.JPG)
Jag får en gnutta ångest och ett magont kommer på besök... Jag gillar inte att tänka så här och jag vet inte om jag borde dela med mej av mina tankar, men dessa tankar har gnagt i mej hela sommaren och jag känner att nu måste de ut. Bara uuuuttt!
Jag vill börja med och säga att jag älskar mina pojkar mest i hela världen. De finns inget bättre, dom är ALLT för mej. Jag har haft den stora lyckan här i livet att få bli mamma och just mamma till dessa 3 söta underbar pojkarna...
Det sägs att man kan se sig själv som pojk -och flickmamma, bla, bla, bla... Jag får väl se mej som en pojkmamma då eftersom att jag bara har pojkar, fast å andra sidan så ser jag mej som både och!
Jag kan bli en gnutta avis på hur Jonas latjar runt med grabbarn och spelar fotboll, landhockey och ishockey och man ser på alla 4 att de älskar de dom gör... Men så står jag där, mamma, tjej och inte hittar de där glödande intresset för dessa grejer. Tycker nästan att det är tråkigt.. Då gör det ont på någotvis... *en tår letar sig fram i min ögonvrå bara för att jag inte borde tänka såna här tankar* Jag kommer ju aldrig att få göra de där "tjejiga" grejerna som just jag tycker om att göra och som om vi hade haft en dotter hade tyckt om att göra... Typiska tjejgrejer liksom...
.JPG)
Jag har inte känt så här starkt förut att jag skulle vilja ha en dotter. Den tanken har kommit mer och mer smygande nu över sommaren... Jag vet inte vad som har väckt den tanken? Men den finns där inne i huvudet och den gör fan ont...
Jag tror mej veta att vi pojkmammor gärna skulle vilja ha en dotter, men kanske är det svårt att erkänna både för sig själv och andra... Så har det nog varit för mej...
Jag vet att mamma och son kan ha superbra relation, men det är ändå inte samma som en mamma och dotter relation...
Jag får ångest över att jag tänker just dessa tankar... Alltså jag borde fasen inte tänka så här... Jag har ju fått 3 underbara söner...
Nu får jag ångest igen över att jag öppnar mej så här och jag vet snart inte vad jag svamlar om och jag vet inte om ni fattar något av det som jag just svamlar om?!
Nu ska jag ta mej en joggingrunda och föröka klura ut mina tankar och få ännu mera ångest för att jag just lättade på mitt hjärta om detta... Kanske är det inte alls så stort och hemskt att erkänna sånt här om att man skulle vilja ha en dotter? Eller så är det skitstort och att man absolut INTE borde prata så högt om detta??
Ja ja den som lever få se, men nu känns hjärtat en gnutta lättare i vilket fall...
.JPG)
Och nej vi är inte så normala jag och mina grabbat... Men vi är iallafall jäkligt söta;-)
Åh, Karro, jag förstår precis!
SvaraRaderaMin HÖGSTA önskan i hela världen r att få en dotter. Men tiden börjar rinna ut... :(
Och man FÅR önska!
Kram och tack för att du delar detta med oss.
<3
En av mina svägerskor, mamma till tre grabbar (5, 7 och 9 år) har sagt i flera år att om hon fick veta helt säkert att ett fjärde barn skulle bli en tjej skulle hon inte tveka en sekund på att bli gravid igen, så du är inte ensam!
SvaraRaderaVännen, skönt att du kan lätta ditt hjärta och skriva av dig. Du har tre fina pojkar som är friska och välmående och som älskar dig över allt annat.
SvaraRaderaFinns säkert en längtan efter det man inte har, nu skall jag inte förenkla eller låta mig vara banal, men de som är lockigt hår vill ha rakt, de som är korta vill bli långa, de utopierna som finns inom räckhåll med ändå svåra att nå då man inte kan bestämma det själv.
Jag hoppas att joggingturen hjälper dig till rätt beslut
Kram Big Sis
Att du önskar dig en dotter betyder ju inte att du inte önskar eller älskar dina söner.
SvaraRaderaJag har tre bröder, som jag älskar jättemycket.
Men jag hade gärna haft en syrra.
Jag förstår dej. Inte för att jag är i sin situation, utan för att jag vet att jag hade tänkt exakt lika om jag hade haft tre pojkar. Eller två pojkar.
SvaraRaderaDet kanske låter lite... Ja, hemskt i mångas ögon. Men det handlar ju absolut inte, som någon mer skrev här ovan, att man önskar bort något av sina barn som man redan har och älskar villkorslöst av hela sitt hjärta!
Kram till dej!
Tilläggas bör, att jag med all säkerhet även hade tänkt så om jag bara hade haft flickor innan... :)
SvaraRaderaVilket vackert inlägg och tack för att du delar med dig!
SvaraRaderaSom Ting skriver, bara för att du önskar dig en dotter betyder ju inte att du inte älskar dina söner.
