Att vakna upp med ett ryck....

Våran natt blev inte som den brukar bli... Den blev mindre sömn, skitmycket adrenalin, chock och en tankeställare...
Somnade runt 23. Klockan 00:45 väcker Jonas mej och säger att Olivia (Vi är hundvakt en vecka till pappas hund medans han och Ann-Britt är på Mallorca och gottar sig!) inte vågar gå på golvet in till oss... Jag svor en ramsa för mej själv där jag gick naken i hallen i mörkret för att hämta in henne till oss och hann tänka: -Shit, vi har VERKLIGEN kommit ifrån detta med vaken nätter med barn som vaknar lite titt som tätt på nätterna, vi har stora barn nu som sover HELA nätterna igenom!
Klockan 2 vibrerar min telefon, tror jag.. Jag tittar på den och tänker, jaha dax att gå upp.. Men nej inget larm har ringt och klockan är ju bara 2 på natten...
Dimmig i huvudet tänker jag inte så mycket mera på det utan tanken som då slog mej var att Jonas kanske råkat komma åt sitt larm.
Cirka 10 minuter senare har jag somnat om när dörrklockan plötsligt ringer hysteriskt på våran dörr... Vi vaknar med ett ryck och de 20 stegen från sängen till dörren hann jag tänka miljoner tankar och adrenalinet pumpade ur varje liten del av min kroppen...
Jag öppnar dörren och där står en kär släkting och ser lugn ut, men har en fruktansvärt rädsla i sina ögon...
Hon får inte fram något utan står bara där och mumlar och försöker få mej att förstå med sina mumlingar...
Jag tar in henne och får tillslut fram att hennes tunga svullnat upp och även en del av körteln på halsen är supersvullen.
Jag ber Jonas skynda sig för att köra in henne till akuten. 5 minuter senare är dom på väg till akuten i ilfart...
På vägen dit börjar det bli svårt att andas för henne. De kommer in och en adrenalinspruta sätts i hennes kropp och svullnaden i munnen lägger sig och hon läggs in för mer observation över natten och Jonas åker hem!
Jag kan inte sova, jag är orolig, full av adrenalin och det värsta; jag börjar googla... Man är dum som gör det, skitdum.. Då kan man verkligen inte sova, man ska INTE googla...
När jag idag på morgonen började tänka klart kommer tanken som slår hårt: Varför i helvete ringde vi inte ambulansen??? Varför? Varför? Varför? Tänk om det gått ännu fortare och det hade svällt igen ännu fortare? Men där på natten var tankarna inte direkt glasklara och att ringa ambulans har jag aldrig i hela mitt liv behövt gjort, så därför kanske jag inte tänkte så... Nu gick det ju bra ändå, men ändå liksom...
Våran kära släkting fick komma hem senare idag och det visade sig att hon fått en allergisk reaktion pga av en ny medicin som hon tagit. En medicin som hon egentligen har ätit i många många år, men som de på apoteket tyckte att hon kunde prova "deras" egna medicin den här gången.. Den fungerar precis lika bra sas det. Ja eller ABSOLUT INTE!!!!!
Just i detta fallet blir man skogstokig.. Detta med privata apotek gör mej tokig.. De säljer alltså sina "egna" mediciner för att tjäna mera pengar, men som i själva verket ju inte alls är PRECIS likadana som de står där innanför disken och säger! Så JA, var mycket uppmärksam på detta! *ger ett varnande finger*
Slutet gott, allting gott som tur var!
Men jag vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hänt om hon inte hade vaknat och känt att tungan varit så svält som den var... Hua, hemska tanke...

Ännu en gång får man en box i magen och man inser återigen hur skört livet är....
Vi lever verkligen på en skör tråd mellan liv och död och det gäller verkligen att ta tillvara på varje dag och varje andetag!

Nu är vi så trötta att vi snart stupar i säng.. Att vara uppe så här mitt i nätterna utan sömn och med kropparna fyllda med adrenalin. Ja det är man inte van vid och det tar på krafterna. Men vad gör väl det om 100 år liksom, sova gott får vi ju göra inatt istället!;-)

Kom ihåg: Ta vara på livet här och nu! Andas, njut, prata, skratta och lev!! Vi lever bara en gång och den gången är nu!!!