tisdag 30 september 2014

Känslor....

Saknaden tog ett rejät grepp om mitt hjärta innan idag när jag var på språng från en kund till en annan... Saknaden efter att få snusa på mina älskade grabbar, mysa och pussa dom. Jag höll nästa på att börja gråta precis där jag stod mitt i stan...
Dagarna går in i varandra, dagar blir till veckor och veckor till månader och man hinner knappt blinka...
Våra älskade små grabbar är så stora att de inte längre vill ligga bredvid sin mamma och pappa. Förutom Alfred lite då och då...) Tiden rusar och det skrämmer skiten ur mej...
Tårarna bränner bakom mina ögonlock, något håller på att komma ifatt mej. Något att barnen håller på att bli stora, göra sig fria och klara sig själva...
Jag är inte riktigt beredd, jag vill ha dem små små små en liten stund till. Känner att det är dags nu, dags att stanna upp ett slag och andas, njuta här och nu. För livet, det kära livet är alldeles för kort och just nu känns det som om det håller på att springa bort från mej. Jag/vi behöver försöka njuta ännu mera, men jag har inte en aning om HUR vi ska göra för att försöka stanna upp lite? För livet, ja det kära livet rusar ju hur mycket jag än må försöka stanna upp det...
Jag är så dubbel. Dubbel till att helt plötsligt kunna få lite ensamtid som jag så länge känt att jag behöver (Ja jag veeeet, ensamtid är ju typ tabu att prata om när man är föräldrar, nästan som att svära i kyrkan. Men ensamtid är sååå viktigt, ja i alla fall för mej och Jonas!)
Dubbel till att jag liksom inte behövs mer i vissa grejer, inte vara behövd så mycket som jag har behövts innan... Konstigt det där...
Mina känslor bubblar inom mej och jag känner att jag har svårt att sätta ord på dem. Få känslorna till hjärnan och ner på tangentbordet, trots att det bara bubblar inom mej...
Snart har jag minst fötter i familjen... Grabbarna växer så att det knakar och tack gode gud för det och jag tackar vår lyckliga stjärna att vi får vara friska och krya!!!
Fötter... Det finns så mycket hatkärlek till fötter... Tänk att 3 av dessa 5 par fötter en gång varit så små att de har fått plats i min hand! Så små, knubbiga, spretiga, varma och mjuka!
Nu är dom mest smutsiga mina barns fötter och luktar tåfis. Dessa fötter som på nätterna är iskalla och borrar in sig mellan madrassen och min hud för att söka värme!
Dessa fötter som kommer bära mina barn genom hela livet!!!

(Om ni undrar om min kära familj undrade varför vi helt plötsligt skulle lägga oss ner på golvet nu ikväll för att ta ett kort på våra fötter bara så där? Nä, dom frågade inte ens! Dom är så vana! Är man uppvuxen i ett glashus (ja Jonas kallar min blogg, vår familj och vårt liv för det) Så tja då tänker man inte så mycket på varför de helt plötsligt ska ställa upp på en bild liggandes på golvet med fötterna framme bara så där;-))

Som en röd tråd!

Som sagt... Gardinerna tog svärmor hand om och fixade dom med bravur!!! Hade jag inte krupit till korset hade jag förmodligen suttit kvar ännu vid maskinen och inte haft en nagel kvar på fingrarna, inte ett hårstrå kvar på huvudet och med största sannolikhet fått familjen att flytta...
Jo för envis är ju mitt mellannamn och har jag bestämt mej för något så ska jag oxå genomföra det. Men just i detta fall så kände jag att min familj skulle slippa ett psykfall till mamma/fru. Så det var just därför jag kröp till korset;-)

