Tyckte jag att 2, 3, 4, 5 års trotsen var jobbig så är det inget imot vad 6 års trotset är... Herregud säger jag bara, är det en tonåring som har flyttat hem hit eller är det vår söta 6 åring som fortfarande bor kvar?
Hans humör går upp och ner, dörrar som slängs igen, de skriks och gapas och går något imot honom så rasar hela hans värld..... Han retas med lillebror, han slåss , gråter och de kommer fula grodor ur hans mun. Ska de vara så här? Är det så när man är sex år? Hoppas innerligt att detta är den jobbigaste trotsen för annars är risken att jag slitit av mej håret innan barnen är 15;-)
Jag har ju hört om trots och min kära mamma har berättat för mej hurdan jag var själv som liten. Nu förstår jag vad hon menade....
Hon berättade för mej en gång att när jag var 4 år (tjejer är ju relativt tidigare än killar i allt;-)) så skulle vi på BVC kontroll och träffa läkare. Som vanligt kunde jag inte vara stilla och hade konstant blåmärken på benen. Den lilla djävulen kom fram i mej och jag hade hotat mamma med. Om inte hon var snäll mot mej så skulle jag säga till farbror doktorn att hon slog mej därav dessa stora blåmärken på benen... Herregud hur hemsk kunde man vara, vart fick jag de ifrån?;-) Hemska tanke om någon av mina barn skulle komma med något sådant...
Men iallafall tillbaka till Douglas trots.... Kan trotset bli värre än vad det är? Är detta bara lugnet före stormen? Jag tycker de är så grymt svårt hur man ska ta det, att liksom lägga sig på deras nivå och prata. Jag har en tendens att brusa upp lika mycket som han själv gör och då blir det ju bara pannkaka av allt. Jonas har mycket bättre hand om trotsen och kan prata mycket bättre med honom när han bli så där arg. Jag har intalat mej att det kanske är för att han jobbar och jag går hemma med detta trots hela dagarna? Mitt humör och tålamod räcker liksom inte till, eller så kanske jag inte förstår hur just killarna tänker?;-)
Så till er som tycker att era 2, 3, 4, 5 åringar är trotsiga och jobbiga så kan jag bara säga: DET BLIR BARA VÄRRE;-)
Kan trösta dig med att det går över!! Stinas 6-års trots har varit lika illa och har gått oss på nerverna många gånger om, men nu ÄNTLIGEN har vi fått tillbaka vår gamla vanliga Stina igen =) Men det har tagit nästan ett år =(. Håll ut!!! Det blir bättre, jag lovar =). Kram/E
SvaraRaderaRaseriutbrott har vi sällan här, då äldsta sonen varit lugn sen han föddes. *peppar peppar*
SvaraRaderaDäremot känner jag igen hela biten med att reta sina bröder. DET har han börjat med nu! Och att tjafsa tillbaka när jag ber honom göra saker.
"-Nej, det tänker jag inte göra!"
"-Jo, det tänker du visst det!"
(Du ser vilka givande samtal även vi har här hemma...) :-D
Karro, det handlar INTE om om man jobbar eller inte!!!! Jag jobbar heltid och beter mig precis som du gör!!!! Det handlar nog mer om hur man är.... Min stubin är KORT, det har nog med det att göra ;)
SvaraRaderaAnna-Karin H
Hihi, vänta bara tills han är 13 eller 15, för att inte tala om 18. Puh, två av mina har precis kommit igenom alla trotsåldrar och vad händer då? Jo, då börjar de planera för att flytta hemifrån... :-(
SvaraRaderaDet gäller att tänka positivt när utbrotten är som värst. Trots är ju (tydligen) utvecklande för barnen. måste vara ganska påfrestande för barnen att hota med att flytta flera gånger varje dag, att framförallt mamma är den dummaste som finns och inte tala om denna härliga fumlighet, att rakt upp och ner ramla av stolen osv.
SvaraRaderaDessa underbara barn vi har:) den stunden vi inte är dummast i världen;)
kram Veronica
Åh jag som tycker mina barns otroliga 4-års trots är jobbig. Menar du att det blir värre!?;-)Puh...
SvaraRadera6-årsåldern kallas ju för "lilla tonåren" och det är väl så det är...hos oss också;) Det är ofta svårt hur man ska hantera div situationer som uppstår!
SvaraRadera// Hanna P
Man brukar ju säga små barn små problem större barn kan bli BIG BIG problem..... Vill inte ens tänka på det / Kram JohannaH
SvaraRaderaJag kan "trösta" dig med att det bara keeps going on and on and on and...on!
SvaraRaderaJag har ju en åttaåring här hemma som är som en hormonstinn tonåring på fultjack ibland. Madre Mia säger jag bara!!! Kan knappt fatta ibland hur jag verkligen kan behärska mig...
Kram sötis ♥