Tankar....

Jag blir sååå trött på människor som ständigt är argaoch griniga, vänder kappan efter vinden och går och är sura helt i onödan... Folk som inte ringer för att jag inte ring på länge... Men hur svårt kan det vara att lyfta på telefonen och ringa eller skicka ett sms bara för att visa att man tänker på varandra... Livet är väl ändå för kort för att gå och vänta på att någon annan ska göra det först? Okej alla kan ha en dålig dag, de har jag med. Men när det dåliga humöret bara rullar på och man helt plötsligt blir nonchalant och låtsas att allt är bra och ger en falsk sida av sig, då undrar man ju om vänskapen är något att slösa tid på?? Allt skitsnack som folk sprider och dessutom gottar sig i folks olyckor, whay??? Kompisar/släkt som suger alldels för mycket energi från mej orkar jag inte umgås längre. Visst kan man "göra" slut med dem? Bara för att man är släkt, måste man vara vänner för det? Varför ska jag må dåligt och bli upprörd för att andra beter sig dåligt? Har kommit till den där gränsen där jag tycker att min tid är alldels för dyrbar här på jorden och då tänker jag inte slänga bort den på människor som ständig är negativa hela tiden, så de så!