Så här såg det ut före. Svart och vitt, svart och vitt ÖVERALLT.. Ja jag vet jag är sååå tråkig så till och med barnen reagerar och frågar VARFÖR vi aldrig har lite färg här hemma och påstår att svart och vit INTE är några färger...
 Nu ser det ut så här! Jäklar vad jag älskar älskogstyget!! Så mycket färg och köket blev helt plötsligt "nytt"! Och kottarna blev eld och lågor och klappade mej på axeln att jag ÄNTLIGEN fattar detta med färg;-)
Hela nedervåningen blev som en röd tråd! Tavlan som möter gardinerna och gardinerna som möter tavlan i hallen!
Att vi sedan har en 70-tals mattta och 70-tals lampa som går i färgen orange, tja det gör väl inget. Kan tycka att orange och rosa kan göra sig väldigt fint ihop och så klart lite svart och vitt till det!;-)

Det här med att sätta upp nya gardinstänger... *host*harkel* Öh ja det var heller inte så lätt, speciellt inte när Alfred var på sitt värsta rethumör och höll på att reta gallfebern på mej just när jag skulle skruva upp stängerna och jag höll bokstavligt talat på att brinna upp i mitt huvud... TÅLAMOOOOD Karolin, tålamod! Tror jag skulle behöva jobba på det lite mera, väga upp envisheten så att jag fick lite mer tålamod;-)

Nästa projekt blir grabbarnas klädkammare på övervåningen! Men just det projektet får jag nog försöka hejda mej med att fixa med till helgen så att jag får spara ihop lite tålamod och inspiration!;-)
Tack snälla Maj (svärmor) för hjälpen!! Och skarvningen längst ner syns ju inte alls! Ja jag "råkade" ju klippa dem flera decimeter för korta... *harkel* Men med lite skarvning och fix blev det ju superbra!

måndag 29 september 2014

Tänk om folk kunde hålla reda på ditt och mitt....

För typ 2 veckor sedan när jag skulle gå in på facebook stod det att "någon" försökt logga in på mitt konto typ klockan 2:20 på natten från Paris och jag fick frågan om det var jag? För jag brukar ju inte logga in från det landet.
Öh, nä även om jag önskade att det var jag som just då var i Paris, så var det inte jag utan "någon" annan...
Någon försökte alltså komma in på mitt konto och spama det på någotvis förmodar jag...
Så klart ändrade jag inloggningen och sedan dess har det varit frid och fröjd där inne iallafall...
Men sedan i fredags har jag fått minst 15 mail att någon använt mitt appel-id för att använda till att logga in på hitta min ipone med just appen hitta min ipone...
Va fasen är detta??? Bör jag bli orolig? Jag vet med all säkerhet att INGEN skulle kunna komma åt mitt appel-id (för jag kommer knappt ihåg det själv) och det innehåller massor av bokstäver, stor och små och så även siffror och jag använder det vääääldigt sällan... Men det kanske ändå "någon" lyckas lista ut???
Jag blir så in i helvete arg att folk inte kan hålla reda på MITT och DITT... Varför i helvete (ursäkta att jag svär så mycket, men jag blir sååååå arg) vill "någon" komma åt hitta min iPhone??? Varför?
Jag börjar banne mej bli orolig nu.... Bli så där nervig att någon försöker komma åt allt på min telefon...
För si så där 3 år sedan fick jag ett brev hem till mej, en skuld på 25 000 kr som "någon" hade tagit ett lån på i mitt namn och helt plötsligt stod JAG som den skyldige att betala det som "någon" annan hade gjort i mitt namn...
Efter en polisanmälan, massor av samtal, tårar, slit i håret och ännu fler telefonsamtal löste allt sig tack och lov och jag har inte ens hört något mer efter det. Inte ens från polisen... Tyvärr händer detta alldeles för ofta enligt polisen, ja att "någon" tar lån på någon annan...
Alltså jag blir så fruktansvärt jävla förbannad. VARFÖR kan inte folk hålla reda på MITT och DITT.. Detta skrämmer skiten ur lilla mej...
HJÄLP!! Vad bör jag göra?
Trögfattad som jag är, men enhet iPhone 5s? Alltså jag har "bara" en "vanlig" 5:a....
Återigen, sånt här gör mej så trött, ledsen och förbannad. Sånt här suger verkligen ur varje liten energi ur min kropp... *skriker en ful ramsa medans det känns som om huvudet brinner* Vad tjänar "någon" på att försöka komma åt mitt appel-id och logga in på appen hitta min iPhone?????? VAD???