Och sen håller jag med, en sån fråga ställer man inte till nån, oavsett om de har barn eller inte. Är oinnerligt trött på den frågan, vi har inga egna barn och vi (Lokförarn och jag) har levt i hop i 9 år. Så du kan ju tänka dig att vi har "ögonen på oss" från alla håll och kanter... :(
Hoppas promenaden blev skön, att du fick rensa hjärnan och att det känns "bättre" efteråt.
Ha en härlig fortsatt söndagkväll! :)
Tror nog vi alla tänker så, man vill ha det man inte har... Sedan kan man ju som jag, få en flicka som vill vara pojke... :0) Att få på henne en klänning är rena döden... Men det kanske ändras med åren, hon är ju bara tre... Du är en supermamma med söner som avgudar dig! Lycka till på din quest!
SvaraRaderaKram
Du kan få låna Ronja ibland om du vill. Även om inte det är alls samma på nåt sätt.
SvaraRaderaKram!
Tror det är en vanlig tanke även om man är jättetacksam för det man har! :)
SvaraRaderaNu sitter jag inte i någon position att ge råd då jag varken har barn eller är en tjejtjej som gillar typiska tjejsaker.
SvaraRaderaSå ist så skickar jag en stor KRAM och säger att du är grym som drog ut på en löptur ikväll!
Kram
Jag vet att du inte är ensam om att känna så här!
SvaraRaderaDu är modig som delar med dig!
Jag vet vad jag hade gjort...fortsatt att producera...;-) men det var jag det...
Ja det är ett väldigt känsligt ämne du tar upp. Man vet inte ens vad man törs skriva för kommentar... Kan lätt bli så att folk misstolkar det man skriver...
Men som sagt VI vet att du älskar dina killar mest så vi förstår vad du menar! ❤
KRAMAR!
Men söta, du har en önskan om en liten tjeja inte en önskan att en av dina pojkar skulle vara en tjej istället. Inget fel i ditt tänkande/önskan.
SvaraRaderaEn väninna hade 3 pojkar fick sitt 4:e också en pojke och hon sa : det blir minst ett till barn ( hon ville ha en flicka) hon fick sitt 5:e och det var en flicka, hon älskar och är glad över alla sina barn precis som du är.
Kram
Jobbiga känslor och tankar. Försök att hitta nånting du kan dela med grabbarna på samma sätt som Jonas har det? Allt behöver ju inte vara typiskt tjejigt eller killigt utan bara nåt ni alla tycker är lika kul. Det ersätter väl
SvaraRaderaInte den där längtan du känner men för att få den att försvinna finns väl bara en sak att göra. ;)
Det enda jag har att säga, det är inget fel i ditt tänkande! Har själv bara killar, och kan också ÖNSKA at tjag hade en liten flicka som man kunde göra tjejiga saker med! Kramar
SvaraRaderaJag tycker du är stark som delar med dig av dina tankar och din önskan! Inget konstigt alls! Känner en familj som hade just tre pojkar och mamman va såå sugen på att ha en tös så de satte igång bebisverkstad och se där, de fick en tös =)Men som sagt inget man bestämmer över.. Men ett barn till kanske?? =) Jag följer din blogg dagligen och genom den har jag förstått att du älskar dina grabbar över allt annat!! Tacj för ordet ;)
SvaraRaderaSå klart att du inte vill att någon av pojkarna ska vara en flicka. När vi väntade trean önskade jag att det var en flicka, men fick veta att det var en gosse efter att jag gjort fostervattensprov( pga min ålder) och när jag fick svaret från labbet så kom det tårar men jag vet inte om det var lättnad för att alla prover var normala eller för att jag blev besviken på att det inte var en tjej. Tror faktiskt det sistnämnda men det har jag inte vågat säga . Nu hade jag ju välsignats med en av varje innan trean och jag hade absolut inte velat byta lilleman mot en tjej , lilleman är världens roligaste lillebror. Har inte Martina Haag skrivit en bok om längtan efter en dotter?? Förstår att det är ett stort beslut att skaffa en 4e men det är mest praktiska saker man bekymrar sig över, större bil mm. Men ni verkar ju även ha ett stort nätverk med nära och kära nära och inte hälften i Dalarna.
SvaraRaderaSkaffa en 4:e... hälsa Jonas att det finns grymma bilar för en 4-barns familj med ;)
SvaraRaderaDu har väl pratat länge om att du skulle vilja ha en till? Visst ingen garanti att det blir en flicka, men du har ju önskat ett BARN till så det skulle ju bli lika älskat oavsett kön!
