Hjärnan har som sagt inte riktigt fungerat som den skulle idag... Jo då att träffa kunderna gick fin fint och jag är så lycklig för det gick så bra!!
Magen kurrade rejält när klockan närmade sig 14 och jag kände mej skakis... Snacka om att vara som skalman;-)
Då fick jag ett SMS av söta Ulrika som frågade om jag behövde pengar? Ha ha, just där och då kände jag mej som en värdelös idiot. Men sedan när hon kom i sin permobil i full fart och kramade mej och vi lunchade ihop, då kände jag mej inte så värdelös längre, bara varm!;-)
Underbart när man har läsare som flyr ut så lilla jag får mat i mej;-) Ulrika med ett STORT hjärta gjorde så att jag inte ramlade ihop till en blöt pöl och blev ilsken som en huggorm! Jag har lärt känna henne genom bloggen och "sprang" på henne i Helsingör för första gången i somras. Förra sommaren gästbloggade även Ulrika här om sitt handikapp, läs HÄR!
Så lättsamt och hade jag inte haft en tid att passat hade vi förmodligen suttit kvar där än och pratat! Som vi känt varandra hela livet! Vi pratade lite om just detta och kom fram till att är man öppen, så är verkligen allt så mycket enklare här i livet!
Som sagt huvudet var inte riktigt med idag och när jag dundrar in hos läkaren ber personalen mej att sätta mej ner, JA för jag var visst 30 minuter för tidigt... Herregud som jag hade stressat för att komma i tid och så var jag 30 minuter för tidigt...
Benen upp i vädret och nu ska jag prova på något som jag aldrig i hela mitt liv prövat. Jag har satt in en kopparspiral! Inga mer kids och den lilla kopparfärgade saken ska följa med mej i livet i 5 år innan det är dax för byte! (Om nu allt går som de ska!)
Om det gjorde ont att sätta in den? Nja ont och ont.. Men det grejas ju runt där nere i mitt lilla sköte med världens starkaste lampa, 17 instrument instoppat och med läkarens ansikte långt instoppat mellan mina ben. Nä så klart inte läkarens ansikte var instoppat i mitt underliv, men just då kändes det som det och det är ju kanske en smula obehagligt... *harkel* Jag kommer nog aldrig lära mej att riktigt bara ta det en smula lugnt när jag är på gyn... Kanske en vanesak, men så ofta besöker jag ju inte gyn. Så jag behöver nog inte vänja mej vid det förresten;-)
När jag sedan skulle lämna byggnaden och betala kliver jag bara ut och går mot hissen.. Sköterskan springer efter och säger att jag visst hade glömt något? Tur det finns fakturor som de kan skicka hem! Ja herregud, idag har jag verkligen haft hjärnan under armen. En jäkla tur att det är fredag imorgon! Då ska jag lägga hjärnan på kudden och låta den vila under hela helgen och knappt tänka, tror den behöver lite "mini" semester just nu!;-)
torsdag 11 september 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken räddande ängel!! :-)
SvaraRaderaKram M
Men herregud! Då hade vi ju kunnat prata lite till ju!! 😆
SvaraRaderaSer fram emot att ses igen, men ta gärna med dig både huvud och plånbok då....😙😙😙
Åhhhhhh vilken dag!!! Jag hade oxå dött sv hunger!! Men vilken underbar person alltså!!
SvaraRadera