Helgen kom och helgen gick...

Veckorna går fort tycker jag, men det är inget imot vad helgerna gör.. Poff säger det så är det måndag morgon igen...
Den här helgen fanns det inget planerat! Bara vara med familjen och mysa!
Vi startade den myshelgen med fredagsbad! Älskar när hösten och vintern kommer krypandes och man åter kan besöka simhallen!
Helt plötsligt har barnen blivit så stora att det inte var någon som ville vara med inne på tjejernas omklädningsrum. Så jag var både först i poolen och först ut från duschen när vi skulle åka hem! Ingen att behöva ta ansvar för, inget tjat och gråt! Bara jag, en skön inpackning i håret och bastun, konstig känsla det där!
Aj lööve fredagsbad! Bästa starten på helgen!
Man blir ju så där härligt trött och mosig av bad och bastu, klockan 22 var huset nersläckt och hela familjen Grunditz sov sött!! ( och öronvärken gick över, lök is da shit!!!!;))
Lördgasmorgon kom och Jonas kom med det bästa förslaget, en tur till storstaden Jönköping för att kolla in inredning till vårt blivande projekt sovrummet och tvättstugan! Fabian ville inte följa med, en dag med farmor lockade mer!!
Först lite shopping på Lager 157 och Stadium! Herrejesus, kidsen växer ju så att det bokstavligt talat knakar och deras kläder flaggar på halv stång jämt...
 Men det här med shopping... Nja jag vet inte jag... Alfred och Douglas bröt ihop ungefär en miljon gånger och tyckte det så klart var dödens tråkigaste att shoppa kläder, även om vi bara shoppade till dem... Så varför inte lägga sig på en hylla och vila liksom? Jo det kan man göra om man heter Alfred, eller vila huvudet mot vagnen i ren protest som Douglas..;-)
Alltså jag förstår inte? Grabbarna borde verkligen ha hajjat detta med en shoppingtokig mamma, att de oxå skulle älska att shoppa med tanke på att de fått det från första början genom bröstmjölken?!;-)
 En liten klädhög blev det med både inomhusskor, stövlar, mössor, brallor och tröjor!
 Insåg att det här med renovering verkligen är DYRT!! Men bra kommer det bli och jag drömmer redan om min nya härliga garderob! Åh så bra det kommer bli, vill ju helst starta renoveringen NU!!!
Älskar IKEA, så mycket inspiration, snygga saker och bäst av allt; "leklandet" där kidsen fick leka i en timme och slapp följa med oss på tråkig shopping!;-)
 En hel dag med massor av shopping, spring hit och dit gör att man blir så där härligt trötta och hungriga! En mumsig kvällsmat i form av förrätt, sparris med bacon och mozarella som gottade till sig i ugnen, som sedan följdes åt av en god varmrätt i form av gratinerad mandelpotatispure med västenbottenost, fläskfile och kantareller!
Spotanbesök när den är som bäst! Efter klockan 21 dök Veronica, Per och barnen upp hos oss och vi drack några glas vin och pratade i massor till midnatt! Underbart!
Summerar denna helgen till: UNDERBAR!!!!
Helgen kom och helgen gick, innan vi hinner blinka är det åter fredag jag lovar!;-)

söndag 28 september 2014

Älgskog!

