Dubbla känslor...

Jag har en slags operation rens här idag! Jag jobbar mej genom de olika rummen och jag kan lova er att det finns en hel del som behövdes slängas;-)
Just nu är jag i vårt lilla minikontor... Där vi alltid satt förr, men som numera har blivit som ett slags soprum där vi liksom bara slänger in dom "viktiga" papprena och tror sen att någon annan ska ta hand om dem;-)
Nu är jag iallafall på god väg att få ordning och reda... Men ni vet hur det är när man rensar... Man kan liksom fastna och bli sittandes och bläddra igenom saker och ting. Just nu sitter jag med barnens alla papper. Allt från när jag fick plus på stickan, förlossningen och till nutid!

Jag kan inte få nog av att läsa mina förslossnings journaler. Jag fasineras, får en klump i magen, fäller några tårar, lever upp i ett lyckorus och får liksom en gnutta dubbla känslor... Jag har fått tre underbara söner. Jag har fått vara med om 3 helt olika förlossningar. Jag är sååå nöjd! Men ändå... Kommer jag aldrig i mitt liv få uppleva detta mer... Det gör faktiskt en gnutta ont i hjärtat när jag tänker på det... För hur ont de än må göra. Hur många gånger man än lovar sig själv och alla de andra som är i förlossningsrummet att man aldrig mer ska föda barn igen. Så skulle jag utan att tveka göra det imorgon igen om jag "fick";-)
Det är en helt fantastik känsla att få upp sitt lilla älskade barn på sitt bröst! Som man har kämpat och så helt plötsligt bara säger det "plopp" och så ligger den där och skriker...
Som sagt jag har varit med om 3 helt olika förlossningar... Den jobbigaste, men oxå snabbaste förslossningen var med Alfred...
När jag läser hans journal så gör det extra ont i mammahjärtat... Fy fasen säger jag bara... Den förslossningen kunde slutat riktigt illa för både honom och mej... Vilken tur att vi har såna underbart duktiga barnmorskor i Sverige!!!
Och ja där ser ni att jag var stor som en valross...;-) Över hundra pannor på både Alfred och Fabians förlossningsinskrivning...*harkel* Och då skiljer det några veckor mellan dem... Så jag var nog störst med Fabian...

Så klart blev jag helt sentimental när detta lilla kort på Fabians lilla fot ramlade ur hans pärm... Oj oj oj så liten fot...
Mmm som sagt jag har dubbla känslor... Jag skulle vilja ha en liten kotte till , men ändå inte...;-)
Men skulle jag få chansen att få vara med på en förlossning så skulle jag inte tveka en endaste sekund. Jag skulle följa med direkt!
Kanske är det just vad mitt kall är. Att bli barnmorska???;-) Kanske är det just det jag ska skola om mej till!?

Nähä nu ska jag återgå till mitt rens och inte sitta här och trötta ut er med mitt babbel;-)