5 km, CHECK!!!

Har varit ensam med barnen i dagarna 2 och har liksom fått tagit allt... I och för sig är jag ganska så van vid det... Men i och med att mina hormoner är som de är, så blir liksom allt en gnutta mer påfrestande...

I eftermiddag kände jag att jag bara var tvungen att få andas lite ensamtid... Bara rensa skallen, bara vara och få tänka...

Jag ringde till kära mamsen och sa att jag var på väg och få ett lite psykbryt och undrade om hon möjligen kunde ta mina små kids en liten sväng? Så klart hon ville;-)

Så jag slängde in oss i bilen och for ut till henne (Hon bor mitt ute i skogen och har typ skogen som närmsta granne;-))

Jag kom ut på min löparrunda mitt i den ljuvliga skogen med eftermiddags solen i ögonen och jag klarde 5 kilometer och det känns såååå härligt!

Det var en mycket tung runda med massor av backar och benen var en aning stumma... Men vad gör väl det? Jag klarade mina 5 kilometrar och jag är väääldigt stolt över mej själv!

Efter löpturen tog jag en lååång, varm och skön dusch. Blev serverad krispiga goda nygräddade våfflor med grädde och färska bär och så fick jag bara vara lite! Sååå lovley! Och nu känner jag att mina batteri åter är laddade! Tänk vad lite motion, mat och mamma kärlek kan göra;-)!

Nu ska jag krypa upp i soffan och vänta in min blivande man;-) Och så fort han kommer hem ska jag tvinga honom att massera min ömma rygg!;-) He he, ja för någon nytta måste han väl ändå göra när han kommer hem;-) *fniss*