onsdag 25 september 2013

Utmaningar!

Jag älskar att utmana mej själv som ni kanske vet;-) Jag har övat lite då och då på att stå mot väggen och bara hålla imot mej med en hand. Det går så där och det är skiiiitsvårt...
Men jag är en envis jäkel och jag har gett mej den på att jag ska klara detta i minst 10 sekunder. Just nu så klarar jag max 2 sekunder.
Alltså, det är svårare än man tror, pröva så ska ni få se;-)
Nästa utmaning blir att försöka stå rakt upp oxå och inte luta värre än det lutande tornet i Pisa. Men övning ger färdighet och jag lovar att den dagen jag klarar 10 sekunder rakt upp, så ska jag oxå visa det för er! *Helvete vad jag kommer att få öva*  Om det blir om en månad eller om 2 år, ja det vet man inte?!;-)
Som sagt, övning ger färdighet!
Och Alfred har definitivt ärvt den där järnviljan som jag har! Vill han något riktigt mycket så ska han oxå klara det!
Idag klarade han att klättra upp för dörrkarmen och ta några steg uppåt! Jag lovar han sken som den största sol som finns!
Jag undrar just vad hans nästa utmaning är? Hänga knäveck på det högsta trappsteget?
Jo då, det gjorde ALLTID jag förr.. Hängde där upp och ner med fastkilade ben mellan trappstegen på det högsta trappsteget. En gång hände det en olycka. Jag ramlade rakt ner och skrapade upp hela ryggen mot ett hårt järnhörn på en brudkista... Men inte hindrade det mej att typ bara några dagar senare hänga där upp och ner igen...
Jag tror mej veta vem denna lilla krabaten har ärvt allt det där äventyrliga och utmaningar från! *fniss*harkel*

4 kommentarer:

  1. Wow vilken akrobatisk familj =)

    SvaraRadera
  2. Ja du att klättra upp på dörrkarmar gjorde jag med. Perfekt om man var lite varm & svettig om fötterna minns jag. ;)

    Oj oj det där att stå på händer får jag då träna på i fem år innan ens någon skulle få fotografera mig. ;)
    Bra kämpat tjejen!! =)

    SvaraRadera
  3. Kan du inte kasta hit lite jävlar anamma!!

    SvaraRadera
  4. Läckert! Mina bröder klättrade också i dörrkarmarna, men jag lyckades aldrig... Men stå på händerna, det klarade jag galent. Gammal gymnast som man är *harkel* undrar vart den smidigheten tog vägen ;-)
    Kram

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!