Ett besök på kyrkogården...

Jag och grabbarna brukar ta oss en tur ner till kyrkogården. Vi knallar omkring där, pratar lite och känner lite ro! Det är så tyst och lugnt där (ja förutom när vi kommer framrusandes ja;-)) så det är så lätt att finna ro just där!
Barnen har alltid massor av frågor när vi går runt där... Frågor som jag oxå vill ha svar på, men som jag vet att jag aldrig någonsin kommer att få... Jag svara oftast som jag vill att det ska vara.... Att vi en dag alla hamnar i himlen!
Det är en gnutta läskigt, nej läskigt är fel ord, jobbigt. Eller det är oxå fel ord. Men att gå där omkring och veta att just här där vi står, där ligger det en människa under våra fötter... Hu det ger mej kalla kårar och jag som är så enormt rädd för döden blir ännu mer rädd för den...

Jag tror, kanske bara just för att jag vill och för att jag ska bli lugn. Att när vi dör så kommer vi till himlen... Jag vill så gärna tro att vår själ flyger iväg upp till himlen och träffar alla som inte finns här på jorden mer...  Vi kan ju liksom inte bara dö bara så där pang och sen inte komma vidare?
Vi besökte grabbarnas farfar... Vi pratade lite med honom och vinkade till honom där han satt på ett moln och han vinkade till oss tillbaka!

På något sett grep det tag i mitt hjärta extra mycket när vi gick där idag... Flera som nyss hade blivit begravd och vi såg 2 små söta tanter som kom med sin rullatorer och gick till sin (förmodligen) mäns graver... Hua alltså... Den dagen vill jag inte ens tänka på...
Nej det här med döden är så skrämmande, men ändå så fin...
Vad tror ni mina kära vänner? Tror ni på ett liv efter döden? Eller tror ni att vi bara försvinner *puff* borta för all evighet? Vad tror ni?
Själv skulle jag nog behöva gå på något slags samtal och prata ut om min rädsla för döden... Visst borde det finnas?