Alltså det här med att sy, nä det är nog så att jag bara måste inse att det inte är något för mej...
Imorse vid frukosten sa jag att jag skulle ge mej på att sy. SWIIIIISCH sa det och hela grabbligan i familjen fick helt plötsligt eld i sina bakar och hade visst en hel del på sina agendor att göra, UTE!!!
Alltså jag förstår inte att de inte vågar vara inne hos mej och symaskinen? Eller jo förresten, det gör jag nog.. *hostar lite generat*
Svärmor var uppe en sväng innan maskinen rök fram och hon erbjöd sig att sy mina gardiner (hon vet förmodligen hur det brukar sluta...), men nej då. Så klart skulle jag fixa detta själv!! (Dessutom erbjöd hon sig att mangla vår gigantiska berg med nyvättade sänkläder på tisdag! Jag tackar och tar imot så hjärtligt! JAAA vi är bortskämda och såååå TACKSAMMA!!!)
Från första minuten ihop med min symaskin så krånglade det. Den där förbannande jävla undertråden alltså.!! *fräser och morrar*
 Jag vet på riktigt inte vad jag gör för fel??? Jag borde nog gå en kurs i detta med att trä maskinen rätt?! Eller så är det helt enkelt fel på maskinen i sig? Tror förstås på det sista alternativet! *blink*blink*
Jag blev så frustrerad när den där förbannande undertråden inte ville komma upp och helt plötsligt satt jag med 2 stycken delar från maskinen där undertåden ska sitta som jag visst råkat pillat ut... Och hur jag än försökte, fick jag inte tillbaka de där jäkla delarna..
Jag slet mitt hår och skrek så det kom ånga ur mina näsborrar, packade ner maskinen i sin kartong och slängde in den i skåpet och kröp till korset och skämdes som en hund när min svärmor på andra sidan linjen svarade och jag bad: -Öh alltså, skulle du vilja sy mina gardiner iallafall? Så klart, kvittrade hon!
*harkel* Jag hade redan klippt ut tyget till ett par gardiner när hon komoch hämtade de, men alltså jag hade visst råkat mäta lite fel kan man säga. Så det fattades några decimeter på varje gardin, så gardinerna var alldeles för korta.. Men hon fixar nog det iallafall med lite skarvning! Så imorgon kommer de på plats! Lovar att visa!!;-)
Tygtavlan gick jag istället lös på! Alltså det här med att klippa, spänna och häfta är absolut inte lika svårt som att sy...;-)
Detta tyget har suttit uppe i flera år nu, så lite nytt fräscht tyg behövdes verkligen!
Älgskog! Jag blev eld och lågor igår när jag sprang på detta underbara tyg på IKEA och klippte genast ut flera meter!
Denna färgbomb och älgar gjorde hela våran hall som ny! Fullkomligt älskar tyget!! (69 pickadoller metern, som hittat!!)
De nya gardinerna går i samma tyg och ska sitta i vårt matrum, det kommer då att bli en liten tråd mellan matrum och hall och jag är helt säker på att det kommer bli toppenbra!
Ny färg på väggarna (vit förstås) ska målas i höst på hela undervåningen! Nu letar jag vit, ja alltså vi vill inte ha vit som i vit, utan någon snygg brytning i den vita färgen! Tips mottages tacksamt!!;-)

Svårt att fokusera på en sak i taget...

Det kliar i alla 10 fingrarna på mej idag.... Jag vill så mycket och det är sjukt svårt att göra en sak i taget...
Vi var på ikea en sväng igår och där köptes det både det ena och de andra i takt med att mina idéer ploppade upp i huvudet...
Vi planerar ju att göra om både sovrum och tvättstugan i höst, så nu vet vi vad som måste inhandlas iallafall!
Jag har svårt att fokusera på bara en sak i taget idag... Jag vill liksom vara överallt, men innan man börjar fixa och trixa där det egentligen inte behövs, så är just nu prio nummer ett tvättstugan som håller på att sprängas av all tvätt som ska in på sina respektive platser. Men alltså det är ju sååååååå tråkigt med tvätt och såååå mycket roligare att pyssla, greja, måla och sy. (Eller roligt att sy, jo när jag och symaskinen är vänner, då är det roligt. Det händer typ en gång på en miljon ungefär;))
Men det är bara att bita i det jävligt sura äpplet och tillbringa några timmar i tvättstugan.. Den dagen jag blir miljonär så kommer jag garanterat att "köpa" en tvätterska som kommer flera dagar i veckan och tar min tvätt, fy fasen va surt det är... 
Hej så länge!

fredag 26 september 2014

Men måste man välja mellan pest eller kolera, så tja då....

