Lycka är:

att få åka snowrace!! Tänk va lite snö kan göra en lycklig ända in i hjärtat;-)
Vi har varit ute och traskat i de vackra vintervädret och Fabian har under 45 minuter suttit med ett STORT leénde på sina läppar och inte sagt något;-)

Jag måste bara berätta en sak som hände när Douglas var i ungefär samma ålder som Fabian. Han och jag var ute och traskade och han satt på sin snowrace. De var lite guppigt här och var och allt var frid och fröjd, när plötsligt en dam springer ifatt mej och ropar: -Är det ditt barn som ligger här? Jag vänder mej om och ser att Douglas inte längre sitter där på snowracern utan ligger långt bort där i en snödriva och ser ganska så nöjd ut;-)
Jo så jag hade tappat honom där på trottoaren utan att jag hade märkt det... Tror ni jag höll på att skämmas ihjäl? Japp, men vi skrattade bort alltsammans! Nu för tiden tittar jag bakåt hela tiden så att jag inte ska "tappa bort" mina barn när jag drar dem;-) *fniss*