måndag 14 oktober 2013

De sårbara samhället...

Dagen började så där... Nya uppdateringar på jobbets datorer och allt var borta... Lösenord hit och dit, inloggningar borta... Puts väck... Men efter lite (läs mycket) hjälp av data hackern så fick vi någorlunda koll på läget och kunde börja jobba...
Strax efter frukost fick jag mail från Jonas. Han hade glömt sin mobil hemma... Inte alls bra, för det är typ hans arbetsredskap (ja eller iallafall en del av det;-))....
Och jag kom på en sak, drog iväg ett mess. Inget svar. Ringde och så kom jag ju på. Han hade ju inte med sig telefonen och jag fick inte tag i honom... Hur skulle jag nu säga det som jag ju MÅSTE säga till honom?
Det slog mej. Fy sjutton alltså vad vårt samhälle är sårbart. Vi är typ uppbyggda av datorer, telefoner, paddor och massor av annan teknik. Ganska så skrämmande egentligen när man tänker efter.
Blir helt nollställd när jag inte har min telefon till hands. Tänk om någon sökt mej och jag inte svarar. Då kanske dom tror att något har hänt om jag inte svarar inom 5 minuter som jag brukar... Skrämmande...
Jo jag måste erkänna. Jag ÄR beroende av min telefon och dator och så helst så ska TVn vara på i bakrunden oxå.... Shit!
Det var annat förr... Jag minns när jag och Jonas blev tillsammans då för över 12 år sedan. Då hade vi mobiler. Men det var liksom inte så noga om man tog med den eller inte och så bestämde vi att vid den tidpunkten på dygnet så ringde vi till varandra på HEMTELEFONEN! Idag har vi hemtelefon, men den används knappt aldrig och vi blir lika förvånad varje gång som det ringer på den...
Jag minns en gång när vi var ute och åkte motorcykel för si så där 11 år sedan. Vi sket i att ta med våra mobiler. Äsch varför skulle vi ta med dom?
Vi åkte och när vi var så där 10 mil hemifrån fick vi soppatorsk.. Underbart, eller inte alls. Ja jag var arg som ett litet bi. (Men bet ihop, jag var ju nykär för fanken! En annan melodi hade det nog klingat ur min röst idag.. *harkel*)
Det var bara för min käre lille man att gå. Ja för det var ju ingen som ville ta upp en HD åkande motorcyklist som försökte lifta med allt och alla, vi kunde ju varit hells angels;-)
Han gick 1 mil, medans jag hängde på en parkeringsficka mitt i skogen mellan Skövde och Jönköping... Sedan efter flera timmar kom han tillbaka med en full tank i TAXI och vi kunde fortsätta vår färd hemåt!
Idag hade han inte behövt gå, då hade vi bara kunnat ringa och fixt det på bara en kvart!
Ni undrar förstås om han lärt sig att man ska tanka i tid? Svar NEJ!!!
Men tänk så fort all denna utveckling har skett.. Från att ha en "vanlig" simpel mobiltelefon som man bara kunde ringa på för ca 15 år sedan. Till idag när ALLT styrs av tekniken och ALLA gör det, både små och stora människor...
Skrämmande på ett sätt att samhället är så sårbart, men oxå ganska så häftigt på någotvis att utvecklingen går så fort fram! Undra om det kommer att finnas något slut på denna grymma utveckling? Undra vad nästa stora "grej" blir? Säkert något tekniskt där man slipper gå upp ur sängen på morgonen, samtidigt som tekniken jobbar och tränar åt en medans man själv ligger och sover och samtidigt blir den bästa chefen och får den snyggaste kroppen;-) *fniss*

1 kommentar:

  1. Man är verkligen GALET beroende !
    det märkta jag förra veckan när Viggo råkade tappa min telefon i golvet så den fick tokspel och slutade funka. Jag fick "akut lämna in den på lagning" över lunchen.
    2 timmar var vi ifrån varandra och jag har aldrig känt mig så ensam och bortkopplad från omvärlden som då.
    Som sagt GALET !! ;)
    Kram

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!