Jag är ingen morgon människa...

Jag är nog den mest morgontrötta människan i hela världen... Det finns inget värre än när klockan ringer på morgonen och man måste lyfta på den varma, mjuka och sköna täcket för att tassa upp... Jag snozzar klockan säkert 5 gånger innan jag tar mej upp... Och när jag väl tar mej upp så är det ett stressat schema... Jag hade hellre varit en morgonmänniska än en kvällsmänniska faktiskt! Tänk va härligt att kvittra upp på morgonen, äta frukost själv, fixa i ordning till barnen och väcka dem i lugn och ro! Inte stressa runt och vara på dåligt humör som jag är varje morgon nu... Ikväll kanske jag borde chocka kroppen och gå och lägga mej vid 22?! Då kanske de blir lättare när klockan ringer imorgon bitti?;-)

När Jonas är borta sover dessa herrar brevid mej! De är så härligt när de ligger och snusar och man hör deras små andetag!
Igår när jag gick och la mej såg det ut så här! Syskonkärlek när den är som bäst! Douglas ligger och håller Alfred så beskyddande! Tänk om de alltid var så här sams... Men de är ju inte dåligt att de är sams när de sover... Nej för jag har vaknat många nätter av att de faktiskt varit osams och slagits om vart och hur de ska ligga i sängen och vilket täcke de ska ha;-)