Vi kom att prata lite vikt under vinjuntan i fredags och vi kom att prata om att jag har en väldig skev syn på mej själv...
Hanna, min vän sa till mej att jag nog borde beställa str S på ett par byxor som jag ville ha. Jag tittade på henne och frågade om hon var galen? Str S, nej inte jag!!
Jag ser mej inte själv som smal, kanske normal. Men jag tror ändå att jag på någotvis ser ut som på bilden ovan...
Bilden är hemsk, jag vet. Den är i och för sig tagen 1 dag efter att Fabian är född och jag vägde strax över 100 pannor och man kan ju inte alltid vara snygg... *drar svetten ur pannan* Så nu kan ni sluta skratta;-)
Jag var ganska så stor där, det ser jag ju. Men å andra sidan hade jag ju oxå varit gravid i flera år kändes det som. Eftersom att jag blev gravid igen när Alfred bara var 1 år...
Men på någotvis så tror min näthinna att jag fortfarande ser ut så där idag... Det är skitsvårt att liksom fatta att jag inte gör det...
Det är svårt det där, att fatta. Att fatta att jag nu är "normal" och inte längre mullig.. Eller tja allt är ju relativt, jag kanske är mullig bredvid någon som är extremt smal. Men jag tror jag är "normal"..;-)
När jag köper kläder tar jag alltid med mej stora storlekar in i provhytterna, innan jag inser att för jäkulen. Jag har ju inte str XL längre, utan S/M!
Ställde mej på vågen och hade gått ner 0,5 kg till. Jag blir lika förvånad varje gång som vågen står på minus. För just nu går jag inte alls in för att gå ner i vikt. Inte alls. Jag känner att jag egentligen är helt omotiverad och letar för fullt efter att få tillbaka den där glöden efter att få träna igen! Och jag ska inte gå ner mer heller, tror jag...
Jag försöker i och för sig inte äta så mycket socker och jag äter fortfarande mindre portioner. Men jag äter ofta, var tredje timme och dricker mååånga liter vatten per dag!
Jag tror att det kan ligga till så här att mina muskler börjar försvinna och muskler väger mer än fett, därav går jag nu ner i vikt nu?!
Träningen ja hur går det med den... Som sagt. Den största latmasken av dem alla har flyttat in i min arma kropp... Och han vägrar flytta...
Några mils PW, det är allt jag har lyckats få till. Men jag ser ett mönster i det här med träningen och hösten. Varje höst blir jag likadan. Tappar motivation och ork och vill bara sitta hemma, burra upp mej i soffan och kolla på TV. Och vet ni, jag gör precis som min kropp vill just nu. Jag lyder den för jag tror på någotvis att jag ändå mår bäst av att ta en liten break i träningen!
Jag hoppas att jag snart hittar tillbaka till träningen igen. Jag vet ju att jag mår så mycket bättre när jag tränar och jag får ju så mycket snyggare och starkare kropp oxå!;-)
måndag 21 oktober 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har gjort en fantastisk resa och det där ska du vara jäkligt stolt över , du har ju verkligen kämpat med din vikt och gett dig ut i ur och skur och jag hade önskat att jag hade haft samma kämparglöd som du...men ja det kommer väl nån gång förhoppningsvis då min latmask förhoppningsvis kan fördrivas med avmaskningsmedel eller nåt muhahaha !
SvaraRaderaDu är grym, vacker, smart och ROLIG !
SvaraRaderaMen jag förstår din känsla för jag har suttit i samma "båt" och jag envisas precis som du med att köpa allt för stora storlekar för att jag "tror" att det är det jag ska ha.
Speciellt trosor - jag är livrädd för att de ska sitta för tight så jag köper "gärna" strl 38/40 istället för 34 som jag "borde" köpa !?
men det gör jag som sagt mest av gammal vana...
Kram
Puss Karro!
SvaraRaderaNä, nu måste jag kommentera för första gången.
SvaraRaderaFett väger INTE mer än muskler, 1kg är alltid 1 kg oavsett om det är fett eller muskler, men en muskel är mer kompakt än fett. Därför kan personer av samma längd och vikt se väldigt olika ut beroende på fördelningen av fett och muskler.
Är en fantastisk resa du gjort och du är en inspiration. Är själv i samma läge som du var på den övre bilden och har du klarat det utan operationer och speciella dieter, borde jag också göra det bara jag ger mig den på det.
Jag hade inte känt igen dig på bilden ovan om jag inte visste det var du! Jag tycker du är superfin som du är nu och ja, du har nog en skev syn på dig själv. Men jag är likadan. Jag har alltid varit lite mullig, men för ca 10 år sen gick jag ner mycket i vikt, men kunde liksom inte se det, tyckte att jag fortfarande var mullig. I själva verket var jag ursnygg och hade gett vad som helst för att se ut så igen. Det var dock innan jag fick barn.
SvaraRaderaDu ser fin och vältränad ut och borde verkligen inte noja över vikten!
Jag blir som du på hösten, tappar all motivation till träning. Vill ut och pw men så segt att få tummen ur./En annan mamna
SvaraRaderaDu är fantastisk! Släng vågen vettja ;) Den kan man stirra sig tokig på. (Ja det är ju klart skönt när den visar minus) men du märker det på kläder om inte annat. Och en titt i spegeln! Heja dig och kram!
SvaraRaderaVem vill inte sitta hemma i soffan och burra upp sig med tända ljus just nu... Min träningslust är också som bortblåst! Jag tycker också att du är lagom och fin nu, du behöver inte gå ner mer i vikt, bara underhålla. Och det kan vara svårt det med, men snart är du på banan med träningen igen och då är det ju lättare.
SvaraRaderaKramar