i alla spel, men lät mej vinna bara för att du visste hur sjukt dålig förlorare jag är;-)

Vänner, släkt och andra säger att man nästan ska börja vänja sig vid detta.. Detta att vänner och familj kommer att lämna detta jordeliv. Att vi blir äldre och äldre och att inte alla kommer att finns här för alltid.. Jag lyssnar inte på det örat, jag hatar döden, jag hatar cancer...
Vi är alldeles för unga för det här med döden, så de så! Vi vet en endaste sak här i livet och det är att vi alla ska dö någongång.. Men någongån ska vara när man är gammal och har levt et långt och härligt liv!

Och du cancerjävel, dra åt helvete! Jag hatar dej, HATAR!! Dra bort från jordens befolkning illa kvickt, ditt äckliga kräk!

Alla bäckar små.. Om vi alla försöker ge ett litet bidrag, ja eller stort! Så kan vi kanske en dag utrota denna vidriga sjukdom?! Om inte, så kanske vi kan forska vidare inom cancern och göra så många fler friska än vad vi kan idag!
Just nu har Ritz konditori i grannbyn Vaggeryd en insamling till minne av den underbara människan Carina som för 3 år sedan gick bort i cancer!
Idag är det lön, idag om någon dag kan ni lätta på plånboken!!!
Till och med den 1 maj kan man skänka 50 kr eller mer till insamlingen! SMS:a BESEGRA 36905 till 72988 . Skriv ditt namn efter insamlingens indnummer så syns det på gåvan! Annars blir din gåva registrerad som anonym.

FUCK CANCER!!

torsdag 23 april 2015

När man inte kan välja ut bara en bild...

Vädret, det underbara vädret som varit denna vecka får ju varje del av kroppen att jubla av glädje! Så klart känns det surt att sitta inne och titta ut på strålarna, men jag har beställt sol och värme från och med nu till slutet av augusti, så jag hinner nog njuta. Ja bara så att ni vet;-)
Trots de underbara vädret har en fruktansvärt trötthet slagit över mej.. Jag är konstant trött hela tiden... Kanske en slags vårtrötthet? Jag är inte deppig eller så, utan bara snuskigt trött HELA jäkla tiden... Det är verkligen sjukt störande...
Ja ja, det blir väl bättre snart, hoppas jag!;-)
Intill skola där kidsen går, växer det enormt mycket vitsippor och det är så galet vackert! Häromdagen när jag hämtade Fabian (dom andra 2 hade cyklat hem innan så tyvärr fick jag inte med dom på bild...), stannade vi och tog massor av härliga kort på den lilla stjärnan och alla sippor!
Jag kunde inte välja ut bara en bild, så här kommer en hel hög på mitt lilla charmtroll!;-)
 Att denna lilla gris kan vara så fruktansvärt arg, frustrerad och förbannad stundtals på dagarna, ja det kan man ju aldrig tro på dessa kort... Hujeda mej vilket humör han har...
Det här med att lägga sig på golvet och bara gallskrika rakt ut! Ja det är Fabians specialitet... Han kan verkligen det, vart han än är... Ger sig inte det? Borde man inte sluta med det när man är fyllda 5 år? Att slänga sig på golvet och gallskrika? Han har ju gjort så i nästan hela sitt liv...
Jag låter honom vara, han får ligga där på affärgolvet och skrika av sig.. Ibland tycker någon att jag är hemsk, ibland inte.. Jag vet att han till slut kommer upp därifrån arg som ett litet bi och i alla fall går på sina 2 ben innan han blir arg över något annat... Bara att bita ihop...
Den här trotsen verkar som om den ALDRIG går över.. Men han kanske blir lugn som tonåring? Ja det är i alla fall vad jag själv får lugna mej med när mitt tålamod och nerver springer utanpå kroppen när han är som argast... *pustar och drar svetten ur pannan*
 Hade vi inte haft en tid att passa, hade vi kunnat legat där i flera timmar i havet av vitsippor och bara pratat, myst och andats!
 Hörde att de skulle bli sämre väder till helgen.. Ja men visst är det typiskt när man är ledig? Skit säger jag... Fast egentligen kommer det ännu fulare ord ur min mun än bara skit, men jag har ju blivit så ordentlig att jag försöker att inte svära så mycket, det går väl så där.. Men jag försöker;-) Men jag ska inte ta ut något i förskott.. Kanske spår metrologerna fel, det har ju liksom hänt förr om man säger så;-)
Nu ska jag snart krypa ner i sängen... Jag har chockat kroppen hela den här veckan och landat i sängen innan klockan 21! Att jag sedan inte har somnat då, men att bara få lägga sig, gud så härligt! Jag tänker att jag skiter i allt och bara gör som kroppen ber mej, att vila och sova mej i form till en pigg Karolin igen! Inte ofta man lyssnar på sin egen kropp, men plötsligt händer det!;-)

tisdag 21 april 2015

Snipp-pung?

