onsdag 31 juli 2013

En dag bland cowboys och indianer!

Vakande upp till regn och väääldigt spralliga grabbar... Vad skulle denna onsdag hittas på? Rensa? Näää blev svaret från Jonas som nu börjat tröttna på mitt rens;-)
Så vi packade in oss i bilen och drog till High Chaparral i regnovädret! De fullkomligt öste ner regn från himlen och vi hade inte ens packat ner några regnjackor... Bära eller brista. Blir det mer regn så är det väl bara att åka hem igen då...
Jo för vi har det så bra här i vår kommun. Vi går nämligen in gratis där och då spelar det ju ingen roll om vi så hade behövt åka dit imorgon istället;-)
Men efter regn så kommer sol och regnet avtog och vi fick bara några droppar på oss under dagen!
Och vi har sett sååå mycket och grabbarna somnade med vääärldens största leende på sina läppar!
Vi har åkt rånartåget! Oj så rysligt spännande det var. Mitt under turen blev vi rånade och det blev värsta showen utanför vår tågkupé!
 Grabbarna blev en gnutta rädda när dom stormade in där på tåget och gapade och skrek! Men gud som dom tyckte om det!;-)
 Det är verkligen härligt därute! Små härliga uppbyggnader av både Mexiko, indianbyn och cowboystäder!
 Det finns verkligen människor och så finns det människor... Jag gick och småfnissade där för mej själv när jag gick där och den ena mer "utklädd" än den andra kom och drog förbi och lekte sig in att dom var riktig cowboys! Jo det är sant, vuxna människor som tror att dom är riktiga cowboys som lever ut sina fantasier och som dessutom har tagit med sina familjer och så går dom där och driver runt hela sommaren;-)
Inget för mej, men det är tur att vi alla är olika! Härligt och häftigt!
Jag tyckte nog att showen var den bästa på hela Chappet! Mycket pang pang och härliga skådespelare som verkligen kunde det där med stunts och skjutning!
Är man en cowboy så rider man oxå! Vem vill rida häst frågade vi? Alfred var bara den som ville, dom andra två nöjde sig med "fanatsihästarna"
Alfred som varken gillar spela hockey eller fotboll vill nu börja rida! Så nu har jag lovat honom ridlektioner!;-)
Denna onsdagen får många plus av hela familjen! Perfekt väder (ja efter en störtskur), mycket pang pang, härliga shower, coola byggnader, härliga indiantält, många skratt och mycket mycket mer!

Gästinlägg: I betraktarens öga!

  • Idag är det min tur att gästblogga här hos Äppelblomman/Karolin/Karro/Lina, kärt barn har många namn. För självklart sa jag JA när min fina vän frågade mig.
    För mig är hon Karro det är så jag kallar min vän, det är det hon är för mig. Ibland kan jag tänka att man är det som man är i betraktarens öga. Det är ju i andras ögon man är det andra ser en som. Att gå djupare in i det kan bli en väldigt djupt så det väljer jag nog att inte göra. I alla fall utelämnar jag mig själv här för en stund. Jag väljer istället att ge er lite av min bild av henne.
    På Karros möhippa gav jag henne min gamla jobbar t-shirt från Tecknit, som personlig sak. Tecknit var den plats där jag träffade Karro för första gången för snart 13 år sedan. Ett glatt och vänligt leende och snälla, kontaktsökande ögon. Jag gillade den där yviga, pratglada och ibland högljudda tjejen direkt. Jag tror det är en av hennes starka egenskaper, att hon liksom på något vis drar till sig människor. Hennes sociala förmåga är nog en av de största som jag träffat i mitt liv. Det är så enkelt att vara med Karro. Med åren har vänskapen växt och de vänliga orden och snälla ögonen är fortfarande ett signum för min vän. Hon är ganska osvensk på det viset. Hon gläds, peppar och ger komplimanger, alltid!!! Hon ger så mycket. Jag är ganska hårdhudad när det kommer till vänskap, livets hårda skola har format mig och när jag först träffade Karro var jag verkligen på min botten. Med åren har jag släppt mina spärrar och med henne vågar och kan jag vara precis så som jag vill vara. Det betyder oerhört mycket för mig. Jag känner att jag kan lita på henne, och för mig betyder det så oerhört mycket. Genom andras positiva sidor kan man bli en bättre människa och jag har blivit smittad av henne att visa min uppskattning och ge komplimanger till andra, bara det är ju bra! Genom Karro har jag även lärt känna några andra underbara vänner, ni vet vem ni är och oj oj vad glad jag är för det.Vad vore livet utan er?! Det här är alltså min bild av Karro. Ur mina betraktande ögon. Jag avslutar detta med samma ord som jag avslutade mitt lilla tal på möhippan med. Du gör mig Alltid glad!

