söndag 20 mars 2011

Kanske ett jobb?!

Jag har en gnutta ångest... En ångest som jag har lyckats hålla imot nu i så där 3 år, nämligen jobbångesten. Ja nu är de inte så att jag är den lata jäveln som har ångest för att jobba. Nej då jag jobbar om jag får och ser fram imot det...
Jag har varit hemma i precis 3 år nu och har liksom kommit in i de här mammalallandet. Jag har inte jobbat en endaste minut på 3 år (förutom här hemma då;-))
Vi har tänkt söka dagisplats till Fabian och skola in honom i augusti och mina planer har varit att börja jobba då! Jag har tänkt att jag skulle suga på den här karamellen och bara vara hemma med barnen hela långa sommaren för att detta förmodligen kommer vara deras sista absoluta långa sommarlov på väldigt länge att få vara hemma och det vill jag ge mina barn...
Min tanke har varit att titta mej runt efter lite jobb nu i vår och sedan hoppats på att bli anställt i august någonstans!
MEN igår fick jag ett jobberbjudande!! *jiiihhhooo* Inte riktigt säkert att jag får det, men att jag finns i tankarna hos en arbetsgivare! *gött*
Men så helt plötsligt fick jag en sån ångest, en ångest över att jag aldrig mera kommer att få vara hemma med mina barn. Att aldrig mera få lyxa runt om dagarna och bara vara. Helt plötsligt blev allt så himla verkligt. Snart är vi som de andra flesta familjerna där barnen går på dagis, går till skolan, vi går till jobbet, jag är ledig endast på helgerna, stressar...En positiv ångest där varenda fjäril i hela magen vaknade upp;-)
Kanske börjar jag jobba snart eller innan sommaren eller så kanske jag inte börjar alls just där...
Tror nog att detta är ganska normalt att man kan få sån här ångest efter att varit hemma så länge som jag varit. Vet att jag även hade det när jag skulle börja jobba efter Douglas, men att efter bara några dagar på jobbet så var man åter i vardagen och allt rullade på så fint!
Så nu kanske jag har fått jobb, håller alla tummarna för det iallafall!;-)
Hoppas bara denna jobbiga ångest försvinner bort och att jag bara kan glädjas istället att jag kanske har fått ett jobb!
Jag får även försöka njuta och komma ihåg att jag ändå har fått haft den lyxen att fått vara hemma under 3 års tid med mina barn!

(Bör tillägga så att de inte blir fel.. Jag har absolut ingen ångest över jobbet det ser jag verkligen fram imot. Men jag har alltså ångest för att inte få vara hemma mera... Alltså så att de inte blir missuppfattningar om att jag inte vill jobba för det vill jag verkligen! Äsch ni fattar va??!;-)

8 kommentarer:

  1. Hej!
    Hoppas verkligen att du får jobbet!
    Jag förstår hur du känner. Själv räknar jag just nu på hur många veckors föräldraledighet jag har råd att ta ut i sommar. Vill att barnen ska få vara lite exralediga under sommaren. När man har skolbarn så är det ju den tiden på året som alla kan vara lediga tillsammans.
    Kram johanna

    SvaraRadera
  2. Vad kul!! Att bli erbjuden jobb i dagens läge är få förunnat..så bara det: Grattis! Hoppas verkligen att jobbet blir ditt!!! Vet precis vad för ångest du pratar om, för jag vill också verkligen börja jobba(redan nu om jag kunde!;-))men så är det ju det här med barnen och att man helst skulle vilja vara hemma med dem för alltid å bara gossa! Men som du själv skriver, bara man kommer igång så kommer det att gå fint ska du se!!
    Håller tummarna för jobbet!
    KRAM KRAM

    SvaraRadera
  3. Ah, jag fattar jag med :) Inte för att jag varit hemma länge med ngt av barnen men även om man bara är hemma 6 mån så blir det ju en omställning..sen att man itne ska få vara med barnen hela tiden osv. Men men, dessa dagar kryllar det inte med jobb där ute så bara ta det som dyker upp, speciellt om det är ngt man VILL jobba med :D
    Sen har man ju som förälder rätt att ha kortare arb.dagar upp till barnen är...ja jag minns inte men flera år iaf :)
    Just nu är N på dagis 7.30 till 15.30 varje dag. Det går fint, och eftersom vi har rätt många föräldradagar kvar + semester så räknar jag med att vi kommer få många långa härliga somrar tillsammans :)

    SvaraRadera
  4. Men va kul! Hoppas du får det!
    Den där ångesten...den känner nog alla som står inför nåt nytt. Särskilt när man varit hemma länge.
    *håller tummarna*

    SvaraRadera
  5. Wow härligt att bli erbjuden..
    Men visst finns den där ångesten gentimot barnen.. Jag hade sådan tur så jag kunde gå hemma Simons första 6 år.. Jobbade extra under helgerna & min mammaledighet, men ändå så att han slapp gå länge på dagis..
    Nu ska jag jobba dagtid från & med imorgon (fast vabbar första dagen/dagarna. ) & nu när jag fyllde i barnens nya schema så går de nästan fulltid fastän jag bara jobbar 75,7%. Surt...

    SvaraRadera
  6. Va roligt. Håller tummarna för att du får jobbet!!

    SvaraRadera
  7. Men jösses, hur kunde jag missa det här?! Vad roligt :) Jag blir sååå nyfiken på vad det är för jobb!!

    Jag förstår dig till 110%. Så där kände jag ju också inför Elliots dagisstart och min (uteblivna) jobbstart. En sjuk mix av glädje, sorg och ångest, blandat med förväntan och spänning.

    Klart det känns lite sorgligt, den här tiden kommer ju aldrig tillbaka. Man kommer inte ens kunna försöka återskapa den, hur man än vill. Semestrar och sånt blir inte detsamma...

    LYCKA TILL OCH KRAM ♥♥♥

    SvaraRadera
  8. Grattis! Hoppas att det blir ditt! Sjalv sa var jag ju bara ledig 3 manader med bada barnen och hade inte lyxen att forlanga... Men ar ledig varje fredag sedan 2 ar tillbaka sa det blir 3 dagars helg istallet! :0)

    Haller tummarna

    Kram

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!