måndag 3 oktober 2011

Kommer man någonsin att bli nöjd?

Jag tror mej veta att jag inte är den enda i världen som ogillar sin kropp... Är det någon här som kan ställa sig upp och säga: -Jag är nöjd med hela min kropp och skulle inte vilja förändra något på den? Nej jag tänkte väl det...;-)
Det är alltid något fel man hittar på kroppen. Är man nöjd med överdelen, ja då är det fel på underdelen, eller tvärt om...
Jag blickade tillbaka i mitt liv och försökte klura ut om jag någongång varit nöjd med min kropp? Jag försökte gräva mej ner till så där år -90, då alltså 10 år gammal. Inte ens då var jag nöjd med min kropp. Redan där började mina viktproblem... Det är ju helt sjukt, 10 år gammal och funderar på hur kroppen ser ut. Hur skeva bilder har man egentligen?
Är jag nöjd nu då? Nej absolut inte. Vad är jag nöjd med då? Nja, jag vet inte. Kanske en del av ansiktet... Ja ni ser... Men skulle jag rabla upp 5 saker som jag inte är nöjd med så kan jag göra det hur lätt som helst... För stor mage, hängiga och stora bröst, celluiter, tjocka armar och dubbelhaka... Ja inte var det svårt inte...
Kommer jag att någonsin bli nöjd med min kropp? Eller ska jag fortsätta hata den så här mycket som jag gör hela livet? Nej jag måste ta tag i det där... Även om jag en dag skulle ha råd att operera hela min kropp, ja ett litet lyft här och en liten fettsugning där. Ja då skulle jag nog förmodligen bara vilja ha mer och mer operationer och hur snygg jag än skulle vara då så skulle jag ändå inte vara nöjd...
Men kommer man någonsin bli nöjd över sin kropp? Nja jag är tveksam, men jag håller på att försöka lära mej, men det är svårt...;-)

Här vägde jag omkring 15 kilo mindre än vad jag gör idag. Var jag nöjd då? NEJ... Tyckte ändå att jag kunde gå ner något kilo så att magen försvann...

Dagen efter att jag fått Fabian. Blek, fet men oxå så lycklig och kände mej hur smal som helst...;-) Här vägde jag väl omkring 20 kilo mer än vad jag gör idag....
Idag... Nej jag är inte nöjd över min vikt... Vill helst gå ner 13 kilo till, sen är jag nöjd;-) Känner mej ändå inte så tjock som jag gjorde när jag var smalare... *hmm* Ja detta är ju märkligt;-)
Nå mina vänner? Är ni nöjda med era kroppar?;-)

13 kommentarer:

  1. Du e sketasnygg!
    Men jag köper ditt resonemang, just av den enkla anledningen att jag resonerar likadant själv...
    Jag vill gå ner 4-6 kg... Och vantrivs när magen hänger utanför byxlinningen som den gör nu...
    MEN. Det är galet när småbarn tänker på vikten!! Och jag tycker fan också det är galet att jag som är 171 lång och väger 65 kg, tycker att jag är fet...
    Kram, fina!

    SvaraRadera
  2. Amen! Minns att jag aaaaalltid hatat min mage, tyckt jag vart tjock. Tittar jag idag på bilder som 15-16 åring så är det samma visa då. Minns att jag tyckte ja va fet, stor mage. Men HEEEEJ, inte på bilderna. Idag tänkte jag faktiskt på den här frågan ibilen från K simskola. Jag va smal då, men inget sixpack, och det är nog det som gör att man tyckte man va tjock.... Inte så "fit" lixom.
    Jag skulle idag vilja gå ner 15 kilo, eller alrla helst 20-25 för att bli pre K så att säga. Men det känns som en utopi, så jag drömmer om 10.... Allra helst 9 runt mindjan, och 1 kilo i ansiktet. Just nu jobbar jag på avgifta mig från socker....eller gobaj, fika etc....
    Oj vilken novell...!
    Natta!