tisdag 30 juli 2013

En härlig kväll vid sjön!

Regnet har öst ner över byn idag... Bokstavligt talat vräkt ner... Sååå surt.. Ja jag vet att vi blivit bortskämda med massor av sol dom här veckorna. Men den får gärna skina lite till den här sista veckan på min semester och ösregna nästa när jag börjar att jobba;-) *he*he*
Ikväll åkte vi till våra söta vänner Emma och Marcus (även Douglas gudföräldrar) och besökte dem i deras underbara stuga som ligger alldeles intill sjön!
Sååå fint! Skulle lätt kunna bosätta mej där! Hur det är på vintern, ja det är väl kanske en annan femma?;-)
När vi kom dit försvann allt regn och det blev en kanonfin kväll! Så klart hoppade barnen i sjön och låg och plaskade lääänge! 24 grader visade temperaturen i sjön! I och för sig så bryr sig inte mina kottarna så mycket om det så skulle varit 15 grader, dom hade ändå legat i och badat... Tror banne mej inte att ungar har någon känsel i kroppen över hur kallt det får vara när man badar;-) Men så var nog även jag när jag var liten, badade alltid oavsett om det var kallt eller varmt...;-)
Knappt en vit dag på semestern, så tja det var väl lika bra att fortsätta sippra på vinet... Ett glas vin, sittandes vid sjön, prata med vänner och ilskna barn! Livet är härligt! Ilskna barn? Jo då... Kära lilla Fabian visade sin ilskna lilla sida till även ikväll... Snälla gode gud, låt denna 3-års trots gå över snart!
Söta lilla Willot! Åh det är nästan så man blir sugen på en liten 4:a! Men nepp, nu är bäbisfabriken stängd och jag är så grymt nöjd med mina 3 små stjärnor som förgyller våra dagar med kärlek, bråk, pussar, frågor, skratt och ännu lite bråk!
3 stora påsar med kläder och skor levererades till hans söta mamma och nu hoppas jag att något av det kommer till användning!;-)
När vi åkte hem var himlen alldeles magisk! Jag hann fota den innan den försvann och det blev alldeles mörkt ute... Det är lut på ljusa kvällar nu...
Nu har jag chockat kroppen och krypit ner i sängen! Om jag somnar eller ej, ja det vet man liksom inte? Har vänt på dygnet helt och inatt kunde jag inte somna förrens efter klockan 3. Herregud i himmelen, klockan 3 är den tiden som jag nästan kommer att stiga upp nästa vecka...

Hej, jag heter Karolin och jag är en samlare...

