En omvänd anorektiker...

Jag är en konstig prick, ja fast de visst ni ju redan;-)
Min vikt hur går det med den? Inte alls bra, de går rent av åt helskotta... Maten smakar alldeles för bra för tillfället och träningen har helt blivit avtrubbat och jag har inte gjort något på en vecka... Jag känner hur fettet bara växer på min kropp, men ändå känner jag mej inte lika tjock som jag ser ut... Alltså jag är tvärt imot en anorektiker. Dom känner sig tjocka och feta och i verkliga livet är det bara skinn och ben av dom. På mej (läs ibland) så känner jag mej ganska ok. Jag känner mej inte så tjock som spegelbilden och kameran visar.... Jag vet att jag är tjock och jag vet att jag ska göra något åt det, men min hjärna har väääldigt svårt för att fatta det...
Ni kanske undrar hur det har gått med vår viktklubb? Och svaret är: De går inte alls... Mamma blev ju sjuk i februari och var superdålig, hon rasde i vikt och kvar blev jag och Jonas... Jonas han kan ju om han bara vill. Har han verkligen bestämt sig så går han ner, bara han äter pytte lite mindre och rör på sig lite mera. Och kvar är jag då... Här går det bara uppåt och jag kommer att förbli en tjockis... Jag tror att kroppen har en "idealvikt" som den vill att vi ska ligga på. Men den vikten som min hjärna och min kropp vill att jag just nu ska ligga på det vill inte jag...

Så vad är det för fel på mej då??  Nu jäklar ska jag lägga i 5:ans växel, för jag vägrar stå och skämmas i vassen i sommar. Nu ska jag prata alvar med både hjärnan och kroppen och säga till den att den absolut inte ska tänka på att jag är smalare än vad jag egentligen är... *suck*

För lägger jag inte i den höga växeln nu, ja då kommer jag förmodligen att se ut så här om några år;-)