Fredagskväll och här sitter jag och jäspar högt efter en härlig dag på jobbet och grädden på moset, bad i byns badhuset med hela familjen som avslutades med god mat och ett glas rött! Underbart!
Jag vaknade upp i morse med öronvärk... Hallå, jag är ju för bövelen 34 år och knappt aldrig i mitt liv haft ont i öronen...
Örat har huggt hela dagen, värken har strålat ner mot halsen och jag har svårt att egentligen lokaliserar vart ifrån värken kommer?
Jag försöker titta i min hals för att lokalisera om jag eventuellt kanske har blåsor i munnen som sitter så illa att det gör så ont? Men nä, inga blåsor syns till...
Jag har ont på vänster sida, i en grop i munnen där en av mina visdomständer ska sitta... Men hallå, man kan (bör?) väl för bövelen inte få sina visdomständer när man är 34 år ung??? På sista plåtningen i min mun i våras, visades inga tecken på att dessa 4 visdomständer överhuvud taget skulle vara på väg upp...
Så kanske ska jag förbereda mej på en öroninflammation? *suuuuuck*
Men får man välja mellan pest eller kolera, så tja då väljer jag nog ändå öroninflammation framför växande krånglande visdomständer vid 34 års ålder... Eller hur?
Så jag har alltså inte blivit tokig som sitter här en fredagskväll iför pannband och morgonrock i soffan. Nä då... En stycke vitlök är instoppat i örat och Ipren instoppat i munnen och på det viset håller jag på att mota bort värken! Vet att öronvärk brukar försvinna genom huskuren lök i örat! Just ikväll blev det vitlök och inte gul lök, för den gula löken var visst slit... Men åh maj gad va de svider fast jag har det inlindat i bomull... Men nu ska öronvärken bort, annars är risken att jag blir tokig(are)...
För er som kanske tycker jag är helt galen som stoppar lök i mina öron... Lök gör att det är avsvällande i örongångarna och gör då att värken försvinner! Svinbra ju!
Att jag sedan luktar som en stor fet grek, tja de är väl smällar man får ta bara man blir frisk! ;) Och det är garanterat ett perfekt preventivmedel!;) *haha*

torsdag 25 september 2014

Trygghet när den är som bäst!

Ena dagen i luven på varandra så hårtussarna bokstavligt talat flyger från deras små huvuden, andra dagen slåss dessa 2 så blodet sprutar och de har rivmärken i hela ansiktet....
På kvällarna så här... Tätt, tätt intill ihopslingrade med varandra så att de kan känna varandras andetag och trygghet! ALLTID!
Dom är som ett tvillingpar dom där 2...
De somnar alltid i våran säng och sedan bär vi dem vidare till sina sängar när vi själva kryper ner! Trygghet när den är som bäst!

Fick frågan på instagram om jag och Jonas oxå låg så här tätt ihopslingrade och sov på nätterna? Ha ha, gud NÄ! Jag är glad om han ligger med huvudet åt samma håll som mej i sängen! Jo då för allt som oftast ligger han skavfötters med mej, alltså med sitt huvud i fotändan.. Normalt? Nä men å andra sidan är ju inte jag heller så normal, så vi passar väl bra ihop! ;-) Om ni undrar varför han sover i fotändan istället för där man ska sova? Han skyller på att det är svalare där nere, att luften från de öppna fönstret når hans ansikte så skönt när det blåser in på nätterna...
Förstår ni hur jag har det. Ja jag sover inte bara  skavfötters med mannen som jag är gift med, jag sover med vidöppet fönster oxå så hela sovrummet kääns som en endaste stor frysbox och jag ligger där och huttrar med mina fötter djupt inbäddade i både strumpor, raggsocker och täcke!;-)
Men nä då jag klagar inte... Jag sover ändå gott och tryggt på nätterna!;-)
Trygghet när den är som bäst!!

onsdag 24 september 2014

Att vakna upp med ett ryck....