Som sagt.. Det är MYCKET snusk och "könsnack" här hemma på grabbarna...
Häromdagen sa Fabian: -Jag har målat en teckning på dagis! En snopp och en snippa, men jag visst inte riktigt VART jag skulle måla pungkulorna på snippan!
Jag harklade mej och sa: -Men du vet väl att tjejer inte har några pungkulor? Vart skulle som sitta i så fall?
Han vred lite på sig och sa: -Men mamma, du har ju 2 kulor som sitter ihop med din snippa! -Va, utbrast jag!
Efter mycket om, men och massor av skratt från mej och Jonas kom vi underfull med att han nog menade mina blygläppar... Ja nu är det ju så att jag INTE går omkring och har en JÄTTESTOR kameltå där i den nedre regionen på mitten av min kropp... Men enligt min kära 5-åring så hade han minsann granskat mej från topp till tå och jo jo minsann, jag hade visst en snipp-pung!
Så kan det gå och ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta?;-)
Här ser ni i alla fall en tekning på en snippa och en snopp som min lilla 5-åring gjort! Visst är dom söta!? Dom små kulorna på snoppen ser ut son små fickor och jo om man tittar riktigt noga, så ja då kan man ju också se att snippan fått 2 små kulor ditmålade! Skrattar så jag nästan kissar ner mej*
Snippan och snoppen är ju iallafall väldigt glada, det är ju härligt!;-)

Har man inte funderingar kring snipp-pungar så kan man ju ha funderingar på 80-talet, om hur det var när jag var liten och få känna sig lastgammal i en 7-årings ögon... Som jag berättade förra veckan så kände jag mej lika gammal som en dinosaurie...
Vi sitter hos mamma, vi börjar prata om TV... Ur Alfreds mun kommer: -Men mamma, hade ni verkligen TV på 80-talet när du var liten???
Min mamma skrattade nästan ihjäl sig åt detta.. Och jag då? Nä jag skrattade inte fullt lika mycket... Att mina kära kids kan få en att känna sig så lasgammal, det trodde jag aldrig;-)
Att jag sedan fick visa leg i fredags på systembolaget, ja det väger liksom upp det hela med att mina kids ser mej som en gammal kärring;-)

måndag 20 april 2015

Godkänd!!

Imorse var det dax för 5-års kontroll! Liten har blivit stor och detta var de sista(?!) besöket på BVC innan han börjar skolan!
Som han har sett fram imot detta besök! Så mycket förväntningar och pirr! Nästan alla hans kompisar på förskolan har ju varit där och idag var det äntligen Fabians tur!
 Rita, väga, måla, mäta, kolla synen, hoppa på ett ben, skriva sitt namn och höra på hur talet är! Han klarade det med bravur och fick en godkändstämpel i rumpan!
Han är en stor krabat... 120 lång och 27.9 kilo.... Snart större än Alfred...
Jag trodde faktiskt i min lilla hjärna att vi skulle få påbackning att han vägde för mycket.. Ja för nästan 30 kilo på en 5-åring är ju ganska stort.. Jag hade liksom redan förberett ett försvarstal i mitt huvud.. Ja för så gör man ju, går till försvar om man tycker något är fel, när man som jag vet att han inte äter en massa skit, rör på sig och är aktiv. Men ändå lite rultig...
Men inte då.. Han följde SIN kurva fint! Han är otroligt lång, men till sin längd passar oxå hans vikt, skönt!
BVC sköterskan är så bra och JA det är nästan lite sorgligt att vi aldrig mer kommer vara där och springa;-)
Det största med besöket var ändå sprutan! Oj oj va han hade sett fram imot att få det lilla vaccinet! Så STORT! Inte ett knyst sa han när nålen gick igenom hans lilla arm! Han var bara så sjukt stolt!!
Jag är verkligen FÖR vaccin! Verkligen! Varför inte ge när man kan häva så många dumma och äckliga sjukdomar?!
Tänk att för 5 år sedan var han inte så stor.. Här var han bara 1 dag gammal och första mötet med sina storebröder! Jag fullkomligt älskar den här bilden!
Tänk att jag aldrig mera kommer att springa på BVC.. Där var vi ju så ofta ett tag för si så där 5 år sedan...
Mina grabbar börjar verkligen bli stora, på allvar...
Vi har ju inte riktigt sett likheten i Fabian, Alfred och Douglas förut. Men herregud va lik Fabian är Douglas här, precis lika gammal som Fabian är nu är Douglas på denna bilden!