Det är nu du ska se till att några av era syskon "skaffar" en dotter, så kommer du få sitta barnvakt hur mycket du vill och göra alla de där tjejgrejerna :) så slipper man de jobbiga stunderna och kan göra mycket mer skojigheter. Kram
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaprecis som att jag skulle skrivit det själv.. Jag är en pojkmamma, men jag har alltid sett mig själv som en flickmamma. Jag har tänkt att det är självklart att jag nån gång kommer få en flicka, en dotter. Nu blev det inte så, jag har två fantastiska söner och två fantastiska bonus söner som jag aldrig i livet skulle byta bort. Men jag har den där längtan efter en dotter. Alla mina vänner har döttrar, alla! Några har både döttrar och söner. Mina systrar har döttrar. Min ena lillasyster fick sitt första barn i Lördags. En dotter.. Jag blev såklart jätteglad för deras skull, men jag kände även en liten känsla av sorg. Jag då.. jag skulle ju ha en dotter. Jag är gudmor till min storasysters dotter och det uppdraget är jag mycket stolt över och jag vårdar det ömt. Men det är ju hennes dotter. Usch, jag låter bitter, självisk och helt knäpp. Men det är mina känslor. Jag har precis som dig fått frågan -När kommer flickan då? Miljoners gånger. Ibland har jag lust att ge personen som ställde frågan en lavett.. eller en rak höger!
Jag skulle gärna skaffa ett barn till, även om det inte blev en flicka denna gången heller. Men sambon känner sig helt nöjd med fyra söner. Det är ju en annan sorg.. inga fler barn. Men hade jag vetat till 110% att nästa barn skulle bli en flicka hade jag lagt in en högre växel på övertalningen. jag är otroligt tacksam över mina små huligan ungar och att jag har fått äran att bli deras mamma. Som sagt skulle aldrig i mitt liv byta ut det.
Längtan efter en dotter gör inte att jag älskar mina söner mindre.
Skönt att läsa att fler känner denna längtan och vågar öppna sig. Vågar du vågar jag.
Kramar!
Jag känner precis som du ..... och jag erkänner det!
SvaraRaderaSärskilt det där att man inte känner samma gemenskap/intresse som pappan med sina söner. Jag försöker tycka att det är kul med gocart, judo, krigslekar mm men jag kan inte hjälpa att jag inte gör det.
Kram
Jag hittade din blogg när jag satt och surfade om pojkmammor. Det är så sorgligt att läsa om alla pojkmammor som är hemligt ledsna för att det inte blir en dotter. Jag är inne i en extrem jag-får-aldrig-en-dotter-depression just nu. Jag är gravid i vecka 15 med min tredje pojke och ända sen vi fick veta att det är en pojke har jag inte kunnat fungera. Jag trodde inte att jag behövde en dotter, det hade varit kul men när vi planerade det tredje barnet tänkte jag att det nog var kul med en kille också. Men nu, när det är ett faktum att det ÄR en kille kan jag inte alls hantera det. Jag har inte sagt till någon att jag är gravid. Jag vill inte ha mammakläder. Jag har avbokat rutinultraljudet för jag orkar inte gå till MVC längre. Jag har bokat aborttider och avbokat dem igen. Egentligen kan jag inte döda en bebis men jag är så sjukt, extremt ledsen och deprimerad nu. Jag kan knappt jobba och jag är en enda stor gråtande hög just nu. Detta har pågått i över tre veckor och jag har varit och pratat med en kurator men det hjälper inte.
SvaraRaderaTvå söner känns OK, det är liksom inte så konstigt, men med tre söner blir det så himla tydligt att man har "misslyckats" tre gånger. Det är väldigt svårt att ljuga om att man bara är glad för att barnet är friskt och inte ALLS bryr sig om att ha en dotter.
Jag känner mig redan så ensam, med "bara" två söner. Pappa och sönerna sitter och tittar på sport och Star Wars och leker med sånt pappan lekte med när han var liten. Ibland känns det som att jag blev utan barn och min man fick två och nu snart tre.
Ber om ursäkt för att jag invaderar din blogg. Jag är en mycket normal människa i vanliga fall, en bra mamma med ett riktigt seriöst jobb, kreditkort, körkort, hus, bil och alla vuxensaker man "ska" ha men nu har jag brutit ihop totalt.
Hade du hellre haft två pojkar än tre, nu när du vet hur det är? Jag tycker att det är totalt fel att göra abort p.g.a. kön men nu när jag känner såhär orkar jag inte med fler pojkar. Jag är rädd att jag bara kommer att vägra att ens ta i barnet på BB och det känns fruktansvärt.
Om jag skulle göra abort skulle vi aldrig försöka få barn igen, så någon dotter får jag ändå inte men om det bara var två söner blir det mindre jobb och så blir det inte så total mansdominans här hemma. Plus att folk inte kommenterar ständigt.
Som sagt, jag är ledsen, du kan ta bort min kommentar om den är för knäpp men jag känner igen mig så mycket i dina tankar och undrar om det är bättre med två söner än tre.