Inatt när jag var uppe vid 3 tiden och gav välling till Fabian, (ja han äter fortfarande på natten ibland och det skiter jag blankt i vad BVC säger, orkar inte ta den striden oxå...;-))
Så satte jag mej på toan och var så där allmänt trött i hjärnan. Men så började jag att tänka på en sak. Ja jag vet att man inte bör tänka så mycket på nätterna, men så blir det ibland...
Jag är den där expertmamman som säger till mina barn så fort de gör något på någon annans barn, jag tar aldrig parti för dem utan tycker att de oftast alltid är mina barn som börjar slåss först eller vad de nu gäller...
Eller som när tex någon av mina barn väntar på att få leka med en leksak på expelvis öppna förskolan, när den sedan får den där leksaken och det kommer ett annat barn och tar den ifrån mitt barn. Ja då säger jag till honom att ge du den till de andra barnet och dela med dig fast att mitt barn har fått väntat på att leka med den... Alltså hur dumt är inte de egentligen? Mina barn får alltid de sista och ska ALLTID dela med sig. När jag tänkte på det inatt så blev jag nästan lite förbannad på mej själv... Varför ska mina barn få skit hela tiden från mej, har de väntat på att få leka med den där leksaken länge. Varför ska den då ge bort den för att något annat barn ska leka med den istället? Jag hör ju själv hur dumt de låter...
När mina barn och någons annans barn börjar bråka (jo de kan bråka de lovar jag;-)) så tar jag alltid parti för det andra barnet fast att jag kanske vet att det absolut inte var mitt barn som började utan de andras...
Hänger ni med? Känns detta igen? Eller blev det svammligt? Har ju en tendens att bli de ibland och ni kanske till och med har slutat att läsa här;-)
Men alltså de är verkligen ingen lätt match att vara förälder och lägga den där balansgången. Om jag är så här nu mot dem, hur ska jag då vara och ta parti när de blir äldre. Tänk om de känner att något har hänt och jag ser att de bråkar med sin kompis och jag tar parti för kompisen. Hur kränkt känner då sig inte mina barn då? Nej nu måste jag ändra på mej. Fast de kanske man gör ju äldre barnen blir?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Samma här. Precis som du säger. Oftast tar man de andra barnens parti.
SvaraRaderaJag är mycket noga med att mina barn ska UPPFÖRA sig. Så som vänta på sin tur, inte skrika, dela med sig, lyssna m.m m.m. Tror ändå det lönar sig i längden.
En annan sak.
Man får ju inte slåss. Och jag brukar säga till mina barn att slåss man får man INTE vara med. Ingen vill leka med någon som håller på att slåss.
Sen ibland kommer mina barn och säger till mig att "den ocn den får inte vara med och leka den slåss"
DÅ vänder jag plötsligt på det hela och säger att ALLA måste få vara med och leka.
Hel knäpp!
Min mamma har aldrig tagit mitt parti och jag kan sakna det lite än idag.
Usch vad svårt det är det där,
SvaraRaderadet är väl kanske helt enkelt lättare att säga till sina egna barn. De få gångerna jag sagt till någon annans barn så har jag sedan fått så dåligt samvete. Inte kul!
Kram/Madde
Oj, nu fick jag oxå dåligt samvete. Precis så är det här oxå nämligen. Jag säger till mina barn att dela med sig, uppföra sig o.s.v. Känns som att det är mycket lättare att säga till sina egna barn och inte andras. Vill ju bara att mina barn ska lära sig att dela med sig... Men det är nog något man får tänka lite på kanske. Man vill ju inte att barnen ska känna sig som om man aldrig tar deras parti.
SvaraRaderaMen det är som du skrev att man kanske gör det ju äldre barnen blir...
Kram
Det är så svårt det där!!
SvaraRaderaJag försöker hitta en balans mellan rättvisa och ödmjukhet. Men samtidigt är jag väldigt noga med att uppfostra mina barn till att ALDRIG låta någon sätta sig på dem, eller att de ALDRIG ska ta oförtjänt skit från någon!!
Lite "when the going gets tough, the tough gets going".
Man får inte vara en ångvält som kör över folk, men man ska heller inte låta sig bli överkörd själv!
Kram ♥