Tillbaka efter 8 långa veckor!

För första gången på 8 veckor var det åter dax att gå till dagis (ups menar förstås förskolan;-)) Det var trötta killar som jag väckte och det var ingen som direkt jublade för att gå dit... Jag byggde redan igår upp en bild framför mej hur det skulle se ut när jag skulle lämna dem... Tårar, kramar, pussar, fastklistrade barn på min kropp, jag som fullständigt bryter ihop, ett krossat mamma hjärtan och barn med hem igen...
Vi klev in genom dörrarna och lycklitgvis (för både Alfred och Fabian) har de nu fått samma ingång! Nya krokar och nya spännande avdelningar!
När vi hängt upp kläderna på Alfreds krok kastade han sig om mej och gav mej en STOR hård och varm kram och en blöt puss, vinkade och sprang in till sina kompisar! Jag stod kvar helt i chock.... Inga tårar??
Vidare gick vi sen in till Fabians avdelning. Lite mer reserverad var han och hängde ett tag i mitt knä och spanade in sin nya avdelning... Efter 10 minuter bestämde vi att jag skulle gå och då tog han fröken Annika i handen och försvann in på ett av lekrummen!
Så nu sitter jag här och känner STOR glädje! Inga tårar från varken mej, Alfred eller Fabian! Såååå härligt när de älskar sin förskola, sina kompisar och fröknar!
På torsdag börjar Douglas första klass! Ett stort steg i hans liv och han är sååå pirrig;-)