*alla ropar: Hej Karolin!*
I söndags började operation rens här hemma! De behövdes om man säger så, för vårt förråd höll bokstavligt talat på att svämma över och man fick liksom pressa in höften mot dörren när man kastade in något där för att inte allt skulle trilla ut genom dörren igen..
Jag måste erkänna återigen, jag är en samlare en jäkla hamster som sparar på allt och lite där till...
Jonas är vansinnig på mej och sliter sitt hår för varje sak som jag säger att den kan vara bra att ha kvar och så kastar jag ut den i förrådet och så ligger den där i några år och sen sparar jag den igen när det är dax för operation rens, fast att den inte ens har blivit använd under dom åren så sparas den igen...
Som sagt, vi kom inte ens in i vårt förråd i söndags. Vi kliade oss i våra huvuden och undrade vilken del av förrådet vi skulle börja på?
Vi grävde oss in och till slut så försvann en hel del ner i slängar säcken, spara påsen och ge bort säckarna! Jag grät en liten skvätt och det värkte i mitt hjärta när jag grävde bland alla barnkläder... Sååå mycket, men jag kan inte spara för då kommer deras kläder att ta över vårt hus och vi kommer att få flytta... Jag måste inse det, men det är jäkligt svårt. Så många minnen...
Tex så "hittade" jag si så där ett 20 tal skor från str 21 upp till 24... En del är knappt använda, en del mer använda...
Nu är dom och en del kläder nerstoppade i påsar och ska ärvas av sötaste lilla Willot!
Om man gräver riktigt långt in och djupt så har jag ett förråd av skor! Jonas är vansinnig på mej för att genom alla flyttar vi har gjort så har alla dessa skokartonger flyttats med och han har svurit varje gång över dem...
Men se, den som spar han har! Dessa köpte jag när jag var 19 år och gick sista året på gymnasiet! Den vänstra skon hade jag på studenten och ja, visst funkar dom idag med! 14 år gamla, som på någotvis har blivit som på nya igen och det känns faktiskt som om tiden är rätt på någotvis, kilklack och platå!;-)
Simsalabim!! Trolleri trollera, eller slit och släp kanske är det rätta ordet för jag lovar, detta gjordes inte på en handvändning...
Nu ser vi golvet igen! Hurra!!
Vi har forfarande masssor kvar, men nej nu slänger jag inte mer... Men vi har massor av barnsaker kvar som ska ut på nätet, bland annat 2 tripptrall, 3 barnstolar till bilen, skötbord, babybjörn bärsele och massor av annat! Intresserad? Säg bara till!
Hur konstigt det än må vara för en samlare som mej, så känns det ändå galet bra i hjärtat nu när vi har rensat! Så nu fortsätter vi oss in i huset, massor av garderober som ska gås igenom och annat skit som Jonas kallar det... *host*

måndag 29 juli 2013

Snorbilligt!!!

Är ni sugna på att shoppa billigt, supersnyggt och träffa världens snyggaste affärskvinna?!
Då kan jag varmt rekommendera er att besöka öppet hus på Vikingagatan 14 här i Skillingaryd, idag mellan klockan 17-21!
75% rabatt på alla Plain Vanillas vårplagg! En sådan chans får ni inte missa!! Snorbilligt!!!!
(Johanna finns i Skillingaryd hela veckan så det går bra att plinga henne en signal om ni är sugna på ett besök en annan dag om ni inte kan komma idag, tel: 070-316 0321.)
Warm Breeze Kaftan blir din för 350 kr, har kostat 1395 kr innan.
 Crochet Bolero blir din för 380 kr, har kostat 1495 kr innan.
Summer Breeze har kostat 1195 kr, nu blir den din för under 300 kr.

Det finns så klart mååånga fler godingar, detta var bara 3 exempel på ett helt hav av snygga kläder! Jag ska dit, hoppas vi ses där!

Jag hittade mina favorit jeans...

