torsdag 8 mars 2012

Frustrerad...

För tillfället känner jag att jag håller på att krypa ur min egen kropp... Är så fruktansvärt frustrerad så att det inte är sant.. På vad? Ja om jag bara visste det, kan liksom inte sätta fingret på det riktigt...
Jag tror att jag har mina aningar och mina aningar är att jag har varit hemma med mina kära små barn alldeles för länge nu... Har varit hemma i 4 års tid (förutom på helgerna i 8 månader...) och jag kommer inte riktigt hemifrån för att uppskatta saker och ting... Ja visst låter detta skitkonstigt? Jag borde ju njuta nu istället, bara vara liksom. Denna tiden kommer jag ju aldrig att få igen med småbarnstiden och att kunna vara hemma så här mitt i veckorna...
Men jag känner ändå att för att uppskatta vardagen med tvätt, diskat, städning, handling, matlagning, skjusning, hämtning, bråk, svett, tårar och stress så borde jag nog börja jobba ett "normalt" jobb på veckorna för att njuta...?
Att ständigt vara hemma så här sliter på en. Ja jag vet att det låter hur konstigt som helst.... Men ju mer tid man har på veckorna, ju mer slö blir man oxå... Jag stressar upp mej själv på någotvis, samtidigt som jag försöker njuta och bara ta det lugnt...
Att vara hemma så här krävs ju oxå mer städning, plockning och fix, oavsett om man vill eller inte... Ja det kanske är en skitgrej att bli frustrerad på... Men ja så känner iallafall jag..:/
Dessutom känner jag mej som den mest tjatiga mamman i hela världen... Tjat och bråk är vår vardag  för tillfället och det är sååå himla trist...:-(
Jag känner mej inte alls uppskattat som mamma.. Just för tillfället är det bara pappa som gäller. När han kommer hem från jobbet är han hyllad och alla jublar! Men gör någon det när jag kommer hem? Nej inte då... Okej jag ska inte låta så jävla bitter. Innerst inne så vet jag att när det verkligen gäller, så är det bara jag som duger till grabbarna grus;-)

Pricken över i:et ikväll är att jag dessutom är så jäkla gottesugen så jag skulle kunna göra allt för att få sätta i mej mycket lite godis... Ja men gör det då tänker ni, bara du blir på bra humör och inte bara sitter här och klagar... Nej nej inte en chans, då är jag hellre bitter och frustrerad... Jag har ju faktiskt min 8 veckors utmaning att tänka på... ;-) Ja jag vet, jag är envis som synden! Jo då ibland är det oxå bra! *fniss*

16 kommentarer:

  1. Kan förstå dig, hade nog aldrig klarat av att vara hemma så länge. Hoppas att du vaknar till ett bättre humör imorgon.
    Kramen

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att det låter väldigt normalt att du är frustrerad. Det är absolut inget konstigt. Och jag tycker att du är sjukt duktig som struntar i godis trots att du är sugen!
    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Söta du..
    Det är ditt jobb som förälder att tjata ;) Å dina barns jobb att sätta emot ;)
    Du är deras världens bästa mamma!
    Sen att känna sig frustrerad å less å trött å tjatig hör liksom till hela paketet.
    Kanske inte är så tröstande, men hade du inte varit den mamma du är så hade du ju inte heller varit deras världens bästa mamma <3
    Du har all rätt att gnälla emellanåt ;) Det hör oxå till ;P

    SvaraRadera
  4. Hehe, oj så väl jag känner igen mig. Jag har ju vart glassig lyxhustru hemma. Over seas!
    Men du, sätt dig på tåget och kom o hälsa på i staden! :)

    SvaraRadera
  5. Jag kan SÅ förstå dig! Du behöver lite perspektiv på det hela. En klok person sa till mig, att om barnen inte vid minst ett tillfälle i livet har hatat dig, så har du misslyckats som förälder. Och det tänker jag mycket på, med en tonåring i huset. Men är inte alltid populär, men det är ju inte en popularitetstävling att vara förälder....

    Stor kram!!!

