Städmani....

Jag har visst hamnat i ett slags städmani... Jag måste städa, plocka och fixa annars mår jag extremt dåligt... Jag klara inte av att se alla saker för då går det mej på nerverna... Detta städmani är något som har växt fram sedan jag blivit mamma. Ju längre jag har varit hemma ju mer mani har jag fått...
Övervåningen var som ett slagfällt idag... Och jag vet att jag har lovat mej själv att låta barnen städa och plocka upp på sina rum, men jag kunde inte. Det går ju fortare när mamman gör det...
Igår ringde min bästa mamma och frågade om jag ville att hon skulle ta barnen så att jag kunde städa ifred. Så på förmiddagen kom hon och tog med sig barnen och gick ner till fiket och fikade med de tre busungarna så jag kunde städa ifred! Herregud vilken skillnad de är att städa själv utan att ha massor av extra små händer som hjälper till (eller stökar ner...;-)) Så nu luktar här ny städat och det är undanplockat överallt!! Men i skrivande stund hör jag hur den mellersta Grunditz brodern river ut en massa saker igen *STOR SUCK*....

Lovade i all hast igår efter kvällsmaten när jag var på mitt sämsta humör och för att få barnen att äta att jag skulle poppa popcorn ,2 minuter efter att vi satte oss i soffan med skålen så ångrade jag mej djupt vad jag hade lovat.... Hela övervåningens golv var nämligen fylld med popcorn idag...

Jag vet att jag måste jobba bort min städmani, för de går inte att ha en sådan mani när man är 5 stycken i familjen var av 3 av dem är under 6 år.... Tyvärr kan jag inte riktigt släppa in Jonas i min städning, tycker ju inte att han gör på mitt sätt och då blir det liksom så där halvgjort... Gud så dumt av mej, de ser jag ju nu när jag skriver det... Nej nu ska jag jobba bort min mani och låta herr Grunditz sköta städningen hädanefter;-)