Oturen fortsätter ännu en gång...

Är nyss hemkommen från akuten där vi tillbringat över 3 timmar med lilla Alfred.....

På gympan idag gungade han i ringarna som man kan fälla ner från taket. Han satt där med benen i och jag gungade på honom och han skrattade och hade såå roligt. Vips tappade han koncentrationen och flög ur ringarna och hamnade på sin högra sida med en duns, dessutom med lilla kroppen mot en plint...
Märkte nästan direkt på honom att det var något "fel". När han slår sig i vanliga fall så kan man liksom bara prata bort det. Men denna gången gick de inte alls...
Vi åkte hem och den högra armen bara hängde vid hans sida. Jag ringde in till akuten och de tyckte att vi skulle komma in med en gång.
Så vi har suttit och väntat och väntat och väntat. Till slut fick vi komma in och sedan vidare på röntgen. De visade sig att han hade brutit sitt lilla nyckelben:-( Han har varit otroligt duktig där inne och har bara suttit och inte klagat något! Detta är nu den andra gången i sitt liv som han bryter sitt nyckeben, i och med hans födsel bröt han det och kom ut med en arm som hängde. Läkaren kunde inte säga, men det kunde vara samma fraktur som åter "gick upp". Det var en kvinnlig läkare som vi hade och all heder till henne. Helt underbar på alla sätt och vis och gjorde Alfred ännu lugnare än han var!
Nu sover han gått med en slags ryggsäck på sig som han ska bära för att få upp hållningen lite!

Som tur var hade jag min supersnälla vän Veronica med mej som var vid vår sida hela kvällen så att vi slapp vara ensamma!
Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas på en lugn natt. Tycker att både den ene bacillen efter den andre hoppade på oss där i väntrummet. Så nu svider det både i halsen och i huvudet...;-)