Jahapp...

Alltså Fabians humör är inget man leker med det vill jag lova.. *suck* Herregud vad han kan... Frågade på förskolan när jag hämtade honom hur han var där? -Åh han är sååå snäll och är som ett litet ljus och charmar alla! Jahapp... Det tog ungefär 2 minuter från att det att jag frågade denna frågan till att vi var ute på parkeringen så låg Fabian på gräsmattan och hade tjurat ihop fullständigt bara för att han inte fick låsa upp min bil...
Hur i hela världen kan man vara så rackans envis och ha sånt humör? Alltså nu är jag ju självklart väääldigt glad över att han inte visar sitt humör på dagis, men ändå liksom...;-)
Efter det var det veckohandling på schemat... Jag fasade för det värsta, men han skärpte sig ganska bra förutom några små ilskna utbrott där...
Jag hoppas att detta humöret bara är här för att stanna en liten stund och att det snarast dra sin kos så lååångt som det bara går. Ja för annars sliter jag av mitt långa hår... *suck igen*

Och så denna lilla klätterapa... Vi hann knappt ut bilen på parkeringen förrens Alfred hade hoppat upp på alla kundvagnar och balanserade runt...
En sak är iallafall säker. Tack gode gud för att det finns färg till håret! Ja för nu är mitt hår gråare än gråast...;-)
Ska dom fortsätta så här så kommer jag att vara så där halvflintis med grått hår innan jag fyllt 33...;-)