Jag är ingen morgon människa det är bara för mej att acceptera. Men det är mina barn, jag vet att jag inte borde klaga på tidiga mornar men jag gör det ändå.... Idag vaknade Fabian klockan 7, då låg han i sin säng och kvittrade som en liten fågel. Hade då sovit hela natten. Så jag borde inte klaga på trötthet...Alfred som annars är uppe och studsar sov som en liten ängel. Han kom inte upp förrens efter klockan 8 och även han hade sovit hela natten lång... Douglas, den lilla sju sovaren kan sova länge på morgonen och har alltid gjort! Han kom upp nyss;-)!
Gud va jag önskade att jag kunde gå och lägga mej i normal tid på kvällarna som alla andra människor gör. Klockan hinner bli både elva och tolv innan min kropp landar i sängen och jag får ro.... För att somna på en gång händer nästan aldrig. Då börjar min hjärna febrilt att arbeta. För på natten då är jag extra duktig på att lova en massa saker. Jag lovar att imorgon ska jag börja mitt nya liv, gå ner i vikt och träna, imorgon ska jag vara en mycket snäll mamma och sambo, jag ska bli mer ekonomisk och tänka igenom alla mina köp..... Jag börjar tänka en massa dumma tankar, helt plötsligt har den ene tanken dragit vidare till en annan och helt plötsligt är hela min värld upp och ner och jag får ingen rätsida på det... Klockan tickar på och då börjar Jonas snarka... Oj bara 5-6 timmar kvar tills barnen vaknar... *SUCK*
Har massor av år haft ett nyårslöfte om att jag ska lägga mej på kvällarna och sova bättre, tror ni jag hållt det? NÄ... Men NU ska jag ändra på det och jag hoppas att det ena leder till det andra. För sover man bra så blir man automatiskt en bättre mamma, sambo och man orkar gå upp med morgonpigga barn utan att bli arg och irriterad på dem. För det är ju faktiskt inte deras fel att jag inte går och lägger mej på kvällarna... Skärpning fröken Johansson...
Ungefär sådär kan jag också hålla på och tänka. Nu är jag visserligen lite bättre på att lägga mig i tid än dig, men vissa dagar fastnar man framför TVn eller i mitt fall även framför symaskinen, som igår. Då la jag mig 23.30. Jag lovade som vanligt att jag skulle försöka lägga band på mitt humör som jag visar när jag hör barngnäll (vilket man ju inte kan undgå att höra när man är mamma) från och med nu. Strax därefter kommer sambon in. Han somnar som vanligt direkt då huvudet får kontakt med kudden och strax därefter följer hans brummande. Suck. Klockan 1 somnade jag för att strax därefter väckas av en 2åring som vill tränga in sig bredvid mig. Ingen vidare bra sömn i natt. Vi får bättra oss båda två på att VERKLIGEN lägga oss i tid. Som småbarnsmamma vet man ju aldrig vilka oanade krafter man kommer att behöva dagen som följer :-)
SvaraRadera