Totalt orädd...

Satt och gick igenom bilderna i telefonen igår och det är galet många kort på denna orädda ungen som hänger och flänger i varje litet hörn av huset...
En riktig liten klätterapa som är totalt orädd för allt.. Han har alltid varit en sån där liten äventyrare som hela tiden måste utsätta sin mamma för hjärtsnörp... Eller tja, jag är en ganska lugn mamma av mej och stirrar inte upp mej för hans klättring. Men han ger absolut ALLA andra hjärtsnörp;-)
Trappan är rolig, den kan man verkligen göra många konster på! *fniss*
Jo jag vet juvem han har ärvt just den genen efter. Japp mej! När jag var 4 år stod jag högst upp på taknocken och vinkade ner till dagbarnen. Min mamma undrade vad det var dom vinkade åt, kom ut. Men stängde dörren igen och gick in. Hon tänkte, att går jag ut och börjar klättra upp och försöka få ner mej så ramlar vi båda ner. Jag gick ner och ner kom jag, välbehållen!
Han liksom jag, har haft änglavakt många gånger. En jäkla tur det!
Återigen.. Fortsätter hans oräddhet så här, så kommer han att ha bestigit Mount Everest inom 15 år;-)