Våran natt blev inte som den brukar bli... Den blev mindre sömn, skitmycket adrenalin, chock och en tankeställare...
Somnade runt 23. Klockan 00:45 väcker Jonas mej och säger att Olivia (Vi är hundvakt en vecka till pappas hund medans han och Ann-Britt är på Mallorca och gottar sig!) inte vågar gå på golvet in till oss... Jag svor en ramsa för mej själv där jag gick naken i hallen i mörkret för att hämta in henne till oss och hann tänka: -Shit, vi har VERKLIGEN kommit ifrån detta med vaken nätter med barn som vaknar lite titt som tätt på nätterna, vi har stora barn nu som sover HELA nätterna igenom!
Klockan 2 vibrerar min telefon, tror jag.. Jag tittar på den och tänker, jaha dax att gå upp.. Men nej inget larm har ringt och klockan är ju bara 2 på natten...
Dimmig i huvudet tänker jag inte så mycket mera på det utan tanken som då slog mej var att Jonas kanske råkat komma åt sitt larm.
Cirka 10 minuter senare har jag somnat om när dörrklockan plötsligt ringer hysteriskt på våran dörr... Vi vaknar med ett ryck och de 20 stegen från sängen till dörren hann jag tänka miljoner tankar och adrenalinet pumpade ur varje liten del av min kroppen...
Jag öppnar dörren och där står en kär släkting och ser lugn ut, men har en fruktansvärt rädsla i sina ögon...
Hon får inte fram något utan står bara där och mumlar och försöker få mej att förstå med sina mumlingar...
Jag tar in henne och får tillslut fram att hennes tunga svullnat upp och även en del av körteln på halsen är supersvullen.
Jag ber Jonas skynda sig för att köra in henne till akuten. 5 minuter senare är dom på väg till akuten i ilfart...
På vägen dit börjar det bli svårt att andas för henne. De kommer in och en adrenalinspruta sätts i hennes kropp och svullnaden i munnen lägger sig och hon läggs in för mer observation över natten och Jonas åker hem!
Jag kan inte sova, jag är orolig, full av adrenalin och det värsta; jag börjar googla... Man är dum som gör det, skitdum.. Då kan man verkligen inte sova, man ska INTE googla...
När jag idag på morgonen började tänka klart kommer tanken som slår hårt: Varför i helvete ringde vi inte ambulansen??? Varför? Varför? Varför? Tänk om det gått ännu fortare och det hade svällt igen ännu fortare? Men där på natten var tankarna inte direkt glasklara och att ringa ambulans har jag aldrig i hela mitt liv behövt gjort, så därför kanske jag inte tänkte så... Nu gick det ju bra ändå, men ändå liksom...
Våran kära släkting fick komma hem senare idag och det visade sig att hon fått en allergisk reaktion pga av en ny medicin som hon tagit. En medicin som hon egentligen har ätit i många många år, men som de på apoteket tyckte att hon kunde prova "deras" egna medicin den här gången.. Den fungerar precis lika bra sas det. Ja eller ABSOLUT INTE!!!!!
Just i detta fallet blir man skogstokig.. Detta med privata apotek gör mej tokig.. De säljer alltså sina "egna" mediciner för att tjäna mera pengar, men som i själva verket ju inte alls är PRECIS likadana som de står där innanför disken och säger! Så JA, var mycket uppmärksam på detta! *ger ett varnande finger*
Slutet gott, allting gott som tur var!
Men jag vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hänt om hon inte hade vaknat och känt att tungan varit så svält som den var... Hua, hemska tanke...

Ännu en gång får man en box i magen och man inser återigen hur skört livet är....
Vi lever verkligen på en skör tråd mellan liv och död och det gäller verkligen att ta tillvara på varje dag och varje andetag!

