Så olika dom är....

Våra barn är så extremt olika... Douglas är lite så där att han gärna måste känna på saker och ting innan han gör det och tar det lugnt. Medans Alfred han tänker inte ens efter innan han gör saker och ting och liksom bara kastar sig rakt ut och tänker inte efter en endaste sekund innan han gör saker och ting. Både på gott och ont...

I eftermiddag har vi varit ute hos mormor och kört fyrhjuling! Douglas älskar det men han kör lugnt och försiktigt! Värre är det med Alfred... Han har inga gränser och får därför inte köra helt själv för att vi inte litar på honom en endaste sekund...;-)

Så istället för att köra så klättrade han i det största trädet mormor har ute på sin gård.... Och vips så satt han låååångt uppe i trädet med hjälp av en stege;-) Hade vi inte hejdat honom så hade han klättrat ännu längre upp...;-)

Tror dessvärre att Fabian fått samma gen som Alfred... Inte rädd för något och bara hänger på storebrorsan när han gör galna saker... 

Som här, springer kapplöpning på höbalarna och tycker de är svinkul;-)

Jag tror mej veta vad och vilka gener dessa gossar fått... Men jag säger inget högt, för ni som känner mej kan nog gissa...;-) (Till er som inte känner mej så kan jag säga att jag vid 4 års ålder stod längst upp på taknocken och vinkade ner till dagbarnen hemma på vår gård... *harkel* Sen får ni gissa resten själva...;-))

Jag körde den gamla klassikern "hur många barn får jag när jag blir stor"... Ojsan då, vi får nog visst börja producera om vi ska komma upp i det antalet;-)
Nej det räcker nog med dom tre gossarna som vi har, annars får jag nog läggas in på ett slags rehab om mina nerver ska palla...;-)