Av ren och skär jäkla envishet!

Precis innan jag skulle sova igår kom jag på att jag minsann måste försöka ta mej ut på en springtur idag! Det var flera veckor sedan jag sprang, och sedan snön har kommit har jag inte sprungit en meter...
Jag och barnen åkte ut till mamma och så begav jag mej ut i den hårda kylan som bet i kinderna med både dubbla byxor och 3 dubbla tröjor på! Det var inte bara kallt, det var snöigt, isigt, lååånga och sega backar och hård blåst oxå.
In på vackra skogsvägar och jag tänkte att jag minsann skulle ta den här löparturen som en njutningstur. Men jösses va svårt det är att bara springa i lugn takt och inte tävla mot sig själv, skitsvårt...
Det var tungt idag, skitt ungt... Efter bara 1 km höll jag på att ge upp när fötterna bara åkte kana bakåt, ett steg fram och 2 bak...
Men av ren och skär jäkla envishet så tog jag mej runt 5 km på tiden 29 minuter! Hade jag inte haft mitt jävlar anamma, så hade jag som sagt gett upp vid bara 1 km!

Jag sprang förbi en "by" eller by och by, det fanns ett hus där;-) Rumperyd hette det och jag fick ny och härlig energi när jag blev så full i skratt över namnet! Fick lov att stanna till och fota skylten;-)! Gud vilket gulligt namn!

Mammas hund Blacky var med mej och sprang! Jag tänkte att nu så får jag nog bra draghjälp när det kan bli tungt upp för backarna! Men icke, det var jag som drog den lilla limpan runt de 5 kilometrarna!;-) Lathunden...
Om hon var överlycklig när vi kom hem? JA!! Överlycklig, så glad att hon bara slängde sig ner på backen och käkade snö och slickade mej glatt i ansiktet! Härligt när man kan köra slut på en hund;-)!!!
Ibland är det bra att jag ändå är så fruktansvärt envis som jag är! Som idag! Nästan så att jag borde skriva in envisheten som en postiv egenskap i mitt CV!;-)
När jag kom hem väntade lördagslunch på mej som mamma stått och lagat till oss! LYX!!!!