Mmmm, hur ska jag börja detta inlägg då?? Jo så här är det.. Jag är ju en väldigt öppen människa och så även på bloggen , som ni kanske vet och ser;-) Idag efter att jag skrev inlägget om Douglas fick jag lite ångest. Herre gud va jag är öppen och lägger ut han på det viset... Samvetet blev ju inte bättre när när jag idag halkade in på ett forum där frågan ställdes: Hur vi som bloggar kan slänga ut våra barns liv och bilder på detta viset på internet...???
Men det är ju sån här jag är. Jag skriver detta som en öppen dagbok och hoppas på att mina barn en dag kommer att uppskatta att jag har bloggat om deras uppväxt, fast jag gjort de så öppet så hela världen kan läsa om dom och oss...
Är det rätt eller fel att göra som jag gör? Men som sagt så är det ju så här jag är, allt eller inget... Så ska jag hålla igen på "privatlivet" så kan jag sluta blogga känner jag... Och det vill jag ju inte...
Så för att lätta lite på mitt dåliga samvete så skriver jag om det istället;-) Och så undrar jag vilka är ni som läser min blogg? Måste ju ha lite koll;-)?
(Så för att jag är så öppen så fortsätter jag väl då...;-) Pratade med Douglas fröken idag (får man kallas fröken fast man är en man?) Ja, ja i vilket fall så frågade jag om de märkt något på Douglas. Leker han själv? Har han kompisar? Han leker jämt med andra barn och låter alltid andra vara med i hans lekar. Han är väldens bästa kompis där sa han!! Så nu mår mitt mamma hjärta bra igen! Men jag undrar fortfarande varför han sa så???)
Oj ser att detta inlägg blev lite luddigt (som vanligt). Jag hoppas ändå att ni förstår vart jag vill komma..? ? Fast jag knappt vet de själv;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår ditt resonemang Karro och har också tänkt på det. Men jag känner att det är en viss skillnad att skriva om sina barn i den åldern som ex Douglas och Tilde är, mot om det hade varit tonåringar som själva surfar runt på internet och bloggar och läser. Det tror jag kan vara förödande.
SvaraRaderaHej Vännen, har också fått mig en tankeställare då och då, men så länge JAG tycker det är okey och har ett gott syfte med min dagboksform så fortsätter jag. Tror inte att barnen kommer fara illa på något sätt, du lägger ju inte upp personnummer och inte för bara bilder på de små.
SvaraRaderaJag gillar din blogg skarpt, då vi båda är av samma skrot och korn!, Din lilla Galen-Panna!
Kram på dig
Hej! Jag vill bara tipsa tävlingen på min blogg där man kan vinna valfritt barnsmycke!! http://joosefinea.blogspot.com/2010/10/tavling-karamell-design.html
SvaraRaderaDu är ju en riktig blogger!! Precis som du säger, dina barn kommer att uppskatta bloggen när de blir stora. Tänk själv så kul det hade varit att läsa om vardagen i "ytter" när du var liten. Sen tror jag också att man får tänka efter mer när de blir läskunniga och surfar runt själva. Då kanske det inte är så kul att läsa om sig själv vad som hände typ igår.
SvaraRaderaMen än så länge, ser jag det som ett toppen forum att få feedback på frågor som till exempel den om Douglas, varför sa han så? Kanske någon som gått igenom samma sak, och vill lätta sitt hjärta i att ge en kommentar på bloggen?! Du har många läsare och jag tror absolut att många känner igen sig i er vardag. Som läsare är det skönt att få surfa in på en blogg, läsa lite och inse att det finns fler som har frågor (och svar) om föräldraskapet, man känner sig inte lika ensam liksom...
Önskar också att fler anonyma någon gång kunde kosta på sig att lämna en kommentar, det är ju inte så svårt, det skulle kunna skriva bara: Jag läser! =) Inte så svårt va?! Men otroligt skönt för oss som bloggar!
Som du ser är det inte bara du som känner att du skriver flummigt(vilket du inte gör, jag förstår!)känns som att detta blev ett väldigt flummigt svar i alla fall.
STOR KRAM från en trogen följare av din blogg!♥
Hej!
SvaraRaderaVill bara tala om att jag följer din blogg troget... tycker som Marie skriver att det är så skönt att se att fler har funderingar och frågor om barnen och de vardagliga livet. Jag har själv ingen blogg, då jag känner att jag inte riktigt har tid att sätta mig in i det och få det så bra som jag vill... ( som era bloggar är=)) men nångånga kanske...=)
Kramar från Jennie i Lilla Lima =)
Hej Karolin!
SvaraRaderaVi håller på och startar upp ett UF-företag och vi vore väldigt tacksamma om du kunde svara på vår marknadsundersökning.
Vi tänker inrikta oss på att anordna personliga barnkalas anpassade efter ålder och intressen. Nu undrar vi om det finns intresse för våra tjänster och vi vore väldigt tacksamma om ni kunde fylla i enkäten.
Våra frågor är:
Ålder och kön på ditt/dina barn
Hur mycket pengar lägger du på ett barnkalas, t.ex. födelsedagskalas, halloweenparty barndisco osv?
Skulle du vilja anlita hjälp för att anordna barnkalas?
Vad skulle du kunna betala utöver självkostnadspriset för att någon skulle anordna barnkalaset?
Vad anser du är den jobbigaste uppgiften med att anordna ett barnkalas och vad skulle du helst slippa utföra och istället låta någon annan göra?
Hur tror du vi bäst marknadsför oss för att nå ut till småbarnsföräldrar, till exempel facebook, dagis, fritids osv?
Bortsett från barnkalas, finns det ett behov hos dig eller din omgivning att ordna en “fest-anordnare” och i så fall, vilken typ av fest önskas?
Svar skickas till klartforkalas@gmail.com.
Vi skulle bli väldigt tacksamma om du kunde hjälpa oss!
Med vänlig hälsning
Sanna, Alice och Carlos
Klart För Kalas UF
Jag läser din blogg. Gillar din öppenhet, men kan förstå dina funderingar. Kan inte alltid vara lätt att vara småbarnsförälder, men din blogg hjälper säkert många andra föräldrar i samma sits som du. Så fortsätt blogga! Mvh Martina (jag hittade hit via Veronica, jag går i hennes klass)
SvaraRaderajag tycker det är upp till var och en hur mycket man vill exponera sig själv och sitt liv. man får väl tänka på att bilder som kan vara jobbiga för barnen inte läggs ut (typ en bild där de bajsat ner sig kanske inte är så kul), men att visa delar ur livet 'är inget fel tycker jag.
SvaraRaderaLäser lite då och då, =)
SvaraRaderaDu är söt!;) jag är ju också väldigt öppen, idag var det en på jobbet som lät så förvånad när jag sa att jag skrivit om mina blödningar o.s.v i bloggen......hmmmmmm
SvaraRaderaMen jag brukar tänka att sånt jag kan stå o säja till nån bekant på hemköp det kan jag skriva här!!!
Kram på dej!:)
Hej hej, ville bara säga att jag också följer din blogg, lite slaviskt som alla andra bloggar jag läser för att fylla ut tiden Lukas sover på. Jag minns inte längre riktigt hur jag hittade den, men det var via någon annans blogg eller facebook på något vis. Det är så skönt att läsa om hur nån annan har det och se att man inte är ensam med sina "problem" och jag måste ju tillägga att din lille nakenfis är ju heeeelt underbar!
SvaraRadera