tisdag 29 mars 2011

Berör....

Idag har himlen fått en ängel till.... I över ett år har jag följt Linda och hennes kamp mot sin bröstcancer. Vi har följt varandras bloggar och på någotvis så har det känt som vi har känt varandra trots att vi aldrig setts.... Hon är precis som mej pojkmamma till 3 små killar och våra 2 minsta grabbar är i samma åldrar. Idag har hon stilla insomnat och slipper all den smärta som hon haft. Det gör ont i mej och jag har gråtit för hur orättvist livet kan vara. En mamma i sina bästa år, mitt i livet och med 3 små barn:-( Ikväll går alla mina tankar till hennes nära och kära! Jag vet att vi är många som har följt hennes kamp och att vi alla är mycket ledsna.... Mitt i allt kan jag bara försöka tänka mej in i hur det skulle bli om något sådan skulle drabba vår familj. Att mina grabbar skulle bli utan sin mamma, att de skulle vara så små så att de inte ens kommer att komma ihåg sin egen mamma. Att Jonas skulle bli utan sin sambo... Fruktansvärda tanke... *gråter en skvätt igen* Låt oss försöka bekämpa den dumma cancern... Gå in HÄR och skänk en slant!

12 kommentarer:

  1. Gråter även jag ,har 2 vänner med bröstcancer . En av dom en klasskompis har nyss fått op bort bägge brösten och den andra en arbetskamrat blott 30 år har kämpat med behandlingar i snart 1 år hon fick op bort ett bröst. De är så ofattbart starka och ger inte upp. Fast jag nog förstår att det kan vara jättejobbigt och rädslan finns där bakom ytan.

    SvaraRadera
  2. Åh vad livet kan vara grymt! Vi måste njuta av våra nära och kära och se varje dag som en gåva!!!
    KRAM

    SvaraRadera
  3. Usch, vad hemskt. :-(
    Man ska verkligen uppskatta det man har. "Bara" att vara frisk, ÄR inte så bara när man tänker efter..

    SvaraRadera
  4. Oj oj oj... Har inte följt hennes blogg, men kikade in lite snabbt nu. Blev tårögd och fick en obehagligt stor klump bröstet. Att ligga och veta att man ska dö ifrån sina små barn, det är helt jävla sjukt att det kan få hända :(
    Kan inte tänka på sånt, då blir jag knäpp...

    Kram ♥

    SvaraRadera
  5. Alltså fy fan det är så jävla hemskt!!!
    Nej jag kan inte förstå det. Skriver som Maria ovan, -tänker jag på sånt, då blir jag knäpp!
    Har inte heller följt Linda utan bara kikat in då och då, det berör mig för mycket -kan liksom inte med att ta in det...svårt att beskriva. Men man skulle kunna säga att jag är feg, jävligt FEG.


    Sörjer med dig ♥

    SvaraRadera
  6. Vilken klump jag fick i magen nu.
    Det är orättvist. Otroligt orättvist.

    Kram till dig!

    SvaraRadera
  7. Blir så ledsen, fruktansvärt. Jävla sjukdom.

    SvaraRadera
  8. Livet är verkligen inte rättvist, cancer är en underlig sjukdom.

    SvaraRadera
  9. Det är fruktansvärt, jag har också följt Linda under drygt ett år och det var via hennes blogg jag hittade dig. Krama varandra och njut av varandra. Kram från mig till dig!

    SvaraRadera
  10. Är så ledsen, har oxå följt hennes kamp...det får en verkligen att tänka och omvärdera många saker.
    Man fasiken jag hittar inga ord att skkriva men liksom fstnar i tankar hur skulle det bli om jag drabbades eller mina allra käraste..hoppas att dagen förgylls av din fina familj..ta hand om dig idag och njut varje litet ögonblick många många kramar från Sanna

    SvaraRadera
  11. Jag har tittat in hos henne oxå ibland, visste inte om att hon hade förlorat kampen nu. Cancer är en fruktansvärd sjukdom som inte bryr sig om du är 2 år, 30 eller 80, orättvist och hemskt!
    Mina tankar går till hennes barn, hennes familj.
    Kram

    SvaraRadera
  12. Jag har också följt Linda...det är så tragiskt!! Denna fruktansvärda sjukdom!!
    Kram! Elin

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!