tisdag 24 september 2013

Hade jag känt annorlunda då?

Jag vet inte om det någonsin kommer sluta känna så här? Jag vet inte om jag kommer att komma över det? Kommer jag verkligen aldrig mera få uppleva detta underbara? En liten fyra?
Jag vet inte riktigt vad det är som har fått mitt sug att åter blossa upp som en stor storm i min kropp. Men tanken har nu slagit mej många gånger under dom sista månaderna, kommer jag verkligen aldrig mera få uppleva det här med att få ett barn till??
Jag kan bli en gnutta ledsen när jag tänker på det. Aldrig mera få uppleva den där underbara känslan med graviditeten, förlossningen, bebisbubblan, hormornerna som dansar en djävulsk dans inuti min kropp och allt annat som händer när man blir förälder!
En fyra blir det inte. Absolut inte enligt min käre man. Då får jag skaffa den med en annan man säger han...
Så klart, jag är så glad och tacksam att vi fått bli föräldrar till våra 3 underbara ungar som berikar våra liv med så mycket kärlek, vårt eget kött och blod!!! Verkligen så TACKSAM!!
Jag vet inte riktigt varför jag känner sånt här stort sug just nu? Blir man någonsin "nöjd"? Eller kommer de där suget efter en till att alltid finnas där? Är det min ålder som börjar spöka? Att jag blir äldre och att det liksom blir så konstaterat att jag just blir äldre och om si så där 10 år så kommer jag absolut inte kunna skaffa fler? (Ja alltså så gammal är jag ju inte, bara 33½ år... Men ändå)
Jag tror jag aldrig har känt den här känslan att nu så är jag helt färdig, helt klar, att jag är "nöjd" nu!
Jag har hört det från flera, att dom är så nöjda och vill absolut inte ha flera barn. Men nej, så känner inte jag...
Så slår det mej. Är detta sug efter ännu ett barn för att jag har tre pojkar? Hade jag känt annorlunda om jag hade haft tre flickor, två pojkar och en flicka eller 2 flickor och en pojke? Eller hur en konstellation nu må se ut? Hade jag inte känt detta fruktansvärda sug efter ett barn till då?
Oj oj vad jag blottar mej nu. Nästan naken känner jag mej, men jag måste få ur mej dessa tankar...
Kanske är jag inte ensam om att känna just så här? Detta är ett laddat ämne, kanske nästan tabu och här skriver jag...
Precis som när jag skrev om den längtan jag hade efter en dotter i augusti förra året.. (Läs här) Då var jag oxå så där naken....
Den längtan har jag fortfarande, väldigt mycket och jag tycker dessutom att den blir större ju äldre barnen blir. Kanske just för att allt runt om mej nu börjar bli så där grabbigt som det nu så klart kommer att bli med 3 underbara grabbar runt mej!
Fabians lilla fot, endast 2 dagar gammal. Sååå underbart söt så man nästan dör! Så där lite torr, mini liten och alldeles alldeles underbar!!!

8 kommentarer:

  1. Vi har ju 4, varannan, Storebror, Storasyster, Lillebror och Lillasyster, och jag kan säga att trots varannan-faktorn kände vi båda två att vi inte var färdiga efter nummer 3... och tack o lov för det, för nu har vi ju världens finaste "lilla" 5-åring
    Hoppas du finner ro oavsett vilket beslut ni hamnar i...
    (det är inte bara rosenrött, utan även ett himla pussel att hinna med alla 4...)
    *kram*

    SvaraRadera
  2. Jag känner så väl igen det där suget och längtan som du beskriver. Jag kände likadant när min trea började på förskolan, men jag var ändå helt bestämd med att jag absolut inte på några villkors vis skulle ha fler barn.
    Men så plötsligt en dag så kändes det bara så självklart med en fyra.
    Så underbart med en liten sladdis, och när hon föddes var de stora barnen var då 8, 9 och 15år.
    Så du ser det är aldrig försent att ändra sig ;-)
    / Rosan
    http://rosatjejen.bloggplatsen.se/

    SvaraRadera
  3. Vi har två pojkar och en flicka plus att jag har två bonusbarn en flicka och en pojk. Jag får sug efter en till, typ ett par ggr per år. Jag tror det är mer vanligt än ovanligt =) Tack för en rolig och bra blogg!

    SvaraRadera
  4. Det hade kunnat vara jag som skrev det här inlägget! Hööög igenkänningsfaktor och samma funderingar! ♥
    Kram M

    SvaraRadera
  5. Jag har alltid velat ha en liten 4:a, men nja just nu är det flera saker som sätter käppar i hjulet.. Studier, Vikt + att syskonen börjar bli större så ja vad gör man+ att vi har ju svårt att bli gravida.. Men oh vad sugen jag är JÄMT!
    Min mamma som är 51 år säger att suget går ALDRIG över

    SvaraRadera
  6. För ca 8-10 år sedan ville jag absolut ha ett tredje barn, en liten sladdis eftersom de andra två var ca 7-9 då. Jag ville så gärna ha en tredje, men mannen sa lika absolut nej. Jag ville så gärna att jag nästan försökte lura honom... men i dag, med facit i hand är jag såå nöjd att han sa nej. Men självklart hade jag varit nöjd om jag hade övertalat honom också ;-) Men självklart känner jag fortfarande ibland en saknad över att inte ha smått fler gånger.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Tror inte suget har att göra med om du har pojkar eller flickor att göra.... utan just det att Jonas har sagt att tre räcker och att du inte får bestämma helt själv. Får så känner jag nu, utan att trean är ute. Egentligen är jag helt nöjd men R säger som Jonas, nu RÄCKER det!! Och då kan jag redan nästan längta efter en till fast jag absolut känner mig nöjd, men vill liksom att det ska vara jag som får bestämma och ingen annan - även om den andra är den älskade mannen :)
    kram j.

    SvaraRadera
  8. Troligtvis hade du känt annorlunda om du haft en dotter. Förstår att du längtar efter det. Jag är helt nöjd men hade jag inte haft en dotter så hade jag också velat ha en till!

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!