    SvaraRadera
  6. Sätt dig ner, ta ett glas vin, andas och bara vara en stund. Jag tror att hur man än har det så blir man frustrerad ibland och vill göra på något annat sätt. Jag valde att arbeta från att döttrarna var ca 15 resp ca 16 månader för att jag ville det, men ibland kan jag fråga mig själv om det var rätt? Mitt svar blir alltid att gjort är gjort och vi har gjort det bästa av situationen som vi ville just då och det passade oss bra.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Kan du inte pysa iväg nån kväll på yoga,
    lovar att det förändrar/lugnar tålamodet.
    Hjälper att hitta en inre balans, jag inte vågat drömma om.
    gonátt!

    SvaraRadera
  8. Herre jösses ,jag känner igen vartenda ord! Det är därför jag kommer igång och jobbar så fort jag bara kan när ungarna fyllt ett år och kan lämnas på dagis. Men jag jobbar bara deltid, men det räcker. Jag får vara något annat än mamma ett par timmar och det behövs! Kram

    SvaraRadera
  9. Tycker inte alls det låter konstigt. Jag arbetade 75% på dagtid och det kändes bra.
    kram

    SvaraRadera
  10. Usch jag förstår verkligen att du blir fustrerad. Jsg hade känt likadant. Hade nog också varit "annorlunda" om du hade ett mån-fre jobb. Det är ju en himla skillnad. Och det där plockandet och städandet kan göra en tokig ibland. Jag har tyckt att det har varit UNDERBART att börja jobba igen, och jag va ju "bara" hemma ett år. Det är min egntid :) Sen uppskattar man srunderna hemma på ett helt annat sätt. Tycker du är stark som står emot suget. Va inte för hård mot dig själv. Du gör ett strålande jobb!! Kram

    SvaraRadera
  11. Tusen tack för din fina kommentar!! =)

    Jo jag håller med dig, jag är precis likadan..
    Uscha!
    Man njuter inte alls av tiden hemma och det är ju verkligen synd att det ska behöva vara så =(
    Men du jobbar extra va? Är du arbetslös eller är du mammaledig ännu?
    Jag är iaf arbetslös och mina dagar är snart slut, så paniken råder här hemma =( Gillas INTE!
    Man vill ju vara en glad mamma på alla sätt och vis men det går liksom inte när man ständigt påverkas av dessa tankar =(

    Ha en bra dag!!
    MÅNGA kramar!!

    SvaraRadera
  12. Jag såg precis det och tänkte - men åh, henne "känner" ju jag :)
    Vilken fin bild på er !
    Ha en mysig dag vännen ! KRAM

    SvaraRadera
  13. jag är hemma med halvstora barn: 8 o snart 11.
    de timmarna de är i skolan är ju guld alltså.
    så är det så gott när de kommer hem sen till dukad middag.
    nu har jag bara att gilla läget eftersom inga jobb finns.
    kram från dalsland//

    SvaraRadera
  14. Gu vad jag kanner igen mig! Jag har ocksa varit hemma i 4+ ar nu och ibland onskar jag att jag hade ett riktigt jobb sa man visste att det skulle vara rent och fint hemma for ingen var dar pa dagarna... hahaha! Men jag ar iofs dagmamma sa det ar inte bara mina 3 raringar som smutsar ner. Men andra dagar kommer jag ihag hur jag led av mitt jobb bara for att jag inte fick vara hemma hos mina barn. Jag har ju faktiskt valt det har sjalv, men vissa dagar undrar man ju.. :-)
    Jen

    SvaraRadera
  15. Börja jobba dagtid och mera om du kan !! Personligen var jag hemma på tok för länge (1år och 8 mån med andra barnet) cch höll på att bli ett psykfall på riktigt! Blev helt annat när jag började jobba igen! Ha inte dåligt samvete. Det är 2012 - låt din man va hemma om han tycker barnen får va för mycket på dagis! Det är bara vi tjejer som går som förlorare ur deltidsträsket! Förlorar dessutom massor till pensionen.. Tänkvärt! Bra blogg förresten !! *kram*

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!