måndag 30 januari 2012

Man tar allt så för givet...

Har suttit och tittat på Sofias änglar ikväll... Jag grät mej igenom halva programmet...Att mista sitt barn måste vara det värsta man kan vara med om här i livet...
Jag har så svårt att sätta ord på det, skriva om det... Det känns bara så förfärligt... Hur skulle man kunna fortsätta leva om man skulle mista sitt barn? Skulle man någonsin bli människa igen? Skulle man vilja fortsätta leva själv? Massor av konstiga funderingar och tankar svamlar runt i mitt huvud... De sitter en stor klump i halsen och det där programmet ikväll fick mej att få en stor tankeställare...
Ibland kommer det ifatt mej och jag undrar varför jag inte gör saker och ting här i livet...
Man eller jag kanske ska säga jag, för jag kan ju inte prata för er... Men jag är så fruktansvärt dålig på att bara stanna upp, njuta och ta vara på stunder med mina barn. Jag försöker, men lyckas alltid inte...

Vi lever bara en gång, varför ska man då inte njuta av det? Göra saker som man tycker om, leva, njuta och tro på sig själv!
Sofias änglar får mej att tänka till både en och två gånger hur mycket livet verkligen är värt!
Jag ska från och med nu bli bättre på att göra saker som jag vill och som mina barn vill!
De pratas ständigt om det här med tiden... Man har inte tid hit, inte tid dit, inte tid med sig själv och inte tid med sina barn... Men vet ni en sak?
Tid är inget som man har, tid är något som man tar sig!
Jag har visat denna bilden förr här på bloggen. Men jag lägger ut den igen, bara därför att jag älskar den sååå mycket och jag älskar alla mina pojkar!!!!
*torkar många tårar ur ögonen* Jag är såååå stolt över min familj! Tänk att jag och Jonas kunnat skapa dessa små fantastiska människor!!! Dessa små barn är våra barn, bara mina och Jonas! *lovley* Vårat kött och blod som blivit deras kött och blod! Det är verkligen hur fantastiskt som helst!!♥
 

8 kommentarer:

  1. Du har så rätt.
    Och jag tycker att bara genom att blogga, så ser man lite mer på tillvaron i "här-och-nu" termer. Man ser saker i ett större perspektiv, samtidigt som man får präntat ner alla de här goa tillfällena.

    Stor kram!!

    SvaraRadera
  2. Jättefin bild på hela familjen!!
    Kram från Mona(mamma till 2 på jorden och en liten ängel<3)

    SvaraRadera
  3. Satt å grät mig genom programmet jag med. Så sant det där m att stanna upp å vara i nuet. Att njuta och vara tacksam. Vi behöver nog alla tänka till lite ibland att stanna upp och inte bara rusa framåt.
    Många verkar trötta på dessa typer av program.. Men jag tycker det är bra m perspektiven man faktiskt kan få.
    Du har en jättefin familj och bilden är underbart fin!

    SvaraRadera
  4. Helt rätt njuuuut av din familj och mys på!!!

    SvaraRadera
  5. Klockrent!
    Man måste ta sig tid.
    Ha en skön tisdag!
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Så sant det du skriver Karro,
    otroligt fin bild på Er och
    den lyser av kärlek. Kram Pia

    SvaraRadera
  7. Jag tror att de flesta av oss är dåliga på att njuta av stunden på "riktigt"!
    Man får sig tankeställare ibland, helt klart! Jag tror det hade varit oerhört tufft om någon av barnen hade dött, men man MÅSTE liksom fortsätta, för de andra barnens skull. (Och även för ens egen del).

    Men nu håller vi ALLA tummar och tår att vi alla förblir lyckliga! :-)

    SvaraRadera
  8. Tårarna rinner nerför kinderna! Så vackert! Visst är det så att man ska ta vara på varje stund. Kanske hjälper det att påminna sig lite då och då..lägga undan mobilen/datorn och bara "se". Ha en fin dag

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!