Skit, skit, skit...

Morgonens promenad var inte direkt någon höjdare...

Så fort klockan ringde imorse hörde jag hur regnet slog på fönstret och när jag skulle sticka ut fossingarna utanför täcket hoppade min kropp till av kyla och jag ville bara lägga mej ner igen...

Men man blir ju inte smal och tränad (och mår bra) om man väljer att ligga kvar i sängen och ut kom jag...

Det här med att få iskallt vatten i ansiktet, samtidigt som blåsten tog ett rejält tag i min kropp direkt på morgonen, ja den känslan kan man säga är skitjobbig...

Jag svor för mej själv den första kilometern och höll på att hoppa isär av kylan som kröp in både här och där... Vintervantarna rök på och så även mössan...

De va mörkt oxå... För bara 2 veckor sedan var de ljus strax efter 5. De är det inte längre... Bara att börja vänja sig..

Skitkallt, skitmörkt, skitimmigt, skittråkigt, skitomotiverad, skiträdd, skitjobbigt och skit, skit, skit, skit....

Ja så sumerererar jag morgonens PW, men ut kom jag! 4,1 km och 35 minuter senare mådde jag såååå bra och svettades till och med!

Det här med morgon promenader är pissigt jobbiga INNAN man rullar ur sängen, men övergår sedan till härliga lyckoendorfiner som man lever på resten av dagen! 

Jag brukar gå minst 5 km på mornarna, men idag var de verkligen såååå segt att ta sig ur sängen, nya raska tag imorgon istället!!

En vän till mej skrev att de sett en varg i krokarna här imorse.. Alltså nu bara MÅSTE jag få med mej någon som kan prata konstant med mej så att vi skrämmer bort såna djur!;)

Jag skrämmer ofta upp mej själv där jag går i mörkret och minsta lilla ljud i buskarna gör att jag hoppar minst en meter upp i luften...;) 

Inte för att jag tror att vargen på någotvis skulle attackera mej, men ändå skitläskigt om man skulle råka springa på en sån bjässe. Har jag inte vaknat upp ur min skönhetssömn då, så lovar jag att jag definitivt skulle göra det där och då och förmodligen skita ner mej....;)

#kanjagsåkandu