Det är tyst här hemma...

Det är nästan kusligt tyst här hemma denna lördagsmorgonen... Ja alltså det brukar vara tyst i vanliga fall vid denna tidpunkten. Men ibland när jag kommer hem så kan det hända att någon av barnen kommer uppramlandes och sätter sig framför TVn och jag får lite sällskap;-)
Men nu är det tyst och lugt vilket inte alls hör till vanligheterna här hemma... För det är oftast "hey life" dagarna i ända...
Något som jag reflekterade över när jag kom hem nu, var hur välstädat de var.. Jag plockade undan och fixade igår eftermiddag och sen lämnade jag gossarna till sina barnvakter. Och nu är det fortfarande lika fint som när jag lämnade det! I över 17 timmar har det fått vara så här fint, det är nästan rekord;-)
Alltså jag fattar inte att vi ens behövde städa innan vi fick barnen? Behövdes verkligen det? Bara plocka efter våran skit som vi spred och lite dammsugning, men det kan ju inte ha varit så mycket, eller? Och tvätten då? De kan ju knappt blivit 2 maskiner i veckan? Nu för tiden blir det väl en så där 7-8 maskiner i veckan, minst...
I vilket falla som helst så längtar jag grymt mycket efter hela min kill liga.. Inte är jag van att vara hemma så här helt själv. Tur att hela bunten kommer hem ikväll;-)
Nu ska jag sluta tjata och gå och sova, inte vill ni höra på mej som sitter här och svamlar;-)?

Bjussar på en bild med massor av kärlek i! Pusskalas med bröderna bus, kan inte det bli bättre än så! Öhh om ni undra så är jag liksom inte kär i mej själv bara för att jag var så ego och satte in en STOR bild på mej själv... Nej jag vet inte vad jag tänkte på när jag fixade ihop den? Okej då, jag är väl lite kär i mej själv då...*fniss* *ironisk som fan*