Förtrots till tonåren?

Jag vet att jag tyckt att alla trotsåldrar varit jobbiga... Men att gå igenom en 7- års trots måste väl ändå vara en av de värsta trotsen?? Jösses säger jag bara vilket humör Douglas har... Han är som en lite tonåring och humöret skiftar hela tiden... Han är som ett vårväder i humöret. Antingen är det sol eller så är det spöregn... Råkar man säga något fel så får man minsann höra det... Säger man till honom då bryter han fullständigt ihop och rusar upp på sitt rum och slänger igen sin dörr och tjurar...
Är detta förtrotsen till tonåren eller?
Douglas har alltid varit en superenkel unge. Han är lugn och står med båda fötterna på jorden. Men hans trots har inte varit att leka med... De ena trotset har varit värre än de andra...
Om man inte vet hur man ska handskas med 7-års trotset (finns det något som heter så förresten) Hur ska man då kunna handskas med en tonårig om så där 6 år?:-)
Douglas har alltid haft en ganska lång stubin. De har kunnat gå ganska så långt innan han liksom har blivit så där jätte arg och den brunnit upp... Men nu de senaste månaderna så har liksom den där stubinen blivit allt kortare och den liksom brinner upp innan man hinner att blinka... *suck*
Jag vet själv hur det är att ha kort stubin och de är inte alls så kul.. Den brinner ofta upp direkt och jag hinner nästan ångra mej innan den har brunnit upp på varför jag blev så arg...;-) Dock har den blivit längre ju äldre jag har blivit.... Men jag hoppas verkligen inte att han ärvt min korta stubin...:/