Den här lilla blondinen har gått och blivit en liten rymling... Jag har liksom aldrig kunnat litat på honom till 100 procent som jag har kunnat med Douglas... Ännu mindre liter jag på honom nu. På kvälllskvisten innan Jonas kom hem åkte Douglas och hans kompis ner till henne. Alfred ville så klart hänga på dom och cykla vilket han givitvis inte fick. Han ville gå ut strax därefter och gå in till grannarna, vilket jag brukar släppa iväg honom här på gatan. 2 minuter senare ser jag att han och hans lilla 3 hjuling är spårlöst försvunnen. Jag springer som en liten galning här på gatan med Fabian på höften och alldeles för lite kläder på oss båda... Paniken leter sig tag och jag som annars brukar vara den lugna mamman fick för mej att vad som helst hade hänt... Ja nu för tiden kan man ju faktiskt inte lita på någon....
Som tur var kom Jonas hem och drog iväg med cykeln för att leta rätt på honom. Då hade han och cyklat iväg ner till lekplatsen och skulle hälsa på sin kompis 3 gator ner...
Så nu för tiden får vi ha både dörrar och grindar låsta för att inte Alfred ska rymma sin väg, den lille busen;-)
Usch kan känna paniken!
SvaraRaderaDet händer på 1 sekund. Här måste vi också alltid stänga grindarna annars sticker Lukas rakt ut..
Kram
Nejmen oj, jag kan förstå att du fick panik! Va skönt att inget hade hänt iaf!
SvaraRaderaKram
ja är det inte kaninen så är det Affe,blir inte alls förvånad,men förstår hur du kände,kommer ihåg när fille smet upp till grönelund,jag har aldrig stirrat så,fy det är hemskt.skönt att det gick bra,han är ju en smart kille,så man skulle nog inte behöva va orolig,men självklart är man ju det ändå.stor kram.Sara
SvaraRaderaÅh, herregud!! Jag hade blivit galen!!
SvaraRaderaUsch vad hemskt...vet, man får ju så konstiga tankar direkt...allt bara flyger genom skallen...huuu..
Skönt att det gick bra!! KRAM
Fy vad hemsk känsla...!
SvaraRaderaMen han undrade säkerligen varför hans morsa var helt hysterisk. Han skulle ju "bara" leka. Ha ha! :-D
Du får göra som din mormor gjorde med mig och Viggo (min hund), binda fast honom i ett snöre vid stuprännan. Jag var oxå rymningsbenägen, skulle gå och hälsa på min mormor och Viggo var alltid trogen vid min sida. Fast då kanske socialen kommer, hi, hi.
SvaraRaderaPuss/mamsen