    SvaraRadera
  3. Om jag bortser från att min kropp burit de två underbaraste barnen i världen så ser jag på den och tycker den är förstörd. Jag är så slapp och lös över hela kroppen och jag avskyr hur jag ser ut. Jag gick med i viktklubb för 4 år sen och gick ner 10 kg. När jag började dör vägde jag 5 kg mindre än vad jag gör nu och jag var väl aldrig riktigt nöjd hur mycket jag än gick ner. Magen var ändå för valkig osv. Jag vill inte bli en småfet bullbakarmorsa, nej jag vill vara snygg och när nemo och Leon är i tonåren och tar hem kompisar ska de förundras över vilken lyxmamma jag är. ;)

    SvaraRadera
  4. Nej, vem fan är nöjd med kroppen, men jag tröstar mig med att det går åt rätt håll, om än något långsamt, så om ett år hoppas jag nått mitt mål och då ska jag vara nöjd..med själva kroppen iaf, men nu har ju håret börjat gråna så.. ;)

    SvaraRadera
  5. Jag är inte nöjd men ja kämpar för att bli det:) kommer aldrig bli helt nöjd det tror ja inte man kan bli, när ja tex gått ner mina 20-25 kg så kommer mina bröst ha försvunnit med dom, så ett par nya skulle sitta fint;)
    Kommer aldrig kunna bli 100% nöjd men ja ska åtminstonde försöka och jag är nog nöjd om ja bara blir 90% nöjd, har ju trots allt burit det vackraste jag har i 9 månader:)

    Kram

    SvaraRadera
  6. I det stora hela, så (faktiskt) ja.
    Det jag är allra minst nöjd med är dock min näsa... :-P

    Jag hade en fas som började när jag var ca 12 år och höll i sig till efter första sonen (24), där jag hittade fel jämt.
    Nu har jag insett att det hjälper inte. Kroppen är som den är (mer eller mindre). Det enda vi kan göra är det bästa av situationen, därför tränar jag 2-3 gånger i veckan nu och det känns jättebra.

    Lyckan sitter inte i kroppen. Tänk vad många som gör plastikoperationer och sen inte kan sluta... Inte är de lyckligare för det?

    Du är superfin Karro! Ingen SKA vara perfekt! Hur kul hade det varit? :-)

    Kram !

    SvaraRadera
  7. Hur kul hade det varit om vi alla var perfekta?
    Då har man ju inga mål att sträva efter.

    SvaraRadera
  8. Till att börja med så vill jag säga att du är toksnygg som du är!!
    Men självfallet sitter jag i samma sits som du.
    Jag skulle nog inte kunna räkna upp 5 positiva saker med mitt utseénde, börjar vi därimot räkna upp negativa saker så kan jag nästan skriva en uppsats. Så den stora frågan är ju om man någonsin blir nöjd?!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Nej är aldrig nöjd, speciellt inte nu, men motivationen är även bortblåst. Kan säga att du inspirerar. Kram

    SvaraRadera
  10. Känner igen mig så i din text... man är aldrig riktigt nöjd... förra året rasade jag sju kilo pga en jobbig separation... och ändå ville jag ner mer... fast jag mådde asdåligt tänkte jag att om jag bara blir lite smalare så blir det nog bra, då kommer han säkert tillbaks också!... har hållt på att banta och ha mig sedan jag var ungefär 10 år... har aldrig gillat mina lår, alltid tyckt att jag var för tjock... sedan jag började instruera har det nästan blivit värre... kanske för att medvetenheten blir ännu större... fast det finns aldrig någon gång jag är så tillfreds som just under ett pass... i tighta träningskläder och allas blickar på mig... väldigt konstigt... tror aldrig jag kommer att bli nöjd... samtidigt vet jag inte riktigt vad jag skulle vilja göra om jag hade en massa pengar till en operation eller två... MEN, du är, hur mycket eller lite du än väger verkar det som om man utgår från bilderna i inlägget, alltid lika vacker! Det sitter i själen! Vi får kämpa på, vara lite smått missnöjda (det är säkert bra, då stannar man inte) och peppa varandra! pepp, pepp! kram

    SvaraRadera
  11. jag tränar som en toka- men är jag nöjd för det? nej. inte alls.tyvärr. men jag jobbar på det!
    du är skitsnygg!

    SvaraRadera
  12. Ja men fan... jag är NÖJD. Som i nöjd, varken mer eller mindre.'
    Oj. Efter fyra barn är jag... nöjd. Och glad:)

    SvaraRadera
  13. Fick mig verkligen en tankeställare när jag läste ditt inlägg, sååå sant! Började själv räkna och när sjutton var jag nöjd senast...alltid nåt att klaga på! Just nu känner jag mig som en rynkig gammal gumma, gammal och grå med ca 5-6 kg som jag "måste" gå ner till efter födseln...ja du, istället för att bara njuta av dagen!
    Tack för en kul blogg och ett tankvärt inlägg...fortsätter med glädje att följa bloggen:-)

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!