Min dag har inte alls varit rolig.. Humöret har varit på botten och mina barn har bråkat och tjinkat med varandra hela dagen och den ena har gnällt värre än den andra... Ett tag var jag på vippen att gå och packa mina väskor och dra bort härifrån. Kände att jag liksom inte fixade att vara mamma längre. Men jag stog ut..;-) Och nu ikväll när Jonas kom hem tog jag mej i kragen och åkte ner på vårt gym och skaffade ett träningskort!!!!Jag kände att jag hade massssor av känslor som skulle pumpas ut ur min kropp. Jag hade redan bestämt mej för att springa på löparbandet... Och ja jag gjorde oxå det och de gick sååå bra! Jag sprang 4,1 km!! Dock gick jag lite imellan så att inte hjärtat skulle hoppa ut;-) När jag sprungit så där 1 km känner jag att nu så klarar jag inte detta längre. Nu kommer det, jag kan inte hålla mej, de koooommer...... Okej ni undrar kanske vad det är som kommer? Jo kiss... Jag vet inte om man bör skriva om sånt här, men jag gör det ändå för jag måste ventilera för jag är sååååå ledsen över detta, så att jag störtgrät när jag kom hem och gråter nu en skvätt... (Kanske är jag inte heller ensam om detta problem?)
Iallafall så sprang jag och kände att fy fasen va det här går bra! Men ju längre jag sprang ju mer kiss kom det. Ja jag kan inte hålla mej, hade jag fortsatt springa så hade de förmodligen varit en STOR pöl under mej...:-(... Jag är helt enkelt för slapp och mina knipmuskler verkar som om de har lagt av och tagit semester efter 3 kids...
Men va fan ska mina jäkla knipmuskler försöra för mej?? NEEEJ:-((
Jag vill inte vara den där elaka morsan som tjuter och skriker på sina barn och tycker synd om sig själv på kvällarna och som har slappa slidmuskler... Jag vill vara en positiv mamma som är full av kärlek och som somnar med ett leende på läpparna på kvällarna och som är full av energi...
Här är iallafall ett skakigt bevis på att jag sprang 4,1 km;-)
Nu ska jag ta min kropp och gosa ner mej i soffan och tycka synd om mej själv... Om någon möjligtvis har samma problem med detta att hålla tätt, men som kanske inte vill vara lika offentlig som mej... Maila mej gärna då på
karolinjohansson85@hotmail.com om du kanske bara vill ventilera eller har några bra tips på att få bra knipmuskler;-)!
Och ja detta inlägg blev ett blandat inlägg med full av blandade känslor, men så är livet ibland...
Kramar om!!!!!!!!!!!!!!!!!!
SvaraRaderaNu har jag ju bara en (och en halv) graviditet bakom mig. Men de där knipövningarna är och flåsar mig i nacken dagligen. Rädslan av att man ska råka ut för något liknande du fick erfara, finns där hela tiden. Och ÄNDÅ är jag så dålig på det. De säger ju att man ska göra dom i förebyggande syfte, men det är lättare sagt än gjort. Minns hur det var precis efter förlossningen, och vill inte ens föreställa mig hur det kommer vara efter nästa.... :S Men det enda tipset jag har är att göra dom, på allvar! Det går att träna upp så bara lugn! Och du är verkligen inte ensam. Det finns som många som lever med det. Här är lite info: http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Behandlingar/Backenbottentraning/
SvaraRaderaBra jobbar på gymmet! Hoppas på en bättre dag i morgon! :D Kramar!
Tror att det är med knipet som med övrig träning - det hjälper inte att tänka på det utan man måste nog träna med. Helst varje dag och mycket men jag slarvar oxå och känner lite igen mig, fast just löpningen brukar inte vara några problem.
SvaraRaderaSUPERDUKTIGT att springa så långt - på löpbandet klarar jag knappt 5 min, gillar skogen bättre :)
kramis
bäckenbottenträning och bålträning, knipövningar borde kunna hjälpa till att stärka musklerna? tror jag?!
SvaraRaderage dig själv det som nytt nyårslöfte - 100 knipövningar om dagen, ta 10x10 i perioder och gör rejäla ena varje gång :D
jag tycker du är superduktig och bra att du inte gav upp!
kram
Kanske ingen jätte tröst men du är låååångt ifrån ensam. Det finns tom en hel del som har det problemet och som inte har fött barn.
SvaraRaderaHang in there och lägg fokus på det grymma i det hela - 4,1 km löpning!
Superbra!
Kramar
Bra jobbat och bra vågat att berätta om dina problem!
SvaraRaderaStor kram till dej!
SvaraRaderaEn vän till mej sökte faktiskt hjälp på sjukhus för samma problem, men de gör absolut ingenting när man är så pass ung som under typ fyrtio...
Knipa är det man kan göra, å absolut inget annat...
Kram på dig min vän! ♥
SvaraRaderaDu är bäst.
SvaraRaderaJust detta att du är så öppen med det liv och problem, gör att din blogg är så underbar.