Nu är vi så trötta att vi snart stupar i säng.. Att vara uppe så här mitt i nätterna utan sömn och med kropparna fyllda med adrenalin. Ja det är man inte van vid och det tar på krafterna. Men vad gör väl det om 100 år liksom, sova gott får vi ju göra inatt istället!;-)

Kom ihåg: Ta vara på livet här och nu! Andas, njut, prata, skratta och lev!! Vi lever bara en gång och den gången är nu!!!

tisdag 23 september 2014

Under eken...

Alla människor på vår jord skulle verkligen ha såna underbara vänner som vi har!!! Underbara vänner som gjorde våran lördag till en helt underbar dag, kväll och natt!!
Klockan 16:00 fick vi ett SMS där det stod vart vi skulle åka, första stoppet hembygdsparken där det var uppdukat filt, rosenblad, 2 glas och en flaska bubbel och en underbar lapp till bara oss!!!
Sedan fick vi olika SMS under timman som gick där vi blev lotsade lite hit och dit och skulle utföra olika aktiviteter och samarbete! Allt från att bygga ihop ett pussel till att spika i en spik utan hammare till att klura ut ordspråk som kommit ur våra munnar!;-)
Vi var ute på cykeln i ca 1½ timme och cyklade upp för backar, ner för backar, genom små stigar och ännu mer uppför!
Vår slutdestination var under den stora eken uppe på en underbar plats här i byn, där man kan blicka långt!
Solen sken och en helt fantastisk kväll väntade på oss! Och svetten sprutade ur varje liten por på min kropp när vi nådde höjden;-)
Under den stora eken väntade dessa underbara människor! Dagen till ära hade de sina fina bröllopskläder på sig som de hade på vårt bröllop! Så klart i färgen grön, som vi hade som en tråd genom bröllopet!
Vid varje station som väntade på oss under cykelturen var det röda rosenblad spridda överallt! Så vackert och sååå romantiskt!
Även vid bordet under eken var det spritt röda vackra rosenblad och jag blev helt tagen av stunden!
Förstå att dessa underbara vänner hade gjort allt detta för oss!! Det är banne mej KÄRLEK det!!!
 Vi fick parkera våra cyklar, skåla i bubbel och sätta oss till bords och hugga in på plockmat! Såååå gott! Allt från kex, ost, melon, skinkor och oliver!
Annelie, min svägerska är fantastisk! Hon hade sparat Elsas brudnäbbsbukett som prydde bordet så fint! Härligt, med tanke på att jag inte har kvar min! Nä för min bukett slängde jag ju ut till dem som var ogifta på bröllopet och det var en lycklig tjej som fick den! Men NEJ, ännu inget bröllop där;-)
Och för den delen så går det ju inte att spara kallor...;-)
Det var en helt magisk kväll! Så där perfekt så man nästan fick nypa sig i armen så vackert och PERFEKT! Vädret kunde verkligen inte bli  mycket bättre och heller inte sällskapet!!;-)
Kossorna längre bort gjorde oss sällskap och muade till lite när vi blev lite högljudda! *fniss*
Vi satt där i flera timmar under eken! Pratade, drack bubbel, skrattade, pratade minnen och skrattade ännu mera!
Framåt 19 tiden när solen sakta började gå ner, kom kylan krypandes och det var dax för oss att sätta oss på cyklarna och dom i sin bil!
Turnéskylten som hängde med under hela min kväll på möhippan var så klart med även i lördags!
(Ja vi åkte ju minibuss på möhippan och vill man leka kändis som jag ibland gör, ja då så klart måste man ju oxå ha en turnébuss som man kan färdas i med alla sina fans!;-))

Vidare på färd och snart väntades en helt sjukt rolig kväll med gänget som visst varade till klockan 3 på löragsnatten, eller kanske säger man söndag morgon!?;-) *fniss*

FORTSÄTTNING FÖLJER.....;-)