tisdag 1 oktober 2013

10 år av saknad...

Det går alltid en ilning längst min ryggrad när jag öppnar upp denna grinden. Grinden som går dit min kära svärfar ligger och sover gott!
Ilningen längs ryggraden väcker många känslor, både kalla och varma....
Idag för 10 år sedan somnade en STOR människa in och blev en underbart vacker stjärna på vår himmel! För 10 år sedan när vi fick det där samtalet tidigt tidigt den där krispiga först oktober morgonen och slängde oss i bilen ner till Skillingaryd. Då, våra liv helt kastades om och allt blev som en enda stor svart dimma att vandra igenom...
Mina fina svärfar blev inte mer än 62 år, hans hjärta slutade att slå och hans fanns inte mer....
Jag och grabbarna åkte dit nu ikväll, precis när det började skymma! Himlen var otroligt vacker och jag vet, jag vet att Frank lyste upp den så där fantastiskt vackert bara för våran skull där han satt på sitt moln och tittade ner på oss!!
Alltid lika många frågor från barnen. Vart är han egentligen? Bor han i himlen? Ligger han här under våra fötter och har blivit ett skelett nu? Vad händer när man dör? Jag säger bara vad jag tror och jag tror att man hamnar i himlen när man dör och där är det så vackert!
Alfred hade målat en sådan fin teckning på farfar och ett hjärta!
Det är så härligt att han finns kvar i våra minnen och att vi pratar om honom så ofta, trots att barnen aldrig har träffat honom!
Den vackra duvan som pryder stenen har blivit som en symbol för barnen att det är farfar som sitter där! Dom stryker den lätt över ryggen och små pratar med den och säger alltid hej då till den när vi går!
Jag är säker på att min svärfar hade varit den bästa farfarn i världen och hängt med våra grabbar ständigt!
Han var stor Frank, stor som person och han hade en järnvilja av stål och det var inte många som satte sig på honom, tja förutom jag då... *fniss* Vi hann med både en och annan diskussion under åren, jag med min envishet och han med sin järnvilja!;-)
Hoppas du har det bra i himlen och att du gör det du var bäst på här på jorden, sälja kläder och spela golf!!
Vi saknar dej!♥

4 kommentarer:

  1. Min lilla pratade länge om att hennes morfar satt i hennes garderob (han dog ju när hon var 11 dagar, så hon har aldrig träffat honom) och när sedan hennes farfar dog (då hon var 7 år) så undrade hon om han också sitter i hennes garderob.. bredvid morfar?? Såklart gör han det! Nu tycker hon nog inte längre att det sitter två gubbar i hennes garderob ;-)
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Ja det är viktigt att minnas och prata om de som inte finns kvar längre hos oss ( djur som människor ) och viktigt att prata om saknaden och döden. Sån fint av dina pojkar med duvan och teckningen.
    Kram

    SvaraRadera
  3. När vår mamma dog så försvann navet i våra liv-vi vuxna barn med familjer träffades ofta runt mamma- när hon lämnade jordelivet så bestämde vi att träffas den sista lördagen augusti-runt mammas födelsedag. I år åkte vi till graven efter släktträffen och där så sjöng mina barnbarn de finaste de kunde-Ja må hon leva...........tror nog mamma log och sjöng med där uppe bland de andra ....

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!