Karin
Söta du - BÄSTA du! Som tar upp detta problem det är fanimej modigt! Jag hade samma problem, tills någon introducerade mig för "plankan" (en typ av armhävningar kan man säga) googla det så får du se precis hur man gör. Och så knipövningar på det. Jag märkte skillnad redan efter några dagar. Varma kramar till dig!
SvaraRaderaDu har ju fött tre barn, varav två väldigt tätt och alfred som var STOR. Det kanske tar lite tid innan det blir bättre? Börja knipa nu och ladda upp med bindor så inga olyckor händer. Vad bra att du skriver öppet om nåt som känns skamfyllt. En i min mammagrupp har det snäppet värre, hon sprack så illa att hon kan bajsa på sig om det blir riktigt illa och drar sig för att gå på toa för hon har så ont. Det tar nästa två timmar för henne på toa och då sitter hon och gråter.
SvaraRaderaIt takes two to tango Geisha balls, googla på det. Tror det är RFSU som säljer dem. Suveränt bra för bäckenbottenträning, går liksom inte att knipa på fel sätt med dem! Kan ju annars vara svårt att hitta det rätta knipet.
SvaraRaderaKram på dig modiga kvinna!
/ humlan
Har dessa problem när jag nyser, men försöker knipa just vid nysningen, annars är jag asdålig på det! Borde skämmas.. Efter sista barnet på efterkontrollen fick jag högsta betyg på mina muskler "down there", men gud i dagsläget 4 år senare finns de visst inte längre!
SvaraRaderaModiga du! Det sitter nog många och tänker att de har samma problem men inte vågar prata om det. Jag tror att man kan gå till barnmorskan och be om hjälp för att få bra övningar, och det finns operation men det är absolut sista utvägen när inget annat hjälper och man har STORA problem.
SvaraRaderaMen du är så flitig med all annan träning så du kommer att klara knipa ihop den delen också!!
Kram
Men Kära Rara Karolin!
SvaraRaderaDu är inte ensam, som sagt, långt i från. Tro mig. Jag jobbar på gyn. På operation- där opererar vi sånna där bekymmer. En ganska liten och nätt operation där man är vaken :)
Knipövningar är a & o, men om man nu har muskler som är sönder effter gravidiet osv så splear det ingen roll hur mkt man än kniper. Finns det inte hela fibrer så går det inte att knipa...
Kan du knipa av kisstrålen? Då har du muskeln, långt där inne. Försök att hitta den muskeln, knip....10 gånger- räkna till 8 varje gång. Långsamt. Gör det några gånger om dagen... det är en träning man måste underhålla... lixom all annan träning.
Knipkulor är effektivt oxå. Köp och prova.... : ) Annars rusa till gynekologen. Det är ett så vanligt problem att det inte är nåt att skämmas för. Bra att du tog upp det. Du är en grym förebild!
Här finns oxå det graviditer varav sista med sugklocka så vi delar typ bekymmer..... :)
PUSS på rej!
Jag hade också problem med detta efter 2:an. Så du är absolut inte ensam Karro. Jag looooovar! Men som du säger, många vågar nog inte säga det.
SvaraRaderaEfter 3:an körde jag knipövningar som en tok. (Började redan samma dag som jag födde och fick lite konstiga blickar från barnmorskorna när jag sa det. Ha ha!) Men nu har jag inte alls lika mycket problem längre.
Tycker absolut du ska köra knipövningar varje dag och se om det hjälper först (innan du ev. söker hjälp).
Kram!
*Kramar om o. tröstar*. Kroppen är inte densamma efter flera graviditeter. Inte min iaf. Jag gör nästan aldrig knipövningar. Det faller i glömska. Mitt problem är inte kisseriet utan luften i magen som ska komma ut! Okontrollerbara pruttar. Inte så roligt bland folk =( Så pepp pepp! Fortsätt påminna om att kniiipa! KRAM!
SvaraRaderaMatilda
Modigt av dig att skriva om det! Jag har inte alls så stora problem som dig men har lärt mig att jag måste gå på toa direkt när jag är kissnödig för är blåsan för full och jag nyser eller hostar, ja då är olyckan framme! Hoppas att det löser sig för dig och att du lyckas få bukt med problemet.
SvaraRaderaKram ♥
Kram sötnos!
SvaraRaderaDu är inte ensam!
Underbart att du vågar skriva om allt! Jag har nåt gammalt inlägg om just detta men hälften så öppen som du är jag inte! Jag har bara känt av detta litegrann, vid nysningar och plötsliga skrattanfall...(!) men det har hjälpt sen jag började använda mina kulor nästan varje dag! Ibland glömmer jag att jag har dom i!!! Haha!
SvaraRaderaKram!
Otroligt modigt av dig att skriva om det här ämnet. Så tabu fast det är något helt naturligt. Tack för att du är så ärlig!
SvaraRaderaBra att knipa och träna, men ändå. Operationen som jag gjorde var toppen. Efteråt! Sedan kunde jag träna obehindrat. Jag tycker att du ska kolla upp vilken hjälp du kan få. Kram!
SvaraRadera