lördag 1 oktober 2011

8 år av saknad...

För 8 år sedan vaknade jag av mitt livs värsta samtal...Ett samtal om att något hade hänt min älskade svärfar något... Jag minns så väl den där kalla 1:a oktobermorgonen för 8 år sedan. Den var så vacker och solen sken rakt i våra ögon när vi körde där på motorvägen. Vi visste inte så mycket, bara att något hade hänt min svärfar något.
Men när vi kom upp på gatan där de bodde, så förstod vi rätt så snabbt att det verkligen stod illa till eftersom att det stod 2 stycken ambulanser utanför huset....
När vi stiger in i huset får vi de svar som vi fasat för... Min svärfars hjärta har slutat att slå....
62 år ung och med ett helt fantastiskt liv framför sig...
Frank du är så saknad i allas våra hjärtan och jag önskade så att du hade hunnit fått träffa Jonas och mina underbara pojkar! Jag vet att du hade älskat dem. Du hade skämt bort dem precis som du gjorde med dina andra barnbarn...
8 år av stor saknad...
Vi pratar mycket om dej här hemma och du är såååå saknad...!
8 år sedan jag sist hörde din röst, men ändå finns den kvar i mitt huvud... Jag brukar se dej i bilar och liksom hajja till. Innan jag fattar att det var ju inte du...
Jag hoppas att du har det bra i himlen och att du sköter dej på den stora himla golfbanan;-)!
Jag vet att du finns här här hos oss, det känner jag! Det är du som är vår stora skyddsängel och ser till att vi har det så bra här på jorden!
Vi saknar dej varje dag, du fattas oss!

10 kommentarer:

  1. Grina sig lite ja..... Kram

    SvaraRadera
  2. men å, fällde en liten tår. tänk att saknaden kan finnas kvar även efter så lång tid... kram

    SvaraRadera
  3. Trist :(
    Nu vill jag inte vara okänslig och märka ord, men du menar styvfar va? Eller? Blir inte din svärfar Jonas pappa?
    Oavsett så är det trist när folk går bort så tidigt.
    Kram ♥

    SvaraRadera
  4. Maria: Jo det är min SVÄFAR, Jonas pappa;-)!
    Kram K

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!