Vi håller på att rensa här hemma och mitt bland all bråte hittade jag mina gamla favorit jeans! Jag köpte dom för 7 år sedan och sedan dess har jag både växt i och ur dem i omgångar!
Sist jag hade dem var precis innan jag började min viktresa och då var dom nästan för små!
Idag sitter dom så här! Dom hänger och är till och med för stora med ett par byxor under och den känslan mina vänner, den känslan är galet jäkla underbar!!
Jag kommer att ha dem kvar i min garderob. Ta fram dem när jag känner mej tjock för att sedan inse att jag kanske inte är så tjock som jag själv tror att jag är ibland...
Det här med vikten ja... Har inte vågat ställa mej på vågen eller mätt mej.. Nej för jag vet att jag skulle bli sååå besviken.. Ja för jag har verkligen unnat mej i allt denna semestern, verkligen ALLT, men nu jäklar är jag på G igen!
Jag har lovat mej själv att dessa jeans aldrig mer ska kunna sitta på igen, ALDRIG mer...
Motionen under den här semestern har väl kanske inte varit särskilt bra... Lite vardagsmotion, men nu jäklar ska jag åter försöka hitta tillbaka till den och försöka forma kroppen lite mer fit till bröllopet! (Helvete!! Bara 4 veckor kvar, så jaa jag kommer att få ligga i hårt om jag vill få den lika fit som jag vill ha den;-))
Ännu ett tips till er som vill gå ner i vikt och vill stanna där... Spara ett eller flera av era favvo kläder. Ta fram dem lite då och då så kommer ni märka skillnaden även fast skillnaden inte kanske är så stor på vågen! Före och efterkort är oxå bra, det sporrar jag lovar! (För er som inte sett mina före och efterkort, klicka HÄR!)

söndag 28 juli 2013

Gästinlägg: En meter vardag... Utmaningen!

"Ulrika heter jag och jag kände för att kasta in ett inlägg hos fina Karolin eftersom hon efterlyste Gästbloggare denna månaden. 
Sen om hon väljer detta som Gästinlägg är ju en annan femma.... 
Men man måste ju ge allt & alla en chans!! 
Den här semestern tänkte jag testa mig själv, tänkte utmana mig själv till 110 %.
Jag har alltid velat ha en husvagn. Jag har bett min man att vi ska prova på camping med sonen i många många år, åtminstone passa på medan han var i rätt ålder. 
Min make, som är väldigt bekväm (det är jag också visserligen men kanske av naturliga förklaringar), ville absolut inte prova och sa alltid nej. Sonen som hörde alla kompisar som åkte på camping började mer och mer tjata om att vi skulle göra samma sak. Varje år är jag som bestämmer eller planera eller bokar semestern. Därför så sa jag i år; om ingen annan tar tag i det hela så bestämmer jag helt enkelt att vi ska prova på camping!
Sagt och gjort - jag bestämde mig alltså också i samma sekund för att utmana mig själv och min kropp.
Från och med förra söndagen så har vi en camping plats med husvagn på Skrea camping i Falkenberg.
Nu undrar ni antagligen varför jag hela tiden skriver att jag utmanar mig själv. Jag ska dra allting rent faktamässigt uppifrån och ner så tror jag ni förstår bättre.
Jag har ett handikapp, ett medfött handikapp. Min diagnos heter Diastrofisk Dysplasi.  Det innebär att jag är extremt kortvuxen med ledbesvär i det flesta leder i kroppen. Jag har extrem artros i varje led, vilket gör att min ledvätska och all brosk försvinner, så till slut ligger skelettben mot skelettben och skaver. 
Jag är 104 cm lång, man kan säga att jag är i höjd med en 3-4 åring. Detta påfrestar enormt i min vardag, med tanke på att allt och då menar jag Allt är anpassat för folk som är i snitt 170 cm.
Jag går väldigt illa så hemma har jag låg kontorsstol som jag sitter i och sparkar framför med fötterna på golvet för att ta mig fram. Utomhus åker jag permobil. Förut kunde jag gå en del även ute, men det skulle jag aldrig klara nu eftersom mina leder  blir sämre för varje år. När sonen var barn, dvs typ 3 -5 år så var jag t.o.m. ute och sparkade fotboll med honom ute i vår trädgård. Det funkade eftersom han då inte kunde springa så mycket eller fort ännu... 
Hemma har vi anpassat i både kök och badrum.
Där är bänkar och handfat nersänkta så vi kan arbeta i normal höjd. Allt som vi gör påverkar vår kropp. Jag tänker på alla arbetssituationer där det inte är anpassat, som gör att vi få stå med armar & axlar i upphöjt läge vilket påfrestar våra axelpartier negativt. Detta plus mina dåliga leder har gjort att jag nu måste operera in en protest i min vänstra axel. Jag har redan opererat in en protes i min högra axel och i den mår jag nu jättebra.Jag har även opererat in proteser i båda mina höfter och är nu okej där, men smärtan har tyvärr varit olidlig och jag har fått gå på (och går på även i detta nu) extremt höga smärtstillande, bland annat morfinplåster. 
Uppe på detta har jag extremt dåliga knän som läkare också har påpekat kommer att behöva opereras. Mina muskler protesterar ofta, speciellt i axlar & armar, så jag behöver ofta massage för de stora knutor som hindrar mig vardagen. 
Permon som jag använder väldigt mycket i min vardag är ju en stoooor hjälp, samtidigt som den faktiskt kan vara ett stort hinder. Hindret utgör den när jag inte kan ta mig in, exempel i förtältet. Den tar plats & är stor och skrymmande Så det kan vara svårt att komma in/intill överallt.
Just det en sak till - mina fingrar är stela så jag har inte greppfunktionen som "normala människor". Detta gör att jag inte riktigt kan klara av alla vardags saker som att exempelvis öppna burkar, hålla i pyttesmå "pryttlar" m.m.
Så man får varje dag väga för- och nackdelar och positivt mot negativt. Min räddning är dock min inställning. Jag anser att allting blir vad man gör det till. Alla har alltid ett val, alla har en chans att bestämma sig för hur ens vardag och ens liv ska vara.
Jag trodde i min enfald att en husvagn  skulle funka jättebra för mig, den som är så liten och kompakt (precis som jag......!).
Det visade sig vara nästan tvärtom. Allt som är så kompakt måste ju också funka planeringsmässigt. Alltså måste allting vara smart utformat, dvs man staplar på höjden....
Bara att ta mig in i förtältet, är det en kant eftersom förtältsgolvet är upphöjt så man ska slippa alls skräp och sand. För att ta sig in i husvagnen har man ju två trappsteg och det utsätter i mina leder eftersom trappsteget inte är anpassade i min höjd. Väl inne i husvagnen är det som sagt var staplande på höjden som gäller, vilket gör att jag når endast de nedersta skåpen. Inne i toa-utrymmet når jag knappt upp över handfatskanten, vattnet kan jag inte ens nå att få på och situationen när jag ska ex tvätta händerna blir att det lilla
Vatten jag väl nån gång når när kranen är på hamnar ju ganska uppenbart på golvet... 
Pallar är ett måste när vi är på semester. Inne i den smala gången i husvagnen står minst två pallar. Jag har gjort som en liten trappstege upp till vår dubbelsäng i bakre änden av husvagnen. 
Tack och lov har jag ett "organisationssinne" som är på topp. Jag kan direkt se på ett utrymme som är fullproppat om man skulle kunna ändra om till det bättre - och få in ännu mer! Min käre make är inte utvecklad på det sättet, men han har ju kroppen till att lyfta och bära, så då kan jag peka med hela handen och säga; "lägg det där, ställ detta här, flytta den och ta bort den där......" Hihihi....
Då blir det ju som jag vill även om jag inte klarar det själv... Det är så jag har klarat dessa veckor. Jag har suttit på en plats och talat om vad sonen eller mannen ska göra/ställa saker. 
Det är så man måste göra - manipulera och styra även om man gör det på fint sätt och genom att man ber snällt.... ;) då är det inte tjat och det låter inte som om man kör med folk - fast det gör man ju!!!
En stoor utmaning i år för mig är ju också att visa mig på stranden. Klä av mig... Jag har ju en deformerad kropp och jag tycker det räcker att folk tittar när jag har kläder på. Det kan jag ju klara av, det är jag ju van vid. Att folk tittar, stannar och begrundar, stirrar, pekar, viskar, pratar högt, hämtar kompisar, fnissar, skrattar högt - det är ju min vardag, det kan jag hantera...
Tycker dock det är jättejobbigt att bli uttittad avklädd... Jag brukar, både av den anledningen och för att sandstranden är väldigt jobbig att komma fram på både med rullstol och för mig gående, undvika stränder. 
Men nu hade jag bestämt att jag skulle vistas nere på stranden mer än jag brukar. Och när jag låg där insåg jag att många som klär av sig är både kraftigare, blekare, krokigare och mer defekta än jag, har olika problem med sina kroppar, en del har ex enorma kroppshyddor som jag förmodligen inte hade visat om det hade varit jag. Det beundrar jag dessa människor för! Alla är sååå olika och om folk skulle se sig omkring och vara i nuet så skulle dom inse att jag inte är så himla "annorlunda".... 
Det finns inget som kan kallas "normalt" längre!
Hoppas ni fann något nöje att läsa om mig och min utmaning - som jag hittills tycker att jag klarar galant.... Jag är ju kvar på campingen för fasen!!! 
Om ni vill fortsätta läsa om mig och vad som händer i mitt liv, kika in HÄR då! 
Tack fina Äppelblomman för att jag fick hänga hos dig idag <3

(Texten verkar leva sitt eget liv och det går inte att ändra på storleken hur mycket jag än vill... Har slitit mitt hår flera gånger nu under förmiddagen för att få det bra... Men det är ju ändå textens innehåll som vi vill åt! Kram Karro)

lördag 27 juli 2013

Kung av sand!

Igår på sena eftermiddagen drog vi iväg in till metropolen Jönköping! Det vankades Gyllene Tider konstert!
Vi var en liten annan blandning av folk än vad vi brukar och guuud så kul vi hade med dessa roliga människor! Jag skrattade hela kvällen och gubbarna i bandet levererade och gjorde mycket bra ifrån sig! Dom fick mina hår på armarna att ställa sig upp många gånger under kvällen och vi sjöng med i varje textrad!
Jag fick äran att köra på mina kära vänner! Ja jösses säger jag bara... Det började med att jag fick backa på E4:an pga av en olycka och sen fick jag krånga, greja och backa ännu mera inne i stan. Gud som vi skrattade;-)
Som sagt jag var nykter. Men jag lovar dyrt och heligt att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att gå på en konstert nykter igen.. Nej inte för att jag är den och inte bjuder på mej själv för det gör jag ut till fingerspetsarna även om jag är nykter!
MEN och så kommer det stora MEN!!! Man ser så mycket. Man ser så mycket som man gärna inte vill se och folk trampar på en, drar i en och tror att dom är roliga på någotvis... Själv blir jag bara så irriterad så jag skulle vilja vända mej om och ge dom en lavett rakt över käften...
Mitt där under de sena timmarna kommer det ett yngre par och tränger sig framför oss... De ställer sig genast och börjar hångla, ja riktigt grovhångla! Ok tänker jag, hångla ni på hur mycket ni vill. Men det är jäkligt konstigt att ni måste göra det precis här, det kunde dom ju ha gjort där inte hela publiken stod och gungade till musiken...
Det slutar inte vid grovhångling... Jag tror bannen mej att under den timman dom stod där så hann de oxå med att byta kroppsvätskor. Ja inte bara genom saliven... Herregud i hela himlen. Mycket har jag sett i mitt liv. Men mina ögon höll bokstavligt talat att trilla ut ur min skalle (och ja som sagt då är jag inte särskilt pryd och bryr mej inte så mycket...) Men deras fingrar var överallt på varandras kroppar, ÖVERALLT...
Han stönade (läs skrek) i hennes öra: -Ska vi gå på toaletten? Men fick svaret nej! Va fan det hade väl för sjutton varit mycket bättre att dom hade gjort det på toan istället för att stå där mitt framför oss och bytt kroppsvätskor...
Som sagt, jag tror inte att mina ögon hade brytt sig så mycket om jag hade fått lite innanför västen. Men då, precis igår när jag inte hade det där innanför västen. Då blev detta väldigt tu mutch för mej;-)
Kvällen var alldeles magisk! När vi satte oss i bilen vid 23 var temperaturen 22 grader!
En riktig härlig sommarkväll som toppades med kungen av Tylösand!
Så ja, kvällen igår får 5 äppelblommor av 5 möjliga och så stoppar vi den långt in i hjärtat och lever på lääänge!
Tack härliga vänner för en fantastisk kväll!!

fredag 26 juli 2013

Ett stenkasst hemifrån!

Ett ljuvligt dygn har vi haft jag och Jonas på Hooks herrgård! Slappat, ätit, druckit gott, sovit mycket och bara pratat, pratat och åter pratat! Hur ofta händer det liksom? Nä hos oss händer det tyvärr allt för sällan att vi bara pratar och pratar! Satt i timmtal igår kväll och pratade om allt!
Vi fick ju som sagt ett ljuvligt vackert rum! Jag blev såld direkt! Här skulle jag lätt kunna flyttat in;-)
Lyxigt att bara få vara, göra som man vill utan att någon ropar: -Mamma, mammmmmma, mammmmaaaa! Hela tiden! Ville vi sova middag, ja då gjorde vi det;-) Jo då jag älskar mina kära kids över allt annat... Och så klart njöt dom väääldigt mycket att få ha lite semester från oss och slippa höra vårat tjat helas tiden...;-) *host*
Utsikten från vårt sovrumsfönster! Inte alls fel enligt mina ögon;-) Tänk att få vakna upp så här varje morgon, ja tack!
 Vi hängde vid poolen, svalt och skönt i varsin solstol med bara ett stenkasst från sjön!
 Vi kände för att bada även där och hoppade i plurret! Omväxling är alltid bra;-)
Allt är så himla fridfullt därute! Många golfare och så vi! Men då fick vi ju oxå hela poolen för oss själva!
Det är verkligen vackert på herrgården, verkligen sååå vackert!!
Vi slängde även in våra kroppar i relaxen en liten stund! Sköna varma bubblor som mjukade upp våra (läs Jonas) stela kroppar! Jo då det stämmer, det var där vi var på min möhippa för snart 3 veckor sedan! Men jag måste vara ärlig känner jag... Kommer nog inte ihåg så mycket just av att vi hängde där då;-) *fniss*
En skön middagslur, ett gott glas bubbel på med den lilla svarta och så gick vi några trappor ner och hamnade på herrgårdens restaurang !
 Ett bord precis vid vattnet! Precis när vi satte oss där drog ett åskoväder fram. Stora blixtrar som sken upp över sjön och hamnade i vattnet! Sååå vackert!
3- rätters, med olika goda viner intogs och jag lovar att vi njöt av varje tugga som hamnade i munnen! Dra mej baklänges va gott, det liksom smält i gommen!
 Förrätt: Oxfilecarpaccio med löjrom och parmesanchrisp.
 Varmrätt: Rödingfile med grön ärtpuré, champangesås och smörslungad potatis.
Efterrätt: Citronparfait med italiensk maräng och hallonsorbet.
Jag lovar efter denna goda middag och mycket gott vin var vi vääääldigt nöjda! Ja ni ser ju va nöjd Jonas är!!! Jag lovar vi mådde som en prins och en prinsessa!!
Kaffe serverades en våning upp i en skön fåtölj med denna härliga utsikt!! Sååå vackert så jag nästan fick nypa mej i armen för att tro att det inte var en endaste stor härlig dröm!!
Allt detta har vi gjort på bara 24 timmar, ett stenkasst hemifrån! (Ca 20 minuters bilfärd härifrån!) Så underbart skönt och jag kan varmt rekommendera detta ställe till alla!
Detta kommer vi att leva på länge, väääldigt länge!

Jo och förresten... Det är numera inte bara tant röd, herpes och ett ryggskott på besök hos mej och Jonas... Även borrelia kan vi välkomna in i familjen... En äcklig fästing har klättrar på Jonas kropp och sugit av hans blod och lämnat efter sig en spya i hans kropp... Är det tacken det för att den fick äta sig mätt av hans blod? Äckliga